Appropå uppväxt och uppfostran.

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det intressanta är fantasin om att man ska anpassa de tråkiga arbetsuppgifterna så de passar människorna som inte vill ha dem.

Nåja, även anpassningen av de unga vuxna - liksom anpassningen av de äldre fastanställda - verkar ju också vara en smula utopisk. Låt oss välja ett nytt folk!

Jag brukar tänka att den riktigt stora fördelen (bland nästan oändligt många) med att vi har lämnat jordbrukarsamhället bakom oss är just den rika floran av olika arbeten och livsstilar som detta möjliggjort. Vi slipper skolas in i exakt samma system allesammans.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Nåja, även anpassningen av de unga vuxna - liksom anpassningen av de äldre fastanställda - verkar ju också vara en smula utopisk. Låt oss välja ett nytt folk!

Jag brukar tänka att den riktigt stora fördelen (bland nästan oändligt många) med att vi har lämnat jordbrukarsamhället bakom oss är just den rika floran av olika arbeten och livsstilar som detta möjliggjort. Vi slipper skolas in i exakt samma system allesammans.

Hehehe vi behöver inte skaffa ett nytt folk eftersom det finns en ganska rik flora av viljor, det gäller bara att hitta sin nisch och sedan hålla sig på den vägen.

Jag är en person med distinkt vilja som har extremt svårt med kompromisser, detta gäller rakt över på alla plan.
Det som får det att fungera är att jag redan från mkt ung letat efter vänner, partner och jobb som matchar mig så bra att jag slipper större kompromiss-situationer och kan ge allt för det jag älskar istället.
Jag hade i arbetet en längre vidrig period men att göra ett dåligt arbete har aldrig varit ett alternativ -över min döda kropp, typ.

Hade min enda valmöjlighet varit att leva och verka i ett bondesamhälle skulle jag troligen tagit livet av mig.

 

[cirkus]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag tycker dessutom att en viss anpassning och bortseende från sitt ego är det bästa för gruppen och de flesta individer

Håller helt med, men det är jäkligt trist när det inte gäller hela gruppen !

Min ena dotter har sjukt svårt att komma upp på morgonen, hon lider verkligen av det och är i regel ofta sen till jobbet, men hon jobbar alltid minst sina 8 timmar så hon tar igen det hon missat på morgonen (vilket brukar vara 15-30 minuter) under eftermiddagen istället. Det är inte en arbetsplats där man rent teoretiskt måste vara på plats en viss tid och det är sllan hon är sist på plan. Den som nästan alltid är sist är hennes ena chef, och han är på henne som en igel om hennes sena mornar, själv brukar han komma 1-1.5 timme sent och går gärna tidigt, dessutom har han använt arbetstid till rent privata saker som att tvätta sin cykel

På hennes senaste PU samtal så bestämdes det att hon skulle börja en timme tidigare för att tvingas gå upp ännu tidigare och på så vis om hon är 15-30 minuter sen så är hon ändå i tid (till den ordinarie tiden när alla andra ska börja). Hon har lyckats komma innan ordinarie tid varje dag sedan detta bestämdes, men hon har inte varit en timme innan alla dagar. Och den trista chefen gnäller på henne över det, han som kommer numera 2 timmar efter henne och går innan henne.

Svårt med förebilder och regler när det inte gäller ungefär samma för alla tycker jag.

 

[cirkus]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ajustdeja. Mn dotter har alltså neurologiska problem som liknar narkolepsi, det är därför hon har problem med mornarna, hon är inte lat.

 

[escodobe]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Måste hon börja en hel timme innan? Skulle det inte vara bättre om det bara var en halvtimme tidigare?
Har hon möjlighet att skaffa ett arbete med flex? Eller andra tider? Jag har en vän som har enorma problem med vissa saker, vilket gör att ett morgontidigt arbete inte är möjligt utan har istället skaffat sig ett kvälls och nattarbete.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ajustdeja. Mn dotter har alltså neurologiska problem som liknar narkolepsi, det är därför hon har problem med mornarna, hon är inte lat.

Det spelar ju iofs ingen roll för resonemanget. En del är morgonpigga, en del kvällspigga.

Eller, det hade inte spelat någon roll för resonemanget om det inte hade varit så att det av någon underlig anledning ses som lättja om man är trött på morgonen, men inte ses som lättja om man är trött på kvällen.

Det är ju bara tramsigt med krav på minuttidpassning när det ändå inte spelar någon roll för hur man utför arbetet (och inte innebär att andra måste vänta).

 

[cirkus]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jo, nerologiska bekymmer spelar roll. En som bara är morgontrött har inte samma bekymmer alls. Det är inte lätt att vakna och vara helt paralyserad dvs inte kunna röra sig alls. En vanlig morgontrött kan röra sig.

Jag tycker det absurda i situationen är just att ingen annan är beroende av hennes tidspassning. Hon utför sitt jobb. Hon är på jobbet före chefen som gnäller.

För henne är det fair deal att satsa på att vara på jobbet en timme tidigare än alla andra, för målet är ju att hon skall vara där ordinarie tid, det finns liksom paralysm headroom.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag menade snarare att den eventuella lättjan inte spelat någon roll, oavsett neurologiska bekymmer. Eftersom väldigt många arbeten inte är beroende av att de anställda är där en viss exakt tid, bara jobbet blir gjort.

Många arbetsplatser skulle lätt kunna vara mer flexibla, utan att man behöver blanda in komplicerade diagnoser.

Det är så pass jobbigt att vara morgontrött i en morgontidig omgivning även in vanliga fall, att jag inte ens kan/orkar föreställa mig mardrömmen att ha de där extra bekymren ovanpå det. Hon har mina sympatier.

 

[cirkus]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag är ju ingen morgonmänniska själv - så jag håller helt med om att det är tröttsamt att just morgontidighet är så dygdigt och att samhället till stor del är uppbyggt runt det.

Det sura i hennes fall är ffa hur chefen går på medan han själv är ett otroligt dåligt exempel. Hon är superfrustrerad över detta. Som tur är så är den andra chefen medveten om problemet och är inte en tidsfacist utan tycker det viktiga är att jobbet blir gjort - dessutom så kommer han ta diskussionen om tvättade cyklar på arbetstid med den gnällige chefen.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jo, nerologiska bekymmer spelar roll. En som bara är morgontrött har inte samma bekymmer alls. Det är inte lätt att vakna och vara helt paralyserad dvs inte kunna röra sig alls. En vanlig morgontrött kan röra sig.

Ett vanligt individuellt problem som är upp till var och ens ansvar att lösa - inte arbetsgivarens.
Om man vet att man konsekvent brukar komma försent så inser man själv att man måste börja sina väckningsåtgärder tidigare eller om det handlar om trafikproblem - lämna hemmet tidigare.

Jag tycker det absurda i situationen är just att ingen annan är beroende av hennes tidspassning. Hon utför sitt jobb. Hon är på jobbet före chefen som gnäller.

Vad andra gör är inte intressant, särskilt inte om det handlar om att ursäkta sitt eget beteende.
Sedan, vem vet vilka insatser chefen gör? Har hon/du stenkoll på chefens totala insats/prestation/anställningsförmåner?

Jag har personligen aldrig brytt mig om vad mina chefer gör. Jag räknar med att deras chefer har koll på att de gör sitt jobb och är inga jag jämför mig med.

För henne är det fair deal att satsa på att vara på jobbet en timme tidigare än alla andra, för målet är ju att hon skall vara där ordinarie tid, det finns liksom paralysm headroom.

Hon tar ansvar och vill lösa situationen - bra!

 

[cirkus]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Du har missat poängen !

En regel bara för att, som dessutom inte efterlevs av alla är märkligt och väl värt att ifrågasätta, speciellt som att den som är mest fixerad vid att regeln skall efterlevas inte alls gör det själv. Jag anser att som arbetstagare har man rätt att ifrågasätta sina chefer, till exempel om de gör rent privata saker på arbetstid.

Jag har stenkoll på den chefen vad det gäller anställningsförmånder och totala insats. Det är ett litet företag och han är en av delägarna den andra chefen är den andre delägaren.

Jag är glad att ha ett barn som både vill ta ansvar och faktiskt ifrågasätter orättvisor och felaktigheter och vågar göra det.

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ett vanligt individuellt problem som är upp till var och ens ansvar att lösa - inte arbetsgivarens.

Talar du plötsligt för alla arbetsgivare nu?
Precis som i fallet med min vännina, vars beteende jag finner rätt irriterande, så tar du på dig rollen som domare och arbetsgivare - ja, i typ alla företag. SÅ HÄR ÄR DET och därmed basta. Olika företag har olika sätt att behandla den här typen av frågor på. I mitt fall ingick jag en deal med min chef om att senarelägga mina arbetstider. Så där anpassade sig min arbetsgivare efter min dygnsrytm. Vilket är klokt, eftersom trötthet drar ner effektiviteten och till och med kan innebära säkerhetsrisker.

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det är ju bara tramsigt med krav på minuttidpassning när det ändå inte spelar någon roll för hur man utför arbetet (och inte innebär att andra måste vänta).

Ja, man får ju en stark känsla av att maktutövandet i sig är en del av detta resonemang. Något slags överförmynderi - har jag sagt att du ska vara på jobbet klockan 8 så gäller det - ungefär. Man undrar ju hur lönsamt det är i längden.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Olika företag har olika sätt att behandla den här typen av frågor på.

Tacka vet jag förtroendetid!

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Du har missat poängen !

En regel bara för att, som dessutom inte efterlevs av alla är märkligt och väl värt att ifrågasätta, speciellt som att den som är mest fixerad vid att regeln skall efterlevas inte alls gör det själv. Jag anser att som arbetstagare har man rätt att ifrågasätta sina chefer, till exempel om de gör rent privata saker på arbetstid.

Jag har stenkoll på den chefen vad det gäller anställningsförmånder och totala insats. Det är ett litet företag och han är en av delägarna den andra chefen är den andre delägaren.

Jag är glad att ha ett barn som både vill ta ansvar och faktiskt ifrågasätter orättvisor och felaktigheter och vågar göra det.

Talar du plötsligt för alla arbetsgivare nu?
Precis som i fallet med min vännina, vars beteende jag finner rätt irriterande, så tar du på dig rollen som domare och arbetsgivare - ja, i typ alla företag. SÅ HÄR ÄR DET och därmed basta. Olika företag har olika sätt att behandla den här typen av frågor på. I mitt fall ingick jag en deal med min chef om att senarelägga mina arbetstider. Så där anpassade sig min arbetsgivare efter min dygnsrytm. Vilket är klokt, eftersom trötthet drar ner effektiviteten och till och med kan innebära säkerhetsrisker.

Jag talar om rättigheter och skyldigheter, inget annat och praxis gäller hos alla arbetsgivare.
Om man har en anställning där man arbetar efter fasta arbetstider, inte flex och arbetsplatsen inte har någon oskriven policy/facklig överenskommelse som säger annat så skall man hålla arbetstiderna.
Gör man inte det har ag rätt att vidta disciplinär åtgärd och man riskerar sin anställning - oavsett hur övriga medarbetare och chef arbetar och sköter sina tider.
Det hela är mycket enkelt och inget som behöver diskuteras.
Sedan är det upp till varje arbetsgivare att hantera varje problem/situation som hen vill men alla är vi medvetna om att OM vi gör ett undantag bör vi konsekvent vara beredda på att göra fler.
Och i det fetstilta ligger i regel förklaringen till chefers sk stelbenthet.


Ifrågasättandet av chefer är ok så länge de uttalas och kan bemötas, tisslande utifrån antaganden (vilket är vanligt) är jag personligen väldigt less på eftersom de många gånger saknar verklighetsförankring och inte för något gott med sig.

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det hela är mycket enkelt och inget som behöver diskuteras.

Men tagga ner lite nu, va? Jag är 35 år, inte 12, och jag kan tänka mig att även Petruska + övriga i tråden har tillräcklig ålder och yrkeserfarenhet för kunna begripa sådana saker själva. Sedan, om dessa förhållanden är det optimala för samhället eller företaget, är ju en annan sak och det är - tycker jag då - mer intressant.

Jag vet massor av arbetsplatser som faller i en gråzon där det i huvudsak är upp till var och en och från fall till fall hur schemafrågor löses. Helt enkelt för att tiden spenderad på arbetsplatsen inte är särskilt viktig i förhållande till vad som faktiskt presteras. Med vår allt mer virtuella värld är det inte alls nödvändigt att sitta av tid längre. Faktiskt tvärtom: Många gånger är det tusen gånger mer effektivt att inte vara på jobbet. Själv har jag en sådan lösning för tillfället och GUD vad mycket mer man får gjort när man slipper ha med chefer och andra småpåvar att göra! (och ja, jag har också varit arbetsledare, och nej, jag brydde mig absolut inte om ifall mina kollegor var sena på morgonen)

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Tacka vet jag förtroendetid!

Ja, jag blir faktiskt helt matt av No1:s pekfingerinlägg. Bäst att logga ut innan jag somnar vid tangentbordet!

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Men tagga ner lite nu, va? Jag är 35 år, inte 12, och jag kan tänka mig att även Petruska + övriga i tråden har tillräcklig ålder och yrkeserfarenhet för kunna begripa sådana saker själva. Sedan, om dessa förhållanden är det optimala för samhället eller företaget, är ju en annan sak och det är - tycker jag då - mer intressant.

Jag vet massor av arbetsplatser som faller i en gråzon där det i huvudsak är upp till var och en och från fall till fall hur schemafrågor löses. Helt enkelt för att tiden spenderad på arbetsplatsen inte är särskilt viktig i förhållande till vad som faktiskt presteras. Med vår allt mer virtuella värld är det inte alls nödvändigt att sitta av tid längre. Faktiskt tvärtom: Många gånger är det tusen gånger mer effektivt att inte vara på jobbet. Själv har jag en sådan lösning för tillfället och GUD vad mycket mer man får gjort när man slipper ha med chefer och andra småpåvar att göra! (och ja, jag har också varit arbetsledare, och nej, jag brydde mig absolut inte om ifall mina kollegor var sena på morgonen)

Jag behöver inte tagga ned, detta är för mig en enkel icke-fråga, inget som någonsin har eller kommer ge puls.
Åsikter har alltid och kommer alltid finnas men den slutliga bedömningen ligger hos chefen/"andra småpåvar"/arbetsgivaren - som fördelar och leder arbetet.
Tur är väl det eftersom någon måste bära ansvar för att verksamheten går runt och rimligen bör det vara löneutbetalaren dvs arbetsgivaren.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Men snälla du. Låt vara att nittonåringarna som söker sommarjobb fortfarande behöver en och annan puff i rätt riktning innan det riktigt blir folk av dem, men precis som Hiddeous så tror jag faktiskt inte att vi som skriver i tråden är i särskilt akut behov av den uppfostran du försöker pracka på oss.

För mig visar dina senaste inlägg bara att det finns typer av arbetsplatser och chefer som man bör undvika om som anställd (och människa även för övrigt) man vill behålla sin moraliska och intellektuella integritet.

Arbetsmarknaden, inklusive även de mest puckade företagen, står ju inte som sanningsägare utanför en politisk diskussion om hur samhället kan eller bör fungera. Även om vi ser en trend, eller vad man ska kalla det, som bland andra du tycks ha anammat, där man vill ge företagen en sådan roll. Det är egentligen just det jag tycker är problemet.

Detta med den rigida tidspassningen till ingen nytta, är ett litet men mycket tydligt exempel på sådant.

 

[No1]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Men snälla du. Låt vara att nittonåringarna som söker sommarjobb fortfarande behöver en och annan puff i rätt riktning innan det riktigt blir folk av dem, men precis som Hiddeous så tror jag faktiskt inte att vi som skriver i tråden är i särskilt akut behov av den uppfostran du försöker pracka på oss.

För mig visar dina senaste inlägg bara att det finns typer av arbetsplatser och chefer som man bör undvika om som anställd (och människa även för övrigt) man vill behålla sin moraliska och intellektuella integritet.

Arbetsmarknaden, inklusive även de mest puckade företagen, står ju inte som sanningsägare utanför en politisk diskussion om hur samhället kan eller bör fungera. Även om vi ser en trend, eller vad man ska kalla det, som bland andra du tycks ha anammat, där man vill ge företagen en sådan roll. Det är egentligen just det jag tycker är problemet.

Detta med den rigida tidspassningen till ingen nytta, är ett litet men mycket tydligt exempel på sådant.

Jag försöker inte pracka på, jag ser bara ingen anledning att bemöta något som tydligt regleras med arbetsgivarens faktiska rättigheter - av skäl jag i korthet tagit upp.
Huruvida tidspassningskravet på våra arbetsplatser är rigid eller inte anser jag det upp till arbetsgivaren att bedöma.

Det fetstilta är intressant, mycket