Såhär är det, från och med mitten av januari kommer jag plugga heltid på SLU (vilket innebär ett annat land för mig faktiskt). Jag kommer bo på studieorten i veckorna men komma hem varje helg. Jag blir borta 6 månader, till juli 2008 mao.
Men hästen.
Jag vill inte ta med honom, kan inte heller för den delen, så det går bort. Från början var det tänkt att han skulle ridas av min mamma i veckorna men de funkar inte ihop i annat än skritt trots att hon ridit flera år. För två veckor sen kastade han av henne och hon kan fortfarande inte använda kroppen ordentligt.
Och jag har bara en mamma, så där pressar jag inte.
Medryttare funkar inte då han är väldigt speciell, och inte gillar främmande människor. Det är för sent för det alltså. Han ska INTE skickas iväg heller, på foder eller så.
Jag ska alltså komma hem och rida på helgerna, mamma och bror har erbjudit sig att promenera 3-4 ggr i veckan med honom. Uppsuttet eller för hand. Det är ju bra. Han är inte en sådan häst som får tuppjuck om han inte rids aktivt så mkt heller.. Han är lugn och glad så länge han har sin trygga hemmiljö.
Men jag känner mig ruggigt självisk.
Bara sticka iväg såhär och komma hem och rida 2ggr i veckan.. Promenader där emellan men ändå. Det känns som ett svek på något sätt, som att han blir bortprioriterad och att han kommer må dåligt av det.
Fast på sätt och vis tror jag inte det.. Han mår ju bra här hemma och mamma älskar hästarna och att pyssla med dem.
Han mår nog inte dåligt av att ha "semester" 6 månader heller, kommer bli jobbigt att få igång honom ordentligt sen men.. Hur bra hålls en häst i kondition av att promenadridas och sedan rida liite mer aktivt 2ggr i veckan egentligen?
Är jag bara onödigt jäkla pjoskig?
