Sv: Ånger..
Hua
. men betalade ni eller försäkringsbolaget det? Beklagar iaf!
(påminner lite om en historia när jag var yngre, en häst i stallet hade skurit av blodådran nere vid senan på frambenet... det sprutade blod som en fontän när vi hittade henne.,, försökte stoppa med cykelslangar och dylikt, veterinär kom o vi hade fått in henne i stallet jag satt en halv natt med roppen i handen, hästens huvud i min famn efter att den ramlat ihop) fullt av blod som rann över hela stallgolvet. veterinären lyckades sy ihop hästen, men först verkade den ha "gett upp" men kom tillbaka, lite betfor på läpparna o den slickade sig som första livstecken... reste sig tillslut. skulle sne stå i sjukhage, hoppad eöver o var lös o stygn gick upp osv... men den klarade sig o blev bra från detta. men ett halvår senare avlivades den för astma.)
men tillbaka till tråden, jag ångrade att jag inte sålde vår äldsta uppfödning direkt när jag blev sjuk, (fats jag hoppades hela tiden på att bli frisk, tog förgivet att det skulle gå över), bäst om vi sålt han när han var igång.
men lågkonjukturen hade just börjat...
o jag ställde av han, han var 4 o behövde ändå vila.... jag skulle säta igång han såfort jag blev frisk..
efter ett halvår viste vi att jag inte skulle bli det. skickade han till et försäljningstsall som skulle vara bra.
det är ånger nummer 2... över ett halvår stod han där. de la inte ens ut en vettig annons, vi nbetalde runt 80tusen för att ha honom där så länge. + bland annat veterinärräkning för de skulle utreda varför han hade svårt att andas o blev så trött på hoppbanan.. efter att själv varit där o sett o hört honom sa jag bara "sådär lät han inte hemma hos mig när jag red, o enda skillnaden är att jag bara hade en löst spänd engelsk nosgrimma och inte en stenhårt spänd remont" (har inget direkt emot remont om de inte spänns så stenhårt som den var där) men de bara flinade åt mig o sa att det snarare var för jag aldrig ed honom hårt. såg dem på hoppbanan, det var inte "min häst" som rev halva banan o inte kunde andas, borde sagt ifrån, men trode ju jag gjorde det enda rätta att skicka han till "proffs" men vi hittade iaf en annan som tog han tills vidare, en gullig duktig beridartjej, som red han bättre, red med 3 hål lösare nosgrimma! och som sa samma som mig "där kunde han ju inte andas, men såfort jag tog hem honom o hade lösare nosgrimma så försvann det problemet". de hoppade felfritt första tävlingen sen
.
och han såldes... efter klinikbesiktning, fick knappt ut 80000 för han då så gick back bara vi räknade sista året... och ville så gärna bara att det skulle bli bra, huvudsaken var att han fick ett bra hem.
en månad senare ringer de o sen skickar kravbrev att vi ska köpa tillbaka honom, för han hade ett sår de hävdade han hade fått påväg till kliniken som sedan svullnat upp o blivit överben som kunde göra att han aldrig skulle kunna fungera...
Där var värsta ångesten.... vi höll på at tvinga sköpa tillbaka en häst som jag visserligen älskade men var försjuk för att klara av. försjuk för att ens orka leda honom. o dessutom behövde han veterinärvård och allt... han var värd så mycket bättre. värd mer än vad jag kunde ge. det var ju därför vi skulle sälja.. men det tog emot att överklaga... höll på att sluta i rätten, men dels skulle vi få rätt. (för det gick aldrig bevisa att det såret fanns o ens var samma, veterinären sa också det lika väl kunde hänt hemma när de släppt ihop hästar och så).
Slutade dock lyckligt, hästen friskförklarad utan men, de älskar hästen o är ute o tränar o tävlar.
så huvudsaken är ju att hästen fick det bra, o det fick han ju... men dedär åren var hemska.
