Appropå uppväxt och uppfostran.

[mino]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Lite OT men läste ni ledaren härom dagen i DN
http://www.dn.se/ledare/signerat/hellre-kompetent-an-social
”Vi ser gärna att du som söker är inbunden och småsur.”

 

[Mitten]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag har alltid tänkt hårda saker = teknik som är hårt och kantigt och inrutat och mjuka = människor. Har aldrig tänkt i form av kön. Tråkigt att det är det enda du kan se i en annars intressant och utvecklande diskussion.

 

[escodobe]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Den var störtskön!

 

[Kattennizze]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag har alltid tänkt hårda saker = teknik som är hårt och kantigt och inrutat och mjuka = människor. Har aldrig tänkt i form av kön. Tråkigt att det är det enda du kan se i en annars intressant och utvecklande diskussion.

Nu tar du väl i. Jag gillar bara inte orden mjuk/hård, och ja, jag har genusglasögon stadigt på näsan. Man ska vara noga med hur man använder ord, de styr mycket mer än man tror. Och det är sannerligen inte det enda jag tagit upp i den här tråden som för övrigt är intressant.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

”Vi ser gärna att du som söker är inbunden och småsur.”

Det jobbet hade jag fått rakt av, oavsett övriga kvalifikationer!

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ju mer jag funderar på fenomenet, ju mer undrar jag om inte det är kultur och samhällsklass samt personlig läggning snarare än ålder som avgör vilken arbetsmoral man har?
.

Om det hade varit så enkelt hade jag inte behövt oja mig, då hade det varit lätt att plocka ut de man statistiskt kunde förvänta sig bli mest nöjd med.
Jag har haft med större ungdomsgrupper att göra och det jag kan se är att för varje år blir det svårare att hitta individer med hög arbetsmoral och arbetsglädje.

Det må finnas en generell skillnad på ungdomar som växt upp i läkarfamilj kontra ungdomar som fostrats av föräldrar ur arbetarklass eller socialgrupp 3. Dock vill jag inte påstå att det har så mycket med arbetsmoral att göra, isf kan tom vara ett säkrare kort att välja barn som inte kommer från socialgrupp 1.

Förr var jag mer van vid att problem i första hand rörde den äldre fasta personalen men icke, nu gäller det även unga timanställda.
Därav gör jag enkel anpassning och försöker, efter facit, välja bort dem som bla har en passiv fritid med ex mycket surf och spel = det är inte frågan om OM det blir problem utan NÄR, generellt.

Appropå ämnet så togs den ökande spelproblematiken bland ungdomar upp på morgonens tv-nyheter. Det gällde spelberoendet påverkan över skolarbetet. Jag nickade tyst igenkännande för det är inte direkt så att de imponerar mer när de ska bekanta sig på arbetsmarknaden.

Nu har det fungerat bra eftersom jag börjar rekryteringen i januari/februari för att verkligen kunna hitta pärlorna men som skrivet, det blir allt tuffare att hitta rätt. Jag har nästan helt slutat anställa efter ansökningar utan headhunta ist.

 

[Mitten]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Nu tar du väl i. Jag gillar bara inte orden mjuk/hård, och ja, jag har genusglasögon stadigt på näsan. Man ska vara noga med hur man använder ord, de styr mycket mer än man tror. Och det är sannerligen inte det enda jag tagit upp i den här tråden som för övrigt är intressant.

Nejnej, jag menade att det var det enda du kommenterade i inlägget, det kändes lite som om diskussionen tog slut bara för att jag skrev något som i dina ögon var 'genusdåligt' (Ursäkta ordval det är tidigt på morgonen ). Jag har aldrig sett att mjuka frågor = kvinnofrågor. Jag har aldrig gjort den kopplingen alls. Jag har alltid jobbat i en mansdominerad branch och är mycket noga med genusfrågor generellt, men just den här kopplingen har jag faktiskt aldrig gjort.

På mitt jobb pratade vi senaste teammötet just av vikten av mjuka frågor (deras ordval). Jag tycker det är skönt att det äntligen uppmärksammades.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Förr var jag mer van vid att problem i första hand rörde den äldre fasta personalen men icke, nu gäller det även unga timanställda.

Fast det tyder ju på att det inte bara är "dagens ungdom" som är felaktigt uppfostrad, utan även "gårdagens ungdom" (de som nu är äldre och fastanställda) är det?

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ju mer jag funderar på fenomenet, ju mer undrar jag om inte det är kultur och samhällsklass samt personlig läggning snarare än ålder som avgör vilken arbetsmoral man har?

I Sverige har vi ett lågt kundfokus. Mer intressant är egna rättigheter och navelskåderiet vet inga gränser när det gällder den inre friden och de inre angelägenheterna på jobbet.

Man vet många gånger inte att man är till för en elev, en kund, en klient, ett barn, en läsare eller en patient. Viktigast är att man får det man har rätt till, och gärna lite till.

sorry sent svar! Jag håller med dig. Jag tror också på en blandning av kulturella och inte minst individuella egenskaper. Jag har en kompis som alltid, alltid läxar upp mig (!) om bristande arbetsmoral. Och då handlar det inte om skolk eller fusk med sjukskrivning, utan att jag helt enkelt valt att lösa en uppgift på ett annat sätt än hon (vi jobbar i samma bransch). Och då får jag höra att min nonchalanta inställning kommer att välta hela företaget, förr eller senare. Det är en sådan där person som har trappstädning, ordning på skrivbordet, anlända på minuten och att betala räkningar i god tid på sin prioritetslista. Och sådan är ju inte jag, precis. Lustigt nog har hon inga problem med att köra alldeles för fort, strunta i säkerhetsbälte på barn och andra "detaljer" som jag är rätt noggrann med ! Så jag tar sådana där arbetsmoralspredikningar med visst lugn numera.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det tror jag nog att de flesta som skriver i tråden förstår. Men det betyder ju inte att det sätt som arbetsmarknaden och yrkeslivet nu är organiserade på, är det bästa vare sig för gruppen eller särskilt många individer.

Det finns alla typer av branscher och jobb redan idag.
Per min def kryllar det av flumjobb där man kan dra benen efter sig år efter år dvs det finns jobb för alla typer av människor. Det finns även jobb för esteter men är de inte top notch inom sitt gebit lär de få acceptera minimalistiskt leverne.
Jag har sökt mig till branscher som är direkt knutna till produktion/sälj.
Målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt och alltså handlar det även om att få maximal kvalitet och effektivitet till minsta möjliga kostnad.
Slagord: måltal/nyckeltal/prestation.
De allra flesta anställda bedöms och granskas på något sätt.
Chefer ryker efter ett kvartal om resultaten inte uppfyller avtal/förväntning.

Så, om man nu söker sig till min arbetsfär och tackar ja till tjänst efter att ha blivit informerad om förväntningar och skyldigheter - så tyder det på något när man inte fullföljer sitt uppdrag.

 

[Litenvit]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det tror jag nog att de flesta som skriver i tråden förstår. Men det betyder ju inte att det sätt som arbetsmarknaden och yrkeslivet nu är organiserade på, är det bästa vare sig för gruppen eller särskilt många individer.

De flesta som skriver i tråden kanske förstår (tror mycket om mina Bukefalos-medmänniskor! ), men jag möter nästan dagligen vuxna människor som INTE förstår detta.

Jag tycker dessutom att en viss anpassning och bortseende från sitt ego är det bästa för gruppen och de flesta individer.

 

[Litenvit]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det var ungefär det jag ville ha fram också . Det är skillnad på att jobba bäst fritt, och att inte se när det behövs att man jobbar på ett sätt som inte är optimalt för just mig (för det gynnar gruppen i stort). Det är ju något man lär sig att se.

Precis! Vi kommer säkert att åter luta mot den sortens tänkande efter dagens superego-tänk och -fostrande. Man kan bara hoppas att vi stannar på lagomnivå denna gång och inte att det blir anpassning till den grad att man inte får sticka ut alls på något sätt.

 

[Kattennizze]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det finns alla typer av branscher och jobb redan idag.
Per min def kryllar det av flumjobb där man kan dra benen efter sig år efter år dvs det finns jobb för alla typer av människor. Det finns även jobb för esteter men är de inte top notch inom sitt gebit lär de få acceptera minimalistiskt leverne.
Jag har sökt mig till branscher som är direkt knutna till produktion/sälj.
Målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt och alltså handlar det även om att få maximal kvalitet och effektivitet till minsta möjliga kostnad.
Slagord: måltal/nyckeltal/prestation.
De allra flesta anställda bedöms och granskas på något sätt.
Chefer ryker efter ett kvartal om resultaten inte uppfyller avtal/förväntning.

Så, om man nu söker sig till min arbetsfär och tackar ja till tjänst efter att ha blivit informerad om förväntningar och skyldigheter - så tyder det på något när man inte fullföljer sitt uppdrag.

Underbar inställning du har, med flumjobb eller vad du kallar det. Är det flummigt att försöka skapa konst? Inte tillräckligt produktivt? Ska vi lägga ner alla flummiga högskolor med humanistisk inriktning? Genererar historisk forskning tillräckligt med vinst? Äsch lägg ner alla teatrarna också, det är väl flumjobb om nåt det.
Är människor maskiner i din värld som ska skapa högsta möjliga vinst till lägsta möjliga kostnad?

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Underbar inställning du har, med flumjobb eller vad du kallar det. Är det flummigt att försöka skapa konst? Inte tillräckligt produktivt? Ska vi lägga ner alla flummiga högskolor med humanistisk inriktning? Genererar historisk forskning tillräckligt med vinst? Äsch lägg ner alla teatrarna också, det är väl flumjobb om nåt det.
Är människor maskiner i din värld som ska skapa högsta möjliga vinst till lägsta möjliga kostnad?

Det syftades på att det är individen som skall anpassas efter arbetsmarknaden men jag hänvisade till att det finns mängder av arbeten där individen kan göra lite som hen vill. Dvs mer kravlöst än disciplinerat och resultatinriktat.
Flumjobb för mig kan förvisso vara esteter (fantasiskt att konstnärslön avskaffades) men det finns rätt många administratörer som mer eller mindre snarare gör 75% arbete än heltid - och kommer undan med det.

 

[Kattennizze]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det syftades på att det är individen som skall anpassas efter arbetsmarknaden men jag hänvisade till att det finns mängder av arbeten där individen kan göra lite som hen vill. Dvs mer kravlöst än disciplinerat och resultatinriktat.
Flumjobb för mig kan förvisso vara esteter (fantasiskt att konstnärslön avskaffades) men det finns rätt många administratörer som mer eller mindre snarare gör 75% arbete än heltid - och kommer undan med det.

Varför tycker du att det är fantastiskt att konstnärslöner avskaffades? På ynka 14000 kr/mån var det väl? Tycker du att konstnärer gör något bra och värdefullt för samhället?

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det syftades på att det är individen som skall anpassas efter arbetsmarknaden men jag hänvisade till att det finns mängder av arbeten där individen kan göra lite som hen vill. Dvs mer kravlöst än disciplinerat och resultatinriktat.

Varför tar du för givet att jag syftade just på att man skulle vilja göra så lite som möjligt?

Jag skulle reservationslöst säga tvärtom: att vara undersysselsatt på jobbet är helt nedbrytande. Vad som också är nedbrytande, är att göra sådant som känns meningslöst/ointressant. Det betyder ju att en kombination av dessa är worst case scenario (om vi bortser från att få bli uteliggare och dessutom få pancreascancer och liknande).

Den typ av arbete som du beskriver i tråden, kan nog förekomma både i undertempo och normaltempo. Av ordvalen att döma, skulle jag dock lida svårt av meningslöshet under tiden oavsett sysselsättningsgraden på arbetstid. Vore det dessutom välavlönat, när det känns meningslöst, blir det snarast ännu värre - då är man ju verkligen köpt (det är ju svårare att byta bort ett välavlönat jobb mot ett sämre avlönat, än det omvända, eftersom man tenderar att anpassa livsstilen efter lönen).

Jag har dock i yngre dagar råkat både söka och få jobb inom vad jag uppfattar som samma spektrum. Att det inte funkade kunde jag faktiskt inte veta på förhand, oavsett vad arbetsgivaren förväntade sig.

Att den alternativa typ av yrke du nämner är konstnärer med konstnärslön (typ landets absolut minsta yrkesgrupp och dessutom under avveckling), tycker jag är lite fascinerande.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Varför tycker du att det är fantastiskt att konstnärslöner avskaffades? På ynka 14000 kr/mån var det väl? Tycker du att konstnärer gör något bra och värdefullt för samhället?

Marknad - efterfrågan.
Det borde vila ett ansvar på oss alla och det är att vara självförsörjande.
Vill folk ha kultur/konst kan de konsumera ur egen plånbok och pynta esteternas löner.

Juholt är tydligen av annan åsikt, hörde i morse att hans mål är att lägga en miljard om året på att köpa in kultur till folk (skolor, samhälle, föreningar osv).
Enligt honom är blomstrande kultur stärkande för demokratin.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Varför tar du för givet att jag syftade just på att man skulle vilja göra så lite som möjligt?

Lite orättvist kanske, jag har väl träffat för många fullblodsslöa ambassadörer som pratar om frihet under ansvar och att uppgifterna skall anpassas efter dem.

Jag skulle reservationslöst säga tvärtom: att vara undersysselsatt på jobbet är helt nedbrytande. Vad som också är nedbrytande, är att göra sådant som känns meningslöst/ointressant. Det betyder ju att en kombination av dessa är worst case scenario (om vi bortser från att få bli uteliggare och dessutom få pancreascancer och liknande).

Den typ av arbete som du beskriver i tråden, kan nog förekomma både i undertempo och normaltempo. Av ordvalen att döma, skulle jag dock lida svårt av meningslöshet under tiden oavsett sysselsättningsgraden på arbetstid. Vore det dessutom välavlönat, när det känns meningslöst, blir det snarast ännu värre - då är man ju verkligen köpt (det är ju svårare att byta bort ett välavlönat jobb mot ett sämre avlönat, än det omvända, eftersom man tenderar att anpassa livsstilen efter lönen).

Vi är bevisligen varandras motsatser och om det finns inte mycket att orda. Dock är just lön ett av de absolut mest starka verktygen för att höja både individens motivation inför arbetsuppgifterna samt yrkets status.
Detta innebär att det inte är ett frekvent problem att välavlönade avskyr sina arbeten.

Jag har dock i yngre dagar råkat både söka och få jobb inom vad jag uppfattar som samma spektrum. Att det inte funkade kunde jag faktiskt inte veta på förhand, oavsett vad arbetsgivaren förväntade sig.

Klart man inte kan. Det denna tråd handlar om att man skiter i att fullfölja avtalet.

Att den alternativa typ av yrke du nämner är konstnärer med konstnärslön (typ landets absolut minsta yrkesgrupp och dessutom under avveckling), tycker jag är lite fascinerande.

Det var ett förtydligande av min åsikt, att flera års total galenskap äntligen nådde sin rimliga ände.
Fascinerande är däremot idén att arbete skall anpassas efter individen.
Det existerar fö i fullfjädrad form idag och brukar ingå i en rehabplan. Ingenting som får ett samhälle att snurra om man säger så.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Klart man inte kan. Det denna tråd handlar om att man skiter i att fullfölja avtalet.

Och jag försökte bara förklara att det kan kännas omöjligt, alternativt att avtalet kan framstå som obegripligt meningslöst. Naturligtvis bör avtal hållas, eller så bör man inte ingå dem, men den punkten är ju helt okontroversiell.

Det existerar fö i fullfjädrad form idag och brukar ingå i en rehabplan. Ingenting som får ett samhälle att snurra om man säger så.

Nej, det brukar inte ingå i någon rehabplan. Ungefär 150 personer i hela landet har konstnärslön (det heter inkomstgaranti på byråkratiska) och om personen tjänar mycket måttliga 260 000/år så utbetalas ingen konstnärslön det året. Detta gäller i praktiken en hel del av dem som har förmånen.

Av de personer jag känner till på listan över dem som har denna inkomstgaranti, arbetar de flesta väldigt mycket. Mer än normala arbetstider brukar kräva, tex.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Och jag försökte bara förklara att det kan kännas omöjligt, alternativt att avtalet kan framstå som obegripligt meningslöst. Naturligtvis bör avtal hållas, eller så bör man inte ingå dem, men den punkten är ju helt okontroversiell.


Nej, det brukar inte ingå i någon rehabplan. Ungefär 150 personer i hela landet har konstnärslön (det heter inkomstgaranti på byråkratiska) och om personen tjänar mycket måttliga 260 000/år så utbetalas ingen konstnärslön det året. Detta gäller i praktiken en hel del av dem som har förmånen.

Av de personer jag känner till på listan över dem som har denna inkomstgaranti, arbetar de flesta väldigt mycket. Mer än normala arbetstider brukar kräva, tex.

Varför fastnade du på denna? Konstnärslönerna är inte intressanta, det är bara toppen att de är avskaffade, bättre sent än aldrig.

Intressant är heller inte hur många arbetstimmar och engagemang en person lägger ned på ett arbete som personen valt och gillar.
Det intressanta är fantasin om att man ska anpassa de tråkiga arbetsuppgifterna så de passar människorna som inte vill ha dem.

Det jag sarkastiskt menade med rehabplan är att när en arbetstagare av någon anledning inte klarar av att utföra de arbetsuppgifter hen är anställd för att utföra så är ag skyldig att så långt det är möjligt försöka anpassa arbetsuppgifterna så arbetstagaren klarar av dem.
Rehabplan -ett undantag - för att vi måste.