Är det vanligt ?

[Björk]

Sv: Är det vanligt ?

Grejen kan ju vara att just att BM kallar till ett möte utan pappan kan vara det som möjligen gör att en blivande mamma vågar börja berätta... Att hon kan använda BMs önskan om enskilt samtal som svepskäl för att FÅ komma dit utan sin kontrollerande pojkvän/sambo/make.

Jag förstår inte denna misstänksamhet som tydligen finns bland blivande mödrar, mot de undersökningar och frågor som MVC står bakom. De är ju liksom till för att HJÄLPA....

(min man har nog varit med vid ETT mvc-besök, ETT besök på förlossningen för att stoppa förvärkar och vid alla tre barnens födelse. Han har hållit sig uppdaterad om vad som händer ändå...)

Det är säkerligen så de tänker, men jag tycker det är ett ojämställt tänk. Barnet som ska komma är bådas barn, att bli förälder är vad båda ska bli. Om en kvinna blir misshandlad/kontrollerad så är ju det förstås ett problem i sig, men jag tycker INTE att lösningen är att kalla ALLA blivande mödrar till ett enskilt samtal. OM det nu handlar om såna misstankar så är det enligt min åsikt faktiskt diskriminerande; att på något sätt särbehandla den ena blivande föräldern p g a misstankar om att just mannen skulle kunna vara en kontrollerande/misshandlande partner. Vad är det som säger att inte kvinnan kan vara det?

Jag förstår att grundtanken handlar om omsorg för utsatta kvinnor. Men vad har den omsorgen/omtanken egentligen just med föräldraskapet att göra? Utsatta kvinnor och män som är i en kontrollerande relation med en partner finns ju överallt, det pågår ju även utanför just familjebildningen. Visst; när ett barn blir inblandad så handlar det ju också om att skydda BARNET, men jag tycker liksom inte det hör till MVC:s område/ansvar att generellt göra såna här åtgärder.

 

[Björk]

Sv: Är det vanligt ?

*kl*

Varför inte gå för att vara solidarisk mot kvinnor i sämre situation.

Säg att jag nu vägrar gå på det här enskilda samtalet. Min vän som är en av de kvinnor som misshandlas av sin man kan därför inte ta BMs förfrågan om enskilt samtal som "ursäkt" för att gå själv och kanske kunna prata, för mannen vet att JAG gick ju inte. Alltså är det inte nödvändigt att han släpper iväg frugan.

Så kan man se det. Men å andra sidan: en man som är tillräckligt kontrollerande har säkert skrämt kvinnan såpass att hon kanske själv "väljer" att inte gå. Eller går dit och håller tyst. Vore hon sådan att hon vågade/kunde tala om saken skulle hon nog ha gjort det. T ex med sin väninna och/eller polisanmält karln.

 

[maiagull]

Sv: Är det vanligt ?

kl

Jag gick själv på vissa möten. Varför ska sambon ta ledigt från jobbet för att jag ska kolla mina värden? Det är ju visserligen vårt barn, men det är jag som bär det. Däremot ultraljud och hjärtljud och sånt var han ju med på eftersom det är barnet som är i fokus där.

I övrigt så tar jag inte illa upp när det gäller frågor om mitt privatliv. Det är bra att barnets liv och hälsa sätts i fokus, och vi har heller inget att dölja. Så fråga på bara

 

[Sol]

Sv: Är det vanligt ?

TROR du verkligen på det själv?
Har du någonsin lyssnat på en misshandlad kvinnas berättelse?
De gör ALLT för att dölja det, även för dem de litar mest på...

Jag tror att sannolikheten att man får veta hur det ligger till är större om man gör på det viset än genom att rutinmässigt kallar till enskilda möten och fråga rakt ut om kvinnan blir misshandlad.

Att rutinmässigt kalla till enskilda möten enbart för att utröna om kvinnan blir misshandlad eller inte tror jag personligen kan förstöra relationen mellan bm och paret som väntar barn. Även om jag rationellt sett kan tänka att "ja, ja, hon gör det för att hon måste och det är för the greater good" så säger mina känslor något helt annat och jag tar illa vid mig bara av blotta tanken att någon skulle misstänka att min partner misshandlar mig.

 

[Roheryn]

Sv: Är det vanligt ?

Jag håller med dig. Visserligen tror jag att det möjligen är så att man verkligen hittar en och annan kvinna som blir misshandlad genom att kalla till enskilda samtal, men jag tror också att man får betala ett rätt högt pris för det. Nämligen i form av par och pappor som känner sig förbannade och kränkta och inte vill ha med mödravården att göra mer..... Kul att gå dit i fortsättningen, om man känner sig misstänkt för att vara hustrumisshandlare, liksom...

Verkar för övrigt bara vara mammor som skriver i den här tråden. Hade varit intressant med pappornas syn på saken!!!

 

[Björk]

Sv: Är det vanligt ?

Verkar för övrigt bara vara mammor som skriver i den här tråden. Hade varit intressant med pappornas syn på saken!!!

Har inte frågat sambon specifikt i denna fråga, men skulle tro att han skulle känna att det vore ganska trist att bli "misstänkliggjord" på det sättet.

Min sambo och jag är ganska uppmärksamma och intresserade av det här med jämställdhet (han har blivit mer och mer intresserad och uppmärksam eftersom jag ofta lyfter frågan) och han har många gånger under graviditeten och även nu när vi blivit föräldrar känt sig smått "ovälkommen" som pappa i vissa sammanhang. Oftast har bemötandet varit bra, men det har varit vissa situationer där han liksom åsidosatts. Ibland har t ex han ställt frågor (en gång på ultraljud och på vårt första besök med sonen på BVC tex) och det har antingen ignorerats eller så har personen svarat, men riktat sig till MIG med svaret.

När vi skulle få barnet (snittas veckan efter besöket vi var på) så sade vår BM "Ja, nu går du och talar om för din chef att du går hem och är hemma i 1,5 år". Vi var båda närvarande vid mötet.
- Nej, det gör jag inte, vi ska dela på föräldraledigheten, sa jag (vilket vi även sagt tidigare).
- Jahaja.... då säger du "nu går jag hem och är hemma ett år".
- Nej, sa sambon, vi ska DELA på föräldraledigheten.
- Jag kommer vara hemma i 6-7 månader till att börja med, fyllde jag i.

Det rör sig om småsaker, men det ger ofta en känsla av att "mamma är bäst och pappa är bihang". Just såna här extra kommentarer som egentligen mest verkar komma ur obetänksamhet, men som ändå riskerar skapa en utanförkänsla för pappan.

Jag har faktiskt mailat vårt läns landsting och frågat hur de arbetar med jämställdhetsfrågan utåt mot vårdtagarna. De har inga policies om saken tydligen.

 

[Zaria]

Sv: Är det vanligt ?

Jag tror att sannolikheten att man får veta hur det ligger till är större om man gör på det viset än genom att rutinmässigt kallar till enskilda möten och fråga rakt ut om kvinnan blir misshandlad.

Att rutinmässigt kalla till enskilda möten enbart för att utröna om kvinnan blir misshandlad eller inte tror jag personligen kan förstöra relationen mellan bm och paret som väntar barn. Även om jag rationellt sett kan tänka att "ja, ja, hon gör det för att hon måste och det är för the greater good" så säger mina känslor något helt annat och jag tar illa vid mig bara av blotta tanken att någon skulle misstänka att min partner misshandlar mig.

Fast det behlver ju inte enbart handla om ifall kvinnan blir misshandlad utan mer ifall relationen är bra samt andra kroppsliga saker många kanske inte vill prata om inför partnern tex äckliga flytningar och hemoröjder mm,många tycker det är superpinsamt.

Kallas alla kvinnor på enskilt möte finns ju ingen orsak till att känna sig utpekad som blivande pappa.

Sedan är det supersvårt att få veta om en kvinna är misshandlad eller inte,men hon kommer till 99,99% inte att säga något så länge partnern är med,sen frågar knappast BM "Hörru Sol,är du misshandlad?" utan frågar snarare lite hur relationen ser ut,hur den blivande pappan ser på graviditeten och dyl.

 

[Zaria]

Sv: Är det vanligt ?

Jag håller med dig. Visserligen tror jag att det möjligen är så att man verkligen hittar en och annan kvinna som blir misshandlad genom att kalla till enskilda samtal, men jag tror också att man får betala ett rätt högt pris för det. Nämligen i form av par och pappor som känner sig förbannade och kränkta och inte vill ha med mödravården att göra mer..... Kul att gå dit i fortsättningen, om man känner sig misstänkt för att vara hustrumisshandlare, liksom...

Verkar för övrigt bara vara mammor som skriver i den här tråden. Hade varit intressant med pappornas syn på saken!!!

Men varför skulle papporna känna sig misstänka bara för att de inte får vara med EN gång,jag hade personligen inte blivit kränkt utan glad om den blivande pappan också uppmärksammades i form av ett enskilt samtal med BM ang hur han ser på förhållandet,det blivande faderskapet mm,och det UTAN att känna mig utpekad. Jag tror även en kille kan ha fundringar kring graviditet som han kanske tycker kan vara jobbigt att yttra framför sin partner. Alla barn är varken planerade,önskade eller kanske bara önskade av en part osv.

Hur ofta hör man inte en kvinna säga "jag är så glad att jag plussade men min kille fick kalla fötter även fast vi planerade barnet tillsammans" osv.

Ser man på helheten finns det MÅNGA förhållanden som inte är perfekta och många barn där båda föräldrarna inte är superlyckliga och förväntansfulla,och är man det är det väl bara att svara glatt på BM´s frågor att man har det bra och ser fram emot att bli föräldrar.

 

[Calazirya]

Sv: Är det vanligt ?

Kallas alla kvinnor på enskilt möte finns ju ingen orsak till att känna sig utpekad som blivande pappa.

Tydligen blir inte alla kallade till enskilt möte på MVC vilket jag tycker är märkligt. Att dessutom enbart kalla kvinnorna till enskilt möte tycker jag är lite ojämnställt. Då borde båda kallas enligt min åsikt

 

[Zaria]

Sv: Är det vanligt ?

Tydligen blir inte alla kallade till enskilt möte på MVC vilket jag tycker är märkligt. Att dessutom enbart kalla kvinnorna till enskilt möte tycker jag är lite ojämnställt. Då borde båda kallas enligt min åsikt

Absolut borde båda kunna kallas,vet inte ens om en pappa enskilt skulle kunna boka en tid på MVC för att prata.

Men någonstans får man väl börja,jag hade tyckt det varit jättebra med iaf något enskilt samtal för båda parterna.

Vilka är det som inte blir kallade? Ogifta? Singlar? Gifta? Sambos? De måste ju haft någon "mall" att gå efter?

 

[Calazirya]

Sv: Är det vanligt ?

Nej enligt den jag fick informationen av hade hennes BM sagt att det hör till rutinen på våran MVC.

Men min BM har inte tagit upp det alls med oss.

Ska det vara rutin med enskilt samtal ska båda få det, det anser jag. För oss är det inte aktuellt med enskilt samtal hur som haver.

 

[Sol]

Sv: Är det vanligt ?

Fast det behlver ju inte enbart handla om ifall kvinnan blir misshandlad utan mer ifall relationen är bra samt andra kroppsliga saker många kanske inte vill prata om inför partnern tex äckliga flytningar och hemoröjder mm,många tycker det är superpinsamt.

Kallas alla kvinnor på enskilt möte finns ju ingen orsak till att känna sig utpekad som blivande pappa.

Sedan är det supersvårt att få veta om en kvinna är misshandlad eller inte,men hon kommer till 99,99% inte att säga något så länge partnern är med,sen frågar knappast BM "Hörru Sol,är du misshandlad?" utan frågar snarare lite hur relationen ser ut,hur den blivande pappan ser på graviditeten och dyl.

Som sagt, har man saker man vill diskutera om kroppsliga saker som man inte vill yppa inför sin partner kan man boka tid för det själv. Det behöver inte ske på barnmorskans initiativ.

Relationen bör man, om man nu ska diskutera den, diskutera med båda parter. Det kan ju knappast bara vara den gravida kvinnans syn på relationen som är relevant.

Jag skulle hur som helst inte gå på ett enskilt möte. Det finns inget kring graviditeten eller min kropp (eller vår relation) som jag inte kan prata om när min sambo är med.

Om alla kvinnor kallas till enskilda samtal utstänger man systematiskt deras partner och om samtalens syfte främst är att försöka utröna om den gravida kvinnan blir misshandlad misstänkliggör man indirekt alla partners.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är det vanligt ?

Jag håller med dig. Visserligen tror jag att det möjligen är så att man verkligen hittar en och annan kvinna som blir misshandlad genom att kalla till enskilda samtal, men jag tror också att man får betala ett rätt högt pris för det. Nämligen i form av par och pappor som känner sig förbannade och kränkta och inte vill ha med mödravården att göra mer..... Kul att gå dit i fortsättningen, om man känner sig misstänkt för att vara hustrumisshandlare, liksom...

Verkar för övrigt bara vara mammor som skriver i den här tråden. Hade varit intressant med pappornas syn på saken!!!

Så männen som inte slår skulle inte kunna förstå syftet med att kvinnor som faktiskt blir illa behandlade kan behöva särskild omsorg?

Hade jag varit man hade jag inte tagit illa upp, än mindre blivit kränkt.

Sjukvården får ofta kritik för att inte ta hand om misshandlade kvinnor på bästa sätt. Är det inte bra att man rutinmässigt skapar förutsättningar att i alla fall fånga upp några utsatta?

Den här diskussionen verkar bara handla om ett par lättsårade egon.

 

[Calazirya]

Sv: Är det vanligt ?

Den här diskussionen verkar bara handla om ett par lättsårade egon.

Tack för den du.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är det vanligt ?

Tack för den du.

Nu verkar det inte som om det var rutin i ditt fall, så egentligen är diskussionen inte ens aktuell.

Jag vet dock att man diskuterat inom sjukvården att ställa frågor till skadade kvinnor om deras relationer till män när de kommer skadade till akuten.

Om jag brutit benet och de frågade mig om realtionen till min man, eftersom det är rutin för att kunna hjälpa misshandlade kvinnor, ja, då hade jag aldrig i livet känt mig kränkt!

Om dessa frågor kan hjälpa en endaste kvinna så är rutinen oerhört värdefull även om ett antal personer skulle säga: "hur kan de misstänka min man!?"

Det står inte på kvinnan om hon lever i en osund relation eller ej.

Sedan kanske jag tog i om lättsårade egon, men jag tycker faktiskt att det var ganska barnsligt. Fast jag kan instämma i att MVC, om de har en sådan rutin, skulle säga att det gäller alla kvinnor och män. Om man vill.

För övrigt undrar jag om du tycker att jag har fel i mina frågor?

 

[Sol]

Sv: Är det vanligt ?

Fast det är ändå lite skillnad om en kvinna kommer till akuten och är skadad, då är det rätt självklart att man försöker ta reda på hur skadan har uppstått (det gör man väl alltid). Det kan inte riktigt jämföras med MVCs funktion.

Jag är inte helt säker på att jag tycker att MVC aktivt ska gå in och försöka avslöja misshandel. Givetvis ska de ta upp ämnet och kontakta lämplig myndighet om misstankar om misshandel finns. Däremot finns ju en fara att de kvinnor som misshandlas aldrig kommer iväg till MVC om det är så att det faller på MVCs lott att försöka avslöja missförhållanden. Att gå dit är frivilligt så det är ju en lätt sak för en hustrumisshandlare att helt enkelt hålla den gravida kvinnan borta från MVC.

Jag tycker det viktigaste är att en god relation byggs upp mellan bm och den gravida kvinnan (även med partnern) så att fler misshandlade gravida kvinnor faktiskt tar steget och berättar om sin situation för barnmorskan, på eget initiativ.

 

[Calazirya]

Sv: Är det vanligt ?

Jag anser ( som jag skrivit ) att om det ska vara rutin på MVC att ha enskilda mötet så ska både mannen och kvinnan erbjudas denna hjälp, det är vad jag tycker.

En bekant går på samma MVC och fick det sagt till sig (samt att det skulle vara rutin på den mvc ), jag skulle till MVC dagen efter och skickade ut en fråga här på Buke för att se om det var vanligt/rutin på andra ställen.

 

[mino]

Sv: Är det vanligt ?

Men det finns väl tillfällen och det finns tillfällen, minst sagt. Det handlar inte om att folk är lättkränkta utan om ren och skär osaklighet och överförmynderi från mvc:s sida. Man kan dra en parallell till hiv-test som folk i viss mån skulle kunna känna sig kränkta av men inte gör eftersom det är motiverat i sammanhanget och det är en medicinsk fråga. Kvinnomisshandel är inte ett medicinskt problem i första hand utan ett socialt. Och vad det gäller mvc:s ansvar för det sociala så säger all logik att just i samband med graviditeter är det ett gyllene tillfälle att stärka männens roll i föräldraskapet, inte skapa distans till dem. Det är alltså helt fel tillfälle att börja snacka kvinnomisshandel om det inte finns skäl att misstänka det. Ett sånt samtal kan man göra när kvinnor vill ha p-piller och ändå kommer ensamma. Mvc har ändå mycket kvar att jobba på när det gäller bemötandet av blivande pappor och detta är verkligen inte ett steg i rätt riktning.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är det vanligt ?

Men det finns väl tillfällen och det finns tillfällen, minst sagt. Det handlar inte om att folk är lättkränkta utan om ren och skär osaklighet och överförmynderi från mvc:s sida. Man kan dra en parallell till hiv-test som folk i viss mån skulle kunna känna sig kränkta av men inte gör eftersom det är motiverat i sammanhanget och det är en medicinsk fråga. Kvinnomisshandel är inte ett medicinskt problem i första hand utan ett socialt. Och vad det gäller mvc:s ansvar för det sociala så säger all logik att just i samband med graviditeter är det ett gyllene tillfälle att stärka männens roll i föräldraskapet, inte skapa distans till dem. Det är alltså helt fel tillfälle att börja snacka kvinnomisshandel om det inte finns skäl att misstänka det. Ett sånt samtal kan man göra när kvinnor vill ha p-piller och ändå kommer ensamma. Mvc har ändå mycket kvar att jobba på när det gäller bemötandet av blivande pappor och detta är verkligen inte ett steg i rätt riktning.

Måste det ena verkligen utesluta det andra? Jag instämmer i att MVC fortfarande har en hel del att lära i att få papporna med i svängen, men det betyder väl inte att man inte skulle kunna värna de kvinnor som kanske har det extra svårt?

Många kvinnor i destruktiva relationer lever farligare än annars då de är gravida eller har ett nyfött barn. jag håller inte alls med om att det skulle vara överförmynderi att i så tidigt skede kunna avhjälpa en situation som med tiden kanske skulle bli mycket svår för mor och barn.

Givetvis bör bm lägga sig vinn om en god kontakt, och kanske kan hon genom genom sitt sätt också få den blivande mammans förtroende. Men det är svårare med en misshandlande man i rummet.

jag är den första personen att stryka under på att den personliga integriteten är viktig, men när det gäller just utsatta kvinnor är jag särskilt benägen att hjälpa till (om jag kan). Många kvinnor slås ihjäl av sina män, varje år.

Så länge det är så, så är jag beredd att rucka lite på min integritet.

 

[bliss]

Sv: Är det vanligt ?

Nu har jag funderat lite till, och jag håller faktiskt med dig. Min man också. Vi har barn och han (och jag) skulle inte känna sig kränkt av att jag fick frågan. Vi ser det som en av möjligheterna att erbjuda en misshandlad kvinna början till en utväg. Sedan finns det helt säkert både smidigare och klumpigare sätt att närma sig frågan. Kanske behövs en attitydförändring hos allmänheten till att dessa frågor ställs till lite flera än just de drabbade. Ofta används ju parollen "Våga fråga" väldigt flitigt när det gäller allt möjligt känsligt som klassas som dolda problem. För att avtäcka dolda problem borde ju rimligen frågan kunna drabba de som inte har detta dolda problem, eller? Jag blir lite rädd att fördomen att man skulle tappa allt samhällsperspektiv och bara vara helt omtöcknad av hormoner och insnöad i det "lilla egna perspektivet" som biologisterna påstår får nytt vatten på sin kvarn.

Jag antar att tanken bakom är att mödravården är en av få vårdinrättningar som har möjlighet att bygga litegrann av en relation till dessa kvinnor eftersom man oftast träffar samma person mer än en gång. Att sedan mödravården lämnar mycket övrigt att önska när det gäller synen på kön och föräldrarnas roller är en annan diskussion tycker jag.

Och som någon sa, att HIV-tester är en medicinsk fråga och denna en social. Hur blir det främst en social fråga om pappa sparkar på bebisen i mammas mage?