Anonym anmälan?

[Gimlan]

Det kan räcka att de stoppar honom för att blåsa en gång. Även om han är ren den gången, så kanske det var sista gången han körde rattfull. Alltså behöver han inte åka fast för att Niyamas anmälan blir till nytta. (Han kan ersättas med hon...)

Kör man full/påverkad upprepade gånger har man troligtvis alkoholproblem eller drogproblem och att en blåsning/provtagning skulle stoppa ett beroende är ytterst osannolikt.

 

[Gimlan]

Det kan räcka att de stoppar honom för att blåsa en gång. Även om han är ren den gången, så kanske det var sista gången han körde rattfull. Alltså behöver han inte åka fast för att Niyamas anmälan blir till nytta. (Han kan ersättas med hon...)

dubbelpost

 

[Niyama]

Kör man full/påverkad upprepade gånger har man troligtvis alkoholproblem eller drogproblem och att en blåsning/provtagning skulle stoppa ett beroende är ytterst osannolikt.

Precis. Personen jag skriver om dricker inte för att sen direkt sätta sig i bilen och köra, problemet är att det dricks halva natten för att sen köra tidigt på morgonen.

 

[Gimlan]

Precis. Personen jag skriver om dricker inte för att sen direkt sätta sig i bilen och köra, problemet är att det dricks halva natten för att sen köra tidigt på morgonen.

Jag tycker absolut att du ska tipsa polisen, anonymt om du vill. Ge den info du har, namn, adress osv. Och vid vilka tillfällen han brukar köra, som du nämnde nu, tidiga mornar.Du kanske tom vet var han vanligtvis kör dessa mornar? Gör du det har du iaf gjort det du kan göra.

 

[Lovisaleonora]

Men då är det ju EXTREMT lätt att tipsa polisen. Det är ju bara att passa och låta blåsa när personen ifråga brukar köra iväg.

 

[Niyama]

Jag tycker absolut att du ska tipsa polisen, anonymt om du vill. Ge den info du har, namn, adress osv. Och vid vilka tillfällen han brukar köra, som du nämnde nu, tidiga mornar.Du kanske tom vet var han vanligtvis kör dessa mornar? Gör du det har du iaf gjort det du kan göra.

Ja, jag får väl göra det. Är dock livrädd för att han ska få veta att jag tipsat och har tidigare diskuterat det med en polis (vän) som sa att så länge jag inte vet exakt att nu sätter han sig i bilen påverkad så kan dom inget göra. Han var mer inne på att läkare kan slå larm om missbruk typ?

 

[Hedinn]

Ja, jag får väl göra det. Är dock livrädd för att han ska få veta att jag tipsat och har tidigare diskuterat det med en polis (vän) som sa att så länge jag inte vet exakt att nu sätter han sig i bilen påverkad så kan dom inget göra. Han var mer inne på att läkare kan slå larm om missbruk typ?

Ring från hemligt nummer och uppge inte ditt namn. Jag TROR att det är enda sättet att garanterat vara helt anonym, men jag är inte säker. Kan vara så att uppgifterna skyddas om man ber om det, men jag har för mig att jag hört att det inte kan garanteras om de finns, men det kanske beror på ärende också.

 

[Sleepan]

Självklart är jag FÖR att man tipsar polisen(om nu någon uppfattat att jag tycker något annat) . Vårt jobb blir lättare på det viset.

Men det känns jävligt fel att skuldbelägga någon för att den inte ringt och tipsat. En sak om Niyama skulle se personen sätta sig onykter i bilen, då ska hon ju självklart ringa, men det är jag helt säker på att hon gör!

 

[Gimlan]

Ja, jag får väl göra det. Är dock livrädd för att han ska få veta att jag tipsat och har tidigare diskuterat det med en polis (vän) som sa att så länge jag inte vet exakt att nu sätter han sig i bilen påverkad så kan dom inget göra. Han var mer inne på att läkare kan slå larm om missbruk typ?

Jo, men då ska man ju 1. få karln till läkare 2. få honom att berätta om sina dryckesvanor för läkaren...

Jag tycker du hör av dig till polisen och sen får de göra vad de vill med informationen. Jag mejlade polisen med tips om min knarkande vän på en mejl jag skapade enbart i det syftet.

 

[NagelacksBeroende]

@skogaliten och ni andra
Jag skulle säga att orsakerna är åldersrelaterade och personen förstår inte att det är dags att ställa in bilen. Jag har försökt att prata med personen (släkt), men det tas inte på allvar, och leder till att vi blir allvarligt osams. Det finns liksom inte en chans att personen förstår att jag egentligen menar väl.
Att jag skulle få personen att följa med till en läkare eller liknande är helt omöjligt, om jag inte bokstavligt talat ska släpa personen dit.

Men ja. Personen har (än så länge) inte ställt till med något allvarligt. Men jag tycker att förmågan att köra är helt klart inte som den borde vara. Men, jag vet inte hur "illa" man måste köra för att det ska vara något som någon annan bryr sig om. Jag tycker att det känns hemskt att det nästan måste hända något jävligt allvarligt för att det kanske ska ifrågasättas.

Anledningen till att jag undrade över anonymt är för att jag orkar inte bråka. Jag tänker att det lika gärna skulle kunna vara en granne som sett att det kanske inte känns lämpligt. Eller något. Jag vet inte. Då är det iallafall inte helt klart och tydligt att det ÄR jag som har gjort det.

 

[Elinoor]

@Niyama, jag ber om ursäkt om jag lät lite väl barsk. Det var inte så illa menat egentligen. Men: även om du tror att det är meningslöst att informera polisen om vederbörande, så har du såfall gjort det du kunnat. Det kan tyckas bryskt av mig att uttrycka mig så, men verkligheten kan vara ännu hemskare.

En vän till mig misslyckades med att larma banverket när hon såg att varningsmojängerna på en övergång inte fungerade som de skulle. Hon fastnade i en telefonkö. Dagen efter var det två unga tjejer som förolyckades i denna övergång. Gissa hur hon mådde sen. Hon försökte sitt bästa, men hennes reaktion var ändå att hon inte hade gjort allt.

 

[Gimlan]

@NagelacksBeroende säger som till N: hör av dig till polisen och sen får de göra vad de vill med informationen. Då har du gjort nånting iaf.

 

[Snubbelfot]

Tidigare fanns på länsstyrelserna ett allmänt körkortsombud, i vars uppgifter det låg att hantera just bedömningar om fortsatt körkortsinnehav hos personer med bristande förmåga. Dit kunde man vända sig med just den här sortens (TS) ärenden. Idag är jag osäker på om det existerar någon sådan funktion. Vid en diskussion på telefon med polis rätt nyligen om just en mer eller mindre dement och direkt farlig bilförare jag träffade på, menade inre befälet att varken de eller jag hade möjlighet att göra någonting så långe brott eller olycka inte skett. Fan tro't.

Rent formellt har läkare möjlighet att anmäla olämplighet, men i praktiken är det rejält kontroversiellt och bara någonstans runt 4000-5000 körkort återkallas årligen av medicinska skäl. Inte så konstigt iofs, eftersom en sådan anmälan förstås inte precis stärker förtroendet mellan patient/läkare.

 

[skogaliten]

@skogaliten och ni andra
Jag skulle säga att orsakerna är åldersrelaterade och personen förstår inte att det är dags att ställa in bilen. Jag har försökt att prata med personen (släkt), men det tas inte på allvar, och leder till att vi blir allvarligt osams. Det finns liksom inte en chans att personen förstår att jag egentligen menar väl.
Att jag skulle få personen att följa med till en läkare eller liknande är helt omöjligt, om jag inte bokstavligt talat ska släpa personen dit.

Men ja. Personen har (än så länge) inte ställt till med något allvarligt. Men jag tycker att förmågan att köra är helt klart inte som den borde vara. Men, jag vet inte hur "illa" man måste köra för att det ska vara något som någon annan bryr sig om. Jag tycker att det känns hemskt att det nästan måste hända något jävligt allvarligt för att det kanske ska ifrågasättas.

Anledningen till att jag undrade över anonymt är för att jag orkar inte bråka. Jag tänker att det lika gärna skulle kunna vara en granne som sett att det kanske inte känns lämpligt. Eller något. Jag vet inte. Då är det iallafall inte helt klart och tydligt att det ÄR jag som har gjort det.

Om det är en släkting, så kanske ni kan vara flera ur släkten och samarbeta för att få personen att sluta köra bil?
Är det i stadsmiljö/tätort eller långt ute på landet?

Om "alla" i släkten samstämmigt förklarar att det är "dags att sluta köra" och dessutom kan turas om med att hjälpa till med skjuts till stormarknaden eller vart det nu är man anser sig "behöva" köra till, så går det nog lättare än om du är den enda som säger ifrån.
Det har fungerat, efter vissa förvecklingar, åtminstone i något fall jag känner till.

Om personen då och då klagar över sin ekonomi, som många pensionärer gör, hjälp denne att förstå hur mycket pengar bilen kostar att ha om den är "egen", och visa uträkningar på hur mycket taxi man kan åka för pengarna... Kanske det går att få färdtjänst, om man börjar bli skraltig t.o.m.

Det är antagligen viktigare (och lättare) att "ta bort bilen" än att få personen att släppa själva körkortet. Om körkortet tas ifrån någon, så är det liksom "sista spiken i kistan", man förlorar självkänsla och en egenuppfattning om självständighet.
Så har personen egen bil, så bistå inte med någon form av hjälp vid reparationer eller liknande. Om personen kör bilen ganska sällan, börja med att försöka få denne att låna ut bilen ( för en längre tid) till någon i släkten som behöver den för exempelvis jobbets skull, eller för någon väldigt speciell lite längre resa. Försök samtidigt skjutsa personen, visa fördelarna med kollektivtrafik och taxi, och hur mycket pengar och besvär man sparar utan egen bil...I bästa fall, så kommer då personen en bit ifrån det där med "egen bil", och vänjer sig vid att vara utan. Försök så se till att den som fått låna bilen visar stor glädje och tacksamhet, så kanske denne får (eller får köpa till bra pris) bilen.

Och i den bästa av alla världar, så har den olämpliga bilföraren slutat att köra bil, eftersom personen inte har bilen kvar, men samtidigt så har personen kvar självkänslan och frihetskänslan som följer på att "ha körkort"...

 

[athena_arabians]

Svarar lite generellt. Min mamma är svårt dement (Alzheimers) och körde bil för länge. Hon blev av med körkortet när hon försökte backa i en rondell.

Jag och min moster försökte få henne att sluta tidigare men hon blev bara arg på oss. Jag misstänker att det ingår i sjukdomsbilden. Vi är fortfarande arga på hennes läkare som inte såg till att hennes körkort drogs in och tacksamma för att hon inte gjorde sig själv eller någon annan illa. Det var dessutom en sådan tur att en bekant till mig var yttre befäl (vi känner varandra i hästsammanhang) så hon förstod direkt hur läget var när de stoppade mamma.

Jag tror inte släktingarna kan göra så mycket när det gäller demenssjukdom utan det måste komma antingen från behandlande läkare eller att man tipsar polisen. Jag önskar att jag hade gjort det när det gäller mamma men vi ville väl inte inse hur illa det var plus att man var rädd om den relation som fanns.

 

[skogaliten]

Svarar lite generellt. Min mamma är svårt dement (Alzheimers) och körde bil för länge. Hon blev av med körkortet när hon försökte backa i en rondell.

Jag och min moster försökte få henne att sluta tidigare men hon blev bara arg på oss. Jag misstänker att det ingår i sjukdomsbilden. Vi är fortfarande arga på hennes läkare som inte såg till att hennes körkort drogs in och tacksamma för att hon inte gjorde sig själv eller någon annan illa. Det var dessutom en sådan tur att en bekant till mig var yttre befäl (vi känner varandra i hästsammanhang) så hon förstod direkt hur läget var när de stoppade mamma.

Jag tror inte släktingarna kan göra så mycket när det gäller demenssjukdom utan det måste komma antingen från behandlande läkare eller att man tipsar polisen. Jag önskar att jag hade gjort det när det gäller mamma men vi ville väl inte inse hur illa det var plus att man var rädd om den relation som fanns.

Demens är en sorts situation, som är väldigt svårt att hantera överlag, och kanske den typ av åldersförändring där det är lättast att få samhällets (polisen, läkare) hjälp med att ta bort körkortet.

De äldre jag haft erfarenhet av, har inte varit dementa, utan klara i huvudet men har haft andra problem som gjort att de varit olämpliga bilförare. Det har handlat om kombinationer av fysisk fumlighet, t.ex. trycka på gaspedalen, bromsen eller koplingen i rätt ordning och var och en för sig, svårt att vrida huvud och axlar, lite dålig syn, dålig hörsel, och långsammare reaktioner och sämre simultankapacitet, alltså vanliga åldersförändringar.

Kanske är det lättare att övertala de som inte är dementa?

 

[Inte_Ung]

Där jag bor nu och där jag bodde förut så gjorde polisen rutinkontroller på platser och tider där de förväntade sig att fånga "dagen efter" - förare.
Det är mycket effektivt.
Att tipsa om sådana platser och tider kan hjälpa.

Måndag morgon på väg till jobbet och ICA på lördag/söndag förmiddag.
Där jag bodde förut finns några säkra fångstplatser och där jag bor nu så tar de stora vägen till "Sta'n".

 

[trazel]

Demens är en sorts situation, som är väldigt svårt att hantera överlag, och kanske den typ av åldersförändring där det är lättast att få samhällets (polisen, läkare) hjälp med att ta bort körkortet.

De äldre jag haft erfarenhet av, har inte varit dementa, utan klara i huvudet men har haft andra problem som gjort att de varit olämpliga bilförare. Det har handlat om kombinationer av fysisk fumlighet, t.ex. trycka på gaspedalen, bromsen eller koplingen i rätt ordning och var och en för sig, svårt att vrida huvud och axlar, lite dålig syn, dålig hörsel, och långsammare reaktioner och sämre simultankapacitet, alltså vanliga åldersförändringar.

Kanske är det lättare att övertala de som inte är dementa?

Min erfarenhet (med flera dementa släktingar) är att det inte går att övertala en dement person. De dementa jag mött har levt i förnekelse mot vad som hänt med dem (eller egentligen så förstod de nog inte hur illa det var). När jag träffade min demeta mormor mindre än 12 timmar innan hon dog, så undrade hon när hon skulle få åka hem till sin lägenhet och hon klarade sig ju själv. Näraffären låg ju så nära, dit kunde hon ju gå själv och handa. Då hade hon inte klivit ur sängen på tre månader.

Just körkortet var en svår grej för min morfar, men då var mormor med till läkaren och han fick dra in körkortet för att morfar skulle sluta köra bil. Han var ganska dålig vid det laget och hade ofta problem med att hitta hem, körde utan lyse (blinkers existerade nog aldrig) och vindrutetorkare användes inte när det regnade...

När mormor blev dålig sa jag och mamma åt henne att det var dags att sälja bilen. Hon lade så mycket pengar på att reparera den, att hon skulle tjäna på att åka taxi. Hon hade fortfarande humorn i behåll i alla fall. Två dagar senare hade min morbror sålt den.

 

[Niyama]

Där jag bor nu och där jag bodde förut så gjorde polisen rutinkontroller på platser och tider där de förväntade sig att fånga "dagen efter" - förare.
Det är mycket effektivt.
Att tipsa om sådana platser och tider kan hjälpa.

Måndag morgon på väg till jobbet och ICA på lördag/söndag förmiddag.
Där jag bodde förut finns några säkra fångstplatser och där jag bor nu så tar de stora vägen till "Sta'n".

Problemet är ju att de flesta "dagen efter" - förare har god koll på vilka vägar som ska undvikas.

 

[Sevenofnine]

En intressant fråga som jag själv tänkt ställa, tidigare. En mamma i mina barns kompiskrets, kör bil (ofta med flera barn i bilen) påverkad av mediciner av olika slag. Jag vet inte exakt vilka, men hon tar väldigt många, både smärtstillande och förmodligen annat. Hon säger själv att hon tar uppemot 9 åt gången, och många av dem har varningstext. Mamman somnar ofta när hon sitter ner, kan nicka till medan hon står upp, jag har själv sett det flera gånger och förstod då ingenting förrän jag fick veta om medicinerna. Min dotter säger att hon ofta sett mamman somna, även stående. Det skrämmer mig oerhört att hon kör bil med barn i bilen - ja, att hon kör överhuvudtaget. Samtidigt har hon en sorglig historia, arbetar inte, har allehanda krämpor och besvär och har blivit lite av en extramamma åt behövande barn i hennes område. Ingen vill skjuta henne i sank - men ingen vill heller se henne somna vid ratten och orsaka en katastrofal trafikolycka - kanske med bilen full av barn! Min egen dotter åker inte med henne längre.