Är åldrande onormalt?

[Lena Furberg]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag bekymrar mig betydligt mindre över utseendet - än det faktum att tiden börjar rinna ut. Ja, inte just nu, jag känner mig friskare och i bättre form nu än någonsin. Men - om 20 år är jag 76! DET känns plötsligt gammalt. Och 20 år är ingenting! Tittar jag tillbaka 20 år, ja, då var jag 36, det var ju bara häromdagen!

Som "ung" tänkte jag aldrig någonsin den tanken. Livet var liksom oändligt, jag skulle hinna med precis allt, och ja, jag slösade med tid och år. Slarvade bort tid på meningslös existerande. (Blandat med äventyr och meningsfullhet, visst, men ändå.)

DET tänker jag mer på än rynkor och sladder. Att jag måste börja prioritera lite. Om jag ska hinna!

Jag minns en händelse i USA när vi bodde där, en äldre herre på 80+ som kraschade med sitt enmotoriga lilla flygplan nånstans i bergen in Californien. hans barnbarn deltog i sökandet, förtvivlade, och minsann, mannen hittades, vid liv, men det var nära ögat pga av hettan ute i bergen, han hade inte överlevt länge till i flygplansvraket fastän han inte var särskilt skadad.

Efteråt sa sonen att Farfar, -You are over 80, it´s time for you to slow down !! Farfar svarade -No, I am over 80, so I have to speed up!!

Lite så känns det...

 

[Milosari]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag förstår tanken om man är 35+ och börjar få lite gråa hår. Men en del kan vara kraftigt gråhåriga redan efter 25 och det förstår jag inte är roligt alls.

Visst är det så. Min lillebror har ganska mycket gråa hår och han färgar. Pappa har varit helt vithårig (det som finns kvar vill säga) i ganska många år nu och han är inte ens 60. Mamma som är över 60 har bara lite slingor och det blir ganska snyggt randigt när hon hennafärgar.

 

[Brandgul]

Sv: Är åldrande onormalt?

Vissa får allt och vissa får inget.

Sambons pappa har tjockt hår, dock helt silver sen många år tillbaka.

Sambons bror är tunnhårig och blev det rätt ung, jag tror han rakade huvudet redan innan 30.

Sambon som passerat 40 precis har inte tappat mer hår än lite i vikarna och sen är det jättetjockt och han har väl 20 gråa hårstrån.

Själv blev jag tunnhårig, men det blev jag när sköldkörteln började krångla :-)

 

[Oldie]

Sv: Är åldrande onormalt?

Inte stör det mig faktiskt. Gråhårig som gubben blitt på gamla dar men sambon vill inte att jag färgar håret. Och ärligt, lite rynkor stör mig inte.

 

[martha]

Sv: Är åldrande onormalt?

Kl
Jag är 50 + och använder ansiktskrämer som hjälper min hy , jag har jobbat med hästar (ute) i nästan hela mitt liv och visst tar húden stryk áv det , sen käkar jag C vitamin o collagen , som är bra för mycket , just C vitamin är en underskattad vitamin....läs på om den-

Färgat håret började jag med för kanske 7-8 år sen , jag är inte spec grå men har som de flesta andra en mörk ful cendrefärg ( född blond)


...men sen har jag ju en ung snygging som håller mig ung också

 

[martha]

Sv: Är åldrande onormalt?

Åldersadekvat?

snygg är hon

 

[martha]

Sv: Är åldrande onormalt?

förresten så verkar det som att de yngre killarna gillar äldre kvinnor mer o mer....mitt ex tyckte väl inte att jag var attraktiast längre, så då fick jag byta till några årsmodeller yngre .....HAN tycker jag är het o vacker och jag har aldrig fått så mycket komplimanger som jag får nu ...

Nu vill väl inte alla "äldre"kvinnor ha en mycket yngre man ...men för mig som är såpass vild o galen passar det helt utmärkt...med rynkor o hela tjofaderuttan

..sen kommer det säkert inte hålla hur länge somhelst ....dock har jag en klasskamrat som är tillsammans med en 15 år yngre grabb o dom har varit tillsammans i 13 år...( hon är dóck lite vildare än mig )

 

[kryddelydd]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag håller med dig. Jag är 40 år ung och har aldrig använt några krämer i ansiktet utöver den feta handkrämen jag har på händerna, typ, det blir för mycket kvar så då kladdar jag av det i ansiktet typ... Sen har jag kompisar som spenderat en halv förmögenhet på hudkrämer och smörjer in hela sin kropp varje dag (att man bara orkar är för mig en gåta). Trots att jag röker så ser min hud typ 10 år yngre ut än deras.

Här är en till som smetar av det överblivna av handkrämen i ansiktet.
Jag ser inte utseendet som något särskilt viktigt. Har tidigare färgat håret, för att få en annan färg, men slutade när jag var ca 25.
Jag har naturligtvis en del veck och rynkor i ansikte och lite på halsen nu när jag passerat 40. Är råttblond så de antagligen befintliga gråa hårstråna syns inte och det spelar mig heller ingen roll.

Jag förstår ärligt talat inte att man lägger ner tusenlappar på krämer och smink, och framför allt inte att man ids lägga tiden på att måla sig.
Men man är olika. Och det är ju väldigt vanligt att människor är besvärade av en eller annan finne, av en rynka eller ett grått hårstrå.

Jag varken använder eller äger smink och har inte gjort sedan ca 20årsåldern eftersom jag inte känner behovet.
Duger jag inte som jag ser ut egentligen, så får det kvitta.

 

[martha]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag sminkar mig heller i stort sett aldrig , inte ens när jag går ut på krogen ...det enda jag köpt är sånt där i.d mineral, men det använder jag inte på sommaren när man bara svettas hela tiden ...

Fast i 40 årsåldern hade inte jag heller rynkor, dom kom typ efter 45-46

 

[Vogue]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag är 24år och tycker att det är extremt viktigt att man håller sig fräsch och gör allt man kan för att behålla det så!

Är bortskämd med bra hy och bra gener så jag är inte jätteorolig ännu, att underhålla med bra hudvård räcker än så länge, men så fort det behövs kommer jag att fylla upp och fixa, herregud, det är bara ett litet stick!

Håret gör jag inget med förutom underhåller med bra produkter, eventuellt att jag lägger i en askigare färg på vintern då jag är så blond att folk dagligen kommenterar och undrar vem som blonderar mig annars!

Det är liksom ingen hemlighet att jag älskar plastikkirurgi!

 

[Anna]

Sv: Är åldrande onormalt?

Tja. Jag tycker att det är fint med skrattrynkor t.ex runt ögonen och i mungiporna - dock har jag inte lyckats få det själv. Jag får inte ens rynkor i pannan när jag försöker. Kanske en bonus med att vara en tjockis`

Men gråhårig börjar jag bli. Jag har ärvt hårkvaliteten från pappas sida - supertjockt men tidigt grånande. Farfar dog när han var 85 och hade mer hår på huvudet än många 30-åringar jag känner. Min farbror blir 75 i höst och har också ett imponerande hårsvall om än kritvitt. Pappa var mer eller mindre kritvit i skallen vid 45 (63 nu) men det är fortfarande så tjockt och växande att han måste gå och klippa sig var sjätte vecka för att inte se för buskig ut,

 

[Thornbird]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag har bara några år kvar till 30, och tror inte ett dyft på antirynkkrämer. Jag smörjer in kroppen, och även ansiktet, med vanlig hudkräm när huden är torr.
Jag är inte så rädd för rynkor, kanske för att jag fortfarande inte börjar få några (förutom en irriterande bekymmersrynka som börjat uppstå mellan ögonbrynen, den kunde jag gärna vara utan). Skrattrynkor i ögonvrårna kan vara väldigt attraktivt, framförallt på män.
Däremot är jag rädd för det kroppsliga "förfallet", exempelvis celluliter (som jag nu haft i flera år) och kroppsdelar som börjar hänga allt mer. Har man stora bröst som jag, så kommer de ju ganska snart börja påverkas av gravitationen, så när jag är gammal lär de ju hänga nere vid knäna...

När jag föreställer mig mig själv som gammal, ser jag alltid framför mig en sån där stilfull tant med långt grått/vitt hår.

Jag tror inte jag är så rädd för åldrandet i sig, jag är mer rädd för att behöva leva ensam i alla år och aldrig uppleva den stora kärleken...

 

[Ramona]

Sv: Är åldrande onormalt?

Duger jag inte som jag ser ut egentligen, så får
det kvitta.

Det är en lite tråkig attityd tycker jag. Jag duger absolut som jag är, går osminkad för det mesta. Men ibland är det tillfällen när man faktiskt vill klä upp sig och göra sig extra fin.

Varför ska man se likadan ut jämt?

Det är många av oss som mår bättre och har roligare när vi känner oss fina. Det innebär inte att vi tror att vi inte duger som vi är, det gör vi, men ibland vill man ju piffa till sig liksom.

 

[kryddelydd]

Sv: Är åldrande onormalt?

Det är en lite tråkig attityd tycker jag. Jag duger absolut som jag är, går osminkad för det mesta. Men ibland är det tillfällen när man faktiskt vill klä upp sig och göra sig extra fin.

Varför ska man se likadan ut jämt?

Det är många av oss som mår bättre och har roligare när vi känner oss fina. Det innebär inte att vi tror att vi inte duger som vi är, det gör vi, men ibland vill man ju piffa till sig liksom.

Varför är det en tråkig attityd att jag tycker att jag får duga som jag är?

Jag känner mig inte särskilt fin, varken med eller utan smink (och jag känner mig inte särskilt ful heller utan tycker att jag ser neutralt normal ut).

Jag har verkligen inte roligare av att vara sminkad eller uppklädd.
Om jag har roligt eller inte, beror på sällskap och situation, inte på hur jag själv ser ut.

 

[Ramona]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag känner mig inte särskilt fin, varken med eller utan smink (och jag känner mig inte särskilt ful heller utan tycker att jag ser neutralt normal ut).

Det var detta jag menade.

 

[Milosari]

Sv: Är åldrande onormalt?

Det var detta jag menade.

Jag sminkar mig också väldigt sällan och jag tycker inte jag ser särskilt dålig ut. Jag har bara inte det där intresset i mitt eget utseende. Att stå framför spegeln är APtråkigt, den tiden lägger jag hellre på annat . Min hy är dessutom superkänslig mot smink, det räcker med några timmar sedan får jag massor med acne. Och det är ett lite högt pris att betala för att "vara fin".

Ska jag på någon tillställning där man förväntas klä upp sig blir det lite foundation och mascara. Och ska jag ut med tjejkompisar blir det lite mer. Annars klagar de på mig . Men till skola/jobb/enklare tillställningar föredrar jag att vara neutral.

 

[moiran]

Sv: Är åldrande onormalt?

Det är en lite tråkig attityd tycker jag. Jag duger absolut som jag är, går osminkad för det mesta. Men ibland är det tillfällen när man faktiskt vill klä upp sig och göra sig extra fin.

Men det är ju individuellt. Vissa tycker att de är underbart att åka ut och lördagsströga med Cadillacen med polarna varje söndag. Inte är det en tråkig attityd att anse att Cadillacströgande inte någons grej? Även om de som älskar det mår hur bra som helst av det. Jag förstår inte grejen.

Jag har alltid varit så där mittemellan-snygg. Går definitivt piffa till om jag vill. Men ärligt - skönhet kommer aldrig ha mer än en nästan försvinnande del av mitt ego. Så vitsen med att lägga tid och pengar på just det känns ju onödig. Jag vet däremot att utseende är en del i pusslet att få till en schysst karriär om man inte är beredd att slita för att kompensera. Det är ju lite surt.

 

[Badger]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag gillar att klä upp mig och jag gillar att gå på fest. Men tycker inte att smink bättrar på mig särskilt mycket.

Har jag problem med ngt så är det bredden på mig själv och detta påverkar inte sminket alls (gillar mitt utseende någorlunda i spegeln, inte på foton, tyvärr). (Jag ser helkonstig ut med underlagskrämer och gud vet vad (det erkänner till och med de mer sminkgalna vännerna), lite mascara får räcka. (Å andra sidan verkar kollegorna tro att jag faktiskt använder underlagskräm o dyl.)

Dessutom ska man vara bra duktig på att sminka sig för att det ska se bättre ut. Många förstör bara utseendet. Ngn kollega jag såg första gången utan smink så tre gånger så bra ut och ett par år yngre. Insåg efter att jag funderat ett tag på att det var avsaknaden av smink som gjorde det.

 

[kryddelydd]

Sv: Är åldrande onormalt?

Det var detta jag menade.

Jag förstår inte.
Om jag tycker att jag ser neutralt vanlig ut, varför är det något att vara ledsen över?
Jag är inte ledsen över det, utan konstaterande.
Mitt utseende är inte särskilt viktigt för mig. Det finns där och är "normalt" och det är tillräckligt bra.

 

[Ramona]

Sv: Är åldrande onormalt?

Jag är helt övertygad om att det ger ett mervärde att känna sig extra fin ibland. Att inte alltid "vara" sådär neutral och normal. Jag kan gå omkring helt sunkig, ha pyjamas till ICA etc. Behöver verkligen inte sminka mig varje dag och gör verkligen inte. Men ibland när det är fest eller annat så är det inte bara så att intresset styr. Nu är ju jag lite intresserad av hur jag ser ut, men jag är helt övertygad om att alla människor mår bättre när de är lite tillfixade och lite extra fina.

Det är ju få människor som mår dåligt av att få komplimanger liksom. Det är lite samma tänk. Känner man sig lite finare, så utstrålar man det och då blir man också bemött av människor på ett helt annat sätt. Det innebär inte att man blir bemött dåligt annars, man när man har en sådan där dag där man trivs med sig själv så går så mycket annat så mycket, mycket enklare. Man mår bättre, man blir bättre bemött, man skapar en annan stämning runt omkring sig.