Är ni nöjd med livet?

[Casteloro]

Jag kan väl inte vara den enda som aldrig blir eller känner mig nöjd med livet? Tycker att det är sorgligt faktiskt, att jag (och andra) ska behöva känna på det här viset. Mitt liv skulle kunna vara så fantastiskt, men i stället känns det bara tragiskt. Jag känner mig otillräcklig och helt obetydelsefull, som att resten av världen hatar just mig

Vad jag än gör så känns det som att jag aldrig är nöjd. Var förra veckan i Spanien där jag bodde på en ranch med min bästa vän sedan små barnsben, vi red runt i Andalusierna, galopperade på stranden och hade en helt fantastisk tid tillsammans. Det borde vara ett fint minne, men det känns inte alls så. Min väninna sa att man jobbar för att kunna göra det man vill på fritiden, något som är roligt och det man mår bra av.

Men om det aldrig är något som känns direkt roligt eller känner att det är tillräckligt? Om man aldrig kommer ihåg de här roliga stunderna i livet utan hela tiden minns det som är/var dåligt?

/ Lite förvirrade tankar så här på kvällskvisten.

 

[iNHALE]

Sv: Är ni nöjd med livet?

I stort är jag nöjd med livet, jag har lägenhet, fast heltidsjobb, får ut en skälig lön som räcker till de nödvändiga och att finansiera en hobby som är relativt dyr, jag har en fin sambo, trevliga arbetskamrater och bra kontakt med familjen.

Sen finns det självklart aspekter som man vill förbättra och det kommer dagar då man känner att fan vad mitt liv suger, även om man ändå vet att man ju har det jäkligt bra trots allt.

Vad är det som gör att du bara fokuserar på det negativa? Vad består det negativa av? Att du känner att du inte räcker till på jobbet/i skolan? Varför känns det så? Påpekar folk att det du gör inte är bra? Är det något annat, avsaknaden av någon del som du tycker hör till i livet?

 

[Red_Chili]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Jag känner igen mig, utan minsta tvekan, och alla som får veta hur jag tänker säger ständigt åt mig att skärpa mig. För mig hjälper det att skriva. Jag skriver upp allt positivt, bara för att minnas det ordentligt. Dessutom ser jag till att skriva av mig ordentligt när jag mår dåligt eller känner mig opepp, helt enkelt för att kunna reda ut tankarna och få lite koll på vad jag egentligen pysslar med. Det absolut viktigaste för mig när jag skriver sådant är att INTE skriva på dator, istället tar jag fram ett gammalt anteckningsblock och penna

Vad jag dessutom gör är att vara noga med att äta bra och regelbundet samt motionera ofta. Det låter kanske fånigt, men det får mig verkligen att bli gladare. Mitt humör blir mycket jämnare av det och jag blir direkt mer negativ om jag slarvar med maten eller inte rör på mig ordentligt.


Och som jag redan nämnt, så nej, jag blir inte nöjd med livet. Jag gör dock mitt bästa för att bli det. Nu har jag en underbar hund, fantastiska vänner och har börjat träffa en man som jag verkligen gillar. Dessutom har jag snart körkort och efter det ska jag skaffa jobb och flytta någonstans. Fokuserar jag på allt sådant så blir det lättare att glömma allt det negativa.

 

[Mitrolle]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Jag är nöjd med mitt liv för det mesta. Det jag kan önska är att jag ska hitta 'den rätta' nångång så att jag kan bilda familj också.. Ibland önskar jag dessutom att jag dragit iväg och jobbat utomlands med hästar när jag var yngre och outbildad, men jag klarar mig nog utan den erfarenheten också.

 

[Livssituation]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Nej, det är du långt ifrån ensam om.
Jag är inne i en period som borde vara den lyckligaste i mitt liv. Fått mig en underbar sambo, bor i min drömstad i en lägenhet som har ett bra läge och nyligen skaffat mig två katter men ändå har jag världens ångestkänslor varje dag. Mycket för att det har varit tufft rent ekonomiskt sen januari och jag som hatar att låna pengar och skäms otroligt mycket över att behöva göra det har fått låna varje månad för att få mat på bordet.

Skolan är också ett problem. Kom in på min utbildning i våras, har vantrivts något vansinnigt och med min depression och en runda på psyk har det resulterat att jag mer har legat hemma i sängen än att vara i skolan. Det i sin tur har lett till att jag ligger efter i varenda ämne, vilket inte hjälper till direkt.
Jag har i stort sätt satt mig själv i skiten, men jag har heller inte haft mående att ta itu med saker och ting och jag är en människa som sällan/aldrig pratar känslor.

Förhoppningsvis blir det bättre till hösten. Styrkekram till dig!

 

[LaMaya]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Jag har varit deprimerad till och från i flera månader och kan känna igen mig i hur du känner. Det är ibland svårt att uppskatta och vara nöjd över saker och ting när man inte riktigt vet vad man vill och ha i livet.

Jag har fått hjälp av en nära vän att tänka annorlunda och faktiskt ifrågasätta mig själv i hur jag tänker, känner och vill med mitt liv den senaste tiden. Att uppskatta det lilla istället för att hela tiden vilja ha mer och på så sätt aldrig bli nöjd. Att träna mig själv med att vara nöjd, det är oerhört svårt men man lär sig. Att tänka utanför boxen med att vara glad över att man får sova en hel natt, att man fick äta något gott och att vädret är fint. Att börja litet och avsluta det stort.

Jag insåg för ett tag sen att jag ska ha sommarlov om 14 dagar, att jag ska utomlands och sen får träffa mina kollegor = glädje! Tidigare har jag tänkt kring detta -> 14 jobbiga dagar kvar i skolan med enbart en massa plugg och tentor som säkert kommer bli underkända = jobbigt. Utomlands med en häst hemma som säkert kommer bli sjuk och en massa annat som förstör hela resan = jobbigt och att jag ska tillbaka till ett jobb med en massa strul och bråk = jobbigt.

Det finns inget nöje så länge man inte fokuserar på det som finns kring allt, och det svåra är att hitta dit. Därför ska man börja nöja sig med små saker och sen bygga vidare, tillslut är man en nöjd människa. Jag vet under mina svarta dagar att man fokuserar allt för mycket på det som är tungt och tar emot, och det blir då svårt att vara nöjd med något och känslan av att inget är kul infinner sig. Men att avsluta varje dag med 3 saker som man faktiskt varit nöjd över är en bra början att tänka nytt, att skriva ner dem för att gå tillbaka när det känns tungt..

 

[Vira]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Läste jag din väninnas kommentar fel, eller jobbar du med någonting du inte gillar? Går det att ändra på i så fall? Har du något större skäl till att vara olycklig som är svårt att röja undan, eller är det tankemönstret som har blivit fel?

Jag är för det mesta ganska nöjd med livet. Jag är glad över den goda frukosten, kaffekoppen, cykelturen till skolan och känslan av att lära mig saker. Jag ser fram emot helgernas ridturer, jag gillar att prata med folk i stallet, jag gillar att lyssna på musik i bilen på vägen dit. Jag ser fram emot vilka böcker jag ska läsa, texter jag vill skriva, och jag drömmer om vad jag vill göra i framtiden. Allt det här är saker jag för några år sedan inte riktigt kunde förmå mig själv att njuta av - men med hjälp av ett ändrat tankemönster samt att jag blev av med de största sakerna som drog ned mig (min pappa gick till sist bort efter många års sjukdom, och även om jag saknar honom varje dag så är livet idag ett par år senare lättare än när han var sjuk, + att jag själv har blivit av med den kroniska smärtan) har jag numera ett ganska trevligt liv. Inte för att jag uppfyller några stora drömmar eller har mängder av fantastiska personer i min närhet, utan för att jag njuter av det lilla i stunden och vägrar att oroa mig mer än nödvändigt för tråkiga saker. Vad hjälper det att jag oroar mig för att katterna håller på att bli gamla? Tids nog kommer jag att förlora dem alla, men idag har jag dem här.

Det är inte lätt att få över tankemönstret hit, men det är inte heller omöjligt (även om jag antar att en del av det helt enkelt är en fråga om läggning). För mig var det en bok som var den utlösande faktorn - den fick mig att inse att varje ögonblick av mitt liv är ett ögonblick som jag väljer, och att jag gör allt jag gör för att jag vill göra det.

 

[nexxa]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Skulle vilja vara den som tittade in och sa att jag älskar varenda liten del i mitt liv men tyvärr är livet inte en räkmacka
Jag jobbade med min stora dröm i många år, jag är som lyckligast när jag får hjälpa andra och har att göra 24/7 men så kom en dag när min kropp rasade ihop och 5 operationer på ben, knä och mage gjordes på kort tid, sedan dess har jag varit sjukskriven och något är fortfarande fel. Det krävs 13-14 mediciner/dag för att jag ska "hålla ihop". Att vara sjukskriven är inte vidare kul det innebär lägre inkomst, oro över pengar/framtid, uttråkning av att vara hemma mycket trots att min kropp inte orkar göra mycket ändå.

Min räddning blev när jag & min pojkvän blev sambos i november förra året. Att vara ensam är inget bra alternativ för mig längre, förr var det, det enda jag ville.

Vad gäller familjen så är den splittrad. Min pappa är omgift och har ett bonusbarn samt en som föddes i slutet av förra året. Vi hörs dock inte av längre pga att min pappa gärna skuldbelägger mig för allt som går snett.
Min andra halva av familjen känns mest nära pga min yngsta bror. Men det är splittrat. Mina föräldrar började om på nytt åt varsitt håll och det innebär att vi får väldigt mycket släkt/nya familjemedlemmar osv för min del har det känts som att jag inte tillhör något, som att jag står i mitten och de har gått varsitt håll. De vill gärna att jag skal "välja sida" också vilket jag inte gör, det kan leda till konflikter som i detta fall innebar uppsagt kontakt med min pappa.

 

[Piek]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Just nu känner jag mig väldigt nöjd med livet! Jag bor på världens mest fantastiska ställe, jag har underbara människor runt om mig varje dag, jag har världens finaste häst och katt som båda är friska och det enda jag har att gnälla på är ett envist skavsår på hälen

Det var längesen jag hade en dag där jag kände att jag ville bo och göra något annat än det jag just nu gör. Jag vaknar allt som oftast med ett leende på läpparna och när jag går ut så kan jag njuta av det som är vackert här i världen.

Faktiskt tycker jag att jag är så värd att ha det så bra som jag har det just nu efter några tuffa år och jag försöker att uppskatta det hela tiden, varje dag

 

[Lillagoajag]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Jag tror starkt på att man blir så lycklig som man bestämmer sig för att vara (med viss modifikation). Jag är övertygad om att lycka inte ligger i den perfekta kroppen, den perfekta hälsan, det perfekta jobbet, den perfekta hobbyn, den perfekta partnern, den perfekta hästen osv. Jag tror det handlar om att bestämma sig för att vilja vara lycklig och sedan jobba för den känslan. Bara en sån enkel sak som att le kan göra stor skilland. Sen måste man också minnas att lycka inte = glad varje sekund.

Jag skulle kunna hitta många fel på mitt liv om jag ville - jag skulle med lätthet kunna "komma undan" med att vara olyckligt. Få skulle klandra mig. Men jag vill inte leta fel och jag vill inte vara olycklig. Så då är jag inte det. Istället letar jag rätt. Och det är mitt bästa tips för att nå lycka - skriv tacksamhetsdagbok. Skriv varje kväll ner fem saker du är tacksam över den här dagen. Efter ett tag börjar hjärnan automatiskt leta efter saker att vara tacksam för hela tiden. Och det är de små sakerna som räknas! Tillexempel så kommer min tacksamhetsdagbok se ut såhär ikväll:

Att jag får träffa pojkvännen imorgon.
Att jag inte har ångest.
Att jag har fått äta god mat.
Att det finns bra musik som jag kan lyssna på.
Att jag och pojkvännen fick en hel extra vecka tillsammans innan han ger sig iväg.

Tacksamhetsdagbok, och att förstå att man själv är ansvarig för sin egen lycka, är mitt recept för ett lyckligt liv. Sen spelar det där kramset runtikring inte så stor roll.

 

[Amha]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Det är nog viktigt att fokusera på det som är bra i stället för tvärt om.

Jag har fast jobb. Det är definitivt inte mitt drömjobb men jag har en anställning så jag får in pengar och när jag kan ska jag plugga till nåt roligare. Det jag försöker fokusera på är att jag har jobbet och inte att det är tråkigt.

Jag har bildat en egen familj med sambo och dotter vilket jag trivs ganska bra med. Dottern är lätt att ha med sig, sambon gör så gott han kan för att jag ska vara glad jämt.

Vi har en helt okej ekonomisk situation. En riktigt bra sådan när jag jobbar, nu faller det bort några tusenlappar.

Vi har en fin bostadsrätt. Den ligger inte där jag egentligen vill bo. Det här är det svåraste. Jag är inte jätteglad i Stockholm och skulle gärna lämna stan vilket sambon inte är redo för än. Just nu är jag i en period där jag är så jäkla sugen på att flytta men jag får försöka fokusera på att sambon säger "men du är ju föräldraledig, åk till din familj i Östergötland och hälsa på i veckorna när jag ändå jobbar!" utan att ens nämna att det inte är gratis att åka dit ofta.

Katten och mina hästar gör mig glad. Jag är glad så länge min 23-åriga ponny står på benen och ser nöjd ut, samma sak med katten som också börjar bli till åren. Inte tänka "ja jag har väl inte kvar dem så länge". Dagen kommer, tids nog, njut av det så länge det varar.

Osv.

 

[Niyama]

Sv: Är ni nöjd med livet?

Jag tror starkt på att man blir så lycklig som man bestämmer sig för att vara (med viss modifikation).(...) Jag tror det handlar om att bestämma sig för att vilja vara lycklig och sedan jobba för den känslan. Bara en sån enkel sak som att le kan göra stor skilland.(...)

Jag skulle kunna hitta många fel på mitt liv om jag ville - jag skulle med lätthet kunna "komma undan" med att vara olyckligt. Få skulle klandra mig. Men jag vill inte leta fel och jag vill inte vara olycklig. Så då är jag inte det. Istället letar jag rätt. Och det är mitt bästa tips för att nå lycka - skriv tacksamhetsdagbok. (...)

Det är ju inte riktigt så enkelt. Och jag tycker att man ska passa sig för att förminska sina egna problem och vara så himla tacksam för allt. Jag faller lätt in i att jag är så jävla dålig som inte klarar av mer/mår bättre trots allt som är bra i mitt liv. Att så dåligt har jag väl ändå inte haft det, jag har ju haft hästar och fått träna och tävla hela min uppväxt, jag har haft tak över huvudet och mat på bordet. Nu har jag fina vänner, helt okej lägenhet och har råd med god mat och en hel del aktiviteter som kostar pengar.

Jag är tacksam tacksam tacksam. Och jag vill inte vara olycklig. Men jag kan inte bara välja att vara lycklig. Och det spelar ingen roll att jag har mycket att vara tacksam för och att många har det värre. Det är viktigt att få tänka (och känna) att jo, jag var/är värd bättre.