Är det vanligt ?

Sv: Är det vanligt ?

Exakt 15 år tror jag t.o.m.
Det är "individualist"-generationen som talar.
JAG har inget behov, MIN sambo o.s.v.
Allting handlar om bara dem själva och deras eget.
Och aldrig om andra.
"Andra får väl ta hand om sig själva bäst de kan? Det angår väl inte mig?"

Och så denna återgång till att männen måste få vara med i centrum hela tiden.
Nu med nya förtecken.

Kvinnomisshandel är ett mansproblem - männen skall hanteras.
Barnafödande är en familjesak - männen skall hanteras.
Även om förlossningen går galet och man lyckas med att rädda mor och barn - så är det den stackars mannen som skall tas om hand.
Och nu så skall även mödravården ta hand om männen.
Även om kvinnan är den som föder barnet så är mannen den som skall ha uppmärksamhet.

Aja, nya tider.
De unga kvinnorna får väl ha det som de bäddar.
Vi äldre som ägnar oss åt att bry oss om andra dör ju snart ut.
Eller tar i varje fall pension.

Du tolkar som du själv vill. För min del är det självklart att både föräldrarna och barnet hanteras eftersom det faktiskt är en familjesak. Varken bara mamman eller bara pappan eller bara barnet. Alla berörda parter! Det är en himla skillnad.
 
Sv: Är det vanligt ?

Du har så rätt!! Jag har tänkt precis samma sak själv. Jag är född på 70-talet
Jag är äldre än dig (född 69). Jag tycker fortfarande inte att obligatoriska enskilda samtal med gravida kvinnor är något som behövs för att solidariskt stå upp för misshandlade kvinnor.

Jag tycker inte jag är "kränkt" av faktumet att det kanske (?) förekommer, men jag skulle inte gilla om de sagt till mig att sambon inte FICK följa med vid något tillfälle.
 
Sv: Är det vanligt ?

Du har så rätt!! Jag har tänkt precis samma sak själv. Jag är född på 70-talet och när jag ser och upplever den nya unga generationen blir jag mörkrädd. Ska dessa ha-galna, bortskämda individualister styra världen en dag? hoppas jag är så gammal då så jag inte behöver bry mig längre. Min barnmorska har inte erbjudit något enskilt samtal, men om så skulle vara fallet, så skulle jag givetvis gå ensam. Det gör jag redan, ta prover och lyssna på hjärtljuden känns inte som jag behöver ha med min man till. Ultraljudet däremot var ju en annan sak. Ordet solidaritet är verkligen på utdöende.

Nej, det känns antagligen inte nödvändigt att ha mannen med att lyssa på hjärtljud så länge hjärtljud finns men hur skulle det kännas att vara ensam med barnmorskan och hon inte finner några hjärtljud? I det läget kanske partnern skulle uppskattas.
 
Sv: Är det vanligt ?

Men varför skulle man inte kunna ta tag i detta vid annat tillfälle? Alla kvinnor över 23 kallas ju till cellprovtagning, varför inte ta tag i det då? Och varför inte ta liknande diskussioner på ungdomsmottagningen. När en kvinna väl är gravid är det ju onödigt sent att förmå henne att lämna en misshandlande man. Hon kommer att vara bunden till honom hela livet oavsett hur hon gör. Detta borde man i så fall verkligen göra något åt INNAN graviditeten. Och rikta resurserna minst lika mycket mot männen. Att bli slagen är aldrig den slagnas ansvar.
 
Sv: Är det vanligt ?

Det handlar väl om lika möjligheter för båda kön. inte att mannen ska få mer plats än kvinnan.

Men jag anser inte att mannen behöver lika mycket uppmärksamhet under graviditeten som kvinnan gör.
Och det på den rent medicinska delen och så på den del som gäller mäns våld mot kvinnor.

På den psykologiska delen när det kommer till kännslor inför det stundadne föräldraskapet så är det definitivt lämlpigt med lika mycket plats för båda.
Men MVC är just MVC.

Och det är ju naturligtvis önskvärt att mannen också erbjuds möjlighet att tala om sina känslor, sin rädsla, sin panik.
Men om man måste fördela resurser som inte räcker till allt, så måste ju kvinnans medicinska säkerhet gå före.
Det är ibland mycket som händer på en förlossningsavdelning.
Och ibland så finns där inte resurser till att gulla med papporna därför att man jobbar med att rädda livet på mammor och barn.
Känske i.o.f.s. någon annans barn än just den pappans, men ändå.
 
Sv: Är det vanligt ?

Jag menar: om en pappa under hela graviditeten skulle uteslutas så talar man ju indirekt om för honom att han inte är likvärdig förälder.
Men under själva graviditeten så är han ju inte det heller.
Fostret är ju inte på något vis beroende av att han ens lever då.

För övrigt: att de flesta barn går med mammorna till BVC under de första åren är oftast för att det är hon som är föräldraledig. Och faktiskt så tycker jag inte att enbart pappor kan lastas för att det är så.
Men här däremot så borde det ju vara dags att köra både rättvisa och jämlikhet.
Varför tar han inte ledig och föjer med till BVC?
Det är ju faktiskt hans barn också.
Och barnets hälsa är något som angår hela familjen.

Jag har träffat MÅNGA kvinnor som talat om för mig mer eller mindre direkt att DE skulle "aldrig dela med sig av sina dagar". Är det konstigt att papporna tappar intresset/engagemanget?
Det här är däremot ett äkta och reellt problem.
Men inget som påverkas av att ett besök av kanske 10 hos MVC avsätts till bara mamman ensammen.

Det är fel proportioner på det.

Du blandar hela tiden medicinskt med psykologiskt. Det medicinska angår/rör mamman i första hand. pappan påverkas bara indirekt (av hans respektives medicinska förhållanden). Det psykologiska berör BÅDA!
Tänk -det är precis det som jag tycker du gör.
Det är kvinnan som är medicinskt gravid.
Och det är det som MVC bland annat skall ta hand om.
Där så önskar man att ett enda samtal av många skall vara vigt åt bara kvinnan för att hantera just detta medicinska faktum.
 
Sv: Är det vanligt ?

Fast jag håller med I_U, med eget exempel. Fast det är nu 13 år sedan.

När vår son föddes var han sjuk och hamnde på neonatalavdelningen. Allting fungerade, dva ammning osv så mig ville de skriva ut och låta honom vara kvar. Det var samma sak för en annan mamma, så vi frågade om inte vi kunde få dela ett enkelrum - men se DET gick INTE, ty var skulle då papporna ta vägen. I det läget sa både hon och jag att de papporna kunde bo HEMMA... medan vi faktiskt tyckte att vi ammande mammor av någon anledning var viktigare än de papporna ...

jag undrar om NÅGON anser att en pappa har större rätt i det läget än en mamma till sitt sjuka barn.
 
Sv: Är det vanligt ?

Fast jag håller med I_U, med eget exempel. Fast det är nu 13 år sedan.

När vår son föddes var han sjuk och hamnde på neonatalavdelningen. Allting fungerade, dva ammning osv så mig ville de skriva ut och låta honom vara kvar. Det var samma sak för en annan mamma, så vi frågade om inte vi kunde få dela ett enkelrum - men se DET gick INTE, ty var skulle då papporna ta vägen. I det läget sa både hon och jag att de papporna kunde bo HEMMA... medan vi faktiskt tyckte att vi ammande mammor av någon anledning var viktigare än de papporna ...

jag undrar om NÅGON anser att en pappa har större rätt i det läget än en mamma till sitt sjuka barn.

Inte större rätt, samma rätt.
 
Sv: Är det vanligt ?

Men varför skulle man inte kunna ta tag i detta vid annat tillfälle? Alla kvinnor över 23 kallas ju till cellprovtagning, varför inte ta tag i det då? Och varför inte ta liknande diskussioner på ungdomsmottagningen. När en kvinna väl är gravid är det ju onödigt sent att förmå henne att lämna en misshandlande man. Hon kommer att vara bunden till honom hela livet oavsett hur hon gör. Detta borde man i så fall verkligen göra något åt INNAN graviditeten. Och rikta resurserna minst lika mycket mot männen. Att bli slagen är aldrig den slagnas ansvar.

Håller med. Det bör finnas lämpligare tillfällen då man kan ta upp denna diskussion. Under preventivmedelsrådgivning (då ställs ju bla. frågan om man har ett fast förhållande och då går det väl att stoppa in några andra frågor om just förhållandet) och/eller cellprovstagning.

Det är väl bättre att försöka få reda på sådan information innan kvinnan är gravid.
 
Sv: Är det vanligt ?

Men varför skulle man inte kunna ta tag i detta vid annat tillfälle?
Det kanske man skulle kunna.
Frågan är bara vilket?
Läs vidare innan du svarar på det.

Detta borde man i så fall verkligen göra något åt INNAN graviditeten.
Det är tydligen så att det ofta börjar just under graviditeten.
Då mannen på något vis känner konkurrans från det ofödda barnet om kvinnans uppmärksamhet.
Så det är därför aom man vill fråga just på MVC, för att fånga det så tidigt som möjligt.
Och innan barnet är fött och kan skadas av våldet.

Och rikta resurserna minst lika mycket mot männen.
Det skall man ju göra sedan när man identifierat de män som misshandlar.
I det här skedet så är det ju bara en fråga om att hitta de utsatta kvinnorna så att man kan hjälpa dem och barnen.
I förlängningen så måste ju även mannen behandlas på något vis för sina våldstendenser.

Att bli slagen är aldrig den slagnas ansvar.
Nej men det är på den som det gör ont.
Och först måste den räddas undan faran.
Dessutom så skulle väl ingen man i världen svara ja på frågan "Slår du din kvinna?".
 
Sv: Är det vanligt ?

Så du tycker att det är Okej att skicka hem en eller rättare sagt två mammor till ett sjukt barn för att en pappa till ett friskt barn skall få vara kvar på BB ( i rättvisans namn). För mig är det helt bizarrt.
 
Sv: Är det vanligt ?

Inte större rätt, samma rätt.

Så du tycker alltså att pappor som inte ammar har lika stor rätt att få bo kvar på sjukhuset som mammor som ammar sina sjuka barn?

Himmel!

Barnen behöver väl bröstmjölken mera än vad den behöver en pappa i det läget.
Och för att kunna producera mjölk till barnet så behöver mamman vara nära sitt barn
Det är medicinsk och biologiskt.
Och inte rent känslomässigt.

Kan du verkligen inte se skillnaden?
 
Sv: Är det vanligt ?

ja, så var det verkligen.

Vi skulle pendla mellan hemmet och sjukhuset - jättelätt - så då skulle de ringa när bebin blev hungrig och jag som då hade ca 1.5 mil skulle sätta mig i bilen...och lillen skulle få vara hungrig när jag satt i kö- Bara för att en pappa har samma rätt till sitt barn som en mamma.
 
Sv: Är det vanligt ?

Jag vill för övrigt bara flika in att vi vägrade ! De fickc lösa det hurfan de ville, vi kunde sova på en madrass på golvet men sjukhuset lämnade vi INTE. Ett jäkla liv blev det. Men vi vägrade åka från avdelningen.

Men jag tror att det berodde till stor del på att både hon och jag hade rätt mycket skinn på näsan.
 
Sv: Är det vanligt ?

Så du tycker att det är Okej att skicka hem en eller rättare sagt två mammor till ett sjukt barn för att en pappa till ett friskt barn skall få vara kvar på BB ( i rättvisans namn). För mig är det helt bizarrt.

Jag tycker både mamman och pappan till ett sjukt barn ska få stanna med barnet. Det ska öht. inte handla om att välja mellan dem.
 
Sv: Är det vanligt ?

Håller med. Det bör finnas lämpligare tillfällen då man kan ta upp denna diskussion. Under preventivmedelsrådgivning (då ställs ju bla. frågan om man har ett fast förhållande och då går det väl att stoppa in några andra frågor om just förhållandet) och/eller cellprovstagning.

Det är väl bättre att försöka få reda på sådan information innan kvinnan är gravid.

Jo, men när kvinnan är gravid är det inte bara henne det handlar om heller, utan om BARNET också. Och att kvinnan har det bra och inte blir slagen etc under graviditeten är viktigt för den medicinska utvecklingen för barnet.
Egentligen tycker jag inte så mycket om frågan, men jag har inga problem med min familjesituation heller.
 
Sv: Är det vanligt ?

Jo, men när kvinnan är gravid är det inte bara henne det handlar om heller, utan om BARNET också. Och att kvinnan har det bra och inte blir slagen etc under graviditeten är viktigt för den medicinska utvecklingen för barnet.
Egentligen tycker jag inte så mycket om frågan, men jag har inga problem med min familjesituation heller.

Och som sagt, vill man få någon slags ordentlig genomslagskraft krävs det att frågan diskuteras flera gånger under graviditeten dvs. ett enskilt möte är inte tillräckligt. Då kan vi som sagt bannlysa partners öht. (våld förekommer även i homosexuella relationer) på MVC så att frågan kan stötas och blötas vid varje möte.

Jag tycker inte att MVC är rätt forum för relationsutredning. Det är inte barnmorskornas uppgift. Det är väl snarare en uppgift för kuratorer.
 
Sv: Är det vanligt ?

Jag tycker både mamman och pappan till ett sjukt barn ska få stanna med barnet. Det ska öht. inte handla om att välja mellan dem.
Visst vore det att föredra.
Men nu så ser verkligheten inte ut på det viset.
Utan vården måste prioritera då resurserna inte räcker till allt som man vill ha.

Nå det finns bara en plats.
Skall en pappa till ett friskt barn ha den platsen eller en mamma till ett sjukt barn?
Det sjuka barnets pappa är för länge sedan bortprioriterad p.g.a. platsbrist.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fobi, som jag levt med mer eller mindre så länge jag kan minnas. Det är något jag är van vid att leva med, och som jag nog...
2
Svar
26
· Visningar
1 986
Senast: warg
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 642
Senast: Anonymisten
·
R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 233
Senast: Red_Chili
·
Lantbruksdjur UTAN att diskutera rovdjurens vara eller icke vara... (det brukar bara bli infekterade diskussioner, så låt bli det tack!) Hur agerar...
Svar
5
· Visningar
661
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp