Sv: Alla dessa fördomar...
Jag ska inte säga att jag vet mycket om något, det gör ajg verkligen inte. Jag är den där typiska hobbyryttare som är lycklig när hon har sin skog och sin grusväg i fred
Men jag har varit "aktiv" inom dressyr, hoppning och är inom bruksridningen. Och jag kan säga att ajg stöter väldigt sällan på trevligt tävlingsfolk. ALLA kategorier, inte bara engelsk ridning. Okej, bruksfolket är i allmänhet schyssta, men så är de flesta inte där för att tävla heller :smirk:
Jag skulle börja rida western på riktigt för någon månad sen, hade fått tag i en tränare och längtade verkligen! Men mina förväntningar krossades totalt. Jag föreställde mig western som något lugnt och harmoniskt, inget slitande och bankande, ja i allmänhet mer tolerans mot såväl hästen som ryttaren. Tävling har aldrig legat för mig, jag ville bara träna för lite variation i vardagen. vad möts jag av?
Det första tränaren säga är att hästen är för tjock (befogat) och att jag måste raka honom om jag vill träna. Dessutom måste jag köpa (minst) ett bett, fast jga förklarat att jag inte vill tävla och hästen avskyr bett. Han ska.
lektionen kommer igång efter lite om och men. Eller "lektionen" är mer rätt att säga. Runt runt runt på volter, runt runt runt.. Hästen tappar gnistan, han är lite lat i vanliga fall, och hur kul är det för skogsmulle att springa i cirklar? Tränarens tips: ta på sporrar och skänkla hårdare!
Ja, det var min erfarenhet av western. Men jag tänker fortfarande på western som något lugnt och harmoniskt, på hästens villkor. Jag kanske romantiserar, men då vill jag göra det. Just den här tränaren kanske inte var den bästa i världen, men det är den enda som finns inom ett tiotal mils radie. Och för en hobbyskogsmulle är det inte värt pengarna att åka iväg så långt för att ta en lektion för skojs skull..
Jag ska inte säga att jag vet mycket om något, det gör ajg verkligen inte. Jag är den där typiska hobbyryttare som är lycklig när hon har sin skog och sin grusväg i fred
Men jag har varit "aktiv" inom dressyr, hoppning och är inom bruksridningen. Och jag kan säga att ajg stöter väldigt sällan på trevligt tävlingsfolk. ALLA kategorier, inte bara engelsk ridning. Okej, bruksfolket är i allmänhet schyssta, men så är de flesta inte där för att tävla heller :smirk:
Jag skulle börja rida western på riktigt för någon månad sen, hade fått tag i en tränare och längtade verkligen! Men mina förväntningar krossades totalt. Jag föreställde mig western som något lugnt och harmoniskt, inget slitande och bankande, ja i allmänhet mer tolerans mot såväl hästen som ryttaren. Tävling har aldrig legat för mig, jag ville bara träna för lite variation i vardagen. vad möts jag av?
Det första tränaren säga är att hästen är för tjock (befogat) och att jag måste raka honom om jag vill träna. Dessutom måste jag köpa (minst) ett bett, fast jga förklarat att jag inte vill tävla och hästen avskyr bett. Han ska.
lektionen kommer igång efter lite om och men. Eller "lektionen" är mer rätt att säga. Runt runt runt på volter, runt runt runt.. Hästen tappar gnistan, han är lite lat i vanliga fall, och hur kul är det för skogsmulle att springa i cirklar? Tränarens tips: ta på sporrar och skänkla hårdare!
Ja, det var min erfarenhet av western. Men jag tänker fortfarande på western som något lugnt och harmoniskt, på hästens villkor. Jag kanske romantiserar, men då vill jag göra det. Just den här tränaren kanske inte var den bästa i världen, men det är den enda som finns inom ett tiotal mils radie. Och för en hobbyskogsmulle är det inte värt pengarna att åka iväg så långt för att ta en lektion för skojs skull..
