Sv: Är åldrande onormalt?
Fast jag som ägnar mig åt (helt misslyckad) nätdejting kan avslöja att finns kanske inte en strid ström men i alla fall en bäck av avsevärd storlek av unga män (ca 25) som gärna vill dejta en 46-åring. Inte vet jag om de bara vill ha sex (jag är nämligen helt ointresserad av 25-åringar), men i alla fall.
För övrigt: jag lägger viss tid på mitt utseende för jag vill vara snygg. Så har det alltid varit. Men vi talar kanske om tio extra minuter varje morgon. Jag använder sedan några år foundation, för jag har lätt att bli röd i ansiktet och jag tycker det är väldigt skönt att kunna dämpa färgen. Jag färgar håret eftersom jag alltid har sett mig själv som blond. Med åren mörknade den i tjugoårsåldern fortfarande ljusblonda Myrten till att bli mörkblond, vilket hon aldrig trivdes med. Så sedan några år tillbaka är jag en nyans mörkare än min ungdomsfärg, men betydligt ljusare än min nuvarande naturliga färg. Grå hår har jag inga. Jag har alltid varit lite rynkig runt ögonen. Köpte för några månader sedan en ögoncreme. Jag kommer inte att göra det igen. Totalt slöseri med pengar. Jag borde går ner tjugo kilo. Jobbar på det av och till, så har det varit de senaste tjugo åren. Har inga direkta krämpor trots övervikt, av och till slitigt jobb och viss överkonsumtion av min stora last rödvin. Har droppat den sistnämnda radikalt, men det har inte heller något med åldern att göra.
Samhället är ungdomsfixerat sägs det, men jag vete sjutton om det kanske inte i vissa fall är lite bättre nu än när jag själv var tjugo på 80-talet. Ta exempelvis castingen i filmversionen av Mamma Mia. Meryl Streep måste vara tjugo år äldre än sin rollfigur. Visst, hon är den största stjärnan typ, men bara det faktum att den största stjärnan (som fortfarande spelar romantiska huvudroller) är runt sextio - tror jag hade varit otänkbart för tjugofem år sedan.
Michelle Pfeiffer - hur många "äldre kvinna möter ung man-roller" har hon gjort? Det är väl några stycken? Jag har minst två i min DVD-hylla. Hur många filmer på det temat gjordes på 70 - 80-talen?
Glenn Close spelar väl diverse huvudroller där hon faktiskt spelar en kvinna i sin egen ålder. Hur vanligt var det för tjugo år sedan?
Medelålders kvinnor som huvudroller i TV-serier - såg man dem ens för några decennier sedan? Var det inte vanligt att hjältinnorna då var unga (bortsett från flergenerationsserier som Dallas)? Men nu tycker jag de dyker upp här och var. Exempelvis Kyra Sedgwick i The Closer och Holly Hunter i Saving Grace. Och tänk på alla Helen Mirrens roller i både film och TV.
Bara för att ta några exempel från mainstreamkulturen. Visst, nu är alla dessa väldigt snygga och häftiga - men de har inte en ungdomlig framtoning alls.
Madonna är fortfarande The Queen of Pop. Hon flyttar fortfarande gränser och hon är 55 i år.
Det var lite blabla. Som går ut på att hur ungdomsfixerat samhället är tycker jag inte längre att det är självklart att kvinnans bästa ålder anses vara 25.
För övrigt så var en av de absolut snyggaste kvinnor jag träffat en portugisisk hästuppfödare på 60+. Hon var så superläcker att man fullständigt tappade andan. Och till hennes fantastiska yttre kom en livserfarenhet och ett livsöde som skulle kunnat bli film.
Nu kanske jag har fördomar - men nog är väl kvinnors åldrande mer "problematiskt" än mäns?
Män verkar inte bry sig särskilt mkt om sitt eget åldrande, varken rynkor, gråa hår/avsaknad av hår, eller övervikt. Inte heller verkar de har svårt att hitta yngre kvinnor att leva med (eller kvinnorna dom).
Men när det gäller en kvinna i 50-års åldern verkar hon ha slutat vara "attraktiv".
Många män i 50-årsåldern lämnar ju sin jämnåriga kvinna till förmån för en av yngre modell. Ytterst sällan ser man det omvända.
Fast jag som ägnar mig åt (helt misslyckad) nätdejting kan avslöja att finns kanske inte en strid ström men i alla fall en bäck av avsevärd storlek av unga män (ca 25) som gärna vill dejta en 46-åring. Inte vet jag om de bara vill ha sex (jag är nämligen helt ointresserad av 25-åringar), men i alla fall.
För övrigt: jag lägger viss tid på mitt utseende för jag vill vara snygg. Så har det alltid varit. Men vi talar kanske om tio extra minuter varje morgon. Jag använder sedan några år foundation, för jag har lätt att bli röd i ansiktet och jag tycker det är väldigt skönt att kunna dämpa färgen. Jag färgar håret eftersom jag alltid har sett mig själv som blond. Med åren mörknade den i tjugoårsåldern fortfarande ljusblonda Myrten till att bli mörkblond, vilket hon aldrig trivdes med. Så sedan några år tillbaka är jag en nyans mörkare än min ungdomsfärg, men betydligt ljusare än min nuvarande naturliga färg. Grå hår har jag inga. Jag har alltid varit lite rynkig runt ögonen. Köpte för några månader sedan en ögoncreme. Jag kommer inte att göra det igen. Totalt slöseri med pengar. Jag borde går ner tjugo kilo. Jobbar på det av och till, så har det varit de senaste tjugo åren. Har inga direkta krämpor trots övervikt, av och till slitigt jobb och viss överkonsumtion av min stora last rödvin. Har droppat den sistnämnda radikalt, men det har inte heller något med åldern att göra.
Samhället är ungdomsfixerat sägs det, men jag vete sjutton om det kanske inte i vissa fall är lite bättre nu än när jag själv var tjugo på 80-talet. Ta exempelvis castingen i filmversionen av Mamma Mia. Meryl Streep måste vara tjugo år äldre än sin rollfigur. Visst, hon är den största stjärnan typ, men bara det faktum att den största stjärnan (som fortfarande spelar romantiska huvudroller) är runt sextio - tror jag hade varit otänkbart för tjugofem år sedan.
Michelle Pfeiffer - hur många "äldre kvinna möter ung man-roller" har hon gjort? Det är väl några stycken? Jag har minst två i min DVD-hylla. Hur många filmer på det temat gjordes på 70 - 80-talen?
Glenn Close spelar väl diverse huvudroller där hon faktiskt spelar en kvinna i sin egen ålder. Hur vanligt var det för tjugo år sedan?
Medelålders kvinnor som huvudroller i TV-serier - såg man dem ens för några decennier sedan? Var det inte vanligt att hjältinnorna då var unga (bortsett från flergenerationsserier som Dallas)? Men nu tycker jag de dyker upp här och var. Exempelvis Kyra Sedgwick i The Closer och Holly Hunter i Saving Grace. Och tänk på alla Helen Mirrens roller i både film och TV.
Bara för att ta några exempel från mainstreamkulturen. Visst, nu är alla dessa väldigt snygga och häftiga - men de har inte en ungdomlig framtoning alls.
Madonna är fortfarande The Queen of Pop. Hon flyttar fortfarande gränser och hon är 55 i år.
Det var lite blabla. Som går ut på att hur ungdomsfixerat samhället är tycker jag inte längre att det är självklart att kvinnans bästa ålder anses vara 25.
För övrigt så var en av de absolut snyggaste kvinnor jag träffat en portugisisk hästuppfödare på 60+. Hon var så superläcker att man fullständigt tappade andan. Och till hennes fantastiska yttre kom en livserfarenhet och ett livsöde som skulle kunnat bli film.