Amma eller dö!!!

[Jippo]

Sv: Amma eller dö!!!

VEM har påstått att kejsarsnitt är den smidiga och smärtfria förlossningsformen?

Efter mitt "ur-akuta" snitt i februari tog det mig minst två veckor innan jag fick full rörelseförmåga tillbaka. Komplikationer efter snitt, såsom de jag fick är rätt vanliga.

ONT ONT ONT gjorde det!! Och jag hade föredragit att slippa snitt.

Håller med dig. Jag blev också akutsnittad och dagen efter när jag skulle upp ur sängen så gick det inte! Jag gick med ett gåbord i tre dagar, sakta sakta. Och ta sig ur sängen 2-3 veckor efter åt var rena pesten. Man fick rulla på nåt sätt Nu är det 6 månader sen och jag har ännu inte återfått känseln från naveln och ner till snittet. Och gå på toa ska vi inte prata om... Det tog några veckor innan man vågade/klarade av att "trycka på", styrkan fanns inte... Dessutom gick man på smärtstillande i 2-3 veckor efter förlossningen, vilket säkert inte var helt nyttigt för barnet, men det fanns liksom inget alternativ Så kejsarsnitt är allt annat än smärtfria.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag å slice påstår inte att vi inte tror att det gör ont.Vad vi försöker säga är att vi hellre tar smärtan från ett snitt än en vaginal förlossning.

Vid ett snitt så har man ju inte ont just då å självklart gör det ont efteråt, det är ju ett sår man skapat, men det gör ont efter alla operationer å folk har överlevt det oxå.

Jag vill inte vara med om en vaginal förlossning då smärtan förknippas med barnet, vid ett snitt så finns ju redan barnet när smärtan sätter in.

Jag vet inte hu jag ska förklara på ett annat sätt.
Jag vill inte minnas min förlossning å ankomsten av mitt barn som ngt hemskt, ångestframkallande å smärtsamt.
Men som jag nämnt tidigare så är det inte bara det. :smirk:

Alla får inte jätteont efter ett snitt, jag har flera kompisar som snittats å min mamma har dessutom snittats med både mig å min bror(hennes bäcken var för smalt) å ingen hade ont faktiskt.
Det ena var att det drar i såret första gången de ska upp å gå men mamma tyckte det var mkt mindre smärta än ligga där med pinvärkar(då har ju inte ens de riktiga värkarna satt in) i flera timmar.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Självklart är man kanske nyfiken på anledningen till att ngn väljer vaginal eller kejsarsnitt men om man är riktigt rädd så blir det inte bättre att man ifrågasätts hela tiden, vi har ju våra skäl å gör det absolut inte av bekvämlighets skäl.

Vi är vuxna nog att inte ifrågasätta varför ni vill gå igenom en ångestframkallande å smärtsam vaginal förlossning med ihopsyning å värkar i flera timmar.
Det är era val.

Men vi vill inte vara med om ngt sånt pga stark rädsla å panikångest.Därför skulle vi önska att man inte skuldbelade oss hela tiden.
Kunde barnet komma med storken skulle ingen vara gladare än jag å slice

 

[Thelma]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag respekterar din åsikt och din önska att snittas. Alla är vi olika och har olika förutsättningar och rädslor.

Jag är faktiskt like orolig för nästa förlossning pga komplikationerna vid den förra. Jag VILL föda vaginalt även denna gång, men eftersom det var så dramatiskt då, så undrar man ju OM man är kapabel till det :-/
Men komplikationerna efter snittet var rent ut sagt för dj-vliga.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Jo det kan ju hända sånt oxå.Jag vet en tjej var snittet började gå upp igen om det var häftningar/stygnen som började lossna

 

[Silverkedjan]

Sv: Amma eller dö!!!

Kunde barnet komma med storken skulle ingen vara gladare än jag å slice

Det kan de. Nästan.

Man behöver inte föda barn.

Vill man inte föda eller amma kanske adoption är ett mycket bättre alternativ.

 

[CillaW]

Sv: Amma eller dö!!!

Vi är vuxna nog att inte ifrågasätta varför ni vill gå igenom en ångestframkallande å smärtsam vaginal förlossning med ihopsyning å värkar i flera timmar.

Nej, nu kan jag bara inte vara tyst längre.

Ja, vaginal förlossning gör ont i de flesta fall. Värkar gör ont. Men de går över.

Om man som nybliven mamma tittar på sitt barn och tänker "fy fasen, det var den där lilla saken som gav mig så ont, nä, bort med den!" så har man allvarligare problem än förlossningsrädsla.

Min första förlossning gjorde vansinnigt ont. Det minskade knappast min kärlek till min son!
Jag gick sönder en del, blev ihopsydd, gick som en låghalt anka i några dagar. Det gick över.
De tjejer som snittats, på samma avdelning, var avundsjuka på mig som var så pigg och rörlig efteråt.

Kejsarsnitt föresvävade mig aldrig, även om jag som de flesta andra var orolig inför förlossningen.

Det finns bra bedövning att tillgå, även om jag inte tog något annat än lustgas första gången.

Andra gången hade jag ryggbedövning och en helt suverän förlossning. Smärta de sista tretton minuterna, under krystvärkarna.

Att påstå att varannan ryggbedövning inte tar är inte bara lögn utan dessutom kavlificerad skräckpropaganda. Att det skulle vara sant för att det är en narkosläkare som sagt det och att "hon skulle inte fått tjänsten om hon inte varit kompetent och kunnig" är mer än skrämmande.
Den läkaren har uppenbarligen stora brister i sin utbildning om hon kunde påstå något sådant.

Och sedan får jag bara hålla med de andra kloka kvinnorna här och säga att för min del är jag inte tillräckligt ung för att vara tvärsäker.

Cilla,

också läkare

 

[Magdalena]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag vill inte vara med om en vaginal förlossning då smärtan förknippas med barnet, vid ett snitt så finns ju redan barnet när smärtan sätter in.

Du missar nånting här. Så fort barnet är ute är smärtan BORTA! Det är som ett trolleri, jag lovar. Jag har även haft ett missfall där det gjorde snoront medan det som skulle ut stöttes ut, men så fort det var ute så var det som att trycka på en knapp även där, borta. Och man MINNS INTE smärtan. Visst kommer man ihåg att det gjorde ont, men det går inte att föreställa sig efteråt hur det kändes under tiden.

Så din association borde istället vara "YES, där är min bebis som fick det att sluta göra ont". Kanske läge att gå djupare inpå varför du tror att du skulle reagera som du säger. Klart intressant. När det gäller anknytning osv så är det många fler som jag pratat med och hört om som fått såna problem efter just snitt.

 

[slice]

Sv: Amma eller dö!!!

Under hela mitt liv har mamma i princip bara pratat om hur i helvete ont det gjorde när jag föddes.

 

[mandalaki]

Sv: Amma eller dö!!!

Och sedan får jag bara hålla med de andra kloka kvinnorna här och säga att för min del är jag inte tillräckligt ung för att vara tvärsäker.

Jag minns tydligt hur jag tänkte under mina 19-år: varför trycka ut en jätteunge genom ett pyttehål i ett helt dygn när man kan operera ut den ur magen på några minuter?

Förmodigen hade jag dessutom envetet hävdat min åsikt tvärsemot förlossningsvårdens samlade erfarenhet och två Buke-medicinare som dessutom fött barn. Det är mycket enklare att vara 19 :smirk:

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Även om det finns en massa bedövnings metoder man försöker lura i kvinnorna så funkar inte allt.Man har ju ändå smärta fast epiduralen tar bort topparna.

Min kusin tog allt som gick å ta å sa att det spelar ingen roll hur mkt man tar, det är djävulskt smärtsamt iaf.Hur ont gör det inte då utan bedövning undrar man.Men jag tänker inte ta reda på det :smirk:

Lustgas tar inte på mig så det är inte ett alternativ, fick lustgas en gång på högsta effekt å kände inte ngn påverkan alls, dom var ganska förbluffade...

Även om smärtan går över så tänker jag inte vara med om det för jag vet hur mkt ångest jag skulle ha när jag väl låg där i dödsplågor å smärtor.
Jag avskyr meningar som "det går över".
Vad bra att du överlevde din smärtsamma förlossning men alla är inte du.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Visst kan jag adoptera å det vill jag göra oxå, tyvärr har jag ingen sambo kvar att skaffa barn med då han inte känner att ett adopterat barn skulle kännas som ens eget.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Nu vet inte jag om du varit med om en ovanligt bra förlossning men smärtorna brukar inte gå över bara sådär.
För det första måste man för det mesta sys å jag känner många som sa att det inte var smärtfritt.Dessutom får man eftervärkar när livmodern ska dras ihop så det där köper jag inte.

 

[Magdalena]

Sv: Amma eller dö!!!

Jodå, jag och många med mig säger EXAKT samma sak. Jag är dessutom sydd och det var ingenting jämfört med smärtorna från kejsarsnittet. Det där att smärtan bara försvinner är det knappast bara jag som säger, fråga vem som helst som fött vaginalt. Smärtan från att sys är oftast mer "outhärdlig" just för att det är något som man KAN avsluta egentligen (man kan sparka sköterskan som syr eller nåt, he he). Eftervärkarna var som svag mensvärk och knappast särskillt smärtsamt. Det som gör ont är öppningsskedet, och under krystningen så svider det en del, och så fort barnet är ute är det inget mer som ska öppnas, och inget som töjer, så JO smärtorna försvinner totalt! Jag lovar, det är många fler än jag som kan säga samma sak. Jag har faktiskt aldrig hört någon som sagt att det fortsatt göra ont efter barnet är ute...

Däremot kan jag tala om hur vidunderligt jobbigt det är att inte kunna komma ur sängen efter snittet. Att behöva ha kateter. Att plötsligt behöva ändra hela sitt arbetssätt när man ska resa sig ur sängen (använda bara benen, absolut inte magen, när man under graviditeten gjort precis tvärtom för att skona fogarna). Att inte kunna ta upp sin bebis själv för man har droppnålar i händerna. Att avundsjukt sucka när man ser de som fött vaginalt studsa omkring i korridoren när man själv tar en kvart på sig att hasa 20m till fikavagnen.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Jo jag vet hur HEMSKT det är med snitt och jag vill fortfarande genomföra det. :smirk:

 

[westernway]

Sv: Amma eller dö!!!

Äsch, de är bara sååå "Nitton"!

Sådana kan bara tänka på sig själva och allt som kan komma ivägen för deras planer skall "fet-bort".
Den egna Kvinnokroppen är fortfarnade ganska så ny och inte helt känd.
Den skall då utforskas och ägas och ändras till att passa in i de "Stora Planerna".
19-åringar skall vara sådana, annars så skulle utvecklingen stanna av.
Men de skall inte vara föräldrar samtidigt, det bör de vänta med tills att de har slutat att vara "Nitton".

Jag har en mamma som fortfarande som pensionär är ganska så "NItton".
På vissa så det liksom inte över.
Och det blir inte alltid så bra.

Hmm.. nu tog jag nog lite illa upp. Är just 19 år och mamma.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

jaaa varför är det så fel att vara 19?

 

[mandalaki]

Sv: Amma eller dö!!!

Fast Inte_Ungs poäng är nog att 19 inte i första hand är en ålder

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Fast det hoppas jag redan alla förstått

 

[Thelma]

Sv: Amma eller dö!!!

Däremot kan jag tala om hur vidunderligt jobbigt det är att inte kunna komma ur sängen efter snittet. Att behöva ha kateter. Att plötsligt behöva ändra hela sitt arbetssätt när man ska resa sig ur sängen (använda bara benen, absolut inte magen, när man under graviditeten gjort precis tvärtom för att skona fogarna). Att inte kunna ta upp sin bebis själv för man har droppnålar i händerna. Att avundsjukt sucka när man ser de som fött vaginalt studsa omkring i korridoren när man själv tar en kvart på sig att hasa 20m till fikavagnen.

Jag lydde sköterskans order om att vara uppe och röra på mig så fort som möjligt. Det var säkert därför jag började blöda invärtes... så de kommande veckorna hade jag svullen mage, läckande sårvätska, blod och levrat blod från såret, häftor som ömmade och lossnade + fastnade i alla kläder. Dessutom tyckte de som plåstrade ihop mig efteråt att man VISST kan tejpa fast kompresserna i mitt könshår

Det var som sagt för -ligt... Man fick förbereda sig mentalt i en kvart för minsta lilla rörelse.
Plus alla vanliga besvär såsom avslag, spända & läckande bröst..

Som sagt, jag hade föredragit en vaginal förlossning.

Men resultatet var alldeles, alldeles underbart..