Allvarlig ridolycka

[Trauma]

Var det här via vårdcentral eller försäkringsbolaget?
Om du är missnöjd kanske det går att byta. Verkar ju inte så hjälpsamt om det blev missförstånd.

Det är dock inte säkert att det finns så mycket konkreta råd att ge i den här situationen. Vi önskar ju ofta att det ska finnas något som ska ta bort det jobbiga snabbt. Ofta handlar det nog mer om att prata om sina upplevelser, erkänna sina känslor och ta stöd av andra människor när det blir jobbigt.

Du kanske behöver reda i det hör ett tag, vända och vrida på det för att sen landa i att du knappast kunde förväntats göra så mycket annorlunda..

Bra att du skriver här om hur du känner!

Vårdcentral.
Jo det går kanske på ytterligare en annan vårdcentral. Ibland undrar jag om jag pratar hebreiska eller något för jag verkar vara väldigt svår att förstå. Inte här på forumet, här upplever jag inte det men i verkligheten. Jag säger en sak om mottagaren verkar höra en helt annan eller om hen utgår ifrån något helt annat än mitt utgångsläge och spinner vidare på det hen tror är utgångsläget och det blir helt fel och jag får förklara och förklara hur jag tänker utan att komma någonstans. Jag vet inte.

Nej det är nog så. Jag är inte ute efter något snabbt för det vet jag inte finns men jag hade velat ha mer verktyg så att jag hade kunnat börja någonstans. Göra något konkret. Det har hänt så mycket under så lång tid och jag har aldrig hunnit återhämta mig. Sedan var hela hösten-vintern enormt pressad pga sjukdom hos den som hållit mig uppe under så lång tid och det slutade med totalsorg i våras när hen dog. Efter det känns det som om jag inte har kunnat andas och det fanns bara spillror kvar. När olyckan hände kändes det som om det bara blev stoff kvar av mig. Hur bygger man upp det igen? Hur lagar man det? Hur tillverkar man en ny själ?
Jag är ärrad av att ingen bryr sig eller vill veta sedan barnsben och det har gjort mig förtegen och privat om mina känslor. Jag har alltid hållit allt inom mig. När jag brutits ner bit för bit har jag hunnit lappa och laga själv utan hjälp men när katastroferna avlöser varandra och jag aldrig hinner resa mig helt blir det för mycket. Minst lilla får mig totalt ur balans nu (som när min bror sin vana trogen började kasta en massa lögner och skit över mig, vanligtvis hade jag bara skakat på huvdet och inte brytt mig nämnvärt) vilket gör att de omkring mig står som frågetecken för sådan brukar jag ju inte vara. Jag är ju den de vänder sig till och hur de ska hantera att jag nu behöver dem verkar inte gå så bra. Prata en gång går bra men inte återkommande och det känns som om de tycker att jag borde vara som vanligt nu. Att pansaret borde vara lagat. Erkänna känslorna är inga problem men det finns ingen som kan ta emot dem och ingen som vill, orkar eller kan lyssna av de som jag önskar kunde finnas där.

Nu vet jag ju att hästen är helt frisk. Jag har vänt och vridit på allt, gått igenom utrustningen minutiöst och nu kommer jag inte längre där. Jag tror att hade jag inte mått så dåligt redan innan olyckan så hade jag nog sett tecken på att något inte var bra, kanske handlade det bara om att kemin mellan häst och ryttare inte var bra men jag missade det i det trasiga tillstånd jag var och att jag är/var trasig av sorgen kan jag inte göra något åt. Jag har bett hästen om ursäkt för det. För att jag inte såg. Jag kan inte förändra att jag inte såg så det har jag nog släppt nu. Tror jag. Nu undrar jag mest när jag ska kunna andas igen. Hur jag ska göra för att kunna andas igen.

 

[Görel]

Vårdcentral.
Jo det går kanske på ytterligare en annan vårdcentral. Ibland undrar jag om jag pratar hebreiska eller något för jag verkar vara väldigt svår att förstå. Inte här på forumet, här upplever jag inte det men i verkligheten. Jag säger en sak om mottagaren verkar höra en helt annan eller om hen utgår ifrån något helt annat än mitt utgångsläge och spinner vidare på det hen tror är utgångsläget och det blir helt fel och jag får förklara och förklara hur jag tänker utan att komma någonstans. Jag vet inte.

Nej det är nog så. Jag är inte ute efter något snabbt för det vet jag inte finns men jag hade velat ha mer verktyg så att jag hade kunnat börja någonstans. Göra något konkret. Det har hänt så mycket under så lång tid och jag har aldrig hunnit återhämta mig. Sedan var hela hösten-vintern enormt pressad pga sjukdom hos den som hållit mig uppe under så lång tid och det slutade med totalsorg i våras när hen dog. Efter det känns det som om jag inte har kunnat andas och det fanns bara spillror kvar. När olyckan hände kändes det som om det bara blev stoff kvar av mig. Hur bygger man upp det igen? Hur lagar man det? Hur tillverkar man en ny själ?
Jag är ärrad av att ingen bryr sig eller vill veta sedan barnsben och det har gjort mig förtegen och privat om mina känslor. Jag har alltid hållit allt inom mig. När jag brutits ner bit för bit har jag hunnit lappa och laga själv utan hjälp men när katastroferna avlöser varandra och jag aldrig hinner resa mig helt blir det för mycket. Minst lilla får mig totalt ur balans nu (som när min bror sin vana trogen började kasta en massa lögner och skit över mig, vanligtvis hade jag bara skakat på huvdet och inte brytt mig nämnvärt) vilket gör att de omkring mig står som frågetecken för sådan brukar jag ju inte vara. Jag är ju den de vänder sig till och hur de ska hantera att jag nu behöver dem verkar inte gå så bra. Prata en gång går bra men inte återkommande och det känns som om de tycker att jag borde vara som vanligt nu. Att pansaret borde vara lagat. Erkänna känslorna är inga problem men det finns ingen som kan ta emot dem och ingen som vill, orkar eller kan lyssna av de som jag önskar kunde finnas där.

Nu vet jag ju att hästen är helt frisk. Jag har vänt och vridit på allt, gått igenom utrustningen minutiöst och nu kommer jag inte längre där. Jag tror att hade jag inte mått så dåligt redan innan olyckan så hade jag nog sett tecken på att något inte var bra, kanske handlade det bara om att kemin mellan häst och ryttare inte var bra men jag missade det i det trasiga tillstånd jag var och att jag är/var trasig av sorgen kan jag inte göra något åt. Jag har bett hästen om ursäkt för det. För att jag inte såg. Jag kan inte förändra att jag inte såg så det har jag nog släppt nu. Tror jag. Nu undrar jag mest när jag ska kunna andas igen. Hur jag ska göra för att kunna andas igen.

En del i det hela tror jag är att nu för tiden ska man själv veta vilket sorts stöd man vill ha när man söker om det. På många områden har det blivit ett beställarsamhälle. Vilket är jättesvårt att veta när man befinner sig i kris och bara vill hitta ett sätt att förhålla sig för att inte gå under.

Själv sökte jag psykologiskt stöd via en vårdcentral för många år sedan efter en kris i familjen. Psykologen jag fick träffa sa flera gånger att hon skulle lära mig att acceptera min situation trots att jag flera gånger sa att jag behövde hjälp med att komma ur de låsta tankebanor som jag befann mig i och måste hitta nya nya perspektiv på situationen. Det var fruktansvärt frustrerande och även kränkande att inte bli lyssnad på. Gick inte tillbaka till henne efter två besök.

 

[Trauma]

En del i det hela tror jag är att nu för tiden ska man själv veta vilket sorts stöd man vill ha när man söker om det. På många områden har det blivit ett beställarsamhälle. Vilket är jättesvårt att veta när man befinner sig i kris och bara vill hitta ett sätt att förhålla sig för att inte gå under.

Själv sökte jag psykologiskt stöd via en vårdcentral för många år sedan efter en kris i familjen. Psykologen jag fick träffa sa flera gånger att hon skulle lära mig att acceptera min situation trots att jag flera gånger sa att jag behövde hjälp med att komma ur de låsta tankebanor som jag befann mig i och måste hitta nya nya perspektiv på situationen. Det var fruktansvärt frustrerande och även kränkande att inte bli lyssnad på. Gick inte tillbaka till henne efter två besök.

Jo och jag vet det. Jag vet vad jag behöver. Jag behöver strategier som inte innefattar människor som inte finns i min närhet hur gärna jag än hade velat det men när terapeuten utgår ifrån att jag skyller på hästen och fortsätter på det spåret trots att jag säger att den tanken aldrig ens har funnits i mitt huvud utan att jag istället anser att det är jag som har svikit honom så kan det ju bara gå utför. Hen liksom klappar mig mentalt på huvudet och menar att hen vet bättre hur jag tänker och känner än vad jag själv gör. Är det så illa att man inte kan ta in en så enkel sak så kan man nog inte ta in resten heller. Ungefär som i ditt fall alltså. Hen anser att jag ska prata med mina nära men om det inte finns någon att prata med då? Om det inte finns någon som vill, kan och orkar lyssna? Det är så frustrerande!

 

[Trauma]

Nu är jag arg. Jag har sedan olyckan hände hört av mig lite då och då till ryttaren via sms och då såklart också frågat hur hen mår. Hen har antingen inte svarat alls och om hen har svarat har hen inte svarat på hur hen mår. Jag har inte velat tjata utan har verkligen försökt vara respektfull inför att hen inte vill svara/inte vill säga hur hen mår. Jag har tänkt att hen har säkert sina orsaker till att inte svara på det och jag har såklart ingen rätt att ställa några krav på att hen ska dela med sig av sitt mående.

Jag har berättat att i hästens försäkring finns en försäkring för människor som skadats runt hästen och att hen kan skicka in till den om hen vill det. Hen svarar att hen vill det. Jag beställde hem blanketten, sms;ade det och skrev att på blanketten ska hen beskriva hur olyckan gick till och vilka intyg som skulle skickas med men fick inget svar.

Igår svarade hen att hen skippar försäkringen. Jag fick då också veta att hen är friskförklarad och har varit i några veckor! Hur detta kan stämma med de diagnoser/skador hen menade att hen hade fått efter olyckan övergår mitt förstånd även om jag såklart är väldigt glad över att hen kom ur den hemska olyckan utan men. Hen vill också komma hit och börja rida igen. Jag känner bara va?! Jag skrev till hen att jag blev förvånad över hens sms och att hen vill komma hit igen och att jag trodde att hen fortfarande var dålig. Hen menar då att hen trodde att hen hade skrivit att hen blivit friskförklarad och förstår inte alls min reaktion. Jag svarade att jag har mått fruktansvärt dåligt av det här och hen undrar då varför jag inte har sagt det. Jag svarade att jag hoppas att inte någon lägger sitt eget mående på någon som har råkat ut för en så allvarlig olycka.
Jag skriver också att jag fortfarande inte vet vad som hände och hen svarar då med en tredje version. Jag vet verkligen inte vad jag ska tro men nu har jag skrivit ned det här. Nu släpper jag det här.

 

[MidnightSoul]

Nu är jag arg. Jag har sedan olyckan hände hört av mig lite då och då till ryttaren via sms och då såklart också frågat hur hen mår. Hen har antingen inte svarat alls och om hen har svarat har hen inte svarat på hur hen mår. Jag har inte velat tjata utan har verkligen försökt vara respektfull inför att hen inte vill svara/inte vill säga hur hen mår. Jag har tänkt att hen har säkert sina orsaker till att inte svara på det och jag har såklart ingen rätt att ställa några krav på att hen ska dela med sig av sitt mående.

Jag har berättat att i hästens försäkring finns en försäkring för människor som skadats runt hästen och att hen kan skicka in till den om hen vill det. Hen svarar att hen vill det. Jag beställde hem blanketten, sms;ade det och skrev att på blanketten ska hen beskriva hur olyckan gick till och vilka intyg som skulle skickas med men fick inget svar.

Igår svarade hen att hen skippar försäkringen. Jag fick då också veta att hen är friskförklarad och har varit i några veckor! Hur detta kan stämma med de diagnoser/skador hen menade att hen hade fått efter olyckan övergår mitt förstånd även om jag såklart är väldigt glad över att hen kom ur den hemska olyckan utan men. Hen vill också komma hit och börja rida igen. Jag känner bara va?! Jag skrev till hen att jag blev förvånad över hens sms och att hen vill komma hit igen och att jag trodde att hen fortfarande var dålig. Hen menar då att hen trodde att hen hade skrivit att hen blivit friskförklarad och förstår inte alls min reaktion. Jag svarade att jag har mått fruktansvärt dåligt av det här och hen undrar då varför jag inte har sagt det. Jag svarade att jag hoppas att inte någon lägger sitt eget mående på någon som har råkat ut för en så allvarlig olycka.
Jag skriver också att jag fortfarande inte vet vad som hände och hen svarar då med en tredje version. Jag vet verkligen inte vad jag ska tro men nu har jag skrivit ned det här. Nu släpper jag det här.

heart

 

[mackan]

@Trauma
Det låter objektivt som att den skadade öht inte har några tankar att det vore ditt fel osv. Att denne vill komma och rida igen är ju kvitto på det!
Att denne inte hört av sig /fattat hur illa du själv mår tycker jag inte du kan bli arg över osv.

Det låter helt enkelt som den skadade haft en tuff tid men inte alls kopplar det till dig vad som hände osv.

 

[Trauma]

@Trauma
Det låter objektivt som att den skadade öht inte har några tankar att det vore ditt fel osv. Att denne vill komma och rida igen är ju kvitto på det!
Att denne inte hört av sig /fattat hur illa du själv mår tycker jag inte du kan bli arg över osv.

Det låter helt enkelt som den skadade haft en tuff tid men inte alls kopplar det till dig vad som hände osv.

Nej det har hen inte. Det har aldrig ens varit tal om från hens håll att det skulle varit mitt fel. Att hen vill komma och rida igen har inget med vems fel det eventuellt skulle vara så det vet jag inte riktigt hur du får in att det skulle vara något slags kvitto? Kvitto på vad? Kvitto på något hen aldrig har ansett? Hen vill fortsätta rida en trevlig häst efter att ha varit på semester några veckor (medans jag trodde att hen var jättedålig) utan att behöva betala något för det. Det är vad det handlar om men är man så respektlös och nonchalant så får man inte det hos mig.

Jag är inte arg över att hen inte har fattat att jag mått dåligt. Jag vill verkligen inte att folk ska läsa mina tankar. Jag förstår inte ens hur du kan läsa in det i något inlägg jag har skrivit att jag skulle vara arg över det? Du kanske inte tycker att det är något att bli arg över när någon ljuger/undanhåller sanningen men tänk dig själv att du tror att någon du bryr dig mycket om är allvarligt skadad. Enligt de skador hen säger sig ha fått av olyckan borde hen inte kunna rida som vanligt någonsin mer och än mindre jobba och rehaben för att ens klara sig hjäpligt själv skulle ta enormt lång tid. Du får sedan veta att hen blivit friskförklarad någon/några veckor efter olyckan men du får inte veta det utan hen håller tyst om det trots frågor om hur hen mår. Jag tycker att det hör till god ton att på rak fråga i en sms-konversation efter en sådan olycka svara på hur man mår. Man behöver inte gå in på detaljer men att strunta i att berätta i flera veckor att man är friskförklarad ser jag som både märkligt, respektlöst och nonchalant. Att dessutom tro att det är fritt fram att komma tillbaka när hen har lust igen? Tycker du att det är helt okej?

Nej det är ju det hen inte har enligt vad hen säger själv. Det läkte snabbare än vad läkaren trodde enligt hen. Har man haft en såpass nära relation under såpass lång tid som vi har haft så ser jag det som självklart att man dels inte ljuger om sina skador och dels att man inte ändrar sin version flera gånger om vad som hände men vi är alla olika. Jag har enormt svårt för människor som ljuger och är så respektlösa.

 

[mackan]

@Trauma
Jag vet inte ett dugg om något annat än det du redovisat här. Därför har jag svarat utifrån vad du skrivit. Varken mer eller mindre.

Ditt sista inlägg här som svar till mig avböjer jag att kommentera. Det känns konstigt med ett så argt svar helt enkelt i sammanhanget, i kombo med ytterligare redovisningar och detaljer ingen kunnat veta när de reflekterar utifrån dina inlägg.

Dock känner jag att jag inte tänker kommentera mer utifrån din post nu . Det känns inte vettigt , varesig utifrån hur arg du blev över min reflektion, och sen resten du skriver nu ang hur du tycker relationen är mellan dig och den skadade.
Tack för mig

 

[Heulwen]

Jag förstår utifrån ditt senaste inlägg att du känner dig sårad och upprörd @Trauma . Svårt för oss dock att veta alla detaljer. Väldigt märkligt beteende av ryttaren, och det är inte min plats att försöka tolka det. Mår du bäst av att avsluta relationen så gör så och ha folk som ridkamrater som du kan lita på och trivs med.

 

[cirkus]

@Trauma
Det låter objektivt som att den skadade öht inte har några tankar att det vore ditt fel osv. Att denne vill komma och rida igen är ju kvitto på det!
Att denne inte hört av sig /fattat hur illa du själv mår tycker jag inte du kan bli arg över osv.

Det låter helt enkelt som den skadade haft en tuff tid men inte alls kopplar det till dig vad som hände osv.

Det här är ett väldigt konstigt svar och reaktion på det som TS skrivit. Det ser ut som om du inte läst tråden öht. Redan från början var det ju fastslagit att den som ramlat av inte anklagat TS att det var hens fel. Det stod klart från början att TS själv mådde dåligt över det som hänt att någon blivit svårt skadad under ritt på TS häst oavsett ansvarsfrågan.

Därefter står det klart att TS frågat många gånger hur personen mår men inte fått svar och helt plötsligt så är personen helt friskförklarad. Personen har inte brytt sig om att svara på de raka frågor den fått. Dessutom så är det ju tydligt att TS inte har velat lasta sitt mående på den skadade eller krävt att den ska fatta hur hon mår.

 

[mackan]

Det här är ett väldigt konstigt svar och reaktion på det som TS skrivit. Det ser ut som om du inte läst tråden öht. Redan från början var det ju fastslagit att den som ramlat av inte anklagat TS att det var hens fel. Det stod klart från början att TS själv mådde dåligt över det som hänt att någon blivit svårt skadad under ritt på TS häst oavsett ansvarsfrågan.

Därefter står det klart att TS frågat många gånger hur personen mår men inte fått svar och helt plötsligt så är personen helt friskförklarad. Personen har inte brytt sig om att svara på de raka frågor den fått. Dessutom så är det ju tydligt att TS inte har velat lasta sitt mående på den skadade eller krävt att den ska fatta hur hon mår.

Då tycker jag du bör läsa tråden igen inkl de tidigare kommentarer jag bidragit med . Uppenbarligen läser och reflekterar vi olika. Dock ang att ha läst hela tråden eller inte verkar du ha missat att jag svarat i den ända från början.

 

[Problematisk]

Nej det har hen inte. Det har aldrig ens varit tal om från hens håll att det skulle varit mitt fel. Att hen vill komma och rida igen har inget med vems fel det eventuellt skulle vara så det vet jag inte riktigt hur du får in att det skulle vara något slags kvitto? Kvitto på vad? Kvitto på något hen aldrig har ansett? Hen vill fortsätta rida en trevlig häst efter att ha varit på semester några veckor (medans jag trodde att hen var jättedålig) utan att behöva betala något för det. Det är vad det handlar om men är man så respektlös och nonchalant så får man inte det hos mig.

Jag är inte arg över att hen inte har fattat att jag mått dåligt. Jag vill verkligen inte att folk ska läsa mina tankar. Jag förstår inte ens hur du kan läsa in det i något inlägg jag har skrivit att jag skulle vara arg över det? Du kanske inte tycker att det är något att bli arg över när någon ljuger/undanhåller sanningen men tänk dig själv att du tror att någon du bryr dig mycket om är allvarligt skadad. Enligt de skador hen säger sig ha fått av olyckan borde hen inte kunna rida som vanligt någonsin mer och än mindre jobba och rehaben för att ens klara sig hjäpligt själv skulle ta enormt lång tid. Du får sedan veta att hen blivit friskförklarad någon/några veckor efter olyckan men du får inte veta det utan hen håller tyst om det trots frågor om hur hen mår. Jag tycker att det hör till god ton att på rak fråga i en sms-konversation efter en sådan olycka svara på hur man mår. Man behöver inte gå in på detaljer men att strunta i att berätta i flera veckor att man är friskförklarad ser jag som både märkligt, respektlöst och nonchalant. Att dessutom tro att det är fritt fram att komma tillbaka när hen har lust igen? Tycker du att det är helt okej?

Nej det är ju det hen inte har enligt vad hen säger själv. Det läkte snabbare än vad läkaren trodde enligt hen. Har man haft en såpass nära relation under såpass lång tid som vi har haft så ser jag det som självklart att man dels inte ljuger om sina skador och dels att man inte ändrar sin version flera gånger om vad som hände men vi är alla olika. Jag har enormt svårt för människor som ljuger och är så respektlösa.

Varför är du arg? Är det för att personen inte berättat för dig att hen är friskförklarad och återhämtade sig snabbare än man först trodde?

Inte alls insatt, såklart, men jag tänker att det kanske kan vara så att hen inte visste från början själv var hen stod. Även om hen aldrig anklagat dig så kan ju hen varit osäker på att fortsätta rida öht, fortsätta rida den hästen, fortsätta rida hos dig etc. Hen kanske behövde få återhämta sig i lugn och ro ett tag och komma överens med sina egna tankar?
Försöker bara se det ur ett möjligt annat perspektiv.

Men med det sagt så känner du inte att du vill att personen ska rida hos dig mer så ska du naturligtvis säga nej. Inte konstigare än så.

 

[Miran]

Om jag hade tillbringat flera veckor i ångest över något helt i onödan skulle jag också bli arg. Naturligtvis kan inte människor läsa ens tankar, men lite inlevelseförmåga måste väl ändå finnas. Självklart måste det ha lyst igenom i ts sms att hon var rädd och orolig. Att då strunta i att tala om att man är frisk ända tills man vill komma och rid gratis igen - nej, det skulle allt i mig värja mig emot.

 

[Rialavargen]

Prata med personen, då kommer dina pusselbitar läggas på plats. Sms och text i all ära, men ett samtal är det som behövs.

 

[Trauma]

@Trauma
Jag vet inte ett dugg om något annat än det du redovisat här. Därför har jag svarat utifrån vad du skrivit. Varken mer eller mindre.

Ditt sista inlägg här som svar till mig avböjer jag att kommentera. Det känns konstigt med ett så argt svar helt enkelt i sammanhanget, i kombo med ytterligare redovisningar och detaljer ingen kunnat veta när de reflekterar utifrån dina inlägg.

Dock känner jag att jag inte tänker kommentera mer utifrån din post nu . Det känns inte vettigt , varesig utifrån hur arg du blev över min reflektion, och sen resten du skriver nu ang hur du tycker relationen är mellan dig och den skadade.
Tack för mig

Hade du läst vad jag har skrivit så hade du inte svarat som du gjorde men som vanligt vid dina inlägg undrar jag om vi läser samma tråd. Det du skriver har ingen relevans överhuvudtaget vilket du hade vetat om du läst vad jag har skrivit.

Arg över din reflektion? Varför skulle jag bli arg över den? Tror du att jag blev arg för att du inte har läst tråden och svarar goddag yxskaft? Nej det lägger jag ingen energi på.

 

[Trauma]

Varför är du arg? Är det för att personen inte berättat för dig att hen är friskförklarad och återhämtade sig snabbare än man först trodde?

Inte alls insatt, såklart, men jag tänker att det kanske kan vara så att hen inte visste från början själv var hen stod. Även om hen aldrig anklagat dig så kan ju hen varit osäker på att fortsätta rida öht, fortsätta rida den hästen, fortsätta rida hos dig etc. Hen kanske behövde få återhämta sig i lugn och ro ett tag och komma överens med sina egna tankar?
Försöker bara se det ur ett möjligt annat perspektiv.

Men med det sagt så känner du inte att du vill att personen ska rida hos dig mer så ska du naturligtvis säga nej. Inte konstigare än så.

Jag är (var, jag har släppt det nu) arg för att hen överdrev sina skador, ändrar sin version om vad som hände och för att hen inte berättat att hen blev frisk så omgående. Får man de skadorna hen menade att hen fått så återhämtar man sig inte på någon/några veckor. Det är en fysisk omöjlighet. De skador hen säger sig ha fått är inte av sådan art att de kan missbedömas till den milda grad av vården utan har man fått sådana skador så är de vad de är svart på vitt efter de undersökningar som gjordes. Jag vill inte outa hens påstådda skador men tänk dig att någon säger att hen brutit benet på tio ställen och sedan är frisk veckan efter. Det är en fysisk omöjlighet att benet har läkt så mycket snabbare än normalt och att någon har brutit benet på flera ställen är ingen diagnos vården ställer av misstag.

Med de skador hen säger sig ha fått så hade det varit en omöjlighet att fortsätta rida på vanligt sätt om hen någonsin hade kunnat rida alls. Att säga att man har fått allvarliga skador än man har ser jag som väldigt märligt. Jag hade haft full förståelse för om hen inte hade velat rida mer/rida på min häst mer eller om hen hade varit tveksam till att göra det även om hen bara hade fått ett litet blåmärke. Det är inte det som är problemet. Vi reagerar olika och även en olycka man kom ur med blotta förskräckelsen kan ge trauman. Problemet är att hen ljög och ändrar sin version utefter vad som passar hen. Nu vill hen rida och då är hen plötsligt frisk? Då finns inte dessa fruktansvärda skador hen påstått sig ha fått. Jag inser nu när jag skriver till dig att ytterligare en sak som stör mig är att jag känner mig klappad på huvudet. Som att hen tror att jag inte fattar att de skador hen påstått sig ha fått omöjligt kan läka så snabbt.

 

[Trauma]

Om jag hade tillbringat flera veckor i ångest över något helt i onödan skulle jag också bli arg. Naturligtvis kan inte människor läsa ens tankar, men lite inlevelseförmåga måste väl ändå finnas. Självklart måste det ha lyst igenom i ts sms att hon var rädd och orolig. Att då strunta i att tala om att man är frisk ända tills man vill komma och rid gratis igen - nej, det skulle allt i mig värja mig emot.

Tack

 

[Trauma]

Prata med personen, då kommer dina pusselbitar läggas på plats. Sms och text i all ära, men ett samtal är det som behövs.

Jag har försökt men hen har inte velat det och nu är den chansen förbi. Jag kommer inte lägga mer tid och energi på hen.

 

[Trauma]

Det här är ett väldigt konstigt svar och reaktion på det som TS skrivit. Det ser ut som om du inte läst tråden öht. Redan från början var det ju fastslagit att den som ramlat av inte anklagat TS att det var hens fel. Det stod klart från början att TS själv mådde dåligt över det som hänt att någon blivit svårt skadad under ritt på TS häst oavsett ansvarsfrågan.

Därefter står det klart att TS frågat många gånger hur personen mår men inte fått svar och helt plötsligt så är personen helt friskförklarad. Personen har inte brytt sig om att svara på de raka frågor den fått. Dessutom så är det ju tydligt att TS inte har velat lasta sitt mående på den skadade eller krävt att den ska fatta hur hon mår.

Tack

 

[Trauma]

Jag förstår utifrån ditt senaste inlägg att du känner dig sårad och upprörd @Trauma . Svårt för oss dock att veta alla detaljer. Väldigt märkligt beteende av ryttaren, och det är inte min plats att försöka tolka det. Mår du bäst av att avsluta relationen så gör så och ha folk som ridkamrater som du kan lita på och trivs med.

Förbluffad, förvånad och förbannad snarare. Förbluffad och förvånad över hur någon jag haft en så nära relation med kan vara så respektlös och förbannad över all energi det har tagit. För att stora viktiga händelser som varit i sommar som borde varit glädjefyllda och fyllda av roliga minnen nu istället blev något jag med nöd och näppe andades mig igenom och nu knappt minns för att jag mådde så dåligt och det helt i onödan. Händelser som aldrig kommer igen och som jag aldrig kommer få uppleva i normalt sinnestillstånd. Tanken på det, att jag inte fick den upplevelsen och de minnen jag borde fått och det faktum att jag svek människor som står mig nära för att jag mådde så dåligt och därför inte kunde ställa upp som jag hade gjort annars och inte kunde glädjas med dem gör mig helt förkrossad.