Qelina
Trådstartare
Jag har hamnat i en ond spiral där jag har ett sug hela tiden. Mitt problem har ju varit anorexi men helt plötsligt har jag upptäckt att kroppen bara skriker efter mat och jag kan inte sluta, jag klarar inte att ha vissa saker hemma för då äter jag tills magen är så svullen och stor att jag inte kan böja mig ner för att ta på mig mina skor. Jag är normalviktig så jag förstår ju att det är olika men ändå känner jag igen mig i så mycket du skriver, jag har gått upp 20 kg och oavsett utgångsläget så är det en omställning som är stor, jag behövde gå upp men alla människor skulle tycka att det känns annorlunda att gå upp så pass, jag känner inte igen min kropp, kläder efter kläder växer jag ur och klockan som satt löst på armen börjar skära in i handleden så jag måste gå till klockaffären och lägga till en länk.
Jag blir mer och mer svullen under dagen, jag hatar hur jag ser ut och försöker hitta kläder som döljer min kropp men ändå inte gör att jag ser ut som ett vandrande tält och jag kan se ok ut på morgonen även om jag hatar vad jag ser och känner. Men på kvällen är jag så svullen att jag knappt klarar att gå ut och tänker att alla stirrar på mig och jag skäms, ser unga snygga och smala tjejer och tänker att dom tänker att dom aldrig skulle vilja se ut som mig och att dom pratar om mig. Jag vågar bara gå en kort runda runt huset, liksom smyger runt med skammen i hälarna. vågar inte gå där jag vill av rädsla för allas blickar, vågar bara gå den lilla 10 minuters rundan och jag känner att jag styrs så hemskt mycket av hur jag ser min kropp.
Jag är inte alltid hungrig men jag har ett sug efter kolhydrater. Jag kan precis ha ätit men vill ändå ha mer, mer, mer. Det här är så skrämmande för jag hade sådan kontroll i 14 år och nu börjar jag tappa den. Varje dag tänker jag att imorgon ska det bli bättre, jag misslyckades med kontrollen idag men imorgon har jag en ny chans. Men problemet är ju att det blir samma sak dag efter dag. Och jag vet att en del tror att det är anorexin i mig som säger att jag äter mer än jag behöver, men nej det är det inte. Och jag äter annorlunda, förut tog det lång tid, med massor av procedurer och allt skulle vara lugnt och jag åt väldigt sakta. Nu kan jag stå vid köksbänken och bara pressa in mat tills jag mår illa.
Jag skäms så sjukt mycket, inte för att anorexi är bättre men jag är ju van vid att vara den "smala" tjejen och nu är jag inte det. Och enligt anorexin så får jag ju inte äta och det gör jag nu, enligt anorexin finns viktgränser jag bara inte får passera och det har jag gjort med råge nu. Så jag är så himla rädd nu när kontrollen börjar ta slut
Jag blir mer och mer svullen under dagen, jag hatar hur jag ser ut och försöker hitta kläder som döljer min kropp men ändå inte gör att jag ser ut som ett vandrande tält och jag kan se ok ut på morgonen även om jag hatar vad jag ser och känner. Men på kvällen är jag så svullen att jag knappt klarar att gå ut och tänker att alla stirrar på mig och jag skäms, ser unga snygga och smala tjejer och tänker att dom tänker att dom aldrig skulle vilja se ut som mig och att dom pratar om mig. Jag vågar bara gå en kort runda runt huset, liksom smyger runt med skammen i hälarna. vågar inte gå där jag vill av rädsla för allas blickar, vågar bara gå den lilla 10 minuters rundan och jag känner att jag styrs så hemskt mycket av hur jag ser min kropp.
Jag är inte alltid hungrig men jag har ett sug efter kolhydrater. Jag kan precis ha ätit men vill ändå ha mer, mer, mer. Det här är så skrämmande för jag hade sådan kontroll i 14 år och nu börjar jag tappa den. Varje dag tänker jag att imorgon ska det bli bättre, jag misslyckades med kontrollen idag men imorgon har jag en ny chans. Men problemet är ju att det blir samma sak dag efter dag. Och jag vet att en del tror att det är anorexin i mig som säger att jag äter mer än jag behöver, men nej det är det inte. Och jag äter annorlunda, förut tog det lång tid, med massor av procedurer och allt skulle vara lugnt och jag åt väldigt sakta. Nu kan jag stå vid köksbänken och bara pressa in mat tills jag mår illa.
Jag skäms så sjukt mycket, inte för att anorexi är bättre men jag är ju van vid att vara den "smala" tjejen och nu är jag inte det. Och enligt anorexin så får jag ju inte äta och det gör jag nu, enligt anorexin finns viktgränser jag bara inte får passera och det har jag gjort med råge nu. Så jag är så himla rädd nu när kontrollen börjar ta slut