Vår lilla kisse fick somna in häromdagen efter ett långt och tidvis hårt liv.
Vet inte om vi skall ha någon ny katt, men om så får det bli en omplacering eller hittekatt. Har därför sneglat lite på de omplaceringar som ligger ute på nätet.
En del kräver att katterna placeras ut i par eller att man har en katt sedan tidigare. Detta gör mig lite fundersam eftersom katter i min värld är ensamdjur. Det är ju inte ovanligt att katter, precis som vår, mer eller mindre frivilligt lämnar sitt hem och blir vildkatt därför att de inte trivs med den/de andra katterna. Att unga hannar lämnade gården var åtminstone förr mer regel än undantag, men det antar jag beror på att det bara kunde vara en (okastrerad) hane på gården. Men som sagt känner jag även honkatter och kastrerade hankatter som mer eller mindre lämnat sitt hem och inte förmåtts komma in/hem igen därför att de inte trivts i flocken.
Samtidigt som katthemmen kräver sällskap till en del katter har både de och privatpersoner ute katter för omplacering eftersom de inte trivs med det kattsällskap som de har. Vad finns det för garanti för att de katter som de vill placera ut i par kommer att fortsätta trivas i framtiden? Kan det inte också vara så att en katt som tyr sig mycket till en annan katt skulle kunna vinna på att bli ensam och mindre beroende?
Domesticeringen av katter bygger ju på att vi "mentalt" behåller dem som kattungar genom att klappa och gosa med dem (det gör ju normalt inte vuxna katter med varandra). Detta att vuxna/halvvuxna katter tyr sig till varandra är det samma sak? Dvs de blir kvar lite i kattungestadiet även som vuxna?
Under de åren som vi hade missen så fick vi flera gånger frågor/tillfällen att ta emot ytterligare en katt. Men aldrig att vi skulle ha utsatt henne för konkurrens. Det hade hon inte uppskattat och risken fanns att hon hade lämnat oss också. Trots att vi inte haft en tanke på att skaffa katt så blev det så att hon flyttade in. De sista åren i livet fick hon vara drottning hos oss, bestämde helt över sig själv och styrde även över oss ibland
Kanske kan vi i framtiden erbjuda en annan katt ett sådant liv Men mer än en katt passar nog inte oss, dessutom tänker jag att de tär lättare att få en katt tam/tillitsfull än två?
Hur tänker ni kring detta? Har jag fel? Har inte sett detta om placering i par förut vad jag kan minnas (åtminstone inte i den omfattningen) - är det nytt tänk?
Vet inte om vi skall ha någon ny katt, men om så får det bli en omplacering eller hittekatt. Har därför sneglat lite på de omplaceringar som ligger ute på nätet.
En del kräver att katterna placeras ut i par eller att man har en katt sedan tidigare. Detta gör mig lite fundersam eftersom katter i min värld är ensamdjur. Det är ju inte ovanligt att katter, precis som vår, mer eller mindre frivilligt lämnar sitt hem och blir vildkatt därför att de inte trivs med den/de andra katterna. Att unga hannar lämnade gården var åtminstone förr mer regel än undantag, men det antar jag beror på att det bara kunde vara en (okastrerad) hane på gården. Men som sagt känner jag även honkatter och kastrerade hankatter som mer eller mindre lämnat sitt hem och inte förmåtts komma in/hem igen därför att de inte trivts i flocken.
Samtidigt som katthemmen kräver sällskap till en del katter har både de och privatpersoner ute katter för omplacering eftersom de inte trivs med det kattsällskap som de har. Vad finns det för garanti för att de katter som de vill placera ut i par kommer att fortsätta trivas i framtiden? Kan det inte också vara så att en katt som tyr sig mycket till en annan katt skulle kunna vinna på att bli ensam och mindre beroende?
Domesticeringen av katter bygger ju på att vi "mentalt" behåller dem som kattungar genom att klappa och gosa med dem (det gör ju normalt inte vuxna katter med varandra). Detta att vuxna/halvvuxna katter tyr sig till varandra är det samma sak? Dvs de blir kvar lite i kattungestadiet även som vuxna?
Under de åren som vi hade missen så fick vi flera gånger frågor/tillfällen att ta emot ytterligare en katt. Men aldrig att vi skulle ha utsatt henne för konkurrens. Det hade hon inte uppskattat och risken fanns att hon hade lämnat oss också. Trots att vi inte haft en tanke på att skaffa katt så blev det så att hon flyttade in. De sista åren i livet fick hon vara drottning hos oss, bestämde helt över sig själv och styrde även över oss ibland
Kanske kan vi i framtiden erbjuda en annan katt ett sådant liv Men mer än en katt passar nog inte oss, dessutom tänker jag att de tär lättare att få en katt tam/tillitsfull än två?Hur tänker ni kring detta? Har jag fel? Har inte sett detta om placering i par förut vad jag kan minnas (åtminstone inte i den omfattningen) - är det nytt tänk?
