Det är just detta som är så svårt. Jag fattar och håller med om att det är mitt ansvar helt och fullt. Men jag vet inte om jag klarar det ansvaret länge till. Det är så mycket upp och ner hela tiden.
På ett aa möte var det en person som pratade om Gud. Att lägga ansvaret på Gud istället. Verkade funka för den personen.
Jag vet inte. Vet ingenting om nånting.
Det enda du kan göra är att minut för minut avstå från alkohol, fortsätta gå på möten och vara uppriktig inför dig själv. Jag känner inte dig men av vad jag har läst här i tråden har du inte kommit till insikt än att du är alkoholist och jag tror det är steg 1.
Det kommer vara extremt jobbigt framöver. Det blir ju både en krisreaktion och en sorg i att sluta dricka alkohol och att den delen av ens liv försvinner. Så var snäll mot dig själv och ha förtröstan, en dag kommer det att bli bra bara du står ut och fortsätter gneta på. Det kommer komma en dag då du aldrig behöver tänka på hur du ska kunna dricka, aldrig är bakis, aldrig behöver smussla, aldrig behöver skämmas för alkoholen, inte behöver köpslå med dig själv kring belöningar eller löften. Det livet är mycket bättre än det med alkoholen, jag lovar. Du gör ju det största jobbet redan med att hålla dig nykter, heja dig!