Är det okej att plocka sönder/isär/modda sina (lek)saker?

[Anders]

... dels att många av leksakerna i vårt hus har lite oklart ägande - är det verkligen sin egen sak man plockar isär och kommer det andra barnet bli ledset om grejen inte finns längre? Det kanske var någon som fick den från början men sedan har den övergått i någon sorts allmän ägo som varit helt okej tills demonteringen plötsligt skedde...

Det är en helt annan fråga tycker jag, är det inte ens egna saker så får man såklart inte ta isär och undersöka hur som helst, några gränser för vad man får göra och vad man inte får måste det ju finnas.

 

[Lipperta]

JA! Det är ju jättebra. Beroende på ålder lär de sig ju konsekventen av att ha sönder något, de blir kanske ledsna och ångrar sig men det är en del av livet.

De kan se vad som finns på insidan av leksaken, pilla och känna hur det fungerar. Hur går hjulet på bilen runt därinne?

Dock tycker jag inte man har sönder träbilen som farfar gjort själv och handmålat. Som ex.

 

[Badger]

Ja, frågan framgår egentligen av rubriken! Jag hamnar ibland i diskussion med barnen om huruvida det är okej att de plockar sönder/isär eller på annat sätt modifierar sina leksaker - och jag känner att jag inte har en helt klar linje i vad jag tycker.

Exempel på argument från barnen:
- de vill inte ha saken längre/de vill ha delarna
- det är deras sak
- de ska pyssla med delarna
- de ska förbättra saken

Exempel på argument från mig:
- någon har gjort/tillverkat saken, det är inte meningen att man ska ta isär den
- någon har köpt saken åt dem
- de kommer att ångra sig (om jag tror det)

Å andra sidan är jag inte helt konsekvent. Jag uppskattar deras pysslarådra och vissa saker har de lagt ner stort arbete på att till exempel måla om.

Hur resonerar ni?

Jag tycker att man ska vara försiktig med sina saker och inte förstöra dem.
Men jag tycker att man ska få plocka sönder och undersöka saker. Jag tror det är bra och det är roligt med barn som vill göra det.

Så att respektfullt möblera om och undersöka sina saker tycker jag verkar bra Men att respektlöst slita isär nya saker för delar och sedan överge projektet eller resultatet vet jag inte.

tex en gammal radio eller något kan ju vara jättekul att plocka isär (har jag gjort).

 

[Alexandra_W]

Jag får hoppas på att de blir framtida mästermekaniker då . Sedan är det isärplockande som dominerar här, sätts det ihop så blir det till något annat som till slut blir till skräp...

Två saker som jag fått syn på när jag läst svaren i den här tråden är dels att det hos oss ofta är rätt oklart varför ett isärplockande påbörjas (är man bara uttråkad? finns det en plan att göra något med delarna? alltså - att det är svårt att hitta en klar skiljelinje mellan att som @em-pirre säger å ena sidan söndra och å andra sidan undersöka/modifiera) och dels att många av leksakerna i vårt hus har lite oklart ägande - är det verkligen sin egen sak man plockar isär och kommer det andra barnet bli ledset om grejen inte finns längre? Det kanske var någon som fick den från början men sedan har den övergått i någon sorts allmän ägo som varit helt okej tills demonteringen plötsligt skedde...

Min bror blev mekaniker

Jag har på äldre dar börjat plocka isär trasiga saker. Just för att se hur de fungerar. Inklusive gett mig på att förstå hur värmepannan fungerar och räkna ut felet som proffsteknikerna gick bet på. Räknade med att bror kunde montera ihop den igen om jag tabbade mig ;P

 

[Badger]

Ja, frågan framgår egentligen av rubriken! Jag hamnar ibland i diskussion med barnen om huruvida det är okej att de plockar sönder/isär eller på annat sätt modifierar sina leksaker - och jag känner att jag inte har en helt klar linje i vad jag tycker.

Exempel på argument från barnen:
- de vill inte ha saken längre/de vill ha delarna
- det är deras sak
- de ska pyssla med delarna
- de ska förbättra saken

Exempel på argument från mig:
- någon har gjort/tillverkat saken, det är inte meningen att man ska ta isär den
- någon har köpt saken åt dem
- de kommer att ångra sig (om jag tror det)

Å andra sidan är jag inte helt konsekvent. Jag uppskattar deras pysslarådra och vissa saker har de lagt ner stort arbete på att till exempel måla om.

Hur resonerar ni?

A är rädd om sina saker, serietidningar är hela, böcker oritade och ges vidare som nya även de från när han var ett och två år. Han ritar på papper inte på väggar. Legobyggen står på hyllan omodifierade (men han har mycket annat lego). Hade kanske tyckt det varit roligare om han byggde om legot mer.

Men han bygger tillfälliga knasiga saker med grejs han hittar och byggde alltid med möblerna som yngre och han experimenterade med sockerkaka hur han ville.

 

[pollex]

Men det görs inte i destruktivt syfte utan för att undersöka, lära sig hur de fungerar och hur man kan hitta på nya användningsområden för sakerna. Jag tycker det är att använda sakerna fullt ut och nästa allt hamnar ju ändå på soptippen eller materialåtervinningen i slutändan oavsett hur de använts.

Och de får ju inte automatiskt nya bara för att de lekt sönder de gamla sakerna utan får själv hitta på annat att göra.

Ja, säg att det är en pryl som redan sjunger på sista versen - då ser jag också fördelar i att plocka isär och hitta nya användningsområden. Men om det är en hel pryl som någon annan kunde haft glädje av?

 

[pollex]

Det är en helt annan fråga tycker jag, är det inte ens egna saker så får man såklart inte ta isär och undersöka hur som helst, några gränser för vad man får göra och vad man inte får måste det ju finnas.

Ja, det är en helt annan fråga i teorin! I praktiken måste jag dock hantera dem tillsammans eftersom vi som sagt har ett gäng saker med oklar ”ägarstatus”.

 

[Lipperta]

Ja, säg att det är en pryl som redan sjunger på sista versen - då ser jag också fördelar i att plocka isär och hitta nya användningsområden. Men om det är en hel pryl som någon annan kunde haft glädje av?

Finns det klart ägandeskap av barn A tycker jag A ska få välja om hen vill ge bort eller plocka isär själv.

 

[pollex]

Finns det klart ägandeskap av barn A tycker jag A ska få välja om hen vill ge bort eller plocka isär själv.

Även om det är träbilen som farfar gjort själv? (Skriver inte detta för att ful-argumentera, utan för att vrida och vända på argument. En lite långsökt parallell som slog mig är att vaska champagne - är det ok bara för att jag betalat för den och den är min?)

 

[Anders]

Ja, säg att det är en pryl som redan sjunger på sista versen - då ser jag också fördelar i att plocka isär och hitta nya användningsområden. Men om det är en hel pryl som någon annan kunde haft glädje av?

Jag tycker som @Lipperta ovan, är det barnets eget bestämmer barnet själv och det är också bra att lära sig att skilja på egna saker, andras och gemensamma.

 

[pollex]

Jag tycker att man ska vara försiktig med sina saker och inte förstöra dem.
Men jag tycker att man ska få plocka sönder och undersöka saker. Jag tror det är bra och det är roligt med barn som vill göra det.

Så att respektfullt möblera om och undersöka sina saker tycker jag verkar bra Men att respektlöst slita isär nya saker för delar och sedan överge projektet eller resultatet vet jag inte.

tex en gammal radio eller något kan ju vara jättekul att plocka isär (har jag gjort).

Låter som ungefär samma motsägelsefulla inställning som jag själv har

 

[Anders]

Även om det är träbilen som farfar gjort själv? (Skriver inte detta för att ful-argumentera, utan för att vrida och vända på argument. En lite långsökt parallell som slog mig är att vaska champagne - är det ok bara för att jag betalat för den och den är min?)

Träbilen får man väl se som ägande med vissa förbehåll

 

[pollex]

A är rädd om sina saker, serietidningar är hela, böcker oritade och ges vidare som nya även de från när han var ett och två år. Han ritar på papper inte på väggar. Legobyggen står på hyllan omodifierade (men han har mycket annat lego). Hade kanske tyckt det varit roligare om han byggde om legot mer.

Men han bygger tillfälliga knasiga saker med grejs han hittar och byggde alltid med möblerna som yngre och han experimenterade med sockerkaka hur han ville.

Legobyggena står omodifierade här med , med samma undantag i form av ”annat lego”. Det fria byggandet sker annars i plusplus (och tidigare i brio builder).

 

[pollex]

Jag tycker som @Lipperta ovan, är det barnets eget bestämmer barnet själv och det är också bra att lära sig att skilja på egna saker, andras och gemensamma.

Det kanske skulle underlätta om deras föräldrar först kom på någon god princip för den skillnaden

 

[pollex]

Träbilen får man väl se som ägande med vissa förbehåll

Men varför har den förbehåll - gäller samma förbehåll samlarbilen som mormor köpt för 400? Den radiostyrda bilen som barnet själv sparat ihop till? Den radiostyrda bilen som föräldrarna köpt? Bilen man fick av en kompis på sitt kalas?

 

[Lipperta]

Även om det är träbilen som farfar gjort själv? (Skriver inte detta för att ful-argumentera, utan för att vrida och vända på argument. En lite långsökt parallell som slog mig är att vaska champagne - är det ok bara för att jag betalat för den och den är min?)

Nja, jag skulle inte tycka det är ok. Lika lite som jag tycker det är ok att dra upp mormors stickade tröja.

Har farfar dock köpt en plastbil är det ok för mig. Men inte saker andra människors gjort själva.

Varför vet jag inte riktigt

 

[Anders]

Men varför har den förbehåll - gäller samma förbehåll samlarbilen som mormor köpt för 400? Den radiostyrda bilen som barnet själv sparat ihop till? Den radiostyrda bilen som föräldrarna köpt? Bilen man fick av en kompis på sitt kalas?

Det får man som förälder bestämma, eller farfar om det är farfar själv som ger bilen. Vissa saker fick man ju som barn men fick inte själv fritt förfoga över, det är inget konstigt tycker jag och det gäller även gåvor som man får som vuxen även om förbehållen kanske är lite annorlunda.

Av det du räknat upp hade jag själv sett allt som barnets eget och att helt själv bestämma över. En handgjord sak från en äldre anförvant har inte något ekonomiskt värde men andra värden som kanske gör att man väljer begränsa användningen för att kunna bevara den.

 

[Badger]

Nja, jag skulle inte tycka det är ok. Lika lite som jag tycker det är ok att dra upp mormors stickade tröja.

Har farfar dock köpt en plastbil är det ok för mig. Men inte saker andra människors gjort själva.

Varför vet jag inte riktigt

Det kan jag svara på att ta delarna från farfars bil eller dra upp mormors stickade tröja är bara snålt och tråkigt och att lite se ned på andras tid . Typ jag orkar inte hitta pinnar i skogen, jag vill inte gå förbi brädgården, jag har inte lust att köpa garn.

De består av saker som är plättlätt att hitta.

Den radiostyrda bilen har ju en motor tex som är svår att få tag i annars och som kan driva någonting annat.

 

[Lipperta]

Det finns ju även sånnadär ''geni lådor'' hette det förr, tror jag. När man ska typ koppla sladd från batteri till en lampa och få den lysa.
Kanske lite roligare än så men du fattar

Något sånt kanske? De verkar ju väldigt pilliga.

 

[Blueberry]

Att söndra, nej.

Att modifiera och undersöka, hell yeah!

Exakt så!
Uppmuntrar kiddot att vara nyfiken, kreativ och ”tänka utanför manualen”. Ibland blir det... stökigt