Förbluffad, förvånad och förbannad snarare. Förbluffad och förvånad över hur någon jag haft en så nära relation med kan vara så respektlös och förbannad över all energi det har tagit. För att stora viktiga händelser som varit i sommar som borde varit glädjefyllda och fyllda av roliga minnen nu istället blev något jag med nöd och näppe andades mig igenom och nu knappt minns för att jag mådde så dåligt och det helt i onödan. Händelser som aldrig kommer igen och som jag aldrig kommer få uppleva i normalt sinnestillstånd. Tanken på det, att jag inte fick den upplevelsen och de minnen jag borde fått och det faktum att jag svek människor som står mig nära för att jag mådde så dåligt och därför inte kunde ställa upp som jag hade gjort annars och inte kunde glädjas med dem gör mig helt förkrossad.
Det låter verkligen som om du är mycket tagen av situationen och behöver prata med ryttaren. Ni behöver reda ut vad som har hänt. Du behöver få svar och jag tror även ryttaren behöver få svar.
Risken är stor att detta kommer att göra dig bitter och äta upp dig inombords om ni inte gör upp. Jag tycker mig kunna läsa det i dina inlägg. Det jag menar med att göra upp är att ta del av varandras minnen.
Kom i håg att även ryttaren kan fortfarande vara i ett tillstånd av förvirring och även ryttaren har ett trauma i minnet. Ryttaren kanske är en sådan person som bara kör på, utan att minnas för att det är så obehagligt.