Allmän fråga om blodtryck.

Har en gen som ger förutsättning att få cancer - vilket jag fick. Vägde några kilo för mycket - stränga order att inte banta. Gick upp ytterligare 10 kg av den tumörförebyggande behandlingen efter cellgifter, strålning och operation. Fick dessutom en rytmstörning på hjärtat som ledde till pacemaker. Men ingen anser att jag ska gå ner i vikt. Kanske tappar jag en del vikt när jag slutar med den tumörförebyggande medicinen. Jag är dessutom med i en livsstilsstudie där man börjar få kända resultat och lite glädjande är det att kunna konstatera att det ör ganska ok att leva normalt, ta lite vin då o då, tom bra att dricka lagom mycket kaffe. Så det där med vikt verkar man se lite olika på på olika kliniker men jag hade frågat om man vid mina blodtryckskontroller undrat om vikt o midjemått. Jag är frågvis o det mår jag bra av. TS stå på dig o fråga tills du får en bra förklaring
 
Jag har inte ens nämnt ts kränkthet eller sårbarhet utan diskuterade en annan användare så varför du citerar mig är en gåta.
Men ditt svar är horribelt. Hur mycket övervikt handlar det om? Är det 10 kg är det klantigt av läkaren är det fetma så gör denne väl sitt jobb. Om jag söker för gikt och läkaren ser att jag har hudcancer ska den då hålla käft menar du för att jag sökt för gikt?
 
Jag har inte ens nämnt ts kränkthet eller sårbarhet utan diskuterade en annan användare så varför du citerar mig är en gåta.
Men ditt svar är horribelt. Hur mycket övervikt handlar det om? Är det 10 kg är det klantigt av läkaren är det fetma så gör denne väl sitt jobb. Om jag söker för gikt och läkaren ser att jag har hudcancer ska den då hålla käft menar du för att jag sökt för gikt?

Det är bra om en citerar den användare en vänder sig till, blir så lätt missförstånd annars.

Angåengde det fetstilta, att jämföra övervikt eller fetma med hudcancer kan jag tycka är lite väl hårt.
Nu beskriver ju TS att hen inte fick någon hjälp med sina självmordstankar (!) vilket var det hen sökte vård för. I stället valde läkaren, enligt TS, att enbart fokusera på hens övervikt.
 
Jag har inte ens nämnt ts kränkthet eller sårbarhet utan diskuterade en annan användare så varför du citerar mig är en gåta.
Men ditt svar är horribelt. Hur mycket övervikt handlar det om? Är det 10 kg är det klantigt av läkaren är det fetma så gör denne väl sitt jobb. Om jag söker för gikt och läkaren ser att jag har hudcancer ska den då hålla käft menar du för att jag sökt för gikt?

Hur mycket övervikt det handlar om har du inget med att göra. Det är fortfarande fel att fokusera på min övervikt istället för självmordsbenägenhet när det var det jag sökte hjälp för. "Det är okej att du dör bara du dör smal"?
 
Det är okej att du dör bara du dör smal"?

Måste säga att jag blir mycket förvånad att du drar ovanstående slutsats. Det känns spontant som det hänt betydligt mer än det du beskriver i tråden.

Om du är bekväm i din övervikt (som jag är med min konstiga frisyr): är det verkligen en så stor sak att någon kommer med ett måttband? (för mig är det inte så känsligt om någon påtalar att min frisyr verkligen är udda, det vet jag ju om och väljer själv, precis som med min vikt och mitt utseende - som f ö är just bara utsidan)
 
Måste säga att jag blir mycket förvånad att du drar ovanstående slutsats. Det känns spontant som det hänt betydligt mer än det du beskriver i tråden.

Om du är bekväm i din övervikt (som jag är med min konstiga frisyr): är det verkligen en så stor sak att någon kommer med ett måttband? (för mig är det inte så känsligt om någon påtalar att min frisyr verkligen är udda, det vet jag ju om och väljer själv, precis som med min vikt och mitt utseende - som f ö är just bara utsidan)

Jag är definitivt inte bekväm i min övervikt det är därför som jag nu, sedan januari, börjat ta tag i allt. Inte på grund utav läkaren från förra året (henne hade jag glömt bort helt tills distrikssköterskan nämnde henne i veckan, samma dag som jag skrev detta inlägg). Jag har gått ned i vikt och är fortfarande på g neråt.

Och tyvärr så är det så mina tankar går speciellt när man inte fick hjälp med det som är det mest akuta: fortfarande min självmordsbenägenhet.
 
Jag tror att alla slutsatser runt situationen redan är dragna.

Läkaren var klumpig, och hafsade igenom det som borde vara en förklaring och motivering till tillvägagångssättet. Stolpskott finns det tyvärr inom vården, jag har träffat en hel del av dem.

Men det är just stolpskott, och inte någon som jag vill låta vara representativ för hela yrkeskåren. Läkarna har trots allt till jobb att få oss så friska som möjligt. Och där ingår betydligt mer än bara punktinsatser, det handlar om en helhetsbild.

Jag är själv tacksam om läkarna vill se HELA mig, hellre än att bara söka punkvis. Det kommer att ge mig bättre vård.
 
Senast ändrad:
@Kintaro
Du sa tidigare att normen är att det inte är fint att vara överviktig. Tycker du därför att det är okej att skamma överviktiga?

Normen är ju dessutom att vara vit och gärna man. Är det okej att skamma svarta och kvinnor också då, för det är ju norm?
 
Jag är definitivt inte bekväm i min övervikt det är därför som jag nu, sedan januari, börjat ta tag i allt. Inte på grund utav läkaren från förra året (henne hade jag glömt bort helt tills distrikssköterskan nämnde henne i veckan, samma dag som jag skrev detta inlägg). Jag har gått ned i vikt och är fortfarande på g neråt.

Och tyvärr så är det så mina tankar går speciellt när man inte fick hjälp med det som är det mest akuta: fortfarande min självmordsbenägenhet.

Jag hoppas verkligen att du mår bättre idag, och att du orkar samt vågar söka vård igen om så inte är fallet. Du väger inte, du är!
 
Normen idag närmar sig, om det inte redan är så, överviktig och fet. Samtidigt som detta sker har diabetes 2 ökat med 300-400% och hjärtkärlsjukdomarna är bland den vanligaste dödsorsaken.
Samtidigt lägger vi skulden på den överviktiga människan genom att säga ät mindre och rör dig mer. Eftersom vi provat det i 30-40 år utan resultat är det ganska oförskämt att säga så. Det hela börjar med kosten. Som en känd sjukgymnast och kostrådgivare sa, kosten är 80% och träning 20% för hälsan.
Hur har kosten förändrats under dessa c:a 35 år?
En någorlunda normalt funtad person kan ju dra vissa slutsatser av detta ;)

Rolle
Som äter sådan kost att jag ökar chansen att dö frisk :cool:
 
@Kintaro
Du sa tidigare a.att normen är att det inte är fint att vara överviktig. Tycker du därför att det är okej att skamma överviktiga?

Vad innebär egentligen att skamma? Att ta upp problem runt övervikt är väl kanske inte att skamma? Det är ju faktiskt vetenskapligt belagt, även om vissa överviktiga inte känner igen sig i problem med hjärta, lungor, leder etc - just för dagen. Att RISKEN för problem ökar, betyder ju inte att man är garanterad att få problem eller att alla individer känner av det. Men att RISKEN ökar, är ju snudd på tjänstefel av läkare att inte ta upp.

Att höra en läkare säga "men jag trodde alla förstod det" funkar ju inte som försvar, och då innebär det att läkare faktiskt MÅSTE informera även om det som kanske för de flesta är känt. Även om det är illa hört.

Att skamma känner jag är något som i första hand sker på nätet när man talar om Sofia som är både fet och ful, varför gör hon inget åt sig och så vidare.

Att läkare i sin yrkesroll ställer hälsorelaterade frågor och vill göra hälsorelaterade undersökningar känner jag är relevant. Inte att skamma. Att sedan föremålet för undersökningen kan ta illa upp p g a att det är känsligt förändrar ju faktiskt inte bilden utan innebär att det kanske finns anledning att jobba på den egna inställningen. Eller förutsättningarna.
 
Normen idag närmar sig, om det inte redan är så, överviktig och fet. Samtidigt som detta sker har diabetes 2 ökat med 300-400% och hjärtkärlsjukdomarna är bland den vanligaste dödsorsaken.
Samtidigt lägger vi skulden på den överviktiga människan genom att säga ät mindre och rör dig mer. Eftersom vi provat det i 30-40 år utan resultat är det ganska oförskämt att säga så. Det hela börjar med kosten. Som en känd sjukgymnast och kostrådgivare sa, kosten är 80% och träning 20% för hälsan.
Hur har kosten förändrats under dessa c:a 35 år?
En någorlunda normalt funtad person kan ju dra vissa slutsatser av detta ;)

Rolle
Som äter sådan kost att jag ökar chansen att dö frisk :cool:

Nej, det är långt ifrån norm att vara överviktig.

Angående resten av ditt inlägg har jag sagt det hela tråden. Övervikten i sig är inte farlig. Avsaknad av bra kost och motion är farlig.
 
Vad innebär egentligen att skamma? Att ta upp problem runt övervikt är väl kanske inte att skamma? Det är ju faktiskt vetenskapligt belagt, även om vissa överviktiga inte känner igen sig i problem med hjärta, lungor, leder etc - just för dagen. Att RISKEN för problem ökar, betyder ju inte att man är garanterad att få problem eller att alla individer känner av det. Men att RISKEN ökar, är ju snudd på tjänstefel av läkare att inte ta upp.

Att höra en läkare säga "men jag trodde alla förstod det" funkar ju inte som försvar, och då innebär det att läkare faktiskt MÅSTE informera även om det som kanske för de flesta är känt. Även om det är illa hört.

Att skamma känner jag är något som i första hand sker på nätet när man talar om Sofia som är både fet och ful, varför gör hon inget åt sig och så vidare.

Att läkare i sin yrkesroll ställer hälsorelaterade frågor och vill göra hälsorelaterade undersökningar känner jag är relevant. Inte att skamma. Att sedan föremålet för undersökningen kan ta illa upp p g a att det är känsligt förändrar ju faktiskt inte bilden utan innebär att det kanske finns anledning att jobba på den egna inställningen. Eller förutsättningarna.

Det finns många som bloggar och berättar om fat shaming. Lady Dahmer är ett lästips.

Som jag sagt tidigare. Jag har inte diskuterat hur TS läkare har betett sig. Jag har argumenterat mot @FannyN, någon som uppenbart skammar överviktiga.
 
Fast jag uppfattar att FannyN - om något - skammat sig själv. Hon talar om sig själv, och hur hon upplevde att vara överviktig. Får man inte diskutera på ett personligt plan?
 
Nej, det är långt ifrån norm att vara överviktig.

Angående resten av ditt inlägg har jag sagt det hela tråden. Övervikten i sig är inte farlig. Avsaknad av bra kost och motion är farlig.

Jag är rätt säker på att vår blick för vad som är "övervikt" respektive "normalvikt" har förändrats på det sättet @Rolle menar.
Senaste siffran jag hörde var att bortemot 20% inom vissa definerade grupper är obesa (feta; inte överviktiga) och att mer än 50% av befolkningen är överviktig.
Jag är själv något överviktig och medveten om det, men ni skulle höra hur folk opponerar sig när jag säger det. Det är nämligen inget som de som ser mig, uppfattar.

Det som gäller mer än 50% av befolkningen torde ju likna "norm" eller "normalt". Det är alltså vanligare att vara överviktig än att vara normal- eller underviktig i Sverige.

Lätt övervikt i kombination med goda kost- och motionsvanor har visat sig ha samband med bättre överlevnad jämfört med att vara underviktig och ha dåliga motions- och kostvanor.
Av det kan man nog inte dra så stora slutsatser: man har mig veterligen (men jag har inte aktivt eftersökt sådana studier heller så de kan mycket väl finnas men inte ha citerats i Läkartidningen) inte gjort jämförelsen mellan lätt överviktig och normalviktig med likvärdiga kost- och motionsvanor.
Så vi har ju kost- och motionsvanorna som "confounding factor" i studierna som visar att det inte verkar vara särskilt farligt att vara något överviktig.
Och här handlar det alltså om rätt beskedlig övervikt och verkligen inte om fetma.

För övrigt kan man spekulera i samband mellan övervikt och depression.
Det är nog inte ovanligt att personer med depression (eller flera andra psykiska sjukdomar/besvär) går upp i vikt pga tröstätning, heller.

Forskningen har visat att vid mild depression är motion/fysisk aktivitet en bra behandling. Vid svårare problem hjälper säkerligen inte fysisk aktivitet helt men att skapa sig rutiner, där även måltidsordningen ska ingå, kan ge bättre välbefinnande ändå.
Dessutom är det säkert inte ovanligt att övervikt/fetma ger ett ökat missnöje med "jaget" och mycket väl kan spä på psykiskt illabefinnande.
 
Så uppfattar inte jag det.

Nej, det förstår jag.

Jag kan inget om fatshaming relaterat till vetenskapen men jag är väldigt hjälpt av det. Jag mår för bra och har det för bra för att ta tag i det om jag inte vet att folk ser ner på mig som fet. ( med all rätt för jag är både ful och lat som äter mer än jag gör av med) Det har svidit rejält när de jag träffar som inte sett mig frågat vad som hänt?! Du som var så snygg... Men det är väl olika det kan jag absolut köpa. Vissa tar tag i sin övervikt och andra diskuterar fenomenet. bara att välja det man tror är lättadt att påverka.

Det här är jag kan utläsa det enda konkreta uttrycket FannyN ger för skamningen. I övrigt läser jag att hon anser det bra att det kommer fram fakta runt överviktig, att det inte stillatigande accepteras som bra, fint och hälsosamt. Sedan dras det till att dessa fakta skulle vara någon form av skamning, vilket jag inte riktigt kan hålla med om.

Men jag kan ha missuppfattat FannyN helt, själv är jag helt för att alltid i alla sammanhang upplysa om risker med ett visst levene (som t ex rökning som även drabbar andra oskyldiga i omgivningen). Någon skamning anser jag det inte vara, men vi kanske inte är överens om vad skamning egentligen innebär?
 
Ganska OT men i många fall har arvet dvs vilka gener man fått en roll. Olika stor och ibland oklart hur stor men i många fall tror jag att man ärver förutsättningarna för att utveckla vissa symptom/problem/sjukdomar. OM man gör det beror sedan på miljöfaktorer dvs livsstil/mat/arbetsmiljö/mm. Ibland företeelser man kan påverka själv men ibland - kanske ofta - faktorer man inte kan påverka själv t ex luftföroreningar och exponering för dessa. Det gör också att en del kan röka utan att få cancer/kol, vara överviktiga utan vidhängande problem etc. Det jag menar är att vi har lång väg att gå innan vi har lösning på problem o sjukdomar. Vi kommer närmre o närmre lösningar genom att "hänga på" det som kan vara konstigt för oss tex frågor o prov men vi ska ha valet att medverka o vi ska definitivt få förklarat varför man vill göra olika undersökningar. I en del lägen är man extra känslig och då är detta ännu viktigare
 
Nej, det är långt ifrån norm att vara överviktig.

Angående resten av ditt inlägg har jag sagt det hela tråden. Övervikten i sig är inte farlig. Avsaknad av bra kost och motion är farlig.


Utvecklingen ses överallt i världen. Här är andelen med viktproblem i olika världsdelar 1980 (gula staplar) samt 2008 (blå staplar):



När det gäller vikt mätt med BMI ser Asien relativt skonat ut. Men verkligheten är betydligt värre, eftersom personer med Asiatisk härkomst i genomsnitt har en smalare kroppsbyggnad. När de når övervikt kan de redan ha allvarliga hälsoproblem, något som demonstreras av Kinas pågående diabeteskatastrof.

Trots lägre BMI-siffor så verkar man i Kina redan ha större problem med viktrelaterad ohälsa än vi i Sverige.



När man talar om övervikt och fetma är det riskökningen för metabolt syndrom man talar om. Det innebär inte att man med automatik för metabola syndrom men risken ökar markant med vikten. Sedan är inte vetenskapen säker ida gällande diabetes, om man får diabetas vid övervikt eller om diabetas ger övervikt.

I USA är det lika många bland de överviktiga som de smala som får metabola syndrom, hälsan sitter på insidan. Men det vet man oftast inte förrän det är för sent.

Rolle
Som hoppas dö frisk.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har beslutat mig för att genomgå fetmakirurgi, en gastric sleeve sa läkaren att det blir. Tänker nu att jag inte är ensam på buke...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
26 310
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Jag behöver få bolla lite tankar och skriva av mig lite, jag vet inte vad jag ska göra längre.. Jag har haft problem med rygg...
7 8 9
Svar
176
· Visningar
19 347
Senast: elfi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp