Alla FÅR vara med o leka

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Menar du att barn som blir mobbade i skolan har sig själv att skylla?

Och vad har jag påstått det?
Jag anser inte att jag fick skylla mig själv utan det är vuxna i min närvaro som svek mig när jag behövde dom men dom svek inte bara mig utan även dom som mobbade mig. Hade jag fått hjälp att ändra mitt beteende + hjälp med att öka självkänslan så kunde jag ha sluppit att bli mobbad alla dom år som var. Det är inte den mobbades fel och heller inte den som mobbar utan vuxna i deras närhet som sviker. Dom tar inte sitt vuxenansvar utan lägger det på barnen och det är inte rättvist.
Korten på bordet, det är inte en slump att vissa mobbas och vissa mobbar. Jag kan i tidig ålder säga vem som blir vem om vissa saker uppfylls. Du jobbar ju/jobbade med barn och borde kunna se redan när dom är i 3 års ålder ungefär vilka som ligger i farozonen och har potential för detta.
Barn får inte hjälp med där det "onda" sitter utan man tar bara bort symtom. Man hjälper inte den mobbade genom att mata på deras självdestruktiva beteende utan deras måste också ändras precis som hos odm som mobbar. Det är det för lite av idag.
Jag vet hur man gör, dom som jobbar med min dotter vet hur man gör och därför har jag nu en dotter som inom snar framtid inte kommer bry sig ett skvatt om vissa inte vill leka med henne eller om någon retar henne för hennes självkäsnla börjar att bli så hög och hennes mogenhet såpass stor och då är hon 7 år gammal. Henne beteende var det som fick andra inte inte vilja leka med henne och det har ändras iom att självkänslan höjts och nu har hon istället flera stycken att leka med + att det inte är problem att skapa nya bekantskaper längre. Inte tycker jag att det är hennes fel att det blev så och inte heller dom andra barnens fel utan felet låg i dom vuxnas sätt att hantera det.

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Rätta mig om jag har fel, men på dig låter det som om det hela tiden är förskole/skolpersonalens sak att ta tag i barnen som mobbar/mobbas. Grunduppfostran hos alla barn ska ligga hos föräldrarna är min åsikt, det är inte skolan som ska göra mina barn till goda medmänniskor!

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Rätta mig om jag har fel, men på dig låter det som om det hela tiden är förskole/skolpersonalens sak att ta tag i barnen som mobbar/mobbas. Grunduppfostran hos alla barn ska ligga hos föräldrarna är min åsikt, det är inte skolan som ska göra mina barn till goda medmänniskor!

Det är skolan och förskolans sak att ta tag i det då det sker i skolan/förskolan. Föräldrarna är inte där och kan ta tag i det + att förskolepersonal och skolpersonal bör ha mer kompetens än föräldrar att kunna hantera sådant.
Måna barn som mobbas/mobbar har problem hemma också så antingen lämnar man barnen till sitt öde eller så tar man tag i det. Om föräldrarna inte kan så får man lära dom och om man inte vill så har man två val. Stänga öron och ögon och låtsas att man inte ser eller tar tag i det. Jag har svårt att "hålla käft" så mitt val är mycket enkelt.
I min dotters fall var det faktisk skolan som lockade fram hennes beteende där vissa från början var pga ren smärta (sprickor i fötterna) och hon behandlades som om hon hade mycket mindre förstånd än vad hon har. Min dotter är smartare än dom flesta i henne ålder och behandla henne som ett litet barn var som gift för hennes självkänsla.

Mobbing sker pga frustration och har bara med att göra hur man lär sig hantera känslor och den fostran är inte lika vanlig. Den fostran kan även dagispersonalen göra och den fostran kan man börja med hos en baby redan. Den kan också en skolpersonal göra om man vet hur man skall gå till väga. Den fostran du pratar om undrar jag om den har med känslor att göra eller bara "hur man uppför sig".

 

[gulan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Nu har ju inte jag varit med hela tiden och observerat. JAg hörde att den tredje flickan frågade varför hon inte fick vara med, och min dotter svarade att dom inte ville det just då. Ingen direkt förklaring.
Jag såg även hur dom två hand i hand sprang iväg.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

"Barn nummer 3" känner sig säkert väldigt utanför...Får barn ingen förklaring till varför dom inte får vara med så försöker dom ju igen och igen och igen.

Försök att ta ett snack med din dotter igen och försök att förklara att hon måste kunna sätta ord på hon känner till tjejen ifråga. Har du pratat med bästa kompisens föräldrar något?

 

[gulan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Om nu gulans dotter och hennes kompis så förtvivlat gärna vill vara på tumanhand, måste de vara i stallet?

Ja, det är vår arbetsplats, och på helgerna brukar barnen vara med då vi arbetar, eftersom jag inte än lämmnar dom ensamma hemma och jag tycker det är bra att dom är ute och leker.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[gulan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Nu lårnar jag bara knapp.
Ja, hon kände sig säkert utanför.
Eftersom jag inte har tagit det hela som ett jäääätte problem, så har vi inte diskuterat det närmare, utan just varit sånna här vuxna som sviker. "Låt nu den tredje få vara med", "nu får Ni leka alla tre", "alla får vara med och leka".
När det bara var min dotter och den tredje på gården så lekte dom inte något speciellt heller. Så kom då den här andra in och dom två fann varann direkt.
Eftersom jag jobbar när vi är i stallet hinner jag tyvärr inte lurpassa på dom eller tjyvlyssna. Jag tror inte det handlar om utfrysning eller mobbing........(kanske bara för jag inte vill tro att min älskade unge ägnar sig åt sånt).
Även fast jag inte tror att detta är det stort problem...äm, så ska jag beställa dom dära böckerna.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[gulan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

"Barn nummer 3" känner sig säkert väldigt utanför...Får barn ingen förklaring till varför dom inte får vara med så försöker dom ju igen och igen och igen.

Försök att ta ett snack med din dotter igen och försök att förklara att hon måste kunna sätta ord på hon känner till tjejen ifråga. Har du pratat med bästa kompisens föräldrar något?

Nu lårnar jag bara knapp.
Ja, hon kände sig säkert utanför.
Eftersom jag inte har tagit det hela som ett jäääätte problem, så har vi (en andra flickans föräldrar) inte diskuterat det närmare, utan just varit sånna här vuxna som sviker. "Låt nu den tredje få vara med", "nu får Ni leka alla tre", "alla får vara med och leka".
När det bara var min dotter och den tredje på gården så lekte dom inte något speciellt heller. Så kom då den här andra in och dom två fann varann direkt.
Eftersom jag jobbar när vi är i stallet hinner jag tyvärr inte lurpassa på dom eller tjyvlyssna. Jag tror inte det handlar om utfrysning eller mobbing........(kanske bara för jag inte vill tro att min älskade unge ägnar sig åt sånt).

hälsningar gulan fd.gulla

 

[benjamin]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Vill bara förstärka av egen erfarenhet. Barn i denna ålder (särskillt flickor) vi pratar om, kan ibland vara väldigt elaka och frysa ut någon. Kanske eftersom de själva varit utsatta för något liknande. Ofta är det en av de två i paret som styr det här.

Det känns förståss bra och mysigt, särkilt om man är osäker för de två att känna "det är vi två", "vi har alltid varandra" därför tänker de kanske inte på den tredje utstötta.

Dagen efter de frusit ut en person kan de sedan gladeligen leka med den personen de i går frös ut.
Vad jag vill säga är att det stora problemet här är att den tredje flickan blev utfrusen.
Det är inte ett problem om de här två flickorna ska "tvingas" att leka med den tredje.
Troligtvis har de lika roligt med den tredje personen. De här är små flickor vi pratar om. Vilket är värst. Att de två flickorna får lov att lära sig att det är ok att frysa ut på bekostnad av känslan att man har rätt att leka med vem man vill. Eller är det inte värre för flickan som kanske känner att det måste vara något fel på henne för att hon inte får vara med. Jadiza pratar om att man ska lära barn vuxennormer. Är det en vuxen norm att man struntar i en person som blir ledsen för att den känner sig utanför om man är tre personer därför man minsann har rätt att vara med vem man vill?

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Vill bara förstärka av egen erfarenhet. Barn i denna ålder (särskillt flickor) vi pratar om, kan ibland vara väldigt elaka och frysa ut någon. Kanske eftersom de själva varit utsatta för något liknande. Ofta är det en av de två i paret som styr det här.

Där har vi skilda syn för jag anser att barn extermt sällan är elaka utan bara har svårt att hantera frustrationer vilket ger dom impulser som dom inte kan hantera. Även vuxna som inte har fått lära sig att hantera sina frustrationer gör så.
Barn som kränker blir kränkt av någon vuxen som betyder en hel del för dom i deras närhet. Ibland gör vuxna sådant som är accepterat som uppfostringsval av samhället men som faktiskt kränker barnets integritet.

Har du tvingas leka med någon du inte ville leka med som barn.
Det har jag gjort och jag kan tala om att trots att jag var ett känsligt och rätt snällt barn så var mitt beteende inte alltid så snällt pga frustrationen av att bli tvingad. Jag kunde leka med flera samtidigt så felet låg inte där utan det att vissa är inte på samma nivå.
Däremot var min moster smart så redan vid 12 års ålder lärde jag mig hur man skulle få ovilliga barn att leka med ett annat dom normalt inte leker med. Jag och min kusin lekte med barbiedockor och vi ville inte ha med hennes syster. Min moster såg detta och gjorde iordning ett skåp till ett barbiehem för min kusins syster att leka med barbie i. Gissa vad vi var avundsjuka och då fick hon minsan vara med att leka. Genom att göra sig attraktiv på ett sätt som fångade våran uppmärksamhet utan att för den delen tvingas att "ge upp sig själv" för den saken. Jag tyckte min moster löste detta briljant.
Det är så att man leker och umgås med någon som ger en något tillbaka för annars tar dom bara en massa energi. Vi man vara mycket annorlunda så är det ok men då får man räkna med att det tar längre tid att hitta en kompis också annars så får man anpassa sig själv till en viss del. Det är bara att välja för så funkar det. Anpassning skall inte ske på bekostnad att man kränks dock. Man skall inte kväva sig själv för den saken skull.

Som jag sagt innan så skulle jag aldrig acceptera utfrusing för det tillhör en god social förmåga att kunna uppmärksamma andra människor och det räcker att man "ser" dom. Dvs ett hej odyl.
Om detta görs med Gulans dotter så är det ingen utfrusning och jag tycker inte att Gulan skall oroa sig över att hennes dotter inte väljer att leka med denna flickan.
Nu är det ju så att hon talar om att dom lekte inte mycket innan heller och det talar för att dom inte ligger på samma nivå och om flickan förr fått hjälp av vuxna för att få andra att leka med henne så har man missat en bit på utvecklingen av flickans EQ. Man gör ofta av välvillighet till barnet fel där (även jag har gjort så) när man som vuxen löser problemet hela tiden. Det var när jag läste om bok om hur man utvecklar barnets EQ som tian trillade ner och det var ju så självklart när jag läste det. Att jag inte gjort den kopplingen själv innan men det stämde för jag kände att jag saknade en bit men visste bara inte vad. I boken fick jag reda på vad det var som saknades och det är jag evigt tacksam för. Man måste lära barnet att hitta lösningen själv. Nu har dom vuxna gjort det åt flickan och det som menats som välvillighet sänker faktiskt tron på sig själv. Hon tror ju att detta kan hon inte lösa själv. Jag själv har svikit på samma sätt och trodde innan att jag var ju så bra på detta men även jag lär mig konstant så jag ändrade lite i min uppfattning och vips så kom ett till sätt till daga om hur man höjer barnets självkänsla och vad som kan sänka den.
Sedan är det så att vissa barn har svårt att sysselsätta sig själv och kan behöva ha tråkigt för att komma på något kreativt. Det finns inget som säger här att det inte är så att flickan inte visste vad hon skulle hitta på själv och därför förväntade sig att få aktivtetshjälp av flickorna. Min dotter gör så titt som tätt med mig och samma när där inte är någon hemma att leka med. Flickan kanske behöver lära sig att aktivera sig själv lite mer istället för att bli aktiverad. Det är också ett lika stort problem hos en del barn då vi vuxna är så duktiga på att hjälpa dom att hitta på något när dom har tråkigt.
Exakt var problemet ligger är svårt att se för mig som sitter på andra sidan datorn för jag måste iakta och "känna in" barnet innan jag kan säga att så och så är det.
Det enda jag vet är att
1 utfrysning skall inte accepteras men utfrusning är inte alltid samma som icke umgås.
2 att tvinga dom andra barnen att umgås kommer inte att hjälpa den tredje flickan oavsätt orsak. Däremot så kan man som vuxen lära henne att se lösningar själv. Det stärker hennes självkänsla och utvecklar hennes EQ.

Jag håller med Jadzia till 100% i hennes uttalande och det är möjligt att hon själv inte kan se varför det är så bra att det är så men hon har rätt. Åter igen så har Jadzia inte förespråkat utfrysning tvärt om och återigen så påpekar jag att bara för man inte vill umgås med någon så betyder det inte att man fryser ut någon. Var så snäll och skilj på dessa två begrepp. Frysa ut är att ignorera inte icke umgås.
Det finns en del människor som jag inte vill umgås med för dom ger mig inget men jag är inte oartig för det. Jag fryser inte ut människorna utan säger hej när jag ser dom.

 

[Xeline]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Men är det inte ganska subjektivt här.

Om man anser att man är utfryst så är man det.

Ta exemplet med lunchmatsalen, om det sitte rett gäng kollegor vid ett bord och jag går dit och sätter mig, de bara säger "hej" och sen går, nog känner jag mig utfryst, men enligt din definition är det inte så. Samma sak med den lilla flickan, om HON känner sig utanför/utfryst så är det så. Det kan väl ingen annan bestämma ?

Jag tycker inte heller att tvång är en bra metod, min son blir elak om han tvingas umgås med någon han inte vill umgås med. Det är urjobbigt för det är ju per defintion han som är DUM. Han är taskig som inte vill leka med någon alternativt han är taskig när han blir bråkig mot den han inte vill ha med.

Jag vet inte om det här med att göra sig attraktiv alltid fungerar. Jag vill inte att någon skall umgås med mina barn för att de har nån form av "attraktion". Tex märktes det TYDLIGT i början av vårt hästägande (nu har alla vant sig vid mig). Då ville kompisar GÄRNA leka med tjejerna, men intresset svalnade ganska omgående hos vissa om de inte fick rida på våra hästar, vad var de ute efter, att leka eller att rida ? Jag tror inte att självkänslan blir stärkt alla gånger av att man "köper" kompisar.

 

[benjamin]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Här är vi av olika uppfattningar.
Om jag ska svara på något av allt det du skriver så kan jag säga att det kan visst hjälpa den tredje flickan och de andra två också att försöka ordna så att de kan leka ihop. När de lär känna varandra så kanske de ser att de kan ha roligt i hop. Vi pratar om barn i 7 års åldern!

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Inte för att det kanske har med saken att göra, men vad har du för utbildning när det gäller barn?

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Du har ungefär samma syn på saken som jag har. Det handlar om små barn, och man kan inte använda vuxennormer på barn i 7-årsåldern.

Det ansvar man har som förälder är att man ska ge sina egna barn en bra syn på hur man behandlar sina medmänniskor, behandla sina egna barn på ett sätt så att dom kan gå ut i livet och vara sociala och stabila barn. Ibland brister det någonstans och då ska man ta hjälp från utomstående.

 

[Mabuse]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Ah, men objektiva tolkningar av människors agerande är ju en väldigt knepig sak. Jag skulle rent av vilja hävda att det är en utopi, socialkonstruktivist som man är. När man gör en tolkning så lägger man med nödvändighet in sina egna åsikter och fördomar, det ligger i tolkningens natur. Och jag kan inte se att din tolkning av situationen är mer objektiv än min.

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Men är det inte ganska subjektivt här.

Om man anser att man är utfryst så är man det.

Ta exemplet med lunchmatsalen, om det sitte rett gäng kollegor vid ett bord och jag går dit och sätter mig, de bara säger "hej" och sen går, nog känner jag mig utfryst, men enligt din definition är det inte så. Samma sak med den lilla flickan, om HON känner sig utanför/utfryst så är det så. Det kan väl ingen annan bestämma ?

Det är en känsla att vara utanför men är inte utfysning för det.
Att synas är en skillnad mot att inte synas alls. Att barnet sedan behöver få sin självkänsla stärkt för att inte ta saker så personligt är för mig en självklarhet. Hon kan känna sig övergiven men det är inte samma som utfryst. I detta lägget säger det ingenting om hur hon känner för det kan man bara spekulera.
Sedan är det så att om du inte har samma intresse har du ju inget utbyte av deras diskussion eller hur?
Jag menar du hade inte haft något i utbyte av att jag diskuterade marsvinsgenetik med någon annan eller hur? Jag kan diskutreras sådant i timmar och umgås därför med männiksor som gör så. Hade jag försökt bli kompis med en otroligt ickeintresserad av marsvinsgenetik och försökt att snacka detta med denna människa så tror jag nog denna hade dissat mig totalt. Det är en självklarhet men hos barn tycks det aldrig vara en självklarhet av någon besynnerlig anledning. Man skall inte behöva anpassa sina samtal jämt bara för att fylla upp andras behov. Den andra får helt enkelt hitta någon med samma intresse som den har eller så får denne engagera sig i det som diskuteras. Svårare än så är det inte.
I detta fall har flickorna inte haft utbyte av varandra tidigare så varför skulle dom ha det nu bara sådär?

Det är en stor skillnad i hur man gör saker och hur man säger dom.
Vet du skillnaden mellan "Du får inte göra så där" och "Jag vill inte att du gör så där". Tänk på saken. Samma är skillnaden mellan att synas och inte synas. Dvs om att bli utfryst och bara inte få vara med. Oftast får man vara med men då får man anpassa sig och vägrar man får man ju ta att man blir "utanför". Detta är att hjälpa barnet att utveckla sin EQ och detta är vad jag menar med vuxenansvar. Min dotter är 7 år och vet nu skillnaden rätt bra så vad hindrar vuxna att lära andra barn detta?

Jag vet inte om det här med att göra sig attraktiv alltid fungerar. Jag vill inte att någon skall umgås med mina barn för att de har nån form av "attraktion". Tex märktes det TYDLIGT i början av vårt hästägande (nu har alla vant sig vid mig). Då ville kompisar GÄRNA leka med tjejerna, men intresset svalnade ganska omgående hos vissa om de inte fick rida på våra hästar, vad var de ute efter, att leka eller att rida ? Jag tror inte att självkänslan blir stärkt alla gånger av att man "köper" kompisar.

Människan funkar så att h*n är ego. Vi gör det vi tror vi tjänar mest på oavsätt om det är konstruktivt, destruktivt eller självdestruktiv. Att vara attraktivt betyder inte alltid att det har med saker att göra utan ofta att man får andra att känna sig speciella.
Det måste inte vara en häst utan det kan vara att man är duktig på att hitta på lekar odyl. Barn som har god självkänsla är ofta attraktiva. Det är också så att man blir ofta kompis för man har ett gemensamt intresse, det intresset kan sedan leda till djupare vänskap. Har man däremot inget gemensamt intresse så bli vänskapen kort.
Min dotter har tv-spel och barnen här får spela på det ibland. Min dotter som är 7 år gammal var smart nog att inse vem som kom för att få spela bara och vem som ville vara vän och såg tv-spel som en bonus. Han som kom bara för spelet fick sedan inte spela mer här men där finns dom som i början kom för att spela som upptäckt hur trevligt det är att leka med min dotter. Själv fick jag ofta se på film hos en kompis när jag var liten och hon hade roliga leksaker vilket var något som attraherade mig. Samtidigt upptäckte jag hur trevlig min kompis var att umgås med. Ofta har man något som drar till sig människor (flera av mina kompisar har det varit att få hjälp med en del saker när det gäller dator och hemsidor eller att räkna ut färggenetik hos hamster eller marsvin) ett agn så att säga och när någon har nappat så ser man om det utvecklar sig till något mer eller om fisken bara var intresserad av agnet. Det är så vänskap oftast börjar och barn tänker i mer materielaa banor än vuxna för deras tänkande är konkret och inte abstrakt. Lär barnet rätt och du får ett barn som inte har svårt att hitta rätt kompisar, rätt partner osv i framtiden.
Jag vet att många vänder sig åt att man måste ha något attraktivt för att få vänner men det funkar så varesig det är vuxen eller barn. Svårt att erkänna och se att man är ego. Allt ha en "pay back" som Dr Phil säger. Jag håller inte med honom om allt men där har han rätt.

Rätt hanterat så lär din dotter se rätt snart vilka som är "sanna" och vilka som inte är och rätt hjälpt från vuxen utvecklar hon sin förmåga att hantera det och kan senare ta sådant med en klackspark och sätta sina privata gränser. Rätt hanterat är det aldrig fel utan då lär sig barnet en viktig sak som en hel del vuxna har missat. Det är VUXNA som skall se till att hjälpa barnet med detta och jag skyddade inte min dotter utan vi pratade, benade ur känslor och min dotter lärde sig att sätta ytterligare en privat gräns. Detta höjde hennes självkänsla inte sänkte eftersom jag hanterade det på rätt sätt. Fel blir det om vuxna inte hjälper barnet igenom krisen som uppstår. Den krisen kommer att drabba människan förr eller senaer ju ju senare det blir desto svårare är det att acceptera och lära om.
Man skall inte sätta bomull runt barnet och skydda den mot känslor utan man skall hjälpa barnet att hantera dom och hitta lösningar själv. Det är då självkänslan växer.

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Det har redan bevisligen inte haft kul ihop innan så den går bort.

 

[Mabuse]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Vad du tycker och vad som är måste du skilja på. Empati lärs inte in på det vis du säger och det har många barn bevisat för mig. Barn gör som vuxna gör. Att alltid göra som andra säger för att göra dom glada har heller inget med empati att göra. Känslor lär man inte in hos barn för det gör dom alldeles själva utan hjälp.
Om du gör en människa ledsen för att du inte vill umgås med denna och umgås bara för du tycker synd om människan så är frågan vad vinner ni på det?
Jag kan tala om att ni vinner inget men förlorar massor.
Om du är oartig eller rent ut av elak i ditt beteende så har vi en annan situation men det betyder fortfarande inte att du skall tvingas att umgås med folk bara för du tycker synd om dom. Har dom svårt att umgås med folk är det dom som behöver ändra beteende inte folket runt omkring. När det gäller barn så har dom inte mogneht att fixa det själv utan måste ha stöd av en vuxen.
Där ifrån till självutplånande offer är inte alls långt. Det beror på personligeheten. Om man ofta ger upp sin integritet i förmån för andra så kommer det att kosta. Jag ser ofta inlägg på Buke om vad det kostar för människor som idag är vuxna. Varför tror du det finns så många människor som får utmattningsdepression idag?



Är det någon som har sagt att man får behandla andra hur som helst...eller propagerat för det?
Den som mobbar har oftast lika dålig själkänsla som den som blir mobbad glöm inte det. Båda är offer för att vuxna inte tar tag i situationen. Att ta tag i situationen menas med att man ser till att man inte behandlar varandra illa och dit hör inte umgås eller icke umgås. Om klassens mobbningsoffer beteer sig knepig så skall vuxna i dess närhet ta sitt ansvar. Gör dom det på rätt sätt så kommer mobbningsoffret och mobbaren att sluta. Problemet ligger hos dom vuxna att lösa inte hos barnen. Innan man förstår det kommer inte problemet att lösas. Roten ligger i barnets självkänsla och tron på sig själv. Fixa det och symtomen försvinner. Puts väck.



Varken den ursäkten om Pelle eller att tvinga andra att umgås med honom är till hjälp. Båda är lika illa faktiskt. Att Pelle är udda och inte kan koden/språket gör att han behöver hjälp att lära sig. Den hjälpen skall han ha från vuxna. Att det sker mobbing i skolan är för att vuxna sviker barnen och det ansvaret ligger på dom vuxna.



Man blir inte sårad om någon anklagar en med något som inte är sant om man har god självkänsla. Om du tar åt dig är det att du behöver jobba på den. Jag tar åt mig när jag har gjort fel men det är inget jag går och har stora skuldkänslor för. Konflikter finns i två sorter. Den destruktiva och den konstruktiva. Kan man ha en konstruktiv konflikt och vet hur man gör så väljer man den framför destruktiv. "Easy as that" är det även om det kan vara svårt att lära sig. Man skall med andra ord inte hitta balans utan man skall lära känna sig själv utifrån och in och lära sig att se dom goda med dom dåliga sidorna som finns. Då vet man om kritiken som kommer är sann eller inte och då kan man också bli objektiv.
En människa med gott självförtroende och stark självkänsla står stadigt på jorden och mår bra. Se på mig och försök blåsa om kull mig. Du kan kalla mig för vad du vill men jag tar inte åt mig för jag vet sanningen om mig själv.

Åter igen ber jag dig separera mellan att inte vilja umgås och vara oartig rent av elak. Dom är inte i synonym för varandra.

Det känns som om detta skulle kunna bli en mycket omfattande diskussion, men jag ska försöka fatta mig kort. Du gör en hel del antaganden om mig som person, som du inte vet något om, vilket ju kan tyckas lite onödigt. Då jag håller på att doktorera inom organisationspsykologi tror jag mig kanske veta något lite om vad kunskap är och hur den kan uppnås (men du får gärna förklara skillnaden mellan vad jag tycker och hur det är lite noggrannare.), samt kanske inte vara helt rudis på beteendevetenskap. Att vi har olika uppfattningar i saken, säkerligen baserat på att våra egna upplevelser skiljer sig åt, torde dock stå klart. Huruvida detta beror på att jag rycks med av tyckande och känslor medan du bedömer saken objektivt vill jag dock låta vara osagt. Så vitt jag kan se så har varken du eller jag anfört några vetenskapliga belägg för våra åsikter och uttalanden, så vi är väl i så fall lika goda tyckare bägge två?

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Förutom att jag är barnskötare så är jag storasyster till 7, jag har även om jag inte jobbat med barn på flera år engerat mig och läst massa böcker, sett en massa ur-program, dokumentärer osv. För att bearbeta mobbningen mot mig och den mentala misshandeln då jag var barn och tonåring slukat allt som har med beteende att göra oavsätt om dom är biologiska eller miljöbetingade. Jag kan idag säga hur vad coh varför och jag kan också se min del i det hela.
Jag har också lärt mig otroligt mycket av barnen för dom är dom bästa lärarna. Jag är den som får den tysta flickan att prata, jag är den som bryter mönstert när ett barn gråter för mamma/pappa går, jag är den som dom "jobbiga" barnen gör som man säger, inte för att dom är rädda för mig utan för att dom speglar mitt beteende dvs jag behandlar dom med respekt, visar att dom är viktiga för mig som person osv. Jag var den som upptäckte att en flcika på dagis hörde dåligt, jag var den som dom små barnen gick till när dom var ledsna, jag är den som aktiverar barnen och inte står och snackar en massa skit med kollegorna, jag är den som tar hand om den som "blir över" och sysselsätter denna med något och ofta något många kan leka osv. Min kompetens stämmer överens med dom speciallutplockade läraren och barnskötare som har gruppen där min dotter går i.
Exakt kompeten är ju svårt att ta på för det är som att fråga vad en sk hästviskare har för kompetens.
Jag är jäkligt bra på barn och det är många barn som har vittnat om att det är så. Fördelen med att växa upp på ett litet ställe är att man kan följa barnet efter dagisstadiet.
Jag har jobbat som barnflicka i en familj på 6 barn (ett av dom var "jobbigt" och blev en lugnt och harmoniskt barn tills jag flyttade därifrån), på ett antal förskolor, på fritids (ett av dom där jag gjorde praktik så ringde dom min handledare och klagade för jag glömde att läsa vid mellanmålet första dagen jag var där. Jag hade inte fått någon påminnelse alls kan jag tala om.), och en praktik på 6 veckor i skolan. Jag har jobbat med barn som knappt kan svenska också.
Skicka mig ett barn som är mobbat och låt mig få vara med den dygnet runt i några månader så skickar jag tillbaka ett barn som inte har så stora problem med det sedan.
Det är till mig man kommer när man vill ha tips när barnet är "jobbigt", när det är något fel i förhållandet, när man mår dåligt osv.
Jag är en problem lösare och jag älskar att lösa problem och ger mig sällan innan jag har hittat den optimalaste lösningen oavsätt om det är barn eller annat som gäller.
Däremot är orken begränsad av hur mycket jag orkar engagera mig i men ofta är jag engagerad i barnen som är runt om min dotter.

Genom allt som har funkat och böcker som jag har läst och studerat människor så har jag kommit fram till följande. n människa med god självkänsla kan ta att bli ratad med en klackspark, dom är realistiska, dom blir sällan frustrerade och kan hantera det om dom blir det. Dom är sociala och behandlar andra väl för dom visar inga symtom för där finns ingen frustration att visa symtom av. Självkänslan är nyckeln till en människas välmående och man klarar det mesta utan problem.
Om ett barn visar symtom på att självkänslan är låg är det vanliga att man 1 tolkar det som dåligt självförtroende 2 försöker dämpa symtom på diverse olika vägar. Det ger kanske en liten förbättring men risken finns att det istället exploderar en dag och då står ofta föräldrarna som några frågetecken och undrar vad det kom ifrån. Man har inte botat orsak utan bara dämpat symtom. Botar du orsaken dvs. självkänslan så botar du symtom.´
Hur man sedan gör för att höja självkänslan och hur man gör för att sänka är viktigt att man vet för annars så kan man sänka den i ren välvilja. Det var rätt nyligen jag själv upptäckte att vissa saker jag gjorde inte var bra för min dotters självkänsla och det var saker i ren välvilja som jag gjorde i brist på full kunskap.
Jag nöjer mig sällan med att utan vill alltid veta hur vad och varför.

Svarar det på lite frågor?

 

[Mabuse]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Jag har full respekt för att du har hittat din sanning, men den friheten måste väl andra människor också ha? Man har ju olika sätt att nå kunskap, och färgas i sitt sökande av olika bakgrund och upplevelser, vilket ju är en starkt bidragande orsak till varför det är svårt att nå objektiva resultat och sanningar inom beteendevetenskapen?