Tja provocerad fine. Men lovar att jag ser inte ner på någon. Men tycker inte det är en rättighet att ta lån i miljonklassen som mer eller mindre kan ruinera sitt ekonomiska liv som baseras på saker du inte själv har kontroll över. Och tycker det är en sundare inställning att skippa skuldsätta sig i den mån det går. Det är så jädra lätt att titta på kalkylerna och tro att man bor billigare. Sen går räntan upp till 7% igen. Och kylen går sönder och man blir arbetslös eller andra grejer. Och då sitter man i skiten. Kanske måste sälja snabbt för lösa en besvärlig sits. Sitter man i lägenhet har man endå en viss trygghet. Sitter du i hus tar banken vad du har om du inte kan betala. SOC betalar aldrig för bostadsrätter eller hus. Även om det är billigare än en normal hyra.
Och enligt mig och min uppväxt är 17000 i månaden mycket pengar. prova 17000 före skatt för en singel rökande mor och 3 barn. Och skuldsatt pga olika val i livet. Så är du mer närmare min uppväxt.
Förövrigt bör man ju andå ha en nyanserad bild av det.
Men är nyfiken du tycker det är helt ok att ha 2 mille lån på en inkomst på 17000 ut i månaden ? Och vara i en situation där ditt liv påverkas rät mycket av räntorna. Och där övrigt sparande och hobbies blir lidande?
Hur mycket man kan, bör eller ska ha som lån, kan alltid diskuteras. Och naturligtvis, om man lånar, så måste man ha de marginaler som krävs både för att hantera ränteförändringar, och ändrade livssituationer.
Jag vill att det ska finnas bra och billiga hyresrätter i ett rimligt stort utbud och alla stadsdelar/bostadsområden ska innehålla både hyresbostäder och köpesbostäder.
Då kommer priserna på bostadsrätter att sjunka, och sjunker priserna på bostadsrätter, så sjunker priserna på villor/radhus.
Vore det så, skulle vi inte ens behöva ha den här diskussionen.
Inne i större städer finns sällan villor, så där kan det bara finnas lägenheter, men ytterområdena bör helst vara vara blandade.
Min uppfattning är att den omfattande ombildning av hyresrätter (även allmännyttans) till bostadsrätter som gjorts de senaste 25 åren, i synnerhet i storstäderna, är rent ut sagt oförskämt mot väldigt många människor som inte borde skuldsätta sig, men som tvingas låna för att få någonstans att bo alls.
Man har alltså flyttat, eller skapat, en skuldbörda, där fastighetsbolag, privata hyresvärdar, och allmännyttan har blivit kvitt skulder, och dessa skulder har individualiserats, så att det finns ett stort antal individer/familjer som har skulder som sammanlagt är enormt mycket större än marknadsvärdet som hyresfastigheter.
Allmännyttan skapades en gång i världen, för att säkerställa att människor i alla samhällsklasser, inte bara de mest välsituerade, skulle kunna få bra bostäder till ett rimligt pris, och utan att skuldsätta sig. Numera är allmännyttan sönderslagen, så att de "bra" fastigheterna i "bra" lägen har blivit bostadsrätter (med rejält skuldsatta f.d. hyresgäster), och de trista och sämsta miljonprogramsfastigheterna i "dåliga" lägen är det som huvudsakligen återstår...
HSB byggde också på idéer om bra bostäder till allmänheten, man bosparade till insatsen, och kunde efter ett antal år (rätt stort antal, men ändå), "få" en lägenhet utan att behöva skuldsätta sig upp över öronen, utan bara måttligt. HSB av idag är huvudsakligen ett kommersiellt fastighetsbolag...
Numera har det skapats ett system där det inte längre är möjligt att välja mellan olika upplåtelseformer och boendeformer, utan man tvingas köpa en bostad till upptrissade priser, och skuldsätta sig, oavsett vad man innerst inne egentligen vill.