Sv: Ansvaret?
Har grävt lite till. Det finns två möjligheter till lagstöd för en lösning som den som ditt försäkringsbolag valde. Det ena är en lag från 1933 som heter Lagen om ägofred, den andra är Byggningabalkens 22 kapitel (som inte finns med i moderna lagböcker...) det första är ett försök att få djurägarna att sätta upp ordentliga stängsel. Den andra behandlar vad som händer om ett djur skadar ett annat.
Måste bara citera vad som sägs om bi i Byggningabalken...
"21 kap. Om bi
1 § Flyga bi bort i annans skog, och följer ägaren dem till stock och
hål, märker samma träd, och giver det byamän tillkänna; have ingen våld honom dem förtaga. Haver bisvärm satt sig i bärande och fridlyst träd;då skall den stockas, och ej träd huggas, eller spillas, vid bot, som i 13 kap. är sagt. Är den i annat träd; hugge neder, och tage bi sin saklöst.
2 § Hittar man bi å egen bolstad, eller den han äger lott i; vare
hans, som hitte. Är det landbo; njute han tridjung, och jordägaren två lotter. Hittar man dem inom annans hägnad; njute ingen lott därav: hittar man dem utom hägnad, i annans skog och mark; äge tridjung, och jordägaren två lotter. Säga tvenne sig samma bi hittat; njute han denna hittelön, som först lyste. Om den, som å annans ägor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om den, som med mat och bete till sig lockar annan mans bi, urskils i missgärningsbalken."
Eh, ja det är ju inte skrivet på 2000-talet det där... Tridjung, någon?
Tredjedel, tror jag.
Åter till hästarna.
Hmm, det är nog följande dom lutar sig emot. Och visst lagtexten finns ju så varför inte använda den.
7 § Dräper fä annans fä, som ej ätas kan; betale ägaren hälften av dess värde, som dräpt blev. Kan det ätas; gälde fjärdung, och det döda tage han, som det förr ägde. Nu varder fä sargat av fä; betale halva läkeslön och halva skadan. Är fä vant att skada göra, och vet det ägaren, eller är han där om varnad; gälde dubbelt mer än sagt är. Samma lag vare om hund, som fä biter, eller sargar. Gör hund skada tredje gången; betale dess ägare som sagt är, och döde hunden.
Byggningabalken 22:7 mina damer och herrar!
Då var det klart. Hädanefter kan man alltså bara skrika BB 22:7 och få hälften av skadan betald av den andra hästens ägare. Så praktiskt. Detta är väl ett nollsummespel, lika många hästar som skadas i ett bolag tillfogar väl skador på hästar som är försäkrade i något annat bolag kan man tänka.
Måste avsluta med BB 12 kap. Den har den underbara överskriften "Huru svin må i ollonskog släppas."
1 § Äga flere ollonskog samman; då skola de i rättan tid sig förena,
huru många svin där kunna födas, och släppe sedan var in efter ty, som han del i skog äger. Släpper någon flera in; haven de andre våld att taga dem upp, och han böte en mark för vart svin, och skadan åter. Äger han ej själv så många svin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt andras svin för lega intaga. Gör han det ej; då må de andre hans del saklöst nyttja.
2 § Var som tager annans svin för lega, skaffe dem åter, eller
gälde det de värde voro, då de togos emot. Gitter han visa, att de av sot dött, eller förkommit av annan händelse, och finnes han ej hava varit där vållande till; vare saklös. Samma lag vare, där boskap för lega till bete eller foder tages.
3 § Löpa svin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge då
skogsägaren första och andra gången honom till, som svinen äger, att taga dem bort, och hålla dem där ifrån. Finnas de där sedan; då må skogsägaren dem upptaga, och låte goda män pröva, vad för dem betalas skall, där dem bägge ej därom åsämjer.
4 § Släpper någon med vilja svin å annans ollonskog, som inhägnad
är; have dem till skogsägaren förverkat. Komma svin, eller annat fä, som ollon äter, annorledes där in; gånge därom som i 9 kap. urskilt är. Varda svin dräpne, eller slagne; då bötes, och gäldes de åter, som om annat fä i 22 kap. stadgas.
Visst är det vackert?!
Jag säger inte att Monica Lilja har fel. Det kan gå alldeles utmärkt att stödja sig på detta.
Jag har två funderingar, den första är om regeln inte är obsolet (vilket inte verkar vara fallet då ett normalt sett ovilligt försäkringsbolag väljer att betala ut tiotusentals kronor på grund av denna lag). Dvs den tillämpas inte längre men är inte heller formellt upphävd. Om det inte är så utan den är verkligen tillämplig, vill vi verkligen ha det så här då?
Om "alla" på Bukefalos (ett hyfsat genomsnitt av Sveriges hästägare kan man gissa) menar att om man släpper ihop sina hästar och alla är med på det så står man givetvis också risken för att ens egen häst blir skadad. Dock gäller givetvis vanliga skadeståndsrättsliga regler, dvs vid uppsåt eller oaktsamhet kan skadeståndansvar uppkomma. Det förefaller närmast lite fånigt att det finns en lagtext från, håll i er nu, 1736 som gör att detta är "fel". Inget bra läge. Tilltron till rättsystemet blir försvagad och förutsebarheten blir lidande.
Upp till kamp kamrater!