Sv: Älgfobi

Enda anledningen att jag öht svarade i den här tråden var för att du så bestämt tyckte att man skulle hoppa av i sådana situationer. Och dessutom var rätt kvick på att skratta åt folk osm tyckte annorlunda. Jag tycker inte om när folk säger: Så här är det och jag tycker än mindre om när man gör sig roligt åt andras tankar o erfarenheter. Därför ville jag belysa saken från en annan vinkel.

Om jag nu ska vara så krass som du delvis varit mot andra i denna tråden (vi har kunnat vettigt resonera oss fram till att vi tycker olika tycker jag det känns som :bow: ) så, ditt ledarskap brister ju alldeles uppenbart när du inte klarar av att vara tillräckligt med ledare uppå på väl?


Förresten, du menade "funkar det för er att INTE hoppa av" i ditt första stycke va? ;)
 
Sv: Älgfobi

Förresten, när jag läser det du skriver så har vi rätt mycket samma poäng.
1: jag slänger mig inte av en häst på G. Det utlöser nog mer än det lindrar.
2: Hästar SKA gå självständigt. Frågan är - vart ligger min häst när jag beger mig ut i skogen?

Hästar SKA titta och reagera. En del reagerar utan förtanke och en del tittar först, reagerar sen. En del blir introverta och går inte att påverka vare sig från marken eller ryggen, en del lägger nerverna utanpå och man rider med sytrådar fast en dansande bomb. Alla är olika och man reagerar nog olika utifrån vilken situation man hamnar i.

Mitt sto ex är otroligt nyfiken - vill gå fram och smaka på allt och samtidigt introvert.
Man kan tro att hon tolererar saker som ingenting och helt plötsligt flyger hon rätt upp. Vaknar till och liksom :VAD är det där??
Alltså var hon inte medveten tidigare och i sin egen lilla värld.
När jag kom underfund med detta kunde träningen baseras annorlunda.
Idag ska hon inte bara tolerera utan acceptera det vi gör och för att få henne dit måste jag se till att hon är "med" på allt vi gör.
Hon får inte försvinna genom att ex suga och smacka med underläppen. Något som var "gulligt" förr.

Skulle vilja beskriva ultimata scenariumet så att om en älg skulle dyka upp och min häst höjer huvudet, ska jag kunna Visa: HEY, kolla här!
Behåller jag mitt lugn ska min energi gå över på hästen så vi båda tittar på älgen, men lugnt kan traska vidare utan större fadäs.
Skulle jag höja min energinivå genom att börja trampa och spänna mig, ska hästen göra likadant. Precis som en flockledare i en flock.

Ganska fränt att kunna föra över min energi från marken btw.
Är förhållandena och träningen bra ska hästen härma mitt kroppsspråk och piaffen kan verka in som en naturlig del i träningen.

Mvh Li
 
Sv: Älgfobi

Alla får ha sin åsikt.
Jag brukar skämta om hur en del folk funkar.
En del är att klänga sig fast, hålla tygeln no matter what, hålla i hästen när den drar, och sedan är jag fascinerad över hur folk LÖSER problemen ex vid lastning.
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Om du läser vad TS skrev i början så kanske du förstår att sitta kvar kan lika gärna sluta med döden. om det handlar om att gå hem eller inte till stallet - ja då är det ju åt helsike.
Är det DÄRFÖR man sitter kvar? För man inte orkar gå?

Inte kan du varken lära eller påverka en häst som är i det tillståndet.

Och förresten: vem har sagt att jag skuttar av?
om jag fått det att låta så, vill jag dementera.
Jag skrev vad jag skulle ha gjort med en häst på det stället, i det tillståndet.

Li
 
Sv: Älgfobi

Klart alla får det, jag skämtar oxå om folk som gör tokiga saker (främst vid lastning o med rädda hästar/hästar som tagit över) men jag gör det inte inför andra eller på ett forum utan högst privat. Att skämta om folk är ju typ det samma som att skratta åt dem, iaf skulle jag kännt så om jag blev utsatt.

Jag ser det inte alls så på TS inlägg, jag ser en normalt rädd häst. Hon kunde ju påverka honom eftersom hon fick honom i "passage" visserligen ;) men han drog inte järnet hem. Om jag råkar ut för ngt som är så uppstressande för hästen så riderj ag troligtvis frma o tillbaka på vägen tills hästen lyssnar ok igen för att sedan rida vidare. Men först låter jag den lugna ner sig på plats.

Dessutom har jag sett många ex där ryttaren tror sig tappa kontrollen över hästen som går ned i dike, ryggar, stegrar osv. När man själv som ser på bara tänker på hur ryttaren skulle parerat ist för att öka hästens "runt flygande". Ju mer hästen tillåts stressa runt desto mer brukar den stressa upp sig. Även suttit på ett skolexempel på hur man kommer undan sin ryttare även om hästen inte var rädd, enbart olydig till livsfarlighet pga stegringar o sken. Hon blev lugn som en filbunke, la av o stegra sig o fattade galopp ute på lös tygel utan att dra järnet av enbart direkt korrigering i 2 veckor. Dessa panikartade situationer som ryttaren upplevt när hon slängde sig av vägen osv o ryttaren tyckte hon inte hade ngn som helst kontroll över hästen var eg bara dåliga pareringar som denna hästen lärt sig utnyttja.
 
Sv: Älgfobi

Sorry om de var jag som skrev skutta av, men jag menar känslan av att snabbt komma av så man kan ha koll på hästen igen, efterosm man inte hade det på ryggen. :)
 
Sv: Älgfobi

Sådär har min också reagerat. Först står de förstenade och stirrar med dunkande hjärta, sedan vill de fly, och när man hindrar dem blir de upprörda och rädda. Hästarna jag red förut kastade sig runt 180 grader och satte av innan man ens hunnit se älgen när de upptäckte den. De verkar reagera lite olika beroende på hur rädda de är och hur nära älgarna är.
 
Sv: Älgfobi

Det var någon som skrev i början att hästen "blockerar sig" när den blir sådär rädd. Ville bara påpeka att det värsta är att jag nog gör det själv också!

Även om JAG inte är rädd för älgar, hangarhundar, landande hobbyplan eller skördetröskor blir jag ibland spänd inför hästens reaktion på dessa. Dvs jag ger hästen en chans att känna min osäkerhet. Detta är något jag får jobba aktivt på varje gång det dyker upp nåt som teoretiskt skulle kunna vara läskigt.

Har valt att tackla det genom att så fort jag ser något nytt hojta "hejsan kompis!!!" eller "vilken fin!!!" eller något annat minst lika fånigt och positivt :crazy: Detta för att snabbt lura min egen hjärna! Det är samma sorts psykologi som gör att man blir gladare av att le :p

Bara ett litet tips, om det finns fler som har nerverna lika nära ytan som jag.
 
Sv: Älgfobi

Nu tycker jag att du är ute och seglar lite..
Jag vill bara ge MIN åsikt här nu. Jag respekterar alla för vad de väljer att göra. :bow:

Om en ryttare börjar hoppa av varje gång så blir hästen "sjåpig". (Får man säga så?)


Och det där du skrivit om "ledarskaps-grejen" är helt åt skogen .

Det verkar inte som om du har läst vad jag skriver. Detta blev en våldsam diskussion och jag har inte lästa allt men jag läser det jag svarar på.
Jag har inte någonstans skrivit att jag hoppar av hästen hela tiden utan tycker själv att det är vansinnigt.
När det gäller ledarskap tycker jag fortfarande att man ska ha ett bra ledarskap innan man ger sig ut i skogen annars kan det bli farliga situationer.
 
Sv: Älgfobi

När det gäller ledarskap tycker jag fortfarande att man ska ha ett bra ledarskap innan man ger sig ut i skogen annars kan det bli farliga situationer.

Jaa jag förstår vad du menar, men så du menar att om man har en häst där man har ett gott ledarskap så blir inte hästen rädd? :confused:
Vissa av hästars egenskaper går inte att radera bort med ledarskap eller ens hjärntvätt.
De är och förblir ändå hästar och hästar blir rädda då och då.

Självklart ska man ha ett bra ledarskap i all hantering av sin häst, men det kan ändå uppstå farliga situationer.
 
Sv: Älgfobi

Jag håller med. Det är skillnad på individer också. Jag har träffat på hästar där det i ren överlevnadsstrategi förmodligen är bäst att hoppa av alternativt kasta sig av i farten. Min mamma har en väninna vars häst i ren panik sprang rakt in i ett tåg t ex (ingen ryttare på dock tack och lov).

Kan man få stopp på hästen, få den att titta och koppla av så är det kanonbra. Men en riktigt panikslagen och okontaktbar häst går inte att stoppa öht, de skenar blint in i och igenom saker (eller går omkull). Jag undviker personligen att rida sådana hästar nu för tiden, men när jag var "ung och dum" var jag nära att slå halvt ihjäl mig ett par ggr.
 
Senast ändrad:
Sv: Älgfobi

Jaa jag förstår vad du menar, men så du menar att om man har en häst där man har ett gott ledarskap så blir inte hästen rädd? :confused:
Vissa av hästars egenskaper går inte att radera bort med ledarskap eller ens hjärntvätt.
De är och förblir ändå hästar och hästar blir rädda då och då.

Självklart ska man ha ett bra ledarskap i all hantering av sin häst, men det kan ändå uppstå farliga situationer.

Jag hade lite bråttom innan idag så jag hann inte skriva det jag tänkte. Det blev nog ganska förvirrande.
Jag menar verkligen inte att hästen inte blir rädd det är klart att den blir det är ju deras flyktreaktion och tur är kanske det. Jag håller verkligen med dig om att det kan uppstå farliga situationer med hästar. Det är alltid en risk man tar när man handskas med hästar. Jag tror vi menar samma sak. Man får aldrig glömma bort att hästen kan reagera på ett sätt så att farliga situationer kan uppstå. Menn jag anser att de situationerna blir ännu farligare om man har dåligt eller svagt är kanske ett bättre ord över sin häst.

Jag tror kanske med risk att reta upp någon igen att ledarskap kan vara på mer än ett sätt. På ett sätt handlar det om att ha lärt sig att bemöta hästar på ett visst sätt, att förutse hur de reagerar osv så att man direkt uppfattas som en självklar ledare. Sedan tycker jag också att det handlar om att hästen ska lära känna sin ledare och känna sig trygg med den personen så att den kan lita på att ledaren alltid tar hand om den och talar om för den att det inte är farligt. Jag har hållt på med hästar i över tjugofem år. jag tycker kanske inte att jag är jättebra på detta med ledarskap men är ändå ganska säker på att jag har ett bra ledarskap över min egen häst.

Jag är också fullt medveten om att om man sitter av hästen i en stressad situation kan det bli så att hästen uppfattar det som en signal att det är farligt. jag undviker därför att hoppa av och min häst som nu har blivit så pass gammal, sex år, har blivit mycket bra på att gå förbi många olika farligheter. Men OM det uppstår en extrem situation vilket jag är övertygad om att älgar är så vet jag inte hur hon reagerar. Då hade jag om det blivit ett bra tillfälle valt att hoppa av. Men det är hur jag hade gjort. Jag tänker inte tvinga någon annan att göra det.

Annars har jag upptäckt att det gäller att förekomma henne och om jag tror att hon kommer att bli rädd så brukar jag klappa henne och säga bra med ett speciellt tonfall. det låter kanske lite dumt men jag har upptäckt att det på ngt sätt har blivit en signal till henne att allt är OK.

Detta har jag skrivit för att förtydliga det som nog blev otydligt i em. Jag tycker egentligen att det är tråkigt när en diskussion börjar bli lite väl tråkig med mer eller mindre påhopp på andra. Det är möjligt att jag har bidragit till det.
 
Sv: Älgfobi

Nej nej.. no hard feelings här inte. :bow:
Jag tror vi är inne på samma spår bara att vi uttrycker oss klumpigt bägge 2. ;)

Självklart kan ledarskap innefatta på flera olika saker & sätt.
Det är ju så.
 
Sv: Älgfobi

Till alla sådär lite allmänt

Jag har jobbat på några stycken olika ridskolor som vikarie och även själv tagit lektioner.
Vid massor av olika tillfällen så ingår det att rida ut med grupper - antingen som instruktör eller elev.

Föreställ er att man då inte kan rida ut av den anledningen att man inte befäst ledarskapet från marken...

Alltså - VÄLKOMMEN till verkligheten. Ni som snackar att om man inte kan behärska en häst genom rösten inte ska rida ut är så ute och cyklar så det inte är sant.
 
Sv: Älgfobi

*kl*
Kan inflika lite fint att jag och min herre blev jagad av en älg när vi va ute på tur för ett tag sen. Just nu har vi båda fobi för älgar, vi båda får hjärtklappning och ja.
Men men de går kanske över:P men läskigt är de! Och jag sitter hellre på än sitter av då han är så stor så han springer hellre över mig om han är panikrädd!
 
Sv: Älgfobi

VEM påstår att ridskolor är ett föredöme för dels hästhantering och dels hästpsykologi???

Jag har jobbat som turledare på ett islandsstall och även haft häst bredvid en stor ridskola.
Inte bara en, utan flera ggr har jag mött hästar utan ryttare och inte bara en gång blev det kaos i ledet hos islänningarna.
En del nyimporterade från Island som inte hade nerverna på rätt ställe osv.

Vem har sagt att ridskolor är ett föredöme? Jag brukar ofta ta dem som exempel när jag tänker på frågor som "våldtäkt" på häst samt att det inte är konstigt att folk flyger av i tid och otid.
Ridskolor är till för massproduktion. Kvantitet snarare än kvalitet.

Mvh Li
 
Sv: Älgfobi

Jag tror att Luff menar som ett svar på vad nån/ några har skrivit tidigare.
Att " om man inte har ett bra ledarskap så ska man inte ge sig ut i skogen..
Hon menar ju då att då finns det massor som inte ska ut o rida i skogen överhuvudtaget.
Det funkar ju inte.
Säg att jag t.ex lånar en okänd häst av en kompis för att göra henne sällskap på en ridtur.
Troligtvis har jag ingen direkt kontakt med dern hästen för att jag inte känner den.
Då skulle jag ju alltså inte kunna rida ut på den?

Så att man inte kan rida ut på en häst man inte har ett bra ledarskap på stämmer alltså inte... :bow:
 
Sv: Älgfobi

En del hästar är ju mer "omhändertagande" och kräver inget direkt ledarskap.

Vi hade ett sådant welsh cobsto som precis vem som helst kunde rida ut på. Hon gick flera år som handikapphäst bl a. Hon var ett ranghögt ledarsto och trygg i sig själv men mkt "mammig" mot både folk och fä.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp