Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

[Kviga]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag gick med en häst som blev rädd, tappade balansen och trillade rakt bak. Det blev en spricka i skallbenet i bakhuvudet och 3 blödningar i pannan...

Annars är allt bra! Men det har varit ett pissigt halvår. Först Hero sen detta!

Hör jag ryktas om någon häst så vet jag vem jag ska rekomendera!

Det var jätte jobbigt att skriva om avlivningen. Jag har inte beskrivit det så detaljerat förr.
Trist med Pagge också! Men nu leker nog han och hero i Himmelen

Ha det gott
Kram Emma

 

[Jordgubben från Skåne]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Ja det där med att hästar är ens liv och luft det håller jag med om, du vet vad jag tycker. Skaffa en foderhäst för senare köp, det gjorde jag och min dam har gett mig så otroligt mkt i både tårar och glädje. Jag har fått lära mig massor.

 

[Juzzzen]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

usch då..det lät inte bra Hoppas du repar dig ordentligt nu då!

Farligt med hästar, både fysiskt o känslomässigt..

Va gulligt, det får du gärna göra

Ja, usch ja, det är jättejobbigt att skriva om det, eller att ens tänka på det..Men jag tror det är ganska bra att få det ur systemet mellanåt, så känner jag iaf..o det är ändå snart 2 1/2 år sen jag tog bort Pagge..Shit vad tiden går!

Jaa, klart dom leker i himlen nu! jag tror Hero mobbar Pagge lite för hans täcke oxå, eller vad tror du?

Krya på dej och ha det bra!

 

[Juzzzen]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jaaa, det är ju så det är!

Japp, nu ska jag bara hitta en bra liten foderpålle oxå..kan knappt vänta=) Allt känns redan bättre, nu när jag vet att det kanske inte är så långt bort trots allt!

 

[Ancor]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag skulle inte kunna leva, andas utan hästarna. Jag vet att jag framstår som korkad och rent utav oansvarig för en del när jag säger att jag skulle kunna sälja allt jag äger och har och bo i stallet om jag bara fick behålla hästarna, och jag menar det verkligen.
Jag skulle inte kunna fungera utan hästarna.
Så i min värld är du fullkomligt normal!

 

[Sara-Ida]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jaaa, det är ju så det är!

Japp, nu ska jag bara hitta en bra liten foderpålle oxå..kan knappt vänta=) Allt känns redan bättre, nu när jag vet att det kanske inte är så långt bort trots allt!

Härligt!

Jag tycker det lite dåligt av din pojkvän att ifrågasätta ditt intresse. Jag fattar inte alls varför min pappa älskar att pimpla eller spela golf, till exempel, men det spelar ingen roll. Han behöver inte förklara. Huvudsaken är att man är lycklig!

 

[TinyWiny]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag skulle inte kunna leva, andas utan hästarna. Jag vet att jag framstår som korkad och rent utav oansvarig för en del när jag säger att jag skulle kunna sälja allt jag äger och har och bo i stallet om jag bara fick behålla hästarna, och jag menar det verkligen.
Jag skulle inte kunna fungera utan hästarna.
Så i min värld är du fullkomligt normal!

Så brukar jag också säga jag kan bo i en husvagn om inte hästarna vill ha mej i stallet


Till Ts
Jag tycker att du är som många andra i hästvärlden, just det här att man inte är hel utan hästar är egentligen inte så märkligt, en häst är alltid en häst men en ryttare utan häst är bara en människa.

Jag var utan häst i nästan 10 år, idag kan jag inte fatta att jag överlevde nu i efterhand kan jag ju förstå varför jag mådde som jag gjorde, men jag kopplade inte ihop det då.

När min häst dog så sa alla att jag skulle vänta lite, min sambo tyckte att jag inte skulle skaffa någon mer, han såg ju hur dåligt jag mådde när min häst först var sjuk så länge och hur förkrossad jag var när hon dog han förstod inte då att utan häst vill jag inte leva alls, när jag förklarade så förstod han ju, men han och jag fungerar inte likadant, när han förlorar något så vill han aldrig mer ha det, det gör för ont att förlora han anser inte att tiden av lycka kan vara värd smärtan att förlora.

Alla sa också (även jag trodde det) att jag aldrig skulle hitta en häst att älska så mycket som min första, ingen lika speciell, men faktum är att idag älskar jag min häst lika mycket som min första och hon är lika speciell

 

[Chili]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Du är verkligen inte ensam!

Jag är också uppvuxen med hästar. Men så flyttade jag efter gymnasiet, började plugga och hade inte råd med häst. Så jag lämnade tillbaka foderhästen och lämnade ut min egen på foder. Först gick det bra, jag kände mig fri och allt var underbart!

Men ju mer tiden gick desto mer saknade jag det... Efter 1 år skadade jag knäet och i satt hela hösten 07 i soffan, i princip. Eftersom hästar alltid har varit mitt liv fick jag verkligen dra mig ut och börja gå/jogga, men efter knäskadan sög ju allt och jag ville inte ens gå till gymmet för att i alla fall träna överkroppen.

Så nästan hela hösten satt jag och undrade över meningen med livet. Jag vaknade, tittade i taket och tänkte att jag likväl kunde ligga kvar där hela dagen, eller hela mitt liv. För det fanns verkligen inget viktigt i mitt liv som kunde få mig att gå upp ur sängen.

Men så flyttade jag hem i julas och skaffade jobb och häst. Och så lycklig jag blev! Jag gjorde inget annat än var hästmänniska i tre månader. Efter 4 månader med nya hästen kom dock skadan... och snart finns inte nya hästen kvar längre Men jag har börjat titta på andra hästar för en sak har jag lärt mig, och det är att ett liv utan häst är inte ett liv värt att leva.

 

[Martina_m]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

en häst är alltid en häst men en ryttare utan häst är bara en människa.

Precis, men behöver hästen för att känns sig hel igen!


Det är så himla skönt att läsa om er och hur ni har det och mår och veta att det faktiskt är någon som förstår vilken situation man är i, och hur man mår.

 

[Mysaan]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

När jag suttit och läst i denna tråd så slår dte mig plötsligt varför jag mådde så dåligt mellan 1999-2005. Trots att jag fick barn och många dessutom på den tiden så kändes något alltid fattigt och meningslöst.

Nu äntligen fattar jag ju varför. Dessa 6 åren var jag hästlös och hade ingen som helst kontakt med hästar.

 

[CoraO]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

*kl*
ja försår hur du känner det. När ja å min familj var på drömsemester i Portugal för två år sen (vi skulle stanna en månad) så klarade ja mig två veckor. Men sen grät ja nstan varje dag för ja saknade hästarna så så min kära pappa fixade så att ja fick rida privatlektioner tre ggr i veckan på en ridskola dom sista två veckorna

 

[ViktoriaN]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag förstår helt känslan. jag fick ta bort min trognaste vän den 28/8 förra året, de var den jobbigaste dagen i mitt liv, hon hade vart med meg hela min uppväxt då min mamma köpte henne när hon var 3, och jag fick ta ner henne vid 18 år, för att benen inte höll längre..
Sen de dagen har jag inte ridit en enda gång, har knappt vart i ett stall ens!

Och jag saknar de så mycket så de gör ont, den där känslan när man kommer ut i stallet en kall vinter morgon och öppnar dörren och de varma lukten av häst möter dig i öppningen, och hästarnas gnägg.. nu består min vardag av att kliva upp, åka å jobba, komma hem, sitta framför tv tills de är läggdags igen, för att sedan vakna och göra om allt igen! saknar hästar i mitt liv, de gör så ont, de var min passion, de enda jag levde för och nu är de borta! livet känns nästan inte ens värt att leva, för att de inte finns i mitt liv längre!
Min häst var de som verklingen gjorde mig lycklig, var allt med henne, all min lediga tid, red jag inte, så kunde jag bara sitta ute i hagen med en bok, bara för att få vara nära henne, när hon låg ute i hagen brukade jag ibland sitta med henne och prata! saknar de, de gör så ont! märker att jag inte är samma person som då, gnistan har börjat sloknat!
vill verkligen skaffa mig en ny häst, men pengarna räcker inte till, har jobb men får jobba för lite där, och hittar inte någe mer jobb! vet inte vad jag ska ta mig till! Jag orkar inte med de!

När min häst försvan, försvan glädjen i mitt liv!

så jag förstår dig. du är inte extrem!

 

[Diplomaten]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag förstår dig precis.
I mitt fall var det studier, tid och med det en mycket begränsad ekonomi som fick mig att göra valet att sälja min häst. Den första tiden kändes relativt bra då jag faktiskt var oerhört osäker på vart jag ville bo, jobba med och livet i sig var oförutsägbart.
Idag är situationen annorlunda. Jag har ett annat lugn. Man. Bra arbete och en tryggare miljö. Så jag känner som dig, saknad. Jag har stora möjligheter att skaffa häst nu och har faktiskt häst "på lur" som jag vet att min bästa vän håller just för mig. Dock har jag planen, det också precis som dina tankar, att vänta till hösten.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man lever ut en sådan passion. Annars kommer man att ångra sig. Det är viktigt i det här korta livet att fylla det med något som äger själen.

Synd att din pojkvän inte förstår det och att det leder till gräl. Jag tycker han skall stödja dig i detta. Min man har egentligen ingen aning om hur jag verkligen känner det eftersom han inte känt någon direkt kontakt med djur eller intresse. Men, han stödjer mig och vill försöka förstå. Det är oerhört viktigt tycker jag.

Så nej, du är inte extrem. Du har häst i själen.

 

[Juzzzen]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Fint skrivet..blev tårögd nästan..Man e verkligen tom..Jag fik rysningar när du beskrev hur det är att öppna dörren till stalle en kall dag, o mötas av doften, stämmningen och mysiga gnäggningar..Herregud, det är LIVET!

 

[Juzzzen]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag förstår dig precis.
I mitt fall var det studier, tid och med det en mycket begränsad ekonomi som fick mig att göra valet att sälja min häst. Den första tiden kändes relativt bra då jag faktiskt var oerhört osäker på vart jag ville bo, jobba med och livet i sig var oförutsägbart.
Idag är situationen annorlunda. Jag har ett annat lugn. Man. Bra arbete och en tryggare miljö. Så jag känner som dig, saknad. Jag har stora möjligheter att skaffa häst nu och har faktiskt häst "på lur" som jag vet att min bästa vän håller just för mig. Dock har jag planen, det också precis som dina tankar, att vänta till hösten.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man lever ut en sådan passion. Annars kommer man att ångra sig. Det är viktigt i det här korta livet att fylla det med något som äger själen.

Synd att din pojkvän inte förstår det och att det leder till gräl. Jag tycker han skall stödja dig i detta. Min man har egentligen ingen aning om hur jag verkligen känner det eftersom han inte känt någon direkt kontakt med djur eller intresse. Men, han stödjer mig och vill försöka förstå. Det är oerhört viktigt tycker jag.

Så nej, du är inte extrem. Du har häst i själen.

Otroligt bra skrivet! För så är det..man lever så kort tid, och jag vill inte slösa mer på att vara olycklig..haft det tufft när jag växte upp, den enda räddningen var min häst..

och nu, när jag har börjat leva för första gången, på riktigt i mitt liv, när jag äntligen kommit på fötter, så känner jag hur starkt jag behöver hästarna i mitt liv, dom ÄR mitt liv!

Och när du skriver att jag har häst i själen, så träffade det klockrent, för så e det! Inte bara för mej, utan för alla oss!

Psst..jag ska åka iväg och provrida foderpålle i helgen, för jag står inte ut längre..Vänta till hösten, kunde ju inte jag..hihih

 

[Diplomaten]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Oerhört glad för din skull då det är underbart när vi människor allt mer söker efter hjärtat

Hoppas provridningen går bra och att du hittar den underbara kompis du söker efter!

Och du ... se till att inte låta det ta på dig om pojkvännen grymtar om det här. Är han the one, så kommer han förstå!

Tummen upp för dig!

 

[Ancor]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Precis, men behöver hästen för att känns sig hel igen!

Det är så himla skönt att läsa om er och hur ni har det och mår och veta att det faktiskt är någon som förstår vilken situation man är i, och hur man mår.

Exakt! Det jag har lagt märke till när man pratar med någon som inte kan något om hästar är att det första dom ALLTID frågar:
1. Hur många hästar har du? (svar 3)
2. Är inte det JOBBIGT?????!!

typ

Dom vet inte hur mkt det ger en tillbaka. Enda gångerna jag tyckt det var lite jobbigt att åka till stallet är om man haft en blöt kväll på krogen kvällen innan eller om det är -25 grader och snöstorm ute, MEN när man kommer igång är det alltid lika kul!

Det känns skönt att man inte är ensam om att vara knäpp

 

[Martina_m]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Hur går det med foderhäst-sökandet?

 

[Juzzzen]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jo då..ska provrida på söndag..sen får vi se..Hoppas att det klickar!
Hur går det själv?

Vill hitta nån snart, har ev, boxplats i ett underbart stall oxå..

*abstinens*

 

[Martina_m]

Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Du får ta och berätta hur det gått sen!!!

Jag kan ju inte sluta kolla på hästannonser, det är nog också en form av beroende, jag bara MÅSTE! Sen känns det bra igen ! Och jag har ju hittat de perfekta hästarna för mig och då mår jag dåligt igen för att jag inte kan köpa den .

Ska kanske också ge mig på att leta foderhäst för ev senare köp. Usch, känns så tragiskt att det bara är pengarna som ska sätta stopp. Jag vill egentligen inte ta lån, inte alls. Men ser liksom inte någon annan utväg , pallar inte vara utan häst så mkt längre till!!

Dessutom har jag varit tvungen att ta av mina sparpengar nu, eftersom jag precis börjat nytt jobb och får lönen i efterskott, så får vänta 3 v till innan jag får en halv lön . SÅ finns tyvärr inte så mkt att ta av i min hästkassa längre...