Fundersam_
Trådstartare
Jag har valt att posta den här tråden anonymt, då det är känsliga saker, och det kommer dessutom förmodligen bli långt, men jag behöver ventilera med någon som inte är direkt inblandad i situationen. Jag har två hästar inackorderade i ett stall där sommarbete ingår i vår överenskommelse. Det finns två sommarhagar, en liten precis i närheten av stallet (som brukar fungera tidigt på sommaren och i slutet, precis innan de stallas in), och en stor som ligger en bit därifrån. I stallet finns förutom mina två hästar till, som ägs av stallägaren. Allt som allt är det alltså fyra ponnyer, tre D-ponnyer och en C-ponny.
Inför årets sommarbete visste vi att min ena inte skulle kunna gå på bete alls p.g.a. fång, och därför var stallägaren intresserad av att få dit ytterligare en häst. En bekant till mig nappade på förslaget. Hon har häst en liten bit bort, där betesmöjligheterna är dåliga. I det stallet stod förutom hennes häst två hästar till, som ägdes av hennes mamma, en shetlandsponny och ett äldre kallblodsto. I slutet på maj kommer tjejen till stallet för att prata med både mig och stallägaren samtidigt. Då har stallägarens båda ponnyer också fått fång, och stallägaren vill gärna att tjejen kommer med sin häst så fort som möjligt. Tanken är att våra två hästar ska beta av den lilla hagen först, sen ska de ner på det stora betet och fånghästarna upp i det lilla. Då berättar tjejen att mamman har sålt shettisen, och ska avliva den andra hästen, eftersom den har varit kroniskt halt i flera år.
För att göra en lång historia kort: Strax efter midsommar kommer mamman dit med sin halta, skadade häst. Shettisen är såld, men hon vägrar avliva den andra. Stallägaren går med på att hästen är där, MEN då ska den gå tillsammans med de andra fånghästarna. Det vägrar kvinnan gå med på, så alla hästarna släpps ihop i vinterhagen nära stallägarens hus, där det är bättre om utrymme. Det blir lite gruff, men inget allvarligt. När vi åker hem är allt lugnt, stallägaren ska vara hemma hela kvällen och lovar gå ut och titta till hästarna några gånger. Jag hör inget från henne, men halv tolv på natten ringer kvinnan, gråter, skriker att min tvååring har sparkat hennes häst och att hon tänker flytta sin och dotterns häst till den andra hagen direkt. Min får inte följa med. Nästa dag säger stallägaren att hon var ute senaste gången vid elva, då var allt hur lugnt som helst. Vi gör ett försök till på stallägarens inrådan ett par dar senare, att släppa ihop min häst med deras. Om bara hästarna hade fått sköta det själva hade det förmodligen gått bra, men kvinnan sprang hela tiden emellan och slog efter min häst det första hon bara tittade på hennes. Till slut lyckas hennes häst få in en fullträff på min så hon börjar halta, då skriker kvinnan rätt ut "TÄNK OM HON SKADADE XXX", vilket alltså är hennes egna. Då tröttnar jag rejält och flyttar med stallägarens tillstånd upp min till den andra hagen. Efter det ringer kvinnan x antal gånger/dag för att kontrollera om jag har varit i stallet och om hennes häst mår bra (det gör den inte), om jag inte vill rida på hennes häst (nej tack, hästen är i det närmaste blockhalt) eller kommer med förmaningar (nu när du ska ta ut veterinären för att vaccinera dina hästar får du inte visa dem XXX, för då kommer de avliva henne). Till slut vägrar jag svara.
Nu till problemet. Hästen är alltså 20 år gammal och kan i princip inte gå framåt, så halt är hon. Hon går ute hela nätterna, hade det varit min häst hade jag ställt henne på boxvila dygnet runt till att börja med. Kvinnan RIDER på hästen flera gånger i veckan. Hon har ingen hovslagare, utan karvar i hovarna själv minst en gång i veckan. Hon har varit halt så länge jag har känt dem, alltså minst två år. Att det här absolut inte kan fortgå är jag väl medveten om. Visst är det länsstyrelsen man ska kontakta om man vill anmäla en misstänkt vanvård? Kan man göra det anonymt, följderna om hon får veta att det är jag vågar jag inte överblicka? Om två veckor flyttar hon tillbaka till sitt gamla stall, ska jag vänta tills det har hänt? Hur hade ni resonerat? Att jag måste göra NÅGONTING är jag väl medveten om, frågan är bara vad och hur?
Inför årets sommarbete visste vi att min ena inte skulle kunna gå på bete alls p.g.a. fång, och därför var stallägaren intresserad av att få dit ytterligare en häst. En bekant till mig nappade på förslaget. Hon har häst en liten bit bort, där betesmöjligheterna är dåliga. I det stallet stod förutom hennes häst två hästar till, som ägdes av hennes mamma, en shetlandsponny och ett äldre kallblodsto. I slutet på maj kommer tjejen till stallet för att prata med både mig och stallägaren samtidigt. Då har stallägarens båda ponnyer också fått fång, och stallägaren vill gärna att tjejen kommer med sin häst så fort som möjligt. Tanken är att våra två hästar ska beta av den lilla hagen först, sen ska de ner på det stora betet och fånghästarna upp i det lilla. Då berättar tjejen att mamman har sålt shettisen, och ska avliva den andra hästen, eftersom den har varit kroniskt halt i flera år.
För att göra en lång historia kort: Strax efter midsommar kommer mamman dit med sin halta, skadade häst. Shettisen är såld, men hon vägrar avliva den andra. Stallägaren går med på att hästen är där, MEN då ska den gå tillsammans med de andra fånghästarna. Det vägrar kvinnan gå med på, så alla hästarna släpps ihop i vinterhagen nära stallägarens hus, där det är bättre om utrymme. Det blir lite gruff, men inget allvarligt. När vi åker hem är allt lugnt, stallägaren ska vara hemma hela kvällen och lovar gå ut och titta till hästarna några gånger. Jag hör inget från henne, men halv tolv på natten ringer kvinnan, gråter, skriker att min tvååring har sparkat hennes häst och att hon tänker flytta sin och dotterns häst till den andra hagen direkt. Min får inte följa med. Nästa dag säger stallägaren att hon var ute senaste gången vid elva, då var allt hur lugnt som helst. Vi gör ett försök till på stallägarens inrådan ett par dar senare, att släppa ihop min häst med deras. Om bara hästarna hade fått sköta det själva hade det förmodligen gått bra, men kvinnan sprang hela tiden emellan och slog efter min häst det första hon bara tittade på hennes. Till slut lyckas hennes häst få in en fullträff på min så hon börjar halta, då skriker kvinnan rätt ut "TÄNK OM HON SKADADE XXX", vilket alltså är hennes egna. Då tröttnar jag rejält och flyttar med stallägarens tillstånd upp min till den andra hagen. Efter det ringer kvinnan x antal gånger/dag för att kontrollera om jag har varit i stallet och om hennes häst mår bra (det gör den inte), om jag inte vill rida på hennes häst (nej tack, hästen är i det närmaste blockhalt) eller kommer med förmaningar (nu när du ska ta ut veterinären för att vaccinera dina hästar får du inte visa dem XXX, för då kommer de avliva henne). Till slut vägrar jag svara.
Nu till problemet. Hästen är alltså 20 år gammal och kan i princip inte gå framåt, så halt är hon. Hon går ute hela nätterna, hade det varit min häst hade jag ställt henne på boxvila dygnet runt till att börja med. Kvinnan RIDER på hästen flera gånger i veckan. Hon har ingen hovslagare, utan karvar i hovarna själv minst en gång i veckan. Hon har varit halt så länge jag har känt dem, alltså minst två år. Att det här absolut inte kan fortgå är jag väl medveten om. Visst är det länsstyrelsen man ska kontakta om man vill anmäla en misstänkt vanvård? Kan man göra det anonymt, följderna om hon får veta att det är jag vågar jag inte överblicka? Om två veckor flyttar hon tillbaka till sitt gamla stall, ska jag vänta tills det har hänt? Hur hade ni resonerat? Att jag måste göra NÅGONTING är jag väl medveten om, frågan är bara vad och hur?
