Är det okej att plocka sönder/isär/modda sina (lek)saker?

så länge det inte handlar om något som riskerar att skada personen eller omgivningen.

Men då gäller det ju att definiera "omgivningen". Som du skriver det tolkar jag dig som att du menar den nära omgivningen, men energiåtgången och materialen i tillverkningen/prylen är ju också något som har påverkat omgivningen i en vidare bemärkelse (och personer som varit inblandade i processen).

Alltså, jag känner inte att jag har rätt att bestämma över någon annans personliga ägodelar, oavsett om det är barn eller vuxna, så länge det inte handlar om något som riskerar att skada personen eller omgivningen. Om jag ger bort en sak till en vuxen så skulle jag ju inte kräva att denne respekterar mina åsikter kring återanvändning/återvinning och jag applicerar samma tänk på barn. Man kan ju såklart tala om för barnet vad man själv anser om återanvändande men jag skulle aldrig tvinga dem att följa min personliga övertygelse i frågan när det handlar om deras egna leksaker.

Jag tycker ändå att det är skillnad på barn och vuxna i det här fallet. (Mina) barn vill jag ändå i någon mening fostra, så tänker jag inte kring andra vuxna. Sedan finns det förstås vissa av deras saker som, enligt @MiaMia s uppdelning är barnens att helt fritt förfoga över.
 
Det låter vettigt, tycker jag! Sedan återstår "bara" den praktiska indelningen av vad som hör till vilken kategori :D
Jo, den biten avstod jag från att beskriva närmare :p
Men jag tror det beror på kultur och värderingar i familjen och vilken ekonomi man har.

Bör en ärvd sak förvaltas för att kunna ärvas vidare?
Ska en urvuxen cykel säljas för att finansiera köpet av den nya?
Eller får man förbruka bort utan tanke på "steget efter"?
Hur mycket är gemensamt rep. eget (för alla inkl. de vuxna) i hushållet?
Inget är väl direkt rätt eller fel som svar på dessa frågor.
 
Men då gäller det ju att definiera "omgivningen". Som du skriver det tolkar jag dig som att du menar den nära omgivningen, men energiåtgången och materialen i tillverkningen/prylen är ju också något som har påverkat omgivningen i en vidare bemärkelse (och personer som varit inblandade i processen).

Jac menade "omgivningen" som i hemmet/bilen/förskolan/väntrummet hos tandläkaren. Jag kommer inte säga åt mitt barn att inte plocka isär sin leksakstelefon för att det skadar våra gemensamma naturresurser, men däremot påpeka att man inte sitter och skruvar med den i soffan utan på en för ändamålet lämplig plats.


Jag tycker ändå att det är skillnad på barn och vuxna i det här fallet. (Mina) barn vill jag ändå i någon mening fostra, så tänker jag inte kring andra vuxna. Sedan finns det förstås vissa av deras saker som, enligt @MiaMia s uppdelning är barnens att helt fritt förfoga över.

Därav min kommentar om att man absolut kan, och kanske även bör, förklara sin syn på saken men inte tvinga barnen att följa samma principer när det gäller just deras personliga saker. Men det är naturligtvis bara min högst personliga åsikt formad i någon mån av min egen uppväxt och jag förstår att inte alla håller med mig.
 
Ja, frågan framgår egentligen av rubriken! Jag hamnar ibland i diskussion med barnen om huruvida det är okej att de plockar sönder/isär eller på annat sätt modifierar sina leksaker - och jag känner att jag inte har en helt klar linje i vad jag tycker.

Exempel på argument från barnen:
- de vill inte ha saken längre/de vill ha delarna
- det är deras sak
- de ska pyssla med delarna
- de ska förbättra saken

Exempel på argument från mig:
- någon har gjort/tillverkat saken, det är inte meningen att man ska ta isär den
- någon har köpt saken åt dem
- de kommer att ångra sig (om jag tror det)

Å andra sidan är jag inte helt konsekvent. Jag uppskattar deras pysslarådra och vissa saker har de lagt ner stort arbete på att till exempel måla om.

Hur resonerar ni?
Utan att ha läst tråden.
Min 9-åring med autism plockar isär ALLT.
Hans största intresse är just bilar/tåg/annat på hjul och att plocka isär och se hur sakerna är konstruerade och hur det ser ut inuti, hur de fungerar osv.
Så länge det inte handlar om prylar för flera tusen så låter jag honom hållas. Oftast, inte alltid, så lyckas han sätta ihop grejerna igen också, hur vet jag dock inte för när han plockat isär allt så är det bara en hög med smådelar :D
 
Jo, den biten avstod jag från att beskriva närmare :p
Men jag tror det beror på kultur och värderingar i familjen och vilken ekonomi man har.

Bör en ärvd sak förvaltas för att kunna ärvas vidare?
Ska en urvuxen cykel säljas för att finansiera köpet av den nya?
Eller får man förbruka bort utan tanke på "steget efter"?
Hur mycket är gemensamt rep. eget (för alla inkl. de vuxna) i hushållet?
Inget är väl direkt rätt eller fel som svar på dessa frågor.

:up:
Det fetade är viktigt tycker jag, samtidigt som jag nog ser att kretsen av egna saker att fritt besluta över växer med åldern, vilket jag tror att jag dels motiverar med allmän mognad men också med intressenas beständighet och specificitet - att det är skillnad att nöta ut en cykel genom allmänt ovarsam behandling eller genom ett brinnande MTB-intresse, eller skillnad på att klippa sönder kläder och att göra egna nya kreationer av dem.
 
Utan att ha läst tråden.
Min 9-åring med autism plockar isär ALLT.
Hans största intresse är just bilar/tåg/annat på hjul och att plocka isär och se hur sakerna är konstruerade och hur det ser ut inuti, hur de fungerar osv.
Så länge det inte handlar om prylar för flera tusen så låter jag honom hållas. Oftast, inte alltid, så lyckas han sätta ihop grejerna igen också, hur vet jag dock inte för när han plockat isär allt så är det bara en hög med smådelar :D
Skickligt av honom! :D
 

Liknande trådar

Övr. Hund Nu börjar jag bli desperat här.... Det är så att jag och hunden, whippet på 11mån, flyttade in hos min mamma och mina 2 småsyskon för...
2 3
Svar
42
· Visningar
7 352
Senast: pumah
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp