Amningsångest.........

[Jippo]

Dämpa den, nån snälla!! Min son, nu drygt 6 månader vill inte amma längre Jag åkte bort förra helgen, pumpade ur och försökte hålla produktionen uppe, men nu när jag kommit hem vill han inte ta bröstet och jag blir så ledsen och får dåligt samvete... Han har ätit smakisar i drygt en månad så maten är introducerad under amning, men jag vill ju forsätta amma honom! Tycker det är sååå mysigt, men han blir jättearg och skriker när jag lägger till honom. Har nu försökt sen i söndags kväll och då tog han en slurk sen var det stopp. Vad göra? Bara acceptera att han inte vill och vara nöjd över att han faktiskt ammat i 6 månader....

 

[ameo]

Sv: Amningsångest.........

Han har nog bestämt sig för att det räcker nu, tycker jag det låter som. Koppla av, försök möjligen att "hobbyamma" på kvällarna eller nåt, men använd annan mat för näringens skull. Kanske slutar ni helt nu, kanske kan ni fortsätta på hobbynivå eller ännu mer. Acceptera hans vilja och var glad för den tid ni fått - säjer ameo som inte ammat något av sina barn, mer än att trean lyckades hobbyamma några enstaka kvällar....

 

[Lupin]

Sv: Amningsångest.........

Håller med ameo! Amma inte honom mot hans vilja. Min son tyckte det räckte när han var 4½ månad. Lite sorgligt kändes det, men han mådde hur bra som helst och det är ju ändå huvudsaken.

Acceptera hans vilja och var glad för det ni haft. Nu börjar en ny fas!

 

[Fnyfniken]

Sv: Amningsångest.........

Vid vecka 23 kan barnet också bete sig annorlunda och matvägra, mjölkvägra, etc på grund av de förändringar som barnet genomgår. Ofta vill barnet amma igen några veckor senare.

Försök att hålla produktionen igång, pumpa ur eller amma lite på kvällen och se om han inte ändrar tillbaka om några veckor. Om han har bestämt sig för att sluta, tänk på att amningen är för barnet, inte för mamman, och acceptera det. 6 månader är ju långt mer än tillräckligt ändå :-)

Fny

 

[FeelingGreen]

Sv: Amningsångest.........

Visst var det mysigt att amma... men det var faktiskt skönt ändå när den tiden var över, och man fick tillbaka lite av sin kropp. Jag blev mycket piggare igen!

Jag ammade 6 resp 8 månader och tyckte att det var alldeles lagom för oss.

Hoppas att du kommer att trivas - hur det än blir.

 

[bananabambi]

Sv: Amningsångest.........

Min son gjorde precis likdant vid 6 månaders ålder. Jag nattammade bara då, eftersom han ville äta mer mat dagtid och det då föll sig naturligt att inte amma dagtid. Och i december var jag i Tyskland i två dagar, och det var meningen att sambon skulle ge honom välling istället för nattamningen. Men första natten som jag var borta fick han sin första tand, och totalvägrade vällingen, samma sak andra natten också. Och när jag var hemma natten därpå ville han inte ammas. Så jag fick sluta lagom så jag aldrig hann känna av hans huggisar, perfekt

Jag ser bara positivt på det, är så himla glad över att han fick bestämma helt själv när han ville sluta. Dock hade jag nog tänkt nattamma tills han var ett år, men när han sedan vill annorlunda så är det ju bara att följa det.

Var glad över att du lyckats sluta så enkelt, och inte behövt tänka på att trappa ner.

 

[Jippo]

Sv: Amningsångest.........

Han har nog bestämt sig för att det räcker nu, tycker jag det låter som. Koppla av, försök möjligen att "hobbyamma" på kvällarna eller nåt, men använd annan mat för näringens skull. Kanske slutar ni helt nu, kanske kan ni fortsätta på hobbynivå eller ännu mer. Acceptera hans vilja och var glad för den tid ni fått - säjer ameo som inte ammat något av sina barn, mer än att trean lyckades hobbyamma några enstaka kvällar....

Hobbyamma funkar inte alls, för han vänder bara bort huvudet och gallskriker Så det är nog bara att gilla läget, att han är nöjd på annat helt enkelt :smirk:

 

[Jippo]

Sv: Amningsångest.........

Vid vecka 23 kan barnet också bete sig annorlunda och matvägra, mjölkvägra, etc på grund av de förändringar som barnet genomgår. Ofta vill barnet amma igen några veckor senare.

Försök att hålla produktionen igång, pumpa ur eller amma lite på kvällen och se om han inte ändrar tillbaka om några veckor. Om han har bestämt sig för att sluta, tänk på att amningen är för barnet, inte för mamman, och acceptera det. 6 månader är ju långt mer än tillräckligt ändå :-)

Fny

Du har ju helt rätt i att amningen är för barnet, även om jag tycker det är mysigt själv . Känns lättare när man tänker på det, tack!

 

[Jippo]

Sv: Amningsångest.........

Min son gjorde precis likdant vid 6 månaders ålder.

Jag ser bara positivt på det, är så himla glad över att han fick bestämma helt själv när han ville sluta. Dock hade jag nog tänkt nattamma tills han var ett år, men när han sedan vill annorlunda så är det ju bara att följa det.

Var glad över att du lyckats sluta så enkelt, och inte behövt tänka på att trappa ner.

Visst är det så, och jag tycker det är jättebra att han får bestämma och inte jag. Men det är ändå lite vemodigt... När min dotter var lika gammal som sonen är nu så slutade hon självmant, hon också, det var bara det att sonen visat så tydligt att han gillat det så mycket så jag blev nog snopen när han totalvägrar liksom :smirk: Dessutom hade jag jobbigt med amningen med dottern, den här gången har det funkat så bra, så känslan är helt annorlunda mot när dottern ville sluta. Hade nån skrivit ett sånt här inlägg DÅ, hade jag svarat den personen på samma sätt som ni svarat mig. Det är bara så skönt att höra andra utifrån säga det jag egentligen redan vet..... Men men, ni vet väl själva hur hormonerna spelar en spratt ibland

 

[Jippo]

Sv: Amningsångest.........

Håller med ameo! Amma inte honom mot hans vilja. Min son tyckte det räckte när han var 4½ månad. Lite sorgligt kändes det, men han mådde hur bra som helst och det är ju ändå huvudsaken.

Acceptera hans vilja och var glad för det ni haft. Nu börjar en ny fas!

Det skulle inte GÅ att amma honom nu, som han vrider sig och vrålar och visar med ALL tydlighet i världen att han inte vill ta bröstet Det skulle bli övergrepp. Jag har bara provat att lägga till honom, men så fort han blir ledsen tar jag bort honom såklart

 

[åke]

Sv: Amningsångest.........

Det är bara att ge upp och stoppa undan tuttarna till nästa kotte. Han vill ju inte mer.

 

[havreflinga]

Sv: Amningsångest.........

Jag har inga egna erfarenheter av sånt här, men jag har ofta läst att bebisar från den åldern och uppåt kan variera mycket i inställningen till amning. Ibland vill de inte alls i en vecka, för att plötsligt vilja dia jätteofta igen.

 

[Lupin]

Sv: Amningsångest.........

Vid vecka 23 kan barnet också bete sig annorlunda och matvägra, mjölkvägra, etc på grund av de förändringar som barnet genomgår. Ofta vill barnet amma igen några veckor senare.

Försök att hålla produktionen igång, pumpa ur eller amma lite på kvällen och se om han inte ändrar tillbaka om några veckor. Om han har bestämt sig för att sluta, tänk på att amningen är för barnet, inte för mamman, och acceptera det. 6 månader är ju långt mer än tillräckligt ändå :-)

Fny

Vet inte om du menade att svara mig eller TS? Nu är ju min lille knodd 9½ månad gammal, så det var några månader sedan det hände för oss... Jag försökte vid några tillfällen senare, för att se om han var intresserad, men det var han aldrig igen. Han var så nöjd så!

Nu kunde jag iofs bara helamma första månaden, pga Raynauds syndrom i bröstvårtorna. Sen pumpade jag istället och gav på flaska + smög gradvis in ersättning som komplement. Efter några veckor fick han ca 50-50. Sista 1½ månaden upptäckte jag att det fungerade att morgonamma (dvs hobbyamma en gång/dygn) eftersom han sög så kort tid på varje bröst att jag inte fick någon nämvärd kärlkramp. Mysigt! Men efter 4½ månad totalt så tyckte han det var helt ok att sluta.

 

[Lupin]

Sv: Amningsångest.........

Det skulle inte GÅ att amma honom nu, som han vrider sig och vrålar och visar med ALL tydlighet i världen att han inte vill ta bröstet Det skulle bli övergrepp. Jag har bara provat att lägga till honom, men så fort han blir ledsen tar jag bort honom såklart

Nej precis! Man ska ju aldrig tvinga bebisen/barn att äta. Finns ju ingen anledning att fortsätta om de inte vill längre. Du kan ju göra som Fnyfiken föreslog och prova igen om en/någon vecka. Antingen så vill han igen, eller inte.

 

[Jippo]

Sv: Amningsångest.........

Nej precis! Man ska ju aldrig tvinga bebisen/barn att äta. Finns ju ingen anledning att fortsätta om de inte vill längre. Du kan ju göra som Fnyfiken föreslog och prova igen om en/någon vecka. Antingen så vill han igen, eller inte.

Jag tror att anledningen till min ångest bottnar i att jag var egoistisk och åkte bort, så att han "fick lov" att sluta amma (kunde ju ha stannat hemma....), samt att han nu är sjuk i öroninflammation och lunginflammation.... Men, som sgat, det är nog bara att gilla läget.

 

[Lupin]

Sv: Amningsångest.........

Varför är man så snabb att hitta fel hos sig själv? Och förstora upp det omåttligt... Visst, du åkte hemifrån, men han svalt ju knappast ihjäl! Och det är ju knappast ditt fel att han blivit krasslig, eller hur? Det har absolut inget att göra med amningsstoppet. Skickar över ett gäng tröstkramar! Hoppas lillen kryar på sig.

 

[TinyWiny]

Sv: Amningsångest.........

Jag tror att anledningen till min ångest bottnar i att jag var egoistisk och åkte bort, så att han "fick lov" att sluta amma (kunde ju ha stannat hemma....), samt att han nu är sjuk i öroninflammation och lunginflammation.... Men, som sgat, det är nog bara att gilla läget.

Inte ska du känna dej egoistisk du hade ju inte övergivit honom eller hur
Om han är sjuk nu så kanske att det funkar senare, kan vara jobbigt att ligga ner med öroninflamation och lunginflamation, när min son fick öroninflamation när han var nio månader så satt han upp och blev ammad

 

[Jippo]

Sv: Amningsångest.........

Tack!! Det värmde! Nu har jag kommit på den geniala iden att handmjölka ur lite (finns fortfarande lite kvar i de dära bröna ) och ge ur flaskan istället så får han lite nu när han är sjuk. Det gillar han i alla fall

 

[Lupin]

Sv: Amningsångest.........

Bra idé! Fortsätt gärna så länge du klarar det, om du klarar det. Själv hade jag svårt för att handmjölka, tyckte mest det blev kladdigt och inte lyckades jag pricka rätt så ofta heller. Pumpen blev min "räddning". Bebisen mår ju lika bra av att få bröstmjölken via flaska.