Tilly_85
Trådstartare
Trådrubriken refererar inte till hantering av en hund, så det är sagt men lite bakgrundshistoria på mitt problem.
Vi har en sommarstuga och en bebis på lite under ett år. En familjemedlem har en hund som vi vet gör utfall mot barn. I somras ville hen komma på besök med hunden till vår stuga, vi sa nej då vi känner att vi inte kan lita på hunden. Varje gång nämnt familjemedlem ville komma på besök frågades också om hunden, vi sa konsekvent nej och förklarade att vi inte känner oss säkra med hunden.
Området stugan ligger i är full av småbarn, dagis som leker på lekplatser, grannar med småbarn som cyklar runt etc. Vi är rädda för att ett barn kan komma in i trädgården och potentiellt bli biten eller att det kan hända något på området runt. Vi kan inte låsa vår grind och vi har bara ett lågt staket, så hunden syns utifrån om nyfikna barn går förbi.
Hen menar att hunden kan vara i trädgården, antingen lös eller bunden till en trädgårdsmöbel. Dom gånger hen har kommit förbi har det nämnts att hunden sitter i bilen och att det är så synd om den. Jag tycker ju självklart synd om hunden men samtidigt känner jag dels att ansvaret ligger på hundägaren och att vi säger nej till besök av denna hund av en anledning. Kan tillägga att hunden lämnas ensam hemma till vanligt och klarar av detta utan problem.
Till nästa sommar kommer vi ha ett barn som springer runt och undersöker allt, känner redan nu att det kan bli jobbigt med detta. Vad tycker ni? Överreagerar vi? (Min man har också sagt nej till besök av denna hund). Jag tycker om hunden och den är en gosig liten sak, men då vi vet att den inte kan litas på runt barn känns det bäst att inte ha den på besök.
Hur hade ni resonerat? Överreagerar vi?
Vi har en sommarstuga och en bebis på lite under ett år. En familjemedlem har en hund som vi vet gör utfall mot barn. I somras ville hen komma på besök med hunden till vår stuga, vi sa nej då vi känner att vi inte kan lita på hunden. Varje gång nämnt familjemedlem ville komma på besök frågades också om hunden, vi sa konsekvent nej och förklarade att vi inte känner oss säkra med hunden.
Området stugan ligger i är full av småbarn, dagis som leker på lekplatser, grannar med småbarn som cyklar runt etc. Vi är rädda för att ett barn kan komma in i trädgården och potentiellt bli biten eller att det kan hända något på området runt. Vi kan inte låsa vår grind och vi har bara ett lågt staket, så hunden syns utifrån om nyfikna barn går förbi.
Hen menar att hunden kan vara i trädgården, antingen lös eller bunden till en trädgårdsmöbel. Dom gånger hen har kommit förbi har det nämnts att hunden sitter i bilen och att det är så synd om den. Jag tycker ju självklart synd om hunden men samtidigt känner jag dels att ansvaret ligger på hundägaren och att vi säger nej till besök av denna hund av en anledning. Kan tillägga att hunden lämnas ensam hemma till vanligt och klarar av detta utan problem.
Till nästa sommar kommer vi ha ett barn som springer runt och undersöker allt, känner redan nu att det kan bli jobbigt med detta. Vad tycker ni? Överreagerar vi? (Min man har också sagt nej till besök av denna hund). Jag tycker om hunden och den är en gosig liten sak, men då vi vet att den inte kan litas på runt barn känns det bäst att inte ha den på besök.
Hur hade ni resonerat? Överreagerar vi?