Sv: Re: Är Islandsryttarna för tunga?
Silverkedjan skrev:
erhmm, nej inte vad jag sett. Men här är ett exempel - förutom min första pålle som hade alla upptänkliga sjukdomar med sig i bagaget inkl spatt, ringkotor och diverse sannolikt långt innan han kom till mig så har ingen av mina hästar under 15 års tid varit halta någon gång av någon annan orsak än hovböld eller sparkar. (förutom om de varit borta på träning
)
Och jag tillhör inte lättviktarna
(Det här svaret är allmänt och inte bara till dig.)
Jag håller med dig Tim. Jag läser med förvåning om halta hästar, spatt, ryggproblem. Ok, kah väger inte mer än 60-65 men maken och ena sonen väger 93-98 kg. Ok, de får inte rida vem som helst av mina islandshästar men jag har aldrig några problem med mina och här har ändå passerat många islandshästar... Det enda är sträckningar, sparkar och bett i hagen eller hålväggar/hovbölder, annars är de friska. Har dock lämnat 2 på tillridning och fått dem sönderridna i bakknä och nacke och rygg av en LÄTT ryttare. Men här handlar det om att hästarna gått i fel form samt ridits snett och pressats nyinridna i tölt och halv flygande "grisepass".
På Island rider man i hårt tempo i 2 timmar, sedan byter man häst. Så på en dagsritt går det åt 4 hästar. Sedan tror jag att alla spatthästar visar hälta men det är inte alla ryttare som märker om hästen är allt, särskilt inte om den är dubbelhalt. Lindrig spatt behöver inte vara så smärtsamt heller iofs.
Det stora problemet med islandshästar är att importer från Island så ofta får eksem. Och så verkar de vara känsligare för tex ekollon och lättare få ekollonförgiftning, vilket en av mina dött av, eller rättare sagt i sviterna efter (njurar och lever förtvinar).
Sedan är de flesta islandshästar stora C-ponnies i storleken och inte så sällan D. Men mankhöjden är ju inte avgörande för styrkan heller. En grov byggd islänning på 130 kan ju bära mer än en smäckert byggd på 145. Fjordingar är vanliga till vuxna ryttare och är ofta stora C- stora D-ponnyer men kan förviso bli större (kan islandshästar också) och det är inte ovanligt i övriga världen att stora och feta karlar rider små hästar. Araben tex.
I det stora hela tillhör enligt samtliga försäkringsbolags statistik, islandshästen en av de absolut friskaste och sundaste raser. Detta trots att många är ordentligt felridna och arbetas med sänkt rygg, tappad bakdel och nosen pekande till väders i tölten. Det är nog det största hotet mot både rygg och ben tillsammans med ryttare som rider och sitter snett.
Lille Dugur på 132 har ridits och tävlats på VM av store och rejäle Magnus Skularson. Hästen rids i rätt form och har vid alla tillfällen rört sig ledigt och smidigt. Ändå är han tämligen smäckert byggd. Om hästen haft ont och mått dåligt så skule han aldrig klarat världsrekordtider i pass tex. Men man måste se till individen och som allaryttare av alla hästar kunna läsa sin häst om man kräver för mycket, samt rida hästen rätt formad med egen bäriget och jobbande med bakdelen ordentligt så man bygger upp hästens muskulatur ordentligt.
God uppväxt med mycket rörelse, bra mat och god tillgång till mineraler och vitaminer, ger en häst med starkt skelett och starka sener och leder. Många ggr är de islandsfödda hästarna tåligare och starkare samt har bättre kondition än de svenskfödda pga de stora och ofta starkt kuperade och branta ytor de växt upp på.