Cornelia
Trådstartare
Alla ni som har ägnat er åt hästar en längre tid, vad har ni för åsikt i följande fråga: Är hästen ett stort djur med liten hjärna styrd nästan helt av instinkter?
Personligen anser jag mig vara ganska krass. En häst ska leva ett så naturligt hästliv som möjligt, i en flock med mycket utevistelse och möjlighet att bete sig fullt ut som en häst.
Men när man lär känna och fördjupar sig i sina hästar slås man (åtminstone jag) av hur förfinade de är i sina signaler, hur väl de läser av både hästars och människors beteende och framförallt hur otroligt duktiga de är på att förstå vad vi vill. Vi är hopplöst klumpiga i vårt sätt att kommunicera med dem, men ändå lyckas de oftast förstå vad vi menar.
Man hör ibland kommentaren att hästen är en stor kropp med liten hjärna, och rent fysiologiskt är det förstås så. Men måste det betyda att de är dumma? Kan det vara så att de tänker och känner på sätt som vi kanske inte förstår?
En häst kan förstås inte räkna ut ett matematiskt problem eller snickra ihop sitt eget stall. Men den kan skapa en fungerande hirearki i flocken, vet vad människorna menar fast det skiljer sig så mycket från deras eget beteende, skapa starka band till både andra hästar och människor, ta hand om fumliga människor som inte beter sig på ett begripligt sätt, göra saker som är fullständigt emot deras naturliga beteende för att vi ber dem om det osv osv. Ju mer jag funderar över saken, desto mer är jag övertygad om att hästar, och många andra sociala flockdjur, är känsloexperter som får oss att framstå som naiva klumpskallar i jämförelse.
Jag tror att vi missar så otroligt mycket genom den förhärskande inställningen till djuren. Vi tror att intelligens mäts i förmågan lösa matematiska problem, skriva texter, konstruera komplicerade maskiner osv. Jag tror att djurens känslomässiga intelligens kan lära oss otroligt mycket. De styrs inte mer av instinkter än vad vi gör, de styrs av känslor och kunskaper som vi inte vet något om.
Så tror jag. Vad tror ni?
Personligen anser jag mig vara ganska krass. En häst ska leva ett så naturligt hästliv som möjligt, i en flock med mycket utevistelse och möjlighet att bete sig fullt ut som en häst.
Men när man lär känna och fördjupar sig i sina hästar slås man (åtminstone jag) av hur förfinade de är i sina signaler, hur väl de läser av både hästars och människors beteende och framförallt hur otroligt duktiga de är på att förstå vad vi vill. Vi är hopplöst klumpiga i vårt sätt att kommunicera med dem, men ändå lyckas de oftast förstå vad vi menar.
Man hör ibland kommentaren att hästen är en stor kropp med liten hjärna, och rent fysiologiskt är det förstås så. Men måste det betyda att de är dumma? Kan det vara så att de tänker och känner på sätt som vi kanske inte förstår?
En häst kan förstås inte räkna ut ett matematiskt problem eller snickra ihop sitt eget stall. Men den kan skapa en fungerande hirearki i flocken, vet vad människorna menar fast det skiljer sig så mycket från deras eget beteende, skapa starka band till både andra hästar och människor, ta hand om fumliga människor som inte beter sig på ett begripligt sätt, göra saker som är fullständigt emot deras naturliga beteende för att vi ber dem om det osv osv. Ju mer jag funderar över saken, desto mer är jag övertygad om att hästar, och många andra sociala flockdjur, är känsloexperter som får oss att framstå som naiva klumpskallar i jämförelse.
Jag tror att vi missar så otroligt mycket genom den förhärskande inställningen till djuren. Vi tror att intelligens mäts i förmågan lösa matematiska problem, skriva texter, konstruera komplicerade maskiner osv. Jag tror att djurens känslomässiga intelligens kan lära oss otroligt mycket. De styrs inte mer av instinkter än vad vi gör, de styrs av känslor och kunskaper som vi inte vet något om.
Så tror jag. Vad tror ni?