Ang. barnvakt

[astronaut]

Jag började fundera lite när jag läste en tråd där TS inte trivdes i att nästan aldrig ha fått någon barnvakt.

Jag blev väl lite förvånad. Visst, jag vet om att föräldrar uppskattar barnledighet lite då och då för att orka med kommande dagar. Men varför förväntar man sig egentligen att ens få någon barnvakt?

Det är ju barnets föräldrar som beslutat sig för att ha gökat fram barnet/barnen - så då kan väl dessa inte bli gnälliga över bristen på barnvakt?

Jag ställer själv upp som barnvakt, den längsta perioden var 1 vecka - slutkörd redan efter 1 dag så jag förstår inte hur föräldrar ens orkar dagar, veckor, månader, år utan att gå i väggen! Och ändå tillhör syrrans barn kategorin uppfostrade och lydiga!

Hoppas ingen sitter och kollar på mig och önskar livet ur mig p.g.a denna fråga, jag var mest lite nyfiken på varför föräldrar förväntar sig barnvakt till de egna barnen och smågnäller sedan över att ingen vill hjälpa till o passa!

 

[_Viva_]

Sv: Ang. barnvakt

slutkörd redan efter 1 dag så jag förstår inte hur föräldrar ens orkar dagar, veckor, månader, år utan att gå i väggen!

Precis...så då förstår du att vi behöver barnvakter.
Och att vi gnäller på bristen av dem.

Men du har rätt, vi har själva satt oss i båten så då får vi vackert ro den med.

 

[SorgVind]

Sv: Ang. barnvakt

Kan bara hålla med ovanstående, du besvarade frågan själv.
Jag har dessutom varit ensamstående med ett väldigt aktivit litet barn.
Är fullständigt slutkörd. Klart att man hoppas på barnvakt då och då.

 

[Gnarpis]

Sv: Ang. barnvakt

Nu har jag tur att mitt barn både har far- och morföräldrar väldigt nära och som gärna ställer upp och är barnvakt. Men det är ganska sällan som vi ändå utnyttjar det. Många i vår närhet blir då förvånade men vi skaffade ju inte barn för att lämna bort det
Min son är också väldigt aktiv och behöver mycket stimulans. Jag får verkligen använda fantasin för att göra honom nöjd och många är de dagar när jag blir less, men inte skaffar jag barnvakt av den anledningen.
Det gör vi när vi ska iväg på någon tillställning (ex bröllop) där det kanske inte är så lyckat att ha ett barn (1 år) med.

 

[Kimz0r]

Sv: Ang. barnvakt

Jag blev väl lite förvånad. Visst, jag vet om att föräldrar uppskattar barnledighet lite då och då för att orka med kommande dagar. Men varför förväntar man sig egentligen att ens få någon barnvakt?

Det är ju barnets föräldrar som beslutat sig för att ha gökat fram barnet/barnen - så då kan väl dessa inte bli gnälliga över bristen på barnvakt?

Jag ställer själv upp som barnvakt, den längsta perioden var 1 vecka - slutkörd redan efter 1 dag så jag förstår inte hur föräldrar ens orkar dagar, veckor, månader, år utan att gå i väggen! Och ändå tillhör syrrans barn kategorin uppfostrade och lydiga!

Hoppas ingen sitter och kollar på mig och önskar livet ur mig p.g.a denna fråga, jag var mest lite nyfiken på varför föräldrar förväntar sig barnvakt till de egna barnen och smågnäller sedan över att ingen vill hjälpa till o passa!

Jag håller med dig. Jag förstår absolut att vuxna människor/par vill ha barnfri tid också, men att man förväntar sig att ens föräldrar ska ställa upp som barnvakt tycker jag är knepigt. Att det är jobbigt att ha barn och att det är svårt att få egentid borde man kanske ha funderat på innan man skaffade barn?

Som någon annan sade i en annan tråd: var sak har sin tid.

Om barnens mor-/farföräldrar erbjuder sig eller tackar ja vid förfrågan är en sak, men att förvänta sig att de ska ställa upp är en helt annan.

 

[Hiddeous]

Sv: Ang. barnvakt

Om barnens mor-/farföräldrar erbjuder sig eller tackar ja vid förfrågan är en sak, men att förvänta sig att de ska ställa upp är en helt annan.

Fast jag skulle faktiskt bli besviken om mina föräldrar inte ville umgås alls med sina barnbarn. Inte för att jag räknar med avlastning, utan för att jag hoppas att de vill ha en relation till dem. I slutändan är det ändå morföräldrarna som väljer bort kontakt med sina barnbarn som kommer att lida mest av det - tror jag.

 

[Kimz0r]

Sv: Ang. barnvakt

Fast jag skulle faktiskt bli besviken om mina föräldrar inte ville umgås alls med sina barnbarn. Inte för att jag räknar med avlastning, utan för att jag hoppas att de vill ha en relation till dem. I slutändan är det ändå morföräldrarna som väljer bort kontakt med sina barnbarn som kommer att lida mest av det - tror jag.

Fast att "inte ställa upp när det förväntas" och "inte vilja umgås" är inte samma sak. Man måste få välja bort/säga nej ibland. Mor- och farföräldrar har egna liv också och måste få ha det. Livet tar inte slut för att de egna barnen blir vuxna.

 

[Hiddeous]

Sv: Ang. barnvakt

Fast att "inte ställa upp när det förväntas" och "inte vilja umgås" är inte samma sak. Man måste få välja bort/säga nej ibland. Mor- och farföräldrar har egna liv också och måste få ha det. Livet tar inte slut för att de egna barnen blir vuxna.

Nej, men det är ju ett givande och tagande mellan båda parter. Föräldrarna kan inte lämna bort barnen närhelst och far-morföräldrarna inte ta emot. Har man en bra relation i övrigt hade jag förväntat mig om inte hjälp när jag önskar, så i alla fall ett bra samarbete.

 

[KisseNova]

Sv: Ang. barnvakt

Tror att det beror på vem du frågar.

Blev ensamstående när sonen var 6 månader, de få gånger som han sovit hos barnvakt sen dess är lätträknade. Han är hos sin pappa varann helg, ibland oftare men det anser inte jag är barnvakt då det är hans andra förälder.

Ibland saknar jag barnvakt; att bara kunna gå iväg och sola 15 minuter i solarium, kunna få handla själv eller gå iväg till någon själv. Begär aldrig barnvakt, frågar sällan om det och försöker passa på att ha egentid varann helg.

 

[Kimz0r]

Sv: Ang. barnvakt

Nej, men det är ju ett givande och tagande mellan båda parter. Föräldrarna kan inte lämna bort barnen närhelst och far-morföräldrarna inte ta emot. Har man en bra relation i övrigt hade jag förväntat mig om inte hjälp när jag önskar, så i alla fall ett bra samarbete.

Fast jag vill inte "gå med på" det heller. Givande och tagande och samarbete mellan två parter innebär att båda parterna medverkar i/har samtycke genom hela kedjan (jfr. ett par som beslutar sig för att skaffa barn), men mor-/farföräldrarna har ju i regel ingen som helst inblandning i ett beslut att skaffa barn.

 

[Hiddeous]

Sv: Ang. barnvakt

Fast jag vill inte "gå med på" det heller. Givande och tagande och samarbete mellan två parter innebär att båda parterna medverkar i/har samtycke genom hela kedjan (jfr. ett par som beslutar sig för att skaffa barn), men mor-/farföräldrarna har ju i regel ingen som helst inblandning i ett beslut att skaffa barn.

Det förutsätter som sagt var att de vill ha en relation med sina barnbarn. Faller det sig då inte rätt naturligt att de hjälper till genom att umgås med dem på egen hand? Eller ska det umgänget bara vara på deras villkor? Det blir ju också rätt märkligt.

Jag har full förståelse för att mor/farföräldrar inte vill passa barn, men då kan man inte räkna med att ha tillgång till barnen som lite uppiggande umgänge heller. Jag vet från forskning att detta umgänge är extremt mycket viktigare för mor/farföräldrar än för för barnens föräldrar. Det kan till och med vara en fråga på liv och död: många äldre dör i förtid när de nekas tid med barnbarnen på grund av skilsmässor och annat trassel. Så jag skulle säga att makten ligger övervägande hos föräldrarna. Det är inte lika ofta som mor/farföräldrar är de som säger nej till att ställa upp. Och gör de det, well, their loss.

 

[Kimz0r]

Sv: Ang. barnvakt

Det förutsätter som sagt var att de vill ha en relation med sina barnbarn.

Och vill de det så föreligger ju heller inget problem kring det diskussionen handlar om.

Det är när föräldrar kräver och förväntar sig att mor- och farföräldrar ska ställa upp som barnvakt som det blir problem: jag ser inga alls konstigheter i att de senare har rätt/tar sig rätten att tacka nej som det passar dem.

Faller det sig då inte rätt naturligt att de hjälper till genom att umgås med dem på egen hand?

Men det ska ju ske för att de vill, inte för att de ska eller för att det är vad som förväntas. Det är ju inte bra för någon - allra minst för barnen och deras relation till sina äldre släktingar.

Jag vet från forskning att detta umgänge är extremt mycket viktigare för mor/farföräldrar än för för barnens föräldrar. Det kan till och med vara en fråga på liv och död: många äldre dör i förtid när de nekas tid med barnbarnen på grund av skilsmässor och annat trassel.

Nu handlar ju inte diskussionen om föräldrar som nekar sina föräldrar umgänge med barnbarnen, utan snarare det rakt motsatta: föräldrar som kräver att deras föräldrar ska ställa upp.

 

[Hiddeous]

Sv: Ang. barnvakt

Och vill de det så föreligger ju heller inget problem kring det diskussionen handlar om.

Fast jag vet inte riktigt om diskussionen handlar om det heller. Vem kräver något sådant mot någon annans vilja? Ställer man upp som barnpassare (oavsett vilken roll man har) så får man väl ta det på sitt eget ansvar att man sagt ja. Det är väl snarare förväntningarna som är uppe för diskussion - alltså, gör inte X si eller så blir jag grymt besviken.

Men jag vet inte vilken tråd som avses, iofs

 

[Hiddeous]

Sv: Ang. barnvakt

Men det ska ju ske för att de vill, inte för att de ska eller för att det är vad som förväntas. Det är ju inte bra för någon - allra minst för barnen och deras relation till sina äldre släktingar.

Ja, det kan jag hålla med om. Hur man inte kan vilja umgås så mycket som möjligt med sina barnbarn har jag svårare att förstå (personligen).

 

[mino]

Sv: Ang. barnvakt

Men varför förväntar man sig egentligen att ens få någon barnvakt?

Konstig fråga. Det beror väl helt på vad man har för relation och vad man tror om sina föräldrar? Har ens föräldrar velat hjälpa till med diverse från att komma med hembakt bröd, fodrat hästar till att vara flytthjälp så skulle det vara rätt oväntat om de absolut inte skulle vilja hjälpa till med barnen?

Själv har jag det motsatta problemet att vi får smått värja oss från släkten som tjatar om att få vara barnvakt, även om det lugnat ner sig lite nu när minsta är 2.

Och ändå tillhör syrrans barn kategorin uppfostrade och lydiga!

Det här tycker jag är en deprimerande syn på barn. Är inte barn värda att tas om hand om de inte presterar så att det passar oss vuxna? Vill man vara engagerad i ett barn så får man väl hjälpa till att ta ansvar för det och tala om vilka regler som gäller. Jag vet inte vad det är med det här forumet vad det gäller krav på barn men jag har en stark känsla av att man ställer mycket mycket högre krav på barn än vad man gör på hästar som tydligen alltid är värda kärlek och omtanke oavsett hur jobbiga och knepiga de är.

 

[Petruska]

Sv: Ang. barnvakt

Det här tycker jag är en deprimerande syn på barn. Är inte barn värda att tas om hand om de inte presterar så att det passar oss vuxna? Vill man vara engagerad i ett barn så får man väl hjälpa till att ta ansvar för det och tala om vilka regler som gäller. Jag vet inte vad det är med det här forumet vad det gäller krav på barn

Det funderade jag också på. I min släkt finns det två barn som stämmer in på beskrivningen "uppfostrade och lydiga", och samtliga övriga släktingar står på kö för att få vara barnvakter åt dem och ge dem en liten paus från att vara just "uppfostrade och lydiga". Jag blir glad den dag de barnen kommer in med smutsiga kläder utan att skämmas eller be om ursäkt. Varför i all världen ska barn lyda?

 

[astronaut]

Sv: Ang. barnvakt

Det här tycker jag är en deprimerande syn på barn. Är inte barn värda att tas om hand om de inte presterar så att det passar oss vuxna? Vill man vara engagerad i ett barn så får man väl hjälpa till att ta ansvar för det och tala om vilka regler som gäller. Jag vet inte vad det är med det här forumet vad det gäller krav på barn men jag har en stark känsla av att man ställer mycket mycket högre krav på barn än vad man gör på hästar som tydligen alltid är värda kärlek och omtanke oavsett hur jobbiga och knepiga de är.

Får man inte lov att bli lite trött av barns lek och stoj? Jag klarar tyvärr inte av alla barn, speciellt inte inomhus!
Med väluppfostrade och lydiga syftar jag inte på att de är som robotar! De lyssnar på vad man säger, säger tack, snälla, förlåt o.s.v - lätthanterade (inte några som springer runt och flänger ute på stan om man är där; i hemmet så är de ju mer galningar som leker och stojar men ändå vet hur man uppför sig). Men inte katten är det så himlans stelt heller.
Jag har mött på barn som skiter totalt i artighet samt hur man uppför sig - sådana barn går inte hem hos mig.

Min syster hamnade i en krock i lördags för en fruntimmer körde mot rött. Jag skakade som ett asplöv och lugnade ner mig betydligt när syrran informerade att barnen mådde bra, dock blev tjejen inlagd i Örebro p.g.a ont i nacken.

Den enda gången jag ställer krav till mina syskonbarn är när vi är ute och då får de faktiskt uppföra sig även om vi nu sitter på McDonalds. De sitter snällt och lugnt runt bordet och äter och stör inte personer som äter. Som förälder borde man ha den kollen på sina barn och inte skylla på "de är bara barn".. föräldrar borde ha mer koll än så.
De vet även om att jag får lätt huvudvärk av skrik och massa stoj, visst leker de men går jag upp och lägger mig i ett rum p.g.a att jag vill vara ifred så kommer de inte inspringandes och fortsätter leka jordbävning där!

Det var en beskrivning, om du kanske förstod hela meningen:
"Jag ställer själv upp som barnvakt, den längsta perioden var 1 vecka - slutkörd redan efter 1 dag så jag förstår inte hur föräldrar ens orkar dagar, veckor, månader, år utan att gå i väggen! Och ändå tillhör syrrans barn kategorin uppfostrade och lydiga!" Så förstår du att jag inte anser att barn ska vara stela robotar som ugglar i sitt hörn en hel dag.

Sedan:
Alla vill säkert lära känna sitt barnbarn/syskonbarn men alla gillar inte det faktumet att människor förväntar sig vår hjälp när det är föräldrarna som bestämt sig för att göka fram ett barn. Och sedan gnälla över bristen av barnvakt! Jag kan ju förstå att ibland är det skönt att få vara barnlediga och bara vara; men det är något som är guld värt och inte något man bör kräva av en anhörig.

 

[astronaut]

Sv: Ang. barnvakt

Det funderade jag också på. I min släkt finns det två barn som stämmer in på beskrivningen "uppfostrade och lydiga", och samtliga övriga släktingar står på kö för att få vara barnvakter åt dem och ge dem en liten paus från att vara just "uppfostrade och lydiga". Jag blir glad den dag de barnen kommer in med smutsiga kläder utan att skämmas eller be om ursäkt. Varför i all världen ska barn lyda?

Om man kör med "varför i all världen ska barn lyda" så kan man ju lika gärna ifrågasätta varför alla människor ska lyda!?

 

[ch791022]

Sv: Ang. barnvakt

Det förutsätter som sagt var att de vill ha en relation med sina barnbarn. Faller det sig då inte rätt naturligt att de hjälper till genom att umgås med dem på egen hand? Eller ska det umgänget bara vara på deras villkor? Det blir ju också rätt märkligt.

Fast det är väl inte ett dugg märkligt att relationen mellan barnbarn mor/farföräldrar sker helt på deras villkor, eftersom i min värld ska dom bara göra det som dom vill göra inte ett dugg mer. Dom har redan haft sina barnår, och sin tid med ansvar när du växte upp... Det är nu dom har alla rättigheterna men ingen av skyldigheterna för dom är dina som förälder...

/Camilla

 

[TinyWiny]

Sv: Ang. barnvakt

Du hade gillat mina barn även när de var små Jag anser precis som du att barn gärna får smutsa ner sig, leka och stoja men de ska också kunna respektera andra människor.
Jag hade mycket problem med huvudvärk redan när mina var små och de tystade sina kompisar om de började skrika när de lekte inomhus för de visste att skriker gör man inte inne för då får mamma huvudvärk.

Jag tycker också att det är fel att kräva barnvakt, det var ett fåtal gånger jag hade barnvakt när mina var små trots att jag var ensam med dem och trots att deras pappa mest lyste med sin frånvaro.
Jag har ju valt att skaffa barn och då vill jag ta hand om dem med.

Som jag skrev i den andra tråden så anser jag att man kan umgås allihop istället för att använda mor/farföräldrarna som några som enbart finns för att vara barnvakt och skylla på att det är för att de ska få en relation.

Som sagt, var sak har sin tid.