Utvecklingen ses överallt i världen. Här är andelen med viktproblem i olika världsdelar 1980 (gula staplar) samt 2008 (blå staplar):
När det gäller vikt mätt med BMI ser Asien relativt skonat ut. Men verkligheten är betydligt värre, eftersom personer med Asiatisk härkomst i genomsnitt har en smalare kroppsbyggnad. När de når övervikt kan de redan ha allvarliga hälsoproblem, något som demonstreras av Kinas pågående diabeteskatastrof.
Trots lägre BMI-siffor så verkar man i Kina redan ha större problem med viktrelaterad ohälsa än vi i Sverige.
När man talar om övervikt och fetma är det riskökningen för metabolt syndrom man talar om. Det innebär inte att man med automatik för metabola syndrom men risken ökar markant med vikten. Sedan är inte vetenskapen säker ida gällande diabetes, om man får diabetas vid övervikt eller om diabetas ger övervikt.
I USA är det lika många bland de överviktiga som de smala som får metabola syndrom, hälsan sitter på insidan. Men det vet man oftast inte förrän det är för sent.
Rolle
Som hoppas dö frisk.
Det trista med allt det du tar upp är att det förstärker bilden av att övervikt = ohälsa. Du kan inte se hur en person mår på insidan genom att titta på utsidan.
För att ta ett exempel. Jag ligger på bmi övervikt. Min pappa har bmi normalvikt.
Jag får nästan dagligen höra att övervikt är ohälsosamt, att jag borde motionera och äta bättre, något jag redan gör.
Min pappa får aldrig höra sånt för folk förutsätter att han lever sunt, han är ju smal. Det som inte syns är att han lever på godis och skräpmat, dricker kanske lite för mycket och motionerar aldrig.
Alltså återigen. Övervikt är inte ohälsa. Dålig kost och ingen motion är ohälsa.
Själv hoppas jag att jag dör lycklig.
Senast ändrad: