Är det vanligt ?

[Sol]

Sv: Är det vanligt ?

Hur räknar du?
Om mamman får ett extra eget MVC besök så skulle det ge mindre plats för pappan?
Hur då?

Han får ju lika mycket plats som förut.
Men mamman får mera plats.
Det behöver inte vara rättvist - det handlar inte om det.
Barnafödande är inte varken rättvist eller jämlikt.
Men föräldraskap bör vara det.

Och jag tycker nog att man skall göra skillnad på barnafödande och föräldraskap.
Annars så blir ju t.ex. föräldraskap genom adoption en total omöjlighet.

Jag tycker öht. att det är väldigt märkligt att vi ens diskuterar att något skulle vara obligatoriskt när hela grejen med att gå till MVC är frivillig.

Jag räknar som så att antalen MVC-besök ökar om ett extramöte bokas in och totalt sett blir det mer tid till mamman och mindre till pappan.

 

[CillaW]

Sv: Är det vanligt ?

Min sambo som kontrollerande hustrumisshandlare...

Två exempel.

När jag var höggravid krockade jag med mitt föl. Han lyfte huvudet och det sa smack i min panna. Ögonbrynet sprack, fick sys, det blev en rejäl blåtira.
Kollegorna tittade på mig och sa: "Tur att vi känner pappan, annars hade vi ju kunnat tro att du fick stryk!"
Och jag minns att jag tänkte: hur kan ni veta att det inte är så - egentligen?

Mannen (en helt annan man) som tyckte det var skitkul att banka mig gul och blå uppfattades som väldigt snäll, rar och omtänksam av andra. Tänk vilken gullig kille som kör Cilla till jobbet och hämtar henne varje dag! Ingen hade kunnat ana hans lilla hobby.
Jag hade turen att kunna ta mig ur innan jag var för normaliserad. Nu vet jag att vem som helst kan hamna där.

En misshandlande man ser inte ut på något särskilt sätt.
Han beter sig inte på något särskilt sätt och det är ju kul att just alla era sambos och män är fredliga och inte kontrollerar er. Toppen.

Men er granne, er syster, er arbetskamrat kan mycket väl leva i ett helvete där båda parter gör allt för att dölja hur det verkligen är.

Om ett rutinmässigt ensambesök på MVC kan hjälpa en enda av dessa våra systrar ur sina helveten så fattar jag inte varför ni tar det som en personlig förolämpning att även ni blir erbjudna det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det vanligt ?

Det verkar som att det har blivit snålare med tid numera totalt sett.
Jag tyckte att jag sprang på MVC mest hela tiden.
Det var uppåt 10 besök om jag minns rätt.
Tätare på slutet.
Och uppepå det så var det en föräldrautbildning på ett antal träffar när jag väntade första barnet.
Så den senaste graviditeten bad jag att få ett "minimi"-paket.
För det tog alldeles för mycket tid det där.

 

[Sol]

Sv: Är det vanligt ?

Några 10 träffar blir det inte för oss. Föräldrautbildningen var 4 dagar, men blir nu bara 3 eftersom barnmorskan som håller i den är sjuk och de inte har någon inhoppar. Finns inte tid att lägga in ett extra tillfälle heller.

Jag tycker iofs att vi träffas lagom, för vi har inte behov av mer. Däremot så får ju de som är i behov (främst pga. problematisk graviditet) av fler träffar med barnmorskan fler träffar inlagda.

 

[cirkus]

Sv: Är det vanligt ?

Word !

Det är lite märkligt, jag kan ana en åldersuppdelning i denna tråd.

Några av oss som tycker att detta kan vara bra och kan hjälpa medsystrar - och så de som blir kränkta, jag skulle gissa att ålderskillnaden är ungefär 15 år..

Generationsväxling månne ?

 

[cirkus]

Sv: Är det vanligt ?

Reflektion:
När jag var gravid så var nog pappan med ingen gång till MVC, det liksom slog oss aldrig att han borde vara med. förääldrakurs var det bara första gången och den pappan var inte med, men jag hade med en kompis, den pappan hade ju redan ett barn och visste hur det gick till så vi tyckte det var fiffigare att hans stand-in fick gå. Andra gången hade ju jag redan barn och pappans ev behov av kurs ifrågasattes aldrig av varken honom eller mig eller nån annan.

 

[Allimac76]

Sv: Är det vanligt ?

Men besöken på MVC handlar inte bara om det väntade barnet och föräldraskap det handlar om mamman också.
2 olika saker.

Varför är det så gräsligt att dela upp dessa saker?

Det bör även handla om pappan. Var får han ta plats? På fädravården?
Jag förstår att vi tycker olika. Men för mig har papporna en lika självklar plats på MVC som mammorna. Ordet mödravård är förlegat. Nu för tiden tar båda föräldrarna hand om sina barn, och förutom de rent medicinska aspekterna, som du själv nämnt så har MVC en funktion att svara på frågor och fungera som informationsbank till de blivande föräldrarna. Så fungerade min barnmorskemottagning i alla fall.

Att mamman får ett eget besök utan pappan, ger det mindre plats för pappan?
Om vi nu skulle säga att det egna och enskilda besöket erbjöds som ett extra utöver de gemensamma.

Ja, om han förbjuds närvara ges han ingen plats alls.
Att mamman går och träffar barnmorskan själv vänder jag mig inte emot. Om hon vill det är det väl hennes rättighet. Liksom det borde vara en rättighet för pappan att boka ett möte enskilt om han vill. Däremot då MVC vänder sig till den ena föräldern och erbjuder denna ett möte, där hon inte får ta med sig sin sambo/man, där han inte är välkommen, det tycker jag är ett icke optimalt förfarande. Det borde i så fall även vara standard att utreda hurvida den gravida kvinnan lider av psykologiska störningar som kan vara till skada för barnet, vilket enligt studielitteratur ingår i barnmorskornas uppgifter, men de har inte kompetens till det och det görs inte. Jag tycker att barnmorskemottagningarna ska ägna sig åt det de kan, ta blodprover och lyssna på hjärtljud, och lämna de psykologiska balansgångarna åt experter. Där är mitt ställningstagande.

 

[Allimac76]

Sv: Är det vanligt ?

Två exempel.

När jag var höggravid krockade jag med mitt föl. Han lyfte huvudet och det sa smack i min panna. Ögonbrynet sprack, fick sys, det blev en rejäl blåtira.
Kollegorna tittade på mig och sa: "Tur att vi känner pappan, annars hade vi ju kunnat tro att du fick stryk!"
Och jag minns att jag tänkte: hur kan ni veta att det inte är så - egentligen?

Mannen (en helt annan man) som tyckte det var skitkul att banka mig gul och blå uppfattades som väldigt snäll, rar och omtänksam av andra. Tänk vilken gullig kille som kör Cilla till jobbet och hämtar henne varje dag! Ingen hade kunnat ana hans lilla hobby.
Jag hade turen att kunna ta mig ur innan jag var för normaliserad. Nu vet jag att vem som helst kan hamna där.

En misshandlande man ser inte ut på något särskilt sätt.
Han beter sig inte på något särskilt sätt och det är ju kul att just alla era sambos och män är fredliga och inte kontrollerar er. Toppen.

Men er granne, er syster, er arbetskamrat kan mycket väl leva i ett helvete där båda parter gör allt för att dölja hur det verkligen är.

Om ett rutinmässigt ensambesök på MVC kan hjälpa en enda av dessa våra systrar ur sina helveten så fattar jag inte varför ni tar det som en personlig förolämpning att även ni blir erbjudna det.

Jag tar det inte som en personlig förolämpning. Jag tycker snarare att det utesluter papporna.
Dessutom är det JAG som tycker att tanken på att min sambo skulle vara en kvinnomisshandlare är löjeväckande. Jag känner honom. Väldigt väl. Jag har inte sagt något om någon annans sambo. Läs gärna sammanhanget där du plockade mitt lilla inlägg....Din lilla föreläsning känns lite missriktad.

 

[Allimac76]

Sv: Är det vanligt ?

Enligt den där länken så skulle ju misstankar föras vidare till andra instanser.
Så om man inte kan avskriva misstänkarna så får man väl föra dem vidare.
Till BVC som har ett obligatoriskt hembesök.
Lagstadgat.
De har alltså rätt till ett hembesök och om de inte får det så kan socialtjänten gå in och se till att det genomförs.
Sedan så kan de lämna över till socialtjänten att utreda familjen.

Så nog finns det medel att tillgå.

BVC erbjuder hembesök. De kan inte tvinga sig in.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det vanligt ?

BVC erbjuder hembesök. De kan inte tvinga sig in.

Nej men soc kan.
Och om jag minns rätt så är det de som får ta över om inte sköterkan från BVC är välkommen.

 

[CillaW]

Sv: Är det vanligt ?

Jag tar det inte som en personlig förolämpning. Jag tycker snarare att det utesluter papporna.
Dessutom är det JAG som tycker att tanken på att min sambo skulle vara en kvinnomisshandlare är löjeväckande. Jag känner honom. Väldigt väl. Jag har inte sagt något om någon annans sambo. Läs gärna sammanhanget där du plockade mitt lilla inlägg....Din lilla föreläsning känns lite missriktad.

Det är inte en "liten föreläsning" som du så nedlåtande kallar det.
Det är två exempel ur mitt liv.

Du kanske tycker det är löjeväckande, men ingen kan se på din sambo att han inte slår dig.

En misshandlande man måste uteslutas om så bara för 20 minuter för att hans partner ska få ens en chans att berätta hur det är. Alla snälla, vettiga män som inte slår sina partners borde kunna förstå det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det vanligt ?

Exakt 15 år tror jag t.o.m.
Det är "individualist"-generationen som talar.
JAG har inget behov, MIN sambo o.s.v.
Allting handlar om bara dem själva och deras eget.
Och aldrig om andra.
"Andra får väl ta hand om sig själva bäst de kan? Det angår väl inte mig?"

Och så denna återgång till att männen måste få vara med i centrum hela tiden.
Nu med nya förtecken.

Kvinnomisshandel är ett mansproblem - männen skall hanteras.
Barnafödande är en familjesak - männen skall hanteras.
Även om förlossningen går galet och man lyckas med att rädda mor och barn - så är det den stackars mannen som skall tas om hand.
Och nu så skall även mödravården ta hand om männen.
Även om kvinnan är den som föder barnet så är mannen den som skall ha uppmärksamhet.

Aja, nya tider.
De unga kvinnorna får väl ha det som de bäddar.
Vi äldre som ägnar oss åt att bry oss om andra dör ju snart ut.
Eller tar i varje fall pension.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det vanligt ?

Det bör även handla om pappan. Var får han ta plats?

På BVC lämpligtvis.
Dit barnet hör efter att det har kommit till världen.

Men dit så kommer det inte så många pappor.
För i det läget så har de tappat intresset.

Män behöver ingen medicinsk omsorg när de väntar barn.
De är inte gravida.
Barnen föds friska även om så den blivande pappan dör under graviditeten.

Så någon fädravård är inget som männen behöver på det viset.
De är ju involverade all den resterande tiden.
Ett samtal av alla med MVC kan de faktiskt klara sig utan.

Vad specifikt skulle de behöva skyddas ifrån när det gäller den blivande mamman?

 

[twinstar]

Sv: Är det vanligt ?

Var går gränsen?

Jag tycker det var BRA att bli erbjuden ett särskilt samtal bara för kvinnor, vi var som sagt flera på vår träff.

Tycker okcså det är lite naivt att tro att inte MVC först och främst är till för MODERN och BARNET! Papporna får också plats men i det här sammanhanget ÄR de ju mindre viktiga ur KROPPSLIGTA och hälsomässiga synpunkter.

Vi fick föräldrautbildning också av MVC, två eller tre träffar där man pratade mycket om pappornas roll. Vi var även på profylaxkurs som i stort sett bara gick ut på hur papporna ska göra för att hjälpa till så mycket som möjligt under förlossningen och få en egen roll.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det vanligt ?

Titta litet hopp i mörkret.
Välkommen till tråden.

Jag började tro att världen hade blivit galen där ett tag.

 

[Björk]

Sv: Är det vanligt ?

Barnafödande är en familjesak - männen skall hanteras.
Även om förlossningen går galet och man lyckas med att rädda mor och barn - så är det den stackars mannen som skall tas om hand.
Och nu så skall även mödravården ta hand om männen.
Även om kvinnan är den som föder barnet så är mannen den som skall ha uppmärksamhet.

Vad har du fått det ifrån?

Det handlar väl om lika möjligheter för båda kön. inte att mannen ska få mer plats än kvinnan.

Gällande graviditet så är det självklart att allt det medicinska berör kvinnan och inte mannen. Allt det övriga däremot berör också honom; från en annan synvinkel. Det är väl jättebra om män blir mer delaktiga i sin respektives liv; får förståelse för hur det kan kännas under graviditeten, får kunskap om hur hans kvinna påverkas. På så vis kan han vara det stöd han i de allra flesta fall önskar vara! Att en man får lika mycket utrymme som en kvinna vad gäller de psykologiska bitarna i att bli förälder - vad är problemet med det?

En man påverkas också när han är delaktig vid en förlossning. Inte på samma sätt som kvinnan, men han står faktiskt (ofta) där bredvid och för honom kan det uppstå andra känslor än för kvinna. Vari ligger problemet att han förbereds för detta eller får hjälp att hantera eventuella känslor efteråt som uppstod? Att kvinnan och barnet ska räddas vid en katastrof tror jag alla blivande pappor skriver under på! Just DÅ är inte det viktiga hur vare sig mamman eller pappan känner rent mentalt - då handlar det om att rädda LIV. Men efteråt; vari består katastrofen i att mannen också erbjuds möjlighet att tala om sina känslor, sin rädsla, sin panik?

 

[ako]

Sv: Är det vanligt ?

När man ser så på det så kan jag inte annat än hålla med, och om det är mot den bakgrunden så självklart skulle jag gå på det där enskilda samtalet. Dock verkar inget sådant förekomma där jag bor (enskilt samtal alltså, kvinnomisshandel finns väl tyvärr överallt precis som annan misshandel), och jag har därför inte reflekterat över det innan jag läste tråden.

Dock är jag glad att min sambo vill följa med varje gång (men hade inte motsatt mig enskilt samtal heller), eftersom det är VÅRT barn det handlar om, och OM man skulle märka att någon inte verkade helt bra så känns det skönt att inte vara där ensam.

Och spinnoff angående hur många besök man gör: Jag är gravid med mitt första barn, och har hittills (peppar, peppar) haft en helt okomplicerad graviditet. Jag har alltså bara varit på rutinbesöken, vilka hittills har varit sju inkl ett UL, och jag har två inbokade tider framöver (v. 37 och v 39), alltså sammanlagt nio. Därefter får man ju se vad som händer... Vi har även gått en föräldrautbildning på tre tilfällen à 2.5 h.

 

[Björk]

Sv: Är det vanligt ?

På BVC lämpligtvis.
Dit barnet hör efter att det har kommit till världen.

Men dit så kommer det inte så många pappor.
För i det läget så har de tappat intresset.

Det kan inte finnas ett litet litet litet uns av påverkan från till exempel MVCs inställning (och förstås hela samhällets påverkan) i det självklara att "mamman är den som betyder något"? Jag menar: om en pappa under hela graviditeten skulle uteslutas så talar man ju indirekt om för honom att han inte är likvärdig förälder.

För övrigt: att de flesta barn går med mammorna till BVC under de första åren är oftast för att det är hon som är föräldraledig. Och faktiskt så tycker jag inte att enbart pappor kan lastas för att det är så. Jag har träffat MÅNGA kvinnor som talat om för mig mer eller mindre direkt att DE skulle "aldrig dela med sig av sina dagar". Är det konstigt att papporna tappar intresset/engagemanget?

(idag var sonen på BVC med sin pappa, han är nämligen föräldraledig nu)

Du blandar hela tiden medicinskt med psykologiskt. Det medicinska angår/rör mamman i första hand. pappan påverkas bara indirekt (av hans respektives medicinska förhållanden). Det psykologiska berör BÅDA!

 

[Kattennizze]

Sv: Är det vanligt ?

Exakt 15 år tror jag t.o.m.
Det är "individualist"-generationen som talar.
JAG har inget behov, MIN sambo o.s.v.
Allting handlar om bara dem själva och deras eget.
Och aldrig om andra.
"Andra får väl ta hand om sig själva bäst de kan? Det angår väl inte mig?"

Och så denna återgång till att männen måste få vara med i centrum hela tiden.
Nu med nya förtecken.

Kvinnomisshandel är ett mansproblem - männen skall hanteras.
Barnafödande är en familjesak - männen skall hanteras.
Även om förlossningen går galet och man lyckas med att rädda mor och barn - så är det den stackars mannen som skall tas om hand.
Och nu så skall även mödravården ta hand om männen.
Även om kvinnan är den som föder barnet så är mannen den som skall ha uppmärksamhet.

Aja, nya tider.
De unga kvinnorna får väl ha det som de bäddar.
Vi äldre som ägnar oss åt att bry oss om andra dör ju snart ut.
Eller tar i varje fall pension.

Du har så rätt!! Jag har tänkt precis samma sak själv. Jag är född på 70-talet och när jag ser och upplever den nya unga generationen blir jag mörkrädd. Ska dessa ha-galna, bortskämda individualister styra världen en dag? hoppas jag är så gammal då så jag inte behöver bry mig längre. Min barnmorska har inte erbjudit något enskilt samtal, men om så skulle vara fallet, så skulle jag givetvis gå ensam. Det gör jag redan, ta prover och lyssna på hjärtljuden känns inte som jag behöver ha med min man till. Ultraljudet däremot var ju en annan sak. Ordet solidaritet är verkligen på utdöende.

 

[Björk]

Sv: Är det vanligt ?

Titta litet hopp i mörkret.
Välkommen till tråden.

Jag började tro att världen hade blivit galen där ett tag.

Och jag håller med twinstar i det hon skriver!
Vilket jag hela tiden framhållit. Att det rent medicinska berör kvinnan och hennes kropp. Föräldraskapet angår däremot båda. Och känslorna inför graviditeten osv. (även om de kan te sig olika för män och kvinnor).