Sv: Ansvaret?
Jag har erfarenhet av detta.
Den som äger hästen som åstadkommer skadan är skyldig att betala hälften av de veterinärvårdskostnader som den skadade hästens ägare betalar. Dvs normalt halva självrisken + ev procent beroende på försäkringsbolag. Innan man släpper ihop hästar är det viktigt att kolla upp att den andra hästen är försäkrad. Lika viktigt är att man själv har en ansvarsförsäkring!
När min häst släpptes ihop med ett annat sto var det i en neutral hage, dessförinnan hade de gått i varsin angränsande hage under tre veckors tid. Stallägaren bedömde det som att "det skulle kunna gå bra" att släppa ihop dem.
Det gjorde det alltså inte.
Till attt börja med såg de ut att vara vänner, men efter en kvarts vänskapligt kliande på manken drog den andra öronen bakåt, vände häcken till mitt sto och sparkade henne rejält. Sedan blev det en jakt genom hagen, tills Besten jagade in den andra i ett hörn och slog tillbaks.
Givetvis ingrep jag direkt, men en spark hade tagit i hasleden och ett sår hade uppstått.
Veterinären kom samma dag, och trots att hästägaren ville få hästen röntgad bedyrade veterinären att det inte fanns några skelettskador. Hon rensade såret och lade drän.
Någon vecka senare kunde hästen nästan inte gå. Då blev det djursjukhuset nästa, där benet röntgades och man såg att en benflisa var av. Operation och en veckas vistelse på djursjukhuset.
När hästen varit hemma i en vecka konstaterades att såret var infekterat av stafylokocker och det blev ytterligare en vecka på djursjukhuset. Den ena penicillinkuren avlöste den andra under två månaders tid.
Hästägaren fick veterinärvårdsräkningar på nästan 25 000 UTÖVER vad försäkringen täckte.
I det läget var jag glad att jag hade en bra hemföräkring med ansvarsförsäkring, som täckte de kostnaderna. Den andra hästens ägare fick tillbaks inte bara hälften, utan alla sina pengar från mitt försäkringsbolag. Förutom de 1200 som utgjorde min självrisk.
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte visste att det var så att jag var skyldig att betala. "Var och en tar väl sina skador", trodde jag. Det var först när det stod i en artikel i Ridsport under hösten 2003 som jag förstod hur det låg till. Då tog jag kontakt med försäkringsbolaget som bekräftade att man har ett "strikt hästägaransvar" och snällt betalade ut pengarna.
Immer