Sv: Amma eller dö!!!
Grim skrev:
Eftervärkarna kan jag inte tänka mig att man slipper efter snitt heller. Livmodern är ju lika uttänjd av barnet som vid en vaginal förlossning så den måste ju likväl dra ihop sig.
Korrekt! Dessutom har man ju faktiskt skurit sönder livmodern vid snittet så eftervärkarna känns förmodligen mer efter snitt än efter vaginal förlossning (nån som varit med opm båda osm kan jämföra?)
Crysler.
Jag är själv snittad pga förlossningsrädsla så jag vet precis vad det är du pratar om. MEN jag vill ändå be dig att inte vara så tvärsäker förrän du ÄR gravid och har förlossningen framför dig. KANSKE är det samma sak då, men faktum är ändå att graviditetshormonerna kan hitta på massa konstigheter i knoppen på dig så att du helt plötsligt tänker HELT annorlunda. En av mina vänner var minst lika tvärsäker som du, att hon ALDRIG skulle kalra att gå igenom en förlossning. Hon skulle absolut snittas om hon skulle ha några barn alls. MEn efter halva hennes första graviditet så bara vände det. Och tvåan födde hon dessutom helt utan bedövning. Och då ska man veta att detta är en tjej som både innan och efter detta svimmar bara hon ser en spruta...
När det gäller mina egna snitt så sa jag till redan från början att jag ville ha ett tidigt besked om att jag skulle få snitt OM jag inte, när det väl skulle vara dags, hade ändrat mig. Jag ville liksom ha det beskedet i ryggen, för att kunna slappna av och försöka bearbeta mina rädslor i lugn och ro. Tyvärr blev det ändå inte som jag önskat så jag hann bli halvt hysterisk innan jag fick mitt snittbesked och hann därmed inte bearbeta mina rädslor den gången utan det blev ett snitt. (min underbara dåvarande barnmorska - tyvärr pensionerad nu - blev URSINNIG när hon fick veta att jag med råge passerat halva graviditeten utan att ha fått mitt besked. DÅ till sist hände det något, men tyvärr för sent, som sagt)
Andra gången fick jag snittbesked av min förstående läkare redan vid inskrivningen (hon ansåg att inget hade förändrats sen förra gången, drygt 1 år tidigare). Och då berättade jag för henne at den här gången skulle jag i alla fall göra ett försök att reda ut mina knutar inför en vaginal förlossning. Men tyvärr fick jag aldrig chansen att ens försöka föda vaginalt andra gången eftersom de fått klippa upp livmodern extra mkt första gången och då FÅR man inte föda vaginalt igen. Jag får alltså inte gå igenom ett värkarbete, även om jag skulle vilja.
Som du förhoppningsvis förstår så är jag INTE någon snittmotståndare! Absolut inte!
MEN jag är en förespråkare för att man i alla fall ska vara ödmjuk inför den stora kunskap och samlade erfarenhet inom detta ämne som finns inom mödravård och kvinnokliniker.
Och framförallt, var inte så förbenat envis att du vägrar se åt något annat håll än det du bestämt dig för, innan du är där! Ta av dig skygglapparna och försök se lite på sidan av vägen också! Det är inte farligt att titta på dikena, även om man inte vill bada i dem..
