Jag tror att en del är nöjda men klagar hela tiden för att det är ett sätt att knyta av människor emellan. Jag har en vän som klagar konstant på sitt småbarnsliv, men ändå ser man att hon är lyckligare än någonsin. Jag tror hon gör det för att knyta an till andra, det finns en igenkänning i ingen sömn och leksaker överallt osv. Lite märkligt kan jag själv tycka men jag tror många gör så. Mycket på jobbet, ogräs på tomten, jävliga grannar osv.
Själv är jag väldigt nöjd. Det är enbart mitt yrkesliv som jag tycker gått lite snett och blev inte alls som jag ville. Men, vi ska ha barn nu och jag kommer fokusera på annat en tid. Så då är jag bara glad över att jag har en fast anställning och därmed den tryggheten. Det är ju sällan alla bitar är på plats samtidigt, och jag är som en del andra i tråden, en sån som alltid vill mer.