Är Islandsryttarna för tunga?

[Djurjouren]

Det som skiljer islänningen från vanliga ponnyer är att den är så överrörlig i sin bog och därmed har mkt lättare att hamna i obalasn än en vanlig häst. När en häst hamnar i obalans så lägger den all vikt på frambenen vilket ger en ökad belastning och en massa följdproblem. Hästen är tvungen att gå på ett annat sätt för att kompensera, tex så sätter den på sig hjorthalsen, styvnar sin länd o.s.v.

 

[AnnBritt]

Sv: Är Islandsryttarna för tunga?

Är det någon mer än jag som snarare har motsatt problem?
Nämnligen vara liten (45 kg) till en grovbyggd kille med mycket vilja. Med åren har jag fått "grepp" om honom och rent tekniskt kunna bygga upp bakvagnen till bra gångarter, men det har tagit tid.
För jag har vare sig tyngd eller råstyrka.
I och för sig har det väl haft den fördelen med sig att han (16 år) aldrig haft problem med rygg, ben, hovar, förrän jag lånade ut honom till en tyngre ryttare en längre tur, då han fick träningsvärk i ryggen i några dagar efteråt, trots att han har rejäla ryggmuskler.
Tyngre ryttare brukar få honom snabbare i bra tölt,(jag får arbeta honom mera innan) men frågan är hur bra det är med "vikttölt"?
Eller så vänjer dom sig vid ryttarens tyngd bara.

AnnBritt

 

[sambaengi]

Sv: Re: Är Islandsryttarna för tunga?

erhmm, nej inte vad jag sett. Men här är ett exempel - förutom min första pålle som hade alla upptänkliga sjukdomar med sig i bagaget inkl spatt, ringkotor och diverse sannolikt långt innan han kom till mig så har ingen av mina hästar under 15 års tid varit halta någon gång av någon annan orsak än hovböld eller sparkar. (förutom om de varit borta på träning )

Och jag tillhör inte lättviktarna

(Det här svaret är allmänt och inte bara till dig.)

Jag håller med dig Tim. Jag läser med förvåning om halta hästar, spatt, ryggproblem. Ok, kah väger inte mer än 60-65 men maken och ena sonen väger 93-98 kg. Ok, de får inte rida vem som helst av mina islandshästar men jag har aldrig några problem med mina och här har ändå passerat många islandshästar... Det enda är sträckningar, sparkar och bett i hagen eller hålväggar/hovbölder, annars är de friska. Har dock lämnat 2 på tillridning och fått dem sönderridna i bakknä och nacke och rygg av en LÄTT ryttare. Men här handlar det om att hästarna gått i fel form samt ridits snett och pressats nyinridna i tölt och halv flygande "grisepass".

På Island rider man i hårt tempo i 2 timmar, sedan byter man häst. Så på en dagsritt går det åt 4 hästar. Sedan tror jag att alla spatthästar visar hälta men det är inte alla ryttare som märker om hästen är allt, särskilt inte om den är dubbelhalt. Lindrig spatt behöver inte vara så smärtsamt heller iofs.

Det stora problemet med islandshästar är att importer från Island så ofta får eksem. Och så verkar de vara känsligare för tex ekollon och lättare få ekollonförgiftning, vilket en av mina dött av, eller rättare sagt i sviterna efter (njurar och lever förtvinar).

Sedan är de flesta islandshästar stora C-ponnies i storleken och inte så sällan D. Men mankhöjden är ju inte avgörande för styrkan heller. En grov byggd islänning på 130 kan ju bära mer än en smäckert byggd på 145. Fjordingar är vanliga till vuxna ryttare och är ofta stora C- stora D-ponnyer men kan förviso bli större (kan islandshästar också) och det är inte ovanligt i övriga världen att stora och feta karlar rider små hästar. Araben tex.

I det stora hela tillhör enligt samtliga försäkringsbolags statistik, islandshästen en av de absolut friskaste och sundaste raser. Detta trots att många är ordentligt felridna och arbetas med sänkt rygg, tappad bakdel och nosen pekande till väders i tölten. Det är nog det största hotet mot både rygg och ben tillsammans med ryttare som rider och sitter snett.

Lille Dugur på 132 har ridits och tävlats på VM av store och rejäle Magnus Skularson. Hästen rids i rätt form och har vid alla tillfällen rört sig ledigt och smidigt. Ändå är han tämligen smäckert byggd. Om hästen haft ont och mått dåligt så skule han aldrig klarat världsrekordtider i pass tex. Men man måste se till individen och som allaryttare av alla hästar kunna läsa sin häst om man kräver för mycket, samt rida hästen rätt formad med egen bäriget och jobbande med bakdelen ordentligt så man bygger upp hästens muskulatur ordentligt.

God uppväxt med mycket rörelse, bra mat och god tillgång till mineraler och vitaminer, ger en häst med starkt skelett och starka sener och leder. Många ggr är de islandsfödda hästarna tåligare och starkare samt har bättre kondition än de svenskfödda pga de stora och ofta starkt kuperade och branta ytor de växt upp på.

 

[sambaengi]

Sv: Är Islandsryttarna för tunga?

Är det någon mer än jag som snarare har motsatt problem?
Nämnligen vara liten (45 kg) till en grovbyggd kille med mycket vilja. Med åren har jag fått "grepp" om honom och rent tekniskt kunna bygga upp bakvagnen till bra gångarter, men det har tagit tid.
För jag har vare sig tyngd eller råstyrka.
I och för sig har det väl haft den fördelen med sig att han (16 år) aldrig haft problem med rygg, ben, hovar, förrän jag lånade ut honom till en tyngre ryttare en längre tur, då han fick träningsvärk i ryggen i några dagar efteråt, trots att han har rejäla ryggmuskler.
Tyngre ryttare brukar få honom snabbare i bra tölt,(jag får arbeta honom mera innan) men frågan är hur bra det är med "vikttölt"?
Eller så vänjer dom sig vid ryttarens tyngd bara.

AnnBritt

Jag har råkat ut för att några av mina islandshästar helt enkelt varit på tok för starka för mig. Det är hästar som har egen vilja men inte är fräcka för den skull, som är ganska grovt byggda och lite mer okänsliga. Jag kallar dem "karlhästar". Den som bockade av mig i fjol har jag inte en suck att klara när han sätter den sidan till. Han är bara 6 år, inte speciellt grov, ganska högbent, väldigt smal i för att inte säga trång i bringan, är efter Mökkur, 143 i mankhöjd, massor med vilja, jättelätt för tölt. Bär smidigt, villigt och piggt maken på 197 och 98 kg som om det vore den enklaste sak i världen medan det grova halvblodet på 168 efter Falstaff trots sina 14 år "vinglade till" med samma ryttare om han förflyttade tyngdpunkten. Jag hade inget annat val än att maken fick ta över honom trots att han bara var nyinriden och 5. Jag hade inte styrka och tyngd nog att reda ut honom om han tyckte något annat. Dessutom stämer inte min kemi så bra med den hästen medan maken och han kommer jättebra överens. Den hästen verkar föredra karlar framför kvinnor, för ovanlighetens skull (i alla fall som jag uppfattar hästvärlden).