Ännu en sån "vilken ras passar för mig"-tråd

[Killaloe]

Jag bara föreslår sådär, men Kerry Blue terrier?

 

[Sezziyanen]

Jag bara föreslår sådär, men Kerry Blue terrier?

Säkert jättefin, och för mig ser jag direkt en mellanschnauzer när jag kollar på bilden av dem (jaja skjut mig för att jag ser dem i alla terriers...). Men som sagt, inte direkt en stor hund...

 

[kossankaj]

Nu kanske jag inte fattar, men Briard tex är väl också en brukshund? Collie trodde jag var en hund som krävde väldigt mycket? Jag funderade väl bara om du menade dessa som exempel på hundar av mer sällskapstyp?

Dvs jag kanske ska tillägga att jag funderar inte på en bruksras som typ Malinois som vad allt jag hört är mycket krävande. Utan främst just Bouvier har det varit nu jag varit mest inställd på, ursprungligen också en vallhund men numera (även om den är rätt ovanligt bliven här i Sverige) mer allsidig kanske, även om de förstås tillhör brukshundskategorin nu med.

En briard är ingen malle som det skrivs nedan, en briard kommer vara nöjd med det du erbjuder, de är inte en brukshund på samma sätt som malle , absolut inte.
Tycker många överdriver om hur mycket aktivering hundar kräver, jmånga raser är fullt nöjda med det du erbjuder.

 

[Raderad medlem 94602]

Många så stora hundar får du ju vänta rätt länge med innan du kan ta med på fysikträning, de växer långsamt och är tunga, en nättare mindre hund är inte lika extremt.
Kolla på shapendoes perfekt motionskompis. Golden , Collie ,vit herdehund, Briard tex, men jag såg en glad liten sheltie till din text

Vit herde fäller MASSOR. Tom mer än schäfer....

 

[Dentaku]

Briard tror jag säkert skulle kunna passa. Barbet är en annan ras som jag har bra erfarenhet av.

 

[Sezziyanen]

Briard tycker jag ser ut som en ras som är _väldigt_ lik Bouvier, i både utseendet, storlek, beskrivning, hälsa etc. Vore sjukt svårt att välja på dem, känns ju mer som kusiner eller nått.. Men det är verkligen såna hundar jag brukar gilla i allmänhet så ett bra tips! (stora, lufsande, lite fjantiga ibland sådär men med bra kraft när de väl vill!).

 

[kossankaj]

Briard tycker jag ser ut som en ras som är _väldigt_ lik Bouvier, i både utseendet, storlek, beskrivning, hälsa etc. Vore sjukt svårt att välja på dem, känns ju mer som kusiner eller nått.. Men det är verkligen såna hundar jag brukar gilla i allmänhet så ett bra tips! (stora, lufsande, lite fjantiga ibland sådär men med bra kraft när de väl vill!).

Träffa båda raserna då och välj sen
tror det är raser som passar dig båda två.

 

[kossankaj]

Vit herde fäller MASSOR. Tom mer än schäfer....

Aha, oj då =D

 

[Åsa A]

Briard tycker jag ser ut som en ras som är _väldigt_ lik Bouvier, i både utseendet, storlek, beskrivning, hälsa etc. Vore sjukt svårt att välja på dem, känns ju mer som kusiner eller nått.. Men det är verkligen såna hundar jag brukar gilla i allmänhet så ett bra tips! (stora, lufsande, lite fjantiga ibland sådär men med bra kraft när de väl vill!).

Fast jag tror briad är en livligare hundtyp än bouvier - de briarder jag träffat har varit ungefär som mina beauceroner; livliga småtossiga clowner med mycket studs i benen. De (förvisso få men ändå) bouvierer som jag träffat har varit betydligt mer "tassarna i marken", lugnare och lite lufsigare. Men jag har som sagt inte jättestor erfarenhet av bouvier.

 

[Sezziyanen]

Fast jag tror briad är en livligare hundtyp än bouvier - de briarder jag träffat har varit ungefär som mina beauceroner; livliga småtossiga clowner med mycket studs i benen. De (förvisso få men ändå) bouvierer som jag träffat har varit betydligt mer "tassarna i marken", lugnare och lite lufsigare. Men jag har som sagt inte jättestor erfarenhet av bouvier.

Förstår!

Alltså ärligt talat tror jag det inte går att säga 100% eller läsa sig till. Hälften av forumposter jag läser om raserna säger att Briard är ointresserade och loja, du har erfarenheten att de är livliga, vissa tycker Bouvierer är värdelösa för bruks, vissa tycker de är för krävande..ja duvet Beror nog mer på individen, vilja linjer uppfödaren väljer etc än rasen känns det som.

Det är väl lite vad man gör det till. Jag vill inte ha hund för att den ska vara exakt såsom jag vill att den ska vara. En stor del av hela grejen är ju att man gillar att ha en individ till runt sig, som har sina fördelar men även brister och nycker. Annars vore det ju bättre att vänta på att Boston Dynamics nångång släpper en konsumentmodell av sin Spot

 

[YorkWann]

Curly Coated Reteriver?
Grosser schweizer sennenhund?

 

[YorkWann]

Fast jag tror briad är en livligare hundtyp än bouvier - de briarder jag träffat har varit ungefär som mina beauceroner; livliga småtossiga clowner med mycket studs i benen. De (förvisso få men ändå) bouvierer som jag träffat har varit betydligt mer "tassarna i marken", lugnare och lite lufsigare. Men jag har som sagt inte jättestor erfarenhet av bouvier.

Jag håller med, och tillägger att jag skulle nog inte rekommendera briad som förstahund, de jag träffat har varit ganska skarpa... (Personlig erfarenhet dock)
Tycker också beauceron skulle passas bättre då?

 

[Sezziyanen]

Jag håller med, och tillägger att jag skulle nog inte rekommendera briad som förstahund, de jag träffat har varit ganska skarpa... (Personlig erfarenhet dock)
Tycker också beauceron skulle passas bättre då?

Tja asså, som sagt det är ju svårt att säga. Eftersom det oavsett verkar variera så mycket på uppfödarval av linjer mm, individer etc så är väl själva tanken att ha en hund som inte fäller (ja alltså alla hundar fäller ju lite, men på väldigt olika sätt) rätt tilltalande. Dels för att jag själv kan känna mig mer säker på att slippa eventuella allergibesvär (även om jag inte tror det är nån stor risk, har som sagt inga problem i hem med väldigt fällande katter, men det kanske inte är samma som hund?), samt är det ju lättare med om man har vänner, familj eller så som har/kan utveckla allergier. Vem vet, det är ganska troligt att jag skulle få barn inom de 10-15 åren hunden lever och varför inte minimera risken att få allergiproblem där om det ändå finns en ras som jag gillar i övrigt också. Så tänker iaf jag Så jag är väl lite inställd på mer "icke-fällande" hundar just nu.

Sen är det rätt skönt om det inte krävs en massa pälsvård utan om det räcker med trim/klipp då och då helt enkelt. Jag tänker aldrig ställa ut hunden så jag är 100% inställd på att hantera pälsen för enbart så bra funktion som möjligt, sen om det för att den ser mer eller mindre vacker ut, det är inget jag iaf bryr mig om (hunden tror jag inte kommer kolla i spegeln och känna sig besviken ändå=D).

Briard hör jag så varierande åsikter om men det är väl som med allt annat, alla har en åsikt som sagt, baserad på olika erfarenheter.

Jag tycker det är lite synd dock den utvecklingen de verkar ha haft, från att se dem i tidigare 1900-tal med en mer funktionell päls till att ha gått åt lite utställarhåll med längre päls på senare tid, iaf att döma av en artikel jag läste. Längre päls kan ju alltid kräva mer jobb efter utomhusturen, å andra sidan är det inte hela världen att torka av en hund och ta loss löv och pinnar, så det ska inte påverka mitt val så mycket.

Grosser schweizer sennenhund, vilken ball jätte Jag är bara rädd för att ju större en hund blir, då brukar det följa med mer hälsoproblem..Nånstans känns det som att 40-50kg är max om man vill ha en hund med så få hälsoproblem som möjligt (dvs för en hund som väger det den "ska" göra). Vet dock inte om det stämmer 100%?

 

[Åsa A]

Det är väl lite vad man gör det till. Jag vill inte ha hund för att den ska vara exakt såsom jag vill att den ska vara. En stor del av hela grejen är ju att man gillar att ha en individ till runt sig, som har sina fördelar men även brister och nycker. Annars vore det ju bättre att vänta på att Boston Dynamics nångång släpper en konsumentmodell av sin Spot

Det är ju helt klart en vettig inställning, problemet brukar vara att om folk vill ha en lugnare hund och köper en ras som är lite livligare så är det kanske inte alltid att det blir så bra, varken för hund eller ägare. Men med din inställning känns det som att det blir ett mindre problem.

 

[Åsa A]

En ras som slog mig nu som kanske kan vara passande är airedaleterriern.... hyfsat lagom stor, fäller inte, lagom sportig skulle jag tro, de är väl inte så vanliga längre men tittar man bakåt i tiden var de betydligt vanligare och syntes relativt ofta på brukshundklubbarna (nu pratar vi 60/70-talet). Vad jag har hört är att aveln är mer inriktad på brukshundar ute i Europa (Tyskland bland annat).

 

[Sezziyanen]

Det är ju helt klart en vettig inställning, problemet brukar vara att om folk vill ha en lugnare hund och köper en ras som är lite livligare så är det kanske inte alltid att det blir så bra, varken för hund eller ägare. Men med din inställning känns det som att det blir ett mindre problem.

Ja, nä det fattar jag exakt. Min erfarenhet av brukstyper är knappast att de "lever fan" direkt, även om de verkligen gillar att jobba när chans ges. Men det är väl just det, får de jobba så kan de även slappna av bättre än de flesta. Ärligt talat är iaf jag så själv med, får jag inte aktivera mig så kan jag aldrig riktigt slappna av lika bra heller, medans jag vet att det även finns människor som är lika lugna och avslappnade oavsett om de tränat eller gjort nått mentalt krävande eller ej.

Så ja.. jag tycker det beror lite på vad man menar med lugn och livlig. Jag gillar mest kombinationen av djur som verkligen gillar och kan kämpa rejält när det är dags för det, samt är väldigt lugna när det är dags för lugn. Det enda jag egentligen har svårt för är hundar som är "på" hela tiden, men med kanske vissa undantag är det väl kanske mest att det är individer som inte får utlopp för sin energi kanske? Men definitivt verkar det ju finnas raser som är mycket mer igång än andra. Alla de sunda individer jag träffat av typ Riesenschnauzer och de få Bouviers jag träffat har verkligen varit lugnet själva vid alla tillfällen utom när man kör igång dem med lek, kamp eller jobb av nått slag. Och vad jag läst mig till i efterhand ser många tex Riesen som en "skarpare" ras.. Men även där avlas de väl annorlunda antar jag.

En ras som slog mig nu som kanske kan vara passande är airedaleterriern.... hyfsat lagom stor, fäller inte, lagom sportig skulle jag tro, de är väl inte så vanliga längre men tittar man bakåt i tiden var de betydligt vanligare och syntes relativt ofta på brukshundklubbarna (nu pratar vi 60/70-talet). Vad jag har hört är att aveln är mer inriktad på brukshundar ute i Europa (Tyskland bland annat).

Verkar också vara rätt passande, om än mindre än vad jag egentligen letar efter. Jag kanske verkar tjatig men 20kg-klassen är ju absolut inte en liten hund, dock är det ju inte heller en stor hund. Väldigt liknande i storlek som vanliga schnauzers kanske ser det ut som. Jag tror jag ska gå igenom vilka större raser som faktiskt kan passa först, och sen även ha mellan-storlekarna i åtanke. Lite handlar det ju också tycker jag om vilka som går att få tag på, helst vill jag väl inte behöva importera, dels för att det är en del jobb med det, man får hunden hem först vid 15v ålder, samt att det blir lite svårare att ha en bra kontakt med uppfödaren under hundens liv kanske (väldigt beroende antar jag).

Men jag är inte komplett anti, utan har väl bara en preferens för större hundar (dock inte jättar). Jag vill ändå känna att jag alltid kan kontrollera den rent fysiskt, och min gräns för vad jag har varit med om är runt 40kg så vettesjutton med nån jäkla jättemastiff Jag menar inte att man ska brotta ner sin hund förstås, men jag tycker ändå det är en fördel att veta om och vara ärlig mot sig själv med hur mycket hund man orkar hålla kvar om den ändå verkligen skulle vilja dra åt ett håll.

 

[Åsa A]

Verkar också vara rätt passande, om än mindre än vad jag egentligen letar efter. Jag kanske verkar tjatig men 20kg-klassen är ju absolut inte en liten hund, dock är det ju inte heller en stor hund. Väldigt liknande i storlek som vanliga schnauzers kanske ser det ut som. Jag tror jag ska gå igenom vilka större raser som faktiskt kan passa först, och sen även ha mellan-storlekarna i åtanke. Lite handlar det ju också tycker jag om vilka som går att få tag på, helst vill jag väl inte behöva importera, dels för att det är en del jobb med det, man får hunden hem först vid 15v ålder, samt att det blir lite svårare att ha en bra kontakt med uppfödaren under hundens liv kanske (väldigt beroende antar jag).

Men jag är inte komplett anti, utan har väl bara en preferens för större hundar (dock inte jättar). Jag vill ändå känna att jag alltid kan kontrollera den rent fysiskt, och min gräns för vad jag har varit med om är runt 40kg så vettesjutton med nån jäkla jättemastiff Jag menar inte att man ska brotta ner sin hund förstås, men jag tycker ändå det är en fördel att veta om och vara ärlig mot sig själv med hur mycket hund man orkar hålla kvar om den ändå verkligen skulle vilja dra åt ett håll.

Jag har inte sett så många viktangivelser, bara storlek (hanar upp till 61 cm) men däremot har jag på senare tid träffat på några airedales ute på tävlingar och jag hade nog gissat att de jag sett (tror det var hanar allihopa) låg betydligt närmare 30 än 20 kg. Jag som helst vill ha hundar i storlek ungefär som beauceronerna tyckte att de här airedalehanarna såg riktigt lagom ut, så jag undrar om 20 kg kan stämma... kanske för en nätt tik iofs men hade jag fått gissa hade jag nog gissat på åtminstone 30 kg för de hanar jag såg.

Det finns fördelar och nackdelar med större hundar - jag tycker mina båssar är lagom men ibland, speciellt med unghunden som är galet glad och livlig och vill socialisera med hela världen, så känns 40-43 kg som alldeles för mycket. När jag var hos veterinären härom dagen med honom så hade jag önskat att han vägde 3 kg istället... han ÄLSKAR veterinärer och han vill stå på bakbenen med tassarna på deras axlar och pussas... puh, i såna ögonblick skäms jag lite för min ouppfostrade tokhund.

 

[Sezziyanen]

Jag har inte sett så många viktangivelser, bara storlek (hanar upp till 61 cm) men däremot har jag på senare tid träffat på några airedales ute på tävlingar och jag hade nog gissat att de jag sett (tror det var hanar allihopa) låg betydligt närmare 30 än 20 kg. Jag som helst vill ha hundar i storlek ungefär som beauceronerna tyckte att de här airedalehanarna såg riktigt lagom ut, så jag undrar om 20 kg kan stämma... kanske för en nätt tik iofs men hade jag fått gissa hade jag nog gissat på åtminstone 30 kg för de hanar jag såg.

Det finns fördelar och nackdelar med större hundar - jag tycker mina båssar är lagom men ibland, speciellt med unghunden som är galet glad och livlig och vill socialisera med hela världen, så känns 40-43 kg som alldeles för mycket. När jag var hos veterinären härom dagen med honom så hade jag önskat att han vägde 3 kg istället... han ÄLSKAR veterinärer och han vill stå på bakbenen med tassarna på deras axlar och pussas... puh, i såna ögonblick skäms jag lite för min ouppfostrade tokhund.

Ah, det är mkt möjligt. Jag gick på google som iofs sa 23-29kg så pyttar är det ju inte! Jag tänkte fel som sa 20kg där får jag inse

Haha, så är det ju förstås. Själv tycker jag främmande små hundar som gläfser runt mig är mer påfrestande än en stor bjässe som vill buffas. Nu skulle jag ju inte gå fram och kampleka med en främmande hund, men jag blir verkligen barnsligt glad av att kampa med hundar, och på nått sätt känns det som att runt 40-kgsnivån så får jag också ta i lite, och då blir det ganska kul för både människa och hund! Nu vill jag ju inte ha hund för att få en brottarkompis förstås.. :P

Sen är det ju en annan femma med fler än en hund också! Jag har varit i den sitsen att hantera flera hundar samtidigt, och har ärligt märkt att även om jag tycker det är grymt kul att stå mitt i en liten flock för en stund, så är jag mer en enhundsmänniska om man tänker ägande..

 

[Liran]

Skaffa dig en riesen. Den är stor och smidig och det finns fler trevliga än otrevliga exemplar. De flesta har av-och-på-knapp. Det är en trimras, medan bouvieren väl är en klippras och mycket klunsigare än en riesen. En riesen hänger lätt med på en maratonsatsning, älskar att dra, och funkar att träna hårt med på sommaren också, (bra om milrundorna går förbi något vattendrag dock).

Blir du intresserad av bruks eller lydnad kommer riesenschnauzern vara roligare att träna på appellplanen och i skogen med. Samtidigt klarar sig en riesen med ett aktivt frilufts- och familjeliv bara den får vara med hela tiden.

Kom i håg att det finns en orsak till att det registreras fler riesenschnauzrar än bouvierer.

 

[Sezziyanen]

Skaffa dig en riesen. Den är stor och smidig och det finns fler trevliga än otrevliga exemplar. De flesta har av-och-på-knapp. Det är en trimras, medan bouvieren väl är en klippras och mycket klunsigare än en riesen. En riesen hänger lätt med på en maratonsatsning, älskar att dra, och funkar att träna hårt med på sommaren också, (bra om milrundorna går förbi något vattendrag dock).

Blir du intresserad av bruks eller lydnad kommer riesenschnauzern vara roligare att träna på appellplanen och i skogen med. Samtidigt klarar sig en riesen med ett aktivt frilufts- och familjeliv bara den får vara med hela tiden.

Kom i håg att det finns en orsak till att det registreras fler riesenschnauzrar än bouvierer.

Bouvier är en trimras såvitt jag vet?

Vad är orsaken menar du? Jag menar inte att jag vet alltså, men hör gärna dina åsikter!

Jag kommer antagligen inte skaffa en Riesen dock, har haft en sån förut (eller tagit hand om en) och det skulle kännas lite för konstigt faktiskt med en annan...ja nog om det Men rasen är jättefin!

Har faktiskt fått träffa på ett gäng Briarder nu och blev väldigt positivt inställd! Nu är ju alla individer, men grymt trevliga och härlig ras verkar det vara. Insåg att de inte måste ha utställningspäls ala riktig golvmopp heller, personligen tycker jag det är onödigt med längre än att det fyller sin funktion. Så Briard är definitivt en ras jag ska kolla närmre på nu, måste ju såklart snacka med uppfödare och studera kullföräldrar etc.. Men bra tips om dem!

...

Du som nämde Briard tidigare, har du erfarenhet av dem? Har träffat på ett gäng briarder idag och jag måste säga att de gav mig ett väldigt positivt intryck, var mer inställd på Bouvier tidigare men dessa individer fick mig direkt att även fundera på en Briard, för jäkla härliga hundar. Tänkte mest om du hade nån kunskap eller tips om nått jag borde tänka på? Jag förstog att du föredrog Beauceron och det fattar jag absolut, annan modell liksom, men jag gillar lufsigheten absolut, plus att det känns rätt safe med ev. allergier efter att ha känt 0 problem med nån timme inomhus hos 5-6 Briarder i allt från unghund till äldre, med nafs och slafs och pälsar runtom en.