Ångest delux

[Saeta]

FAN inte nu igen! Jag orkar inte med detta.

I fredags åkte min pojkväns brorsa ut på landet med deras faster + familj. Igår fick vi veta att fastern hade blivit magsjuk. Hon har spytt och hela faderullan. Hon har sovit i ett eget hus och använt en egen toalett. Dock vet jag inte om hon umgåtts med dom andra på dagen. Hur som helst har pojkvännens bror åkt med henne tillbaka hem idag. Dom har alltså suttit i samma bil i ca 2 timmar. Och som sagt, vi bor ju som sagt tillsammans.

Tror ni att det är stor chans att han har blivit smittad?
Eller tror ni att han kan bära på smittan?

Jag sitter här med så mycket ångest det bara går att ha, tårarna sprutar och jag är livrädd!
FUCK THIS!

 

[Bufera]

Ja, han bär till 99% på smittan tyvärr. Det smittar hur enkelt som helst, speciellt i en trång bil

 

[Saeta]

Det var väl det jag förstod. Dock är det ju en droppsmitta, och han har inte varit i närheten av hennes kroppsvätskor.

 

[Magiana]

Det är ju svårt att veta men håller du dig på avstånd från pojkvännen ett tag och är noga med handhygienen så ska du väl klara dig.

Men det låter ju som om de har det fruktansvärt med din fobi. Jag vet hur det är, då jag också är fobisk men mot blod och sprutor.

Du skulle behöva terapi för din fobi. Så där kan du ju inte ha det. Själv fick jag ändan ur vagnen och sökte hjälp (för tredje gången, då tidigare behandlingar varit verkningslösa) efter en händelse i vintras då jag insåg hur illa det var när jag utsattes för fobin. Först utreds man och sedan tas det beslut på om det blir terapi och vilken sorts terapi.

Under tiden kan du göra långa djupa andetag http://www.medicinskyoga.se/try_heart.php som visas under 1 och 2. Det är en akutåtgärd som kan dämpa ångesten.

 

[Niyama]

Ja, han bär till 99% på smittan tyvärr. Det smittar hur enkelt som helst, speciellt i en trång bil

Öh, NEJ! Inte så länge inte personen kräks eller bajsar i bilen.

 

[Saeta]

Alltså, pojkvännens bror har hela övervåningen för sig själv och han har egen toalett där uppe. Vi här nere (jag, pojkvän + hans föräldrar) har 2 toaletter att dela på. Den ena används knappt, mest jag som går på den (den ligger för långt bort haha). Noga med handhygien är jag absolut. Jag använder tvål + vatten och handsprit.

Jag har själv haft fobi för blod och sprutor och dels gått i terapi för att bli av med fobin, men det mesta gjorde jag på egen hand. Den fobin var väl ungefär som min emetofobi.

Tack för ditt tips! Ska kolla in länken

 

[Saeta]

Öh, NEJ! Inte så länge inte personen kräks eller bajsar i bilen.

Haha och det gjorde hon inte. Inga kroppsvätskor läckte ut där.

 

[Bri]

Jag tror du kan vara lugn. OM han nu skulle ha blivit smittad, vilket nog inte är särskilt sannolikt, behöver ni ju inte umgås/gå på samma toalett när han i så fall är sjuk?

 

[CillaW]

Droppsmitta sprids genom luften. Kräksjuka är tyvärr väldigt smittsamt.

 

[honung]

Tror ni att det är stor chans att han har blivit smittad?

Chans? Vill du att han ska smittas? Nävars, det fattar jag att du inte vill. Språkpolisen i mig tog bara tag i mina händer och för dem över tangentbordet. Frågan borde formulerats med ordet RISK istället.
Men, å andra sidan så kan man ju istället fråga sig hur stor chans han har att undslippa bli smittad eftersom smittorisken är hög.

(Förlåt!)

 

[Mixoman]

Chans? Vill du att han ska smittas? Nävars, det fattar jag att du inte vill. Språkpolisen i mig tog bara tag i mina händer och för dem över tangentbordet. Frågan borde formulerats med ordet RISK istället.
Men, å andra sidan så kan man ju istället fråga sig hur stor chans han har att undslippa bli smittad eftersom smittorisken är hög.

(Förlåt!)

En emetofobiker har stark ångest, skriver ett inlägg i panikliknande tillstånd och du nappar på den gamla klassikern med chans vs risk.
Empatipolisen i mig tog tag i mina händer

 

[mandalaki]

En emetofobiker har stark ångest, skriver ett inlägg i panikliknande tillstånd och du nappar på den gamla klassikern med chans vs risk.
Empatipolisen i mig tog tag i mina händer

Något jag funderat på ... hur långt ska egentligen empati sträcka sig i sådana fall?

Det här vågar man väl knappt skriva men skulle inte en släng av magsjuka kunna minska fobin? Jämfört med annan fobiträning då man successivt utsätter sig för det man är rädd för. Visserligen blir det väl inte direkt successivt med kräksjukan men man skulle ju i alla fall upptäcka att man överlevde.

 

[purity_666]

Något jag funderat på ... hur långt ska egentligen empati sträcka sig i sådana fall?

Det här vågar man väl knappt skriva men skulle inte en släng av magsjuka kunna minska fobin? Jämfört med annan fobiträning då man successivt utsätter sig för det man är rädd för. Visserligen blir det väl inte direkt successivt med kräksjukan men man skulle ju i alla fall upptäcka att man överlevde.

Jag träffade psykolog för utredning gällande KBT och faktiskt används framkallade kräkningar som metod ibland. Inte jättevanligt men det används.

 

[mandalaki]

Jag träffade psykolog för utredning gällande KBT och faktiskt används framkallade kräkningar som metod ibland. Inte jättevanligt men det används.

Intressant!

Jag brukar tänka på Bukes kräkfobiker när jag har migrän och kräks två gånger i timmen i nästan ett dygn. Bättre kur mot fobier finns inte, jag vill kräkas, det lättar på smärtan för ett ögonblick.

 

[Mixoman]

Något jag funderat på ... hur långt ska egentligen empati sträcka sig i sådana fall?

Det här vågar man väl knappt skriva men skulle inte en släng av magsjuka kunna minska fobin? Jämfört med annan fobiträning då man successivt utsätter sig för det man är rädd för. Visserligen blir det väl inte direkt successivt med kräksjukan men man skulle ju i alla fall upptäcka att man överlevde.

Empati är inte detsamma som att ömka, tycka synd om osv, så har inget bra svar på det. Visst kan en magsjuka fungera som en exponering men det beror också på hur mycket av säkerhetsbeteenden och undvikande som används under själva kräkeriet, och vilken rädsla man upplever. Det egentliga problemet är inte kräkandet i sig utan allt ståhej runtomkring som begränsar livet och ökar på ångesten, t ex att sova i tvättstugan i en vecka när barnen har magsjuka.
Att framkalla kräkningar vid behandling av emetofobi är nu för tiden passé, går utmärkt utan att göra det.

 

[escodobe]

Något jag funderat på ... hur långt ska egentligen empati sträcka sig i sådana fall?

Det här vågar man väl knappt skriva men skulle inte en släng av magsjuka kunna minska fobin? Jämfört med annan fobiträning då man successivt utsätter sig för det man är rädd för. Visserligen blir det väl inte direkt successivt med kräksjukan men man skulle ju i alla fall upptäcka att man överlevde.

Det fungerar inte på mig. Tvärtom faktiskt.

 

[mandalaki]

Empati är inte detsamma som att ömka, tycka synd om osv, så har inget bra svar på det. Visst kan en magsjuka fungera som en exponering men det beror också på hur mycket av säkerhetsbeteenden och undvikande som används under själva kräkeriet, och vilken rädsla man upplever. Det egentliga problemet är inte kräkandet i sig utan allt ståhej runtomkring som begränsar livet och ökar på ångesten, t ex att sova i tvättstugan i en vecka när barnen har magsjuka.
Att framkalla kräkningar vid behandling av emetofobi är nu för tiden passé, går utmärkt utan att göra det.

Jo, det där med empati vet jag ju, det var väl mest en P3-övergång till något jag faktiskt undrat över.

Men när man startar så många trådar på det här temat som Saeta faktiskt gör så undrar jag om det inte är ett beteende som ger näring åt fobin. Så där kommer lite av empatibiten in ändå. Det kanske inte alltid är en hjälp att gång på gång säga att Nej, det smittar nog inte.

 

[mandalaki]

Det fungerar inte på mig. Tvärtom faktiskt.

Hur menar du med tvärtom?

 

[em-pirre]

Jag tror faktiskt att man under ett rejält migränanfall inte orkade vara emetofob. Man vill bara spy och dö.

 

[lil-sis]

Hur menar du med tvärtom?

Att kräkas gör emetofobin ännu värre eftersom det är just så vidrigt som man föreställer sig.