Jag tror att oavsett vad man väljer i sitt föräldraskap så finns det alltid någon som tycker man gör fel. Gällande amning kan jag förstå att man upplever en stark press gällande det när bebisen är liten eftersom de finns så många generella hälsomässiga fördelar med amning så man får höra om från vården. Men samtidigt så minskar ju amningsfrekvensen i Sverige de senaste åren mkt. Att amma efter 6 månader anses ju typ vara konstigt upplever jag för att inte tala om efter 1 år.
Jag ammar fortf min son på 1.5 år och helammade till 6 mån. För oss har det varit något vi båda älskat, supermysigt och smidigt. Sen är det ju väldigt tidskrävande och mkt jobb i början, man ammar ju typ hela tiden. Och såklart gör det att bebin föredrar en till viss del och ju mer det är så desto mer är det ju tufft. För oss så har sonen accepterat sin pappa som varit nära med honom mkt från första stund, när jag ammat har han tagit hand om det mesta i övrigt, blöjbyten, gosat, gått promenader med bebin i sjal. Han har även tagit stor del av hushållet under den tiden postpartum. Det har funkat jättebra.
Nu ligger vi väldigt lika hos sonen, ibland föredrar han sin pappa och lite oftare mig men båda går alltid bra. Vid 6 mån kan ju pappan börja mata med annat och då är man ju inte så låst längre. Hans pappa kan även ta nattning och ta honom på natten men det är lite bökigare då han får gå upp och vagga då. Medan jag kan ligga kvar och sova medan jag ammar typ föräldraledighet har jag haft i ett år och pappan sex månader. Vilket man såklart kan diskutera ur ett ekonomiskt jämställdhetsperspektiv. För min del var min fl med sonen den bästa tiden i mitt liv och jag hade inte velat göra annorlunda oavsett vad. Gå tillbaka till jobb vid 6 mån hade krossat mitt hjärta.
Men alla är så olika, tycker man ska följa sin magkänsla.
Jag ammar fortf min son på 1.5 år och helammade till 6 mån. För oss har det varit något vi båda älskat, supermysigt och smidigt. Sen är det ju väldigt tidskrävande och mkt jobb i början, man ammar ju typ hela tiden. Och såklart gör det att bebin föredrar en till viss del och ju mer det är så desto mer är det ju tufft. För oss så har sonen accepterat sin pappa som varit nära med honom mkt från första stund, när jag ammat har han tagit hand om det mesta i övrigt, blöjbyten, gosat, gått promenader med bebin i sjal. Han har även tagit stor del av hushållet under den tiden postpartum. Det har funkat jättebra.
Nu ligger vi väldigt lika hos sonen, ibland föredrar han sin pappa och lite oftare mig men båda går alltid bra. Vid 6 mån kan ju pappan börja mata med annat och då är man ju inte så låst längre. Hans pappa kan även ta nattning och ta honom på natten men det är lite bökigare då han får gå upp och vagga då. Medan jag kan ligga kvar och sova medan jag ammar typ föräldraledighet har jag haft i ett år och pappan sex månader. Vilket man såklart kan diskutera ur ett ekonomiskt jämställdhetsperspektiv. För min del var min fl med sonen den bästa tiden i mitt liv och jag hade inte velat göra annorlunda oavsett vad. Gå tillbaka till jobb vid 6 mån hade krossat mitt hjärta.
Men alla är så olika, tycker man ska följa sin magkänsla.