Är ni rädda när ni går ut sent på kvällen med er hund/hundar?

[Krumben]

Som andra påpekat är rädsla eller ångest sällan rationellt. Att känna visst obehag inför mörker, höjder, insekter och ormar etc har sannolikt varit evolutionärt fördelaktigt och det är nog ingen slump att vissa rädslor är vanligare än andra.

Själv har jag en passage i skogen i närheten av mig som jag alltid tycker är obehaglig. Har blivit överraskad/överraskat en älg där, på riktigt nära håll. Den gjorde inget utfall mot mig, men överraskningsmomentet var rejält och jag blev väldigt rädd. Nu är det är som att minnet sitter kvar i kroppen, ungefär som viss musik eller vissa dofter kan trigga starka känslor och minnen. Fortsätter dock att springa/gå där och tycker att det blir bättre och bättre.

 

[AbsolutEnsam]

Jag skriver till er alla här: ( blir så rörigt o hålla ordning på inläggen för mig med röriga hjärna.)

Anledningen till att jag inte bor i lägenheten nu ( även om det är i ordninggjord) är pga. Hundarna. Jag valde en lägenhet med bra grannar och trygg o trevlig lght. Men området är kanske inte det bästa i hundsynpunkt. Har tyvärr ingen möjlighet att skaffa en annan pga. Begränsad ekonomi.

Min tanke är att föräldrarna tar över hundarna och bor i förädragåhemmet med dom. Jag klarar enbart av att rasta dom på tomten hemma och köra mental aktivering. Långa promenader går ej att göra själv pga. panikångest. I föräldrahemmet. Jag känner mig som världens sämsta hundägare. som inte klarar av dom längre, skulle ha omplacerat dom när de var unga pga. Psykiska ohälsa. Men föräldrarna tycker väldigt mycket om dom o är pensionärer nu. Hjälper gärna till med promenader.

Ser ingen annan utväg längre än så. Klarar ej omplacera dom till någon okänd person, de behöver båda mediciner varje dag/ månad. Pälsvård och promenader för inte gå upp i vikt. den ena hunden har kroniska örobproblen verkar det som. Trängs hörselgångar med jästsvamp. Rengör efter veterinärens inrådan. O återbesök om 10 dagar.

Den andra är pigg bara hon får sprutan mot artosen en gång i månaden. Mot ryggproblem och artros i tårna. Skäller vid hundmöten.

Båda är trygga med människor o barn. Snälla mot andra hundar.

Jag har fått mer krav från omgivningen av privata skäl ej ta upp här.

Hundarna är ärligt talat ett problem i o med att de inte vana att vara ensamma många timmar. De klarar i föräldrahemmet ca 3 timmar. Dom funkar det.

i lägenheten skäller den ena hunden bara man går utanför lghtsdörren. Den andra är tyst men stressad. Hoppar på en när man kommer tillbaks, kort stund.
används antiskall halsband på hunden som skäller då funkar det. Men dåligt samvete. Jag är ingen bra hundägare med panikånges…

älskar dom överallt annat o lever för dom och mamma. Men det gick åt helvetet med min psykiska ohälsa evter bilolyckan för några år sedan. efter det så är jag beroende av bo i stadsmiljö och även att föräldrarna i föräldrahemme. Skjuts.

vill bara skriva av mig, för jag mår så dåligt av hela situationen. Ni får gärna komma med råd o synpunkter hur jag ska kunna lösa detta. Jag har utelämnat vissa saker för varför jag ej vill låta hundarna vara hos föräldrarna på kvällarna O nätterna, detta för blir för jobbigt för min mamma.

 

[Krumben]

Jag skriver till er alla här: ( blir så rörigt o hålla ordning på inläggen för mig med röriga hjärna.)

Anledningen till att jag inte bor i lägenheten nu ( även om det är i ordninggjord) är pga. Hundarna. Jag valde en lägenhet med bra grannar och trygg o trevlig lght. Men området är kanske inte det bästa i hundsynpunkt. Har tyvärr ingen möjlighet att skaffa en annan pga. Begränsad ekonomi.

Min tanke är att föräldrarna tar över hundarna och bor i förädragåhemmet med dom. Jag klarar enbart av att rasta dom på tomten hemma och köra mental aktivering. Långa promenader går ej att göra själv pga. panikångest. I föräldrahemmet. Jag känner mig som världens sämsta hundägare. som inte klarar av dom längre, skulle ha omplacerat dom när de var unga pga. Psykiska ohälsa. Men föräldrarna tycker väldigt mycket om dom o är pensionärer nu. Hjälper gärna till med promenader.

Ser ingen annan utväg längre än så. Klarar ej omplacera dom till någon okänd person, de behöver båda mediciner varje dag/ månad. Pälsvård och promenader för inte gå upp i vikt. den ena hunden har kroniska örobproblen verkar det som. Trängs hörselgångar med jästsvamp. Rengör efter veterinärens inrådan. O återbesök om 10 dagar.

Den andra är pigg bara hon får sprutan mot artosen en gång i månaden. Mot ryggproblem och artros i tårna. Skäller vid hundmöten.

Båda är trygga med människor o barn. Snälla mot andra hundar.

Jag har fått mer krav från omgivningen av privata skäl ej ta upp här.

Hundarna är ärligt talat ett problem i o med att de inte vana att vara ensamma många timmar. De klarar i föräldrahemmet ca 3 timmar. Dom funkar det.

i lägenheten skäller den ena hunden bara man går utanför lghtsdörren. Den andra är tyst men stressad. Hoppar på en när man kommer tillbaks, kort stund.
används antiskall halsband på hunden som skäller då funkar det. Men dåligt samvete. Jag är ingen bra hundägare med panikånges…

älskar dom överallt annat o lever för dom och mamma. Men det gick åt helvetet med min psykiska ohälsa evter bilolyckan för några år sedan. efter det så är jag beroende av bo i stadsmiljö och även att föräldrarna i föräldrahemme. Skjuts.

vill bara skriva av mig, för jag mår så dåligt av hela situationen. Ni får gärna komma med råd o synpunkter hur jag ska kunna lösa detta. Jag har utelämnat vissa saker för varför jag ej vill låta hundarna vara hos föräldrarna på kvällarna O nätterna, detta för blir för jobbigt för min mamma.

Det låter som en hemsk situation för dig, men det går att få hjälp. Jag hade gått till en vårdcentral, förklarat läget och bett om en remiss till psykiatrin. Ångest går att behandla.

 

[AbsolutEnsam]

Det låter som en hemsk situation för dig, men det går att få hjälp. Jag hade gått till en vårdcentral, förklarat läget och bett om en remiss till psykiatrin. Ångest går att behandla.

Tack snälla för ditt svar! Jag är inskriven på psykratrin sedan flera år tillbaka. Har gått i kbt behandling men det hjälpte inte helt. Förmodligen fel på mig tyvärr. Behöver mer stöd. men det var iofs för några år sedan. Jag får bara tabletter utskrivna för ångesten och deppigheten. Äter ett gäng tabletter flera gånger per dag som ska hjälpa mot ångesten. Men jag blir mest trött och likgiltig av dom. Tyvärr.

 

[lilstar]

Jag skriver till er alla här: ( blir så rörigt o hålla ordning på inläggen för mig med röriga hjärna.)

Anledningen till att jag inte bor i lägenheten nu ( även om det är i ordninggjord) är pga. Hundarna. Jag valde en lägenhet med bra grannar och trygg o trevlig lght. Men området är kanske inte det bästa i hundsynpunkt. Har tyvärr ingen möjlighet att skaffa en annan pga. Begränsad ekonomi.

Min tanke är att föräldrarna tar över hundarna och bor i förädragåhemmet med dom. Jag klarar enbart av att rasta dom på tomten hemma och köra mental aktivering. Långa promenader går ej att göra själv pga. panikångest. I föräldrahemmet. Jag känner mig som världens sämsta hundägare. som inte klarar av dom längre, skulle ha omplacerat dom när de var unga pga. Psykiska ohälsa. Men föräldrarna tycker väldigt mycket om dom o är pensionärer nu. Hjälper gärna till med promenader.

Ser ingen annan utväg längre än så. Klarar ej omplacera dom till någon okänd person, de behöver båda mediciner varje dag/ månad. Pälsvård och promenader för inte gå upp i vikt. den ena hunden har kroniska örobproblen verkar det som. Trängs hörselgångar med jästsvamp. Rengör efter veterinärens inrådan. O återbesök om 10 dagar.

Den andra är pigg bara hon får sprutan mot artosen en gång i månaden. Mot ryggproblem och artros i tårna. Skäller vid hundmöten.

Båda är trygga med människor o barn. Snälla mot andra hundar.

Jag har fått mer krav från omgivningen av privata skäl ej ta upp här.

Hundarna är ärligt talat ett problem i o med att de inte vana att vara ensamma många timmar. De klarar i föräldrahemmet ca 3 timmar. Dom funkar det.

i lägenheten skäller den ena hunden bara man går utanför lghtsdörren. Den andra är tyst men stressad. Hoppar på en när man kommer tillbaks, kort stund.
används antiskall halsband på hunden som skäller då funkar det. Men dåligt samvete. Jag är ingen bra hundägare med panikånges…

älskar dom överallt annat o lever för dom och mamma. Men det gick åt helvetet med min psykiska ohälsa evter bilolyckan för några år sedan. efter det så är jag beroende av bo i stadsmiljö och även att föräldrarna i föräldrahemme. Skjuts.

vill bara skriva av mig, för jag mår så dåligt av hela situationen. Ni får gärna komma med råd o synpunkter hur jag ska kunna lösa detta. Jag har utelämnat vissa saker för varför jag ej vill låta hundarna vara hos föräldrarna på kvällarna O nätterna, detta för blir för jobbigt för min mamma.

Visst är det du som har två äldre småhundar? Räcker det inte med mental aktivering, trädgårdsrastning och att föräldrarna går en promenad med dem varje dag? Raka ner dem regelbundet så att du slipper kravet på pälsvård. Du verkar ju ha ordning på veterinärvård så att de får det de behöver.
Sen kan du KBT-öva på promenader utan stressen över att hundarna absolut måste gå långt. Hundra meter kan få vara en promenad för dig en dålig dag.


Har du regelbunden psykologkontakt eller liknande? Din ångest låter ju helt ohållbar

 

[MJLee]

Nu har jag inte hund men jag har vistats i skog och stad i mörkret och är inte rädd (i synnerhet inte i skogen). Det finns inget i skogen som vill mig illa och något av det mest underbara som finns är att gå på ett skoterspår mitt i natten med pannlampa När jag pluggade i U-a bodde jag en termin i Gottsunda och rörde mig där under dygnets alla timmar mer eller mindre, utan att vara rädd.

Senast jag var i Stockholm ledde Google mig in i någon mörk park nere på Kniv-Söder men det gick bra det också! Jag var mest irriterad över hur kass Google kan vara

Edit: Björnar är jag väl lite mer försiktig inför men det finns inget som skulle få mig att låta bli att vara ute i skogen

Eh, knivsöder är ett minne blott. Tyvärr. Numera är det ställen med café latte, chiabata med ruccola, brie och parmaskinka samt kycklingsallad och muffins. Och höginkomsttagare, eftersom ingen annan har råd att bo någonstans på Södermalm.

 

[athena_arabians]

Eh, knivsöder är ett minne blott. Tyvärr. Numera är det ställen med café latte, chiabata med ruccola, brie och parmaskinka samt kycklingsallad och muffins. Och höginkomsttagare, eftersom ingen annan har råd att bo någonstans på Södermalm.

Jag var kanske inte helt seriös

 

[MJLee]

Jag var kanske inte helt seriös

En gång i världen var det verkligen knivsöder där det satt finska krigsveteraner och söp ihjäl sig tillsammans. Det fanns tom ett särskilt ord på finska om just den gruppen. Sedan var hela Södermalm ruffigt på sin tid, liksom gamla stan där det bodde a-lagare och annat löst folk. Lustigt hur ett decennium eller två har förändrat saker och ting.

 

[AbsolutEnsam]

Visst är det du som har två äldre småhundar? Räcker det inte med mental aktivering, trädgårdsrastning och att föräldrarna går en promenad med dem varje dag? Raka ner dem regelbundet så att du slipper kravet på pälsvård. Du verkar ju ha ordning på veterinärvård så att de får det de behöver.
Sen kan du KBT-öva på promenader utan stressen över att hundarna absolut måste gå långt. Hundra meter kan få vara en promenad för dig en dålig dag.


Har du regelbunden psykologkontakt eller liknande? Din ångest låter ju helt ohållbar

Tack rara du för ditt svar! Det gjorde mycket för mig att jag inte behöver ha så höga krav på mig när det gäller hundpromenader. Som det ser ut nu så går dom oftast två längre promenader med föräldrarna per dag. Men det kanske räcker med en halvtimmes promenad och sedan mental aktivering med snuffelmattor och aktiveringsleksaker per dag plus trädgårdsrastning utöver. Dom är jju i tio ålderns. Men det är vikten jag oroar mig för. Dom har lätt för lägga på sig.

Jag kommer ändå bo hos föräldrarna ändå så det löser sig. Får se hur det blir sedan.

ingen psykolog kontakt tyvärr. Bara tabletter som hjälper hyfsat. Det är bara det att jafg undviker gå själv pga. Risken för panikångest. Går alltid med någon av föräldrarna om jag går promenad. Jag är väldigt beroende av mina föräldrar. Tanken är jag ska klara mig med boendestöd sedan i egen lght.

 

[lilstar]

Det finns bra övningsböcker för kbt om du vill kombinera medicineringen med det. Jag vet att det finns en röd bok som ska vara väldigt bra. Då kan det vara just att öva i små överkomliga steg. T ex en liten mikropromenad varje dag i en månad och långsamt utmana sig mer.

Om hundarna är matmotiverade kanske de går att aktivera med sin matranson istället för extra kalorier i form av godis. Annars pyttesmå godisbitar så kan du aktivera utan att de blir för tjocka.

 

[Sleepan]

Inte rädd, vare sig när jag bodde vid Backaplan i Göteborg, eller nu när vi flyttat.
Är generellt inte särskilt orolig av mig, och hunden skulle säga ifrån om någon dum jävel skulle försöka sig på något.

 

[Breaktown]

Eh, knivsöder är ett minne blott. Tyvärr. Numera är det ställen med café latte, chiabata med ruccola, brie och parmaskinka samt kycklingsallad och muffins. Och höginkomsttagare, eftersom ingen annan har råd att bo någonstans på Södermalm.

En gång i världen var det verkligen knivsöder där det satt finska krigsveteraner och söp ihjäl sig tillsammans. Det fanns tom ett särskilt ord på finska om just den gruppen. Sedan var hela Södermalm ruffigt på sin tid, liksom gamla stan där det bodde a-lagare och annat löst folk. Lustigt hur ett decennium eller två har förändrat saker och ting.

Fast knivsöder har bara existerat bland surdegsbaguetter och miljonlägenheter. Uttrycket uppfanns av media långt efter att området gentrifierades.

 

[Pilot]

Jag skriver till er alla här: ( blir så rörigt o hålla ordning på inläggen för mig med röriga hjärna.)

Anledningen till att jag inte bor i lägenheten nu ( även om det är i ordninggjord) är pga. Hundarna. Jag valde en lägenhet med bra grannar och trygg o trevlig lght. Men området är kanske inte det bästa i hundsynpunkt. Har tyvärr ingen möjlighet att skaffa en annan pga. Begränsad ekonomi.

Min tanke är att föräldrarna tar över hundarna och bor i förädragåhemmet med dom. Jag klarar enbart av att rasta dom på tomten hemma och köra mental aktivering. Långa promenader går ej att göra själv pga. panikångest. I föräldrahemmet. Jag känner mig som världens sämsta hundägare. som inte klarar av dom längre, skulle ha omplacerat dom när de var unga pga. Psykiska ohälsa. Men föräldrarna tycker väldigt mycket om dom o är pensionärer nu. Hjälper gärna till med promenader.

Ser ingen annan utväg längre än så. Klarar ej omplacera dom till någon okänd person, de behöver båda mediciner varje dag/ månad. Pälsvård och promenader för inte gå upp i vikt. den ena hunden har kroniska örobproblen verkar det som. Trängs hörselgångar med jästsvamp. Rengör efter veterinärens inrådan. O återbesök om 10 dagar.

Den andra är pigg bara hon får sprutan mot artosen en gång i månaden. Mot ryggproblem och artros i tårna. Skäller vid hundmöten.

Båda är trygga med människor o barn. Snälla mot andra hundar.

Jag har fått mer krav från omgivningen av privata skäl ej ta upp här.

Hundarna är ärligt talat ett problem i o med att de inte vana att vara ensamma många timmar. De klarar i föräldrahemmet ca 3 timmar. Dom funkar det.

i lägenheten skäller den ena hunden bara man går utanför lghtsdörren. Den andra är tyst men stressad. Hoppar på en när man kommer tillbaks, kort stund.
används antiskall halsband på hunden som skäller då funkar det. Men dåligt samvete. Jag är ingen bra hundägare med panikånges…

älskar dom överallt annat o lever för dom och mamma. Men det gick åt helvetet med min psykiska ohälsa evter bilolyckan för några år sedan. efter det så är jag beroende av bo i stadsmiljö och även att föräldrarna i föräldrahemme. Skjuts.

vill bara skriva av mig, för jag mår så dåligt av hela situationen. Ni får gärna komma med råd o synpunkter hur jag ska kunna lösa detta. Jag har utelämnat vissa saker för varför jag ej vill låta hundarna vara hos föräldrarna på kvällarna O nätterna, detta för blir för jobbigt för min mamma.

Jag tycker det låter som att du har bra koll på vad dina hundar behöver för att må bra och tycker att du kan vara lite snällare mot dig själv.
Dina hundar är lite äldre och inte helt friska, det finns rätt mycket du kan göra för att de ska må bra utan att dra med dem ut på långpromenad.
Det låter bra med att du kan få din mamma med dig ut när du gör dem, men det kanske räcker med att gå längre promenader någon gång i veckan?
Får min terrier bestämma t.ex. så går hon hellre så att hon för sniffa ordentligt än att gå långt, det är kanske likadant för dina?

Kan du leka/ gömma leksaker i trädgården de får söka efter/ göra någon form av berikning med deras mat så tycker jag du kan släppa på ditt dåliga samvete.

Sen hängde jag inte med om dina hundar ska vara hos dina föräldrar under dagen, men bo hos dig under natten?

Jag vill också lägga till att KBT är inte rätt för alla, det tar tid (ofta år - ibland aldrig) att lösa tuffa psykiatriska problem. Du ska dessutom trivas med din terapeut, våga öppna dig (inget som görs bara för att de är terapeut) så det är inte så enkelt som att "gå i KBT" så har allt löst sig.
Jag gissar att du fortfarande är rätt ung? Även om det känns tufft nu (och jag förstår att det kan kännas jävligt tufft) så är det inte säkert att du kommer må så här resten av livet och jag förstår att det är enkelt att säga och en väldigt klen tröst.

 

[AbsolutEnsam]

Det finns bra övningsböcker för kbt om du vill kombinera medicineringen med det. Jag vet att det finns en röd bok som ska vara väldigt bra. Då kan det vara just att öva i små överkomliga steg. T ex en liten mikropromenad varje dag i en månad och långsamt utmana sig mer.

Om hundarna är matmotiverade kanske de går att aktivera med sin matranson istället för extra kalorier i form av godis. Annars pyttesmå godisbitar så kan du aktivera utan att de blir för tjocka.

Tack för dina tips! Ska kolla upp om det finns någon lättläst kbt bok att lära sig av. Orkar inte med tunga böcker och kan bara läsa kortare stunder tyvärr.

Hundarna blir även matade av föräldrarna av hundgodis, skinka osv. Men i små mängder. Men utöver det tränar jag dom mental aktivering med godisar. Bantningsfoder jag gav dom funkade tills ena hunden som har svårt att äta dom bitarna tyvärr. Har köpt med väldigt små bitar och det funkar men även köpt hundfoder som ska vara skonsam med lamm o ris. Små bitar. Tyvärr högre fetthalt. Även i blömat för att kunna att använda i kongar osv. det blev nog ett förhastat köp suck. Är lite impulsiv ibland och inte bra på hundfoder.

Dom är kasterade sedan många år tillbaka men har lätt för lägga på sig vikt.

 

[AbsolutEnsam]

Jag tycker det låter som att du har bra koll på vad dina hundar behöver för att må bra och tycker att du kan vara lite snällare mot dig själv.
Dina hundar är lite äldre och inte helt friska, det finns rätt mycket du kan göra för att de ska må bra utan att dra med dem ut på långpromenad.
Det låter bra med att du kan få din mamma med dig ut när du gör dem, men det kanske räcker med att gå längre promenader någon gång i veckan?
Får min terrier bestämma t.ex. så går hon hellre så att hon för sniffa ordentligt än att gå långt, det är kanske likadant för dina?

Kan du leka/ gömma leksaker i trädgården de får söka efter/ göra någon form av berikning med deras mat så tycker jag du kan släppa på ditt dåliga samvete.

Sen hängde jag inte med om dina hundar ska vara hos dina föräldrar under dagen, men bo hos dig under natten?

Jag vill också lägga till att KBT är inte rätt för alla, det tar tid (ofta år - ibland aldrig) att lösa tuffa psykiatriska problem. Du ska dessutom trivas med din terapeut, våga öppna dig (inget som görs bara för att de är terapeut) så det är inte så enkelt som att "gå i KBT" så har allt löst sig.
Jag gissar att du fortfarande är rätt ung? Även om det känns tufft nu (och jag förstår att det kan kännas jävligt tufft) så är det inte säkert att du kommer må så här resten av livet och jag förstår att det är enkelt att säga och en väldigt klen tröst.

Tack snälla du! Blir lite rårögd över att det finns så snälla människor som inte dömer mig.

Dom tycker om att gå och lukta mycket och det låter föräldrarna dom göra ofta under promenaderna. Dom tycker att det är deras promenad. Så även om dom inte går långt så kommer dom ut på promenader varje dag.

Förstår att det vart lite rörigt med vart jag och hundarna bor. Jag bor hos föräldrarna sedan länge tillbaka Med hundarna. pga, psykiska ohälsa. Får hjälp med hundarna. Men tanken är att jag ska flytta till en lght själv med hundarna men det funkar inte pga. Olika orsaker. Föräldrarna har sagt att hundarna får bo hos dom men jag vill inte belasta dom med det ansvaret. Så jag kommer bo kvar hemma hos föräldrarna tills hundarna dör typ. Då kan jag flytta. drastisk kanske men jag ser ingen annan lösning på det hela.

 

[Pilot]

Tack snälla du! Blir lite rårögd över att det finns så snälla människor som inte dömer mig.

Dom tycker om att gå och lukta mycket och det låter föräldrarna dom göra ofta under promenaderna. Dom tycker att det är deras promenad. Så även om dom inte går långt så kommer dom ut på promenader varje dag.

Förstår att det vart lite rörigt med vart jag och hundarna bor. Jag bor hos föräldrarna sedan länge tillbaka Med hundarna. pga, psykiska ohälsa. Får hjälp med hundarna. Men tanken är att jag ska flytta till en lght själv med hundarna men det funkar inte pga. Olika orsaker. Föräldrarna har sagt att hundarna får bo hos dom men jag vill inte belasta dom med det ansvaret. Så jag kommer bo kvar hemma hos föräldrarna tills hundarna dör typ. Då kan jag flytta. drastisk kanske men jag ser ingen annan lösning på det hela.

Jag tycker att du kan fundera på olika alternativ, man behöver ju inte flytta och bo där sju dagar i veckan. För din egen skull hade det kanske varit bra att bo i din lägenhet 1-3 dagar i veckan?
Om du nu kan få boendestöd så kan det kanske vara extra bra för dig att flytta ut över en period? (Eller så är det inte det, det vet du ju själv bäst.)
Jag tror nog att dina föräldrar gärna hjälper dig och att hjälpa sitt barn att ta hand om några äldre hundar är inte det mest krävande jag kan komma på att man som förälder hjälper sina barn med.

Om de är som min pappa (som älskar min terrier) så tror jag att hundarna tillför en del livskvalité också!
Klarar hundarna av att vara själva några timmar (3h skrev du va?) så kan de nog lösa det mesta den/ dem dagarna de är "själva" med hundarna. Om hundarna "bara" får komma ut på någon enstaka promenad och gå och sniffa i trädgården så klarar de det några dagar till du är tillbaka.

För om jag förstod det rätt så kommer du bo en bit ifrån dina föräldrar och du kan t.ex. inte komma förbi bara för att vara där på eftermiddagen hänga med dina föräldrar & hundar för att sen åka hem igen.

Vill lägga till att du känner kanske inte för att diskutera din hemsituation med någon okänd på nätet, det är inget krav att svara i sådana fall.

 

[lilstar]

Två äldre småhundar är inget enormt ansvar för två pensionärer. Ni skulle ju t ex kunna dela på det. Om du har lägenheten redan så kanske du kan börja med att sova där utan hundarna någon gång i veckan så att du får börja träna. Om dina föräldrar säger att de klarar det och vill ställa upp så är det säkert så om du inte har något väldigt konkret bevis för att det inte stämmer. De är ju vuxna människor som klarar av att ta egna beslut.

Kolla med din vårdcentral om du kan få gå i KBT igen, det finns även en nätbaserat variant. Nu när det har gått några år och du äter mediciner kan det mycket väl funka bättre.

 

[AbsolutEnsam]

Jag tycker att du kan fundera på olika alternativ, man behöver ju inte flytta och bo där sju dagar i veckan. För din egen skull hade det kanske varit bra att bo i din lägenhet 1-3 dagar i veckan?
Om du nu kan få boendestöd så kan det kanske vara extra bra för dig att flytta ut över en period? (Eller så är det inte det, det vet du ju själv bäst.)
Jag tror nog att dina föräldrar gärna hjälper dig och att hjälpa sitt barn att ta hand om några äldre hundar är inte det mest krävande jag kan komma på att man som förälder hjälper sina barn med.

Om de är som min pappa (som älskar min terrier) så tror jag att hundarna tillför en del livskvalité också!
Klarar hundarna av att vara själva några timmar (3h skrev du va?) så kan de nog lösa det mesta den/ dem dagarna de är "själva" med hundarna. Om hundarna "bara" får komma ut på någon enstaka promenad och gå och sniffa i trädgården så klarar de det några dagar till du är tillbaka.

För om jag förstod det rätt så kommer du bo en bit ifrån dina föräldrar och du kan t.ex. inte komma förbi bara för att vara där på eftermiddagen hänga med dina föräldrar & hundar för att sen åka hem igen.

Vill lägga till att du känner kanske inte för att diskutera din hemsituation med någon okänd på nätet, det är inget krav att svara i sådana fall.

Jag tror jag förstår vad du menar. Det finns vissa orsaker som jag inte vill nämina här varför det inte funkar med hundarna på kvällarn/ nätterna hos föräldrarna om jag inte bor hos dom. Men jag uppskattar verkligen dina råd och tips! Jag kan tyvärr inte åka själv mellan föräldrarna och lghten. Men jag får gärna skjuts om det finns möjlighet att just då Under dagen. Tanken hade nog annars varit att jag har hundarna hos mig på dagtid då dom dagarna det funkar och sedan bo hemma hos föräldrarna på kvällarn/ nätterna med hundarna. Det kan funka vissa dagar i så fall. När jag inte har boendestöd och sysselsättningen. Testen av tiden bo hos föräldrarna. Jag får fundera lite hur jag ska göra.

 

[AbsolutEnsam]

Två äldre småhundar är inget enormt ansvar för två pensionärer. Ni skulle ju t ex kunna dela på det. Om du har lägenheten redan så kanske du kan börja med att sova där utan hundarna någon gång i veckan så att du får börja träna. Om dina föräldrar säger att de klarar det och vill ställa upp så är det säkert så om du inte har något väldigt konkret bevis för att det inte stämmer. De är ju vuxna människor som klarar av att ta egna beslut.

Kolla med din vårdcentral om du kan få gå i KBT igen, det finns även en nätbaserat variant. Nu när det har gått några år och du äter mediciner kan det mycket väl funka bättre.

 

[AbsolutEnsam]

Nu krånglade jag till det med svara på inlägget ovan.

Det blir ett enormt ansvar för min mamma på kvällarn att hand om hundarna, min pappa kan jag inte räkna med just den tiden. Mamma har inte valt hundar, men hjälper mig för hon tycker om dom. Dagtid är det inga problem. Jag har Ett stort kontrollbehov över hundarna på kvällar o nätter.

Tack, ska försöka kolla upp kbt på nätet igen. Kanske funkar bättre den här gången. Tack för dina råd o tips!