Lycan
Trådstartare
Jag blir ärligt talat lite deprimerad men samtidigt arg när jag läser kommentarerna om tjejen som studerade till frisör, jobbade och tog körkort och en dag inte hittade hem för att hon gick in i väggen. Folk verkar ha så låga tankar om oss 90-talister och de som är födda början av 2000-talet. Men de glömmer totalt bort att efter att man varit borta 10-12 timmar i skolan inkl resor och sedan kommer hem har man läxor och arbeten som måste göras som inte kommer vara färdiga förrän sent på kvällen. Så var det när jag gick i skolan. Klev upp kl 05.00 och läxor var färdiga mitt i natten. Dessutom så skulle man mitt i allt ihop hjälpa till med hushållet och rasta mammas hela kennel med hundar. Än hur mycket man presterade så blev det aldrig bra nog för ett bättre betyg än C och skulle man få A så skulle man skriva på universitetsnivå. Nämnde jag att jag då gick i gymnasiet? Är det då underligt att ungdomar ger upp eller går in i väggen? De som redan jobbat en hel dag för ingen lön och sedan måste jobba hemma med läxor stor del av kvällen. Vad hände med återhämtning eller tid för hobbys? Jag gav upp skolan och började jobba och det räddade troligtvis mitt liv. När man jobbar kan man ganska ofta lämna jobbet kvar på jobbet. Skolan följer med hem också och förföljer en vart man en går.
Jag blir så less på medelålders människor som anser att dagens ungdomar är svaga och dessutom känner behovet att kommentera det på Facebook. Det kan inte vara så att verkligheten sätter hårdare press på dagens ungdom än vad den gjorde på de som var unga och pluggade för 40-50 år sedan?
Jag behövde mest ventilera mig någon annanstans än på Facebook. Men jag blev osäker om tråden hör till sjukt stressad så jag skapade en ny.
Jag blir så less på medelålders människor som anser att dagens ungdomar är svaga och dessutom känner behovet att kommentera det på Facebook. Det kan inte vara så att verkligheten sätter hårdare press på dagens ungdom än vad den gjorde på de som var unga och pluggade för 40-50 år sedan?
Jag behövde mest ventilera mig någon annanstans än på Facebook. Men jag blev osäker om tråden hör till sjukt stressad så jag skapade en ny.