paradiset
Trådstartare
ÅÅÅÅÅÅÅ idag skedde ett mirakel, genombrott...kalla det vad ni vill! Melvin har för första gången varit ensam hemma i drygt 1 timme UTAN skällhalsbandet på sedan vi fick honom för 6 månader sedan!!!
Detta behövde jag. De senaste dagarna har jag varit så nedstämd och känt att inget går framåt. Hunden har varit rastlös och stressad ( men jag vet att det berott på knapp motion pga att vi varit sjuka här hemma ) och bitit sönder leksaker och jag har tänkt att det här GÅR inte vi kommer få sälja honom och han flytta igen. Jag ska börja plugga nu i januari och även om maken jobbar kvällar kommer han från och med då få börja vara ensam hemma varje dag olika länge.
Äntligen känner jag att vi kan börja jobba utifrån detta läget. Med skällhalsbandet på har han ju inte vågat äta på något då det kan utlösa ett sprut så tuggben och märgben har han inte rört. Nu visserligen idag så hade vi först varit i rasthagen och lekt med en mycket snäll men pigg ung hund han var så lugn min hund juckade inte en enda gång fast han blev lika trött som kompisen ( som juckade på min hund då ) mellan varven. Sedan var vi hemma en stund och Melvin fick mellanmål som vi börjat med eftersom han annars bara letar mat. Sedan klädde vi på oss lugnt och stillsamt en procedur som vi varit oerhört noga med för att hunden ej ska gå upp i stress redan här. Numera ligger bara Melvin ner och tittar när vi tar på oss istället för att som innan gå till dörren och hässja oroligt nervös över att ej få följa med. Jag spillde några godisar i hallen och gav honom sedan ett märgben direkt ur frysen , ngt han ej ätit på ca 2½ v pga en period med diarée.
Sedan satte jag på kameran. När jag kom hem hade pojken öppnat dörren för jag fick vänta på hissen men när jag kom in var inte ens hunden där [18] Han käkade ben i sovrummet >-< Vaddå avslappnad!! Filmen hade tagit slut men av vad jag sett så krafsade han på dörren och skälle tyst EN gång sedan lade han sig ner. Några ggr har han lugnt gått ngnstans men återvänt till dörren, kanske suttit upp lite men med stängd mun och sedan lagt sig vid dörren igen =) Vad han gjorde sista halvtimmen vet jag inte men stressad var han INTE iallafall!
Vad har vi då gjort i ett halvårs tid för er som undrar ja oj.....
EN viktig sak för den här individen som han blvivit hjälpt av är att han fått en stor familj. Det har hjälpt på så vis att även om han främst tytt sig till mig så har han när jag gått ibland fått stanna hemma med de andra som inte betyder så mycket för honom, inte mer än vad än bekant hundvakt hade gjort kanske? Detta har lärt honom på ett milt sätt att vara ensam. T ex när jag är i tvättstugan, det var hans första skola. I början satt han i givakt vid dörren och hoppade på den så vi fick låsa. Första genombrottet var när han började lägga sig på dörrmatten och dörren kunde vara olåst. Sedan började han ligga så avlsappnat så jag fick kliva över honom när jag kom tillbaka. Tänk 2 ggr i veckan med tvättid och gå ut och in 4-6 ggr per pass under 4 timmar.
Sedan började jag ibland lämna honom hemma med äldste sonen på 7 år när jag med minsta barnet skulle hämta mellanbarnet på dagis. Totalt borta 20 min.
Sonen försvinner till skolan på morgonen och hunden lärde sig att det är det inget speciellt med. Alla andra sover ju vidare efter att sonen pussat alla hejdå. Maken försvinner till jobbet vareviga dag och det är inget konstigt heller. Så igår lämnade vi de 2 äldsta barnen hemma ensamma med hunden medans vi var tvungna gå till barnmedicin akut med minsta barnet och sedan handla hundmat eftersom de stänger imorgon och maken jobbar tidigt idag. Jag tror det var väldigt nyttigt för hunden oxå att de vuxna försvann, han var ju nästan ensam. ( vad barnen anbefaller så kunde de ringa min bror som bor bredvid om de skulle bli rädda men de tittade på tecknat hela tiden )
Sedan är andra viktiga faktorer utöver tiden och tillit till oss och trygghet i hemmet att han kastrerades. 95% av hans inneboende stress försvann då. Vi kom närmare varandra och jag började kunna träna på ett annat sätt och få hundens respekt och tillit på ett helt annat sätt. Idag vet hunden att jag tar hand om situationer både ute som inne. Han är inte längre självutvald osäker ledare.
Sedan blev antiskällshalsbandet vår RÄDDNING! Hunden hade kommit in i en ond spiral. Han hade lärt sig att skälla sig till det man vill. Han blev stressad av att skälla och kunde inte vänja sig vid att vara själv då. Målet var ju att som nu ta bort det en dag.
NU ska vi bara börja bygga upp ett förtroende till husse på samma sätt genom promenader och lek. Husse har varit dålig på det och trött då han har arbetat och jag mammaledig.
Är så glad!!!!!!
Känner mer och mer att det finns en toppenhund i min hund. Det började visa sig efter kastreringen och 5 mån hos oss. I botten är han stabil, räds inte raketer eller barn. Leker fint med alla hundar och är bara allmänt glad och supersnäll hund. Men ung och behöver bli av med överksottsenergi och väldigt känslig för andras sinnestämning som han plockar upp. Känns hoppfullt!
Detta behövde jag. De senaste dagarna har jag varit så nedstämd och känt att inget går framåt. Hunden har varit rastlös och stressad ( men jag vet att det berott på knapp motion pga att vi varit sjuka här hemma ) och bitit sönder leksaker och jag har tänkt att det här GÅR inte vi kommer få sälja honom och han flytta igen. Jag ska börja plugga nu i januari och även om maken jobbar kvällar kommer han från och med då få börja vara ensam hemma varje dag olika länge.
Äntligen känner jag att vi kan börja jobba utifrån detta läget. Med skällhalsbandet på har han ju inte vågat äta på något då det kan utlösa ett sprut så tuggben och märgben har han inte rört. Nu visserligen idag så hade vi först varit i rasthagen och lekt med en mycket snäll men pigg ung hund han var så lugn min hund juckade inte en enda gång fast han blev lika trött som kompisen ( som juckade på min hund då ) mellan varven. Sedan var vi hemma en stund och Melvin fick mellanmål som vi börjat med eftersom han annars bara letar mat. Sedan klädde vi på oss lugnt och stillsamt en procedur som vi varit oerhört noga med för att hunden ej ska gå upp i stress redan här. Numera ligger bara Melvin ner och tittar när vi tar på oss istället för att som innan gå till dörren och hässja oroligt nervös över att ej få följa med. Jag spillde några godisar i hallen och gav honom sedan ett märgben direkt ur frysen , ngt han ej ätit på ca 2½ v pga en period med diarée.
Sedan satte jag på kameran. När jag kom hem hade pojken öppnat dörren för jag fick vänta på hissen men när jag kom in var inte ens hunden där [18] Han käkade ben i sovrummet >-< Vaddå avslappnad!! Filmen hade tagit slut men av vad jag sett så krafsade han på dörren och skälle tyst EN gång sedan lade han sig ner. Några ggr har han lugnt gått ngnstans men återvänt till dörren, kanske suttit upp lite men med stängd mun och sedan lagt sig vid dörren igen =) Vad han gjorde sista halvtimmen vet jag inte men stressad var han INTE iallafall!
Vad har vi då gjort i ett halvårs tid för er som undrar ja oj.....
EN viktig sak för den här individen som han blvivit hjälpt av är att han fått en stor familj. Det har hjälpt på så vis att även om han främst tytt sig till mig så har han när jag gått ibland fått stanna hemma med de andra som inte betyder så mycket för honom, inte mer än vad än bekant hundvakt hade gjort kanske? Detta har lärt honom på ett milt sätt att vara ensam. T ex när jag är i tvättstugan, det var hans första skola. I början satt han i givakt vid dörren och hoppade på den så vi fick låsa. Första genombrottet var när han började lägga sig på dörrmatten och dörren kunde vara olåst. Sedan började han ligga så avlsappnat så jag fick kliva över honom när jag kom tillbaka. Tänk 2 ggr i veckan med tvättid och gå ut och in 4-6 ggr per pass under 4 timmar.
Sedan började jag ibland lämna honom hemma med äldste sonen på 7 år när jag med minsta barnet skulle hämta mellanbarnet på dagis. Totalt borta 20 min.
Sonen försvinner till skolan på morgonen och hunden lärde sig att det är det inget speciellt med. Alla andra sover ju vidare efter att sonen pussat alla hejdå. Maken försvinner till jobbet vareviga dag och det är inget konstigt heller. Så igår lämnade vi de 2 äldsta barnen hemma ensamma med hunden medans vi var tvungna gå till barnmedicin akut med minsta barnet och sedan handla hundmat eftersom de stänger imorgon och maken jobbar tidigt idag. Jag tror det var väldigt nyttigt för hunden oxå att de vuxna försvann, han var ju nästan ensam. ( vad barnen anbefaller så kunde de ringa min bror som bor bredvid om de skulle bli rädda men de tittade på tecknat hela tiden )
Sedan är andra viktiga faktorer utöver tiden och tillit till oss och trygghet i hemmet att han kastrerades. 95% av hans inneboende stress försvann då. Vi kom närmare varandra och jag började kunna träna på ett annat sätt och få hundens respekt och tillit på ett helt annat sätt. Idag vet hunden att jag tar hand om situationer både ute som inne. Han är inte längre självutvald osäker ledare.
Sedan blev antiskällshalsbandet vår RÄDDNING! Hunden hade kommit in i en ond spiral. Han hade lärt sig att skälla sig till det man vill. Han blev stressad av att skälla och kunde inte vänja sig vid att vara själv då. Målet var ju att som nu ta bort det en dag.
NU ska vi bara börja bygga upp ett förtroende till husse på samma sätt genom promenader och lek. Husse har varit dålig på det och trött då han har arbetat och jag mammaledig.
Är så glad!!!!!!
Känner mer och mer att det finns en toppenhund i min hund. Det började visa sig efter kastreringen och 5 mån hos oss. I botten är han stabil, räds inte raketer eller barn. Leker fint med alla hundar och är bara allmänt glad och supersnäll hund. Men ung och behöver bli av med överksottsenergi och väldigt känslig för andras sinnestämning som han plockar upp. Känns hoppfullt!
