Sv: Älgfobi
Ja vad ger det för budskap?
Vänd på frågan: vad ger det för budskap att sitta på?
Att man inte bryr sig et jota om vad hästen nu tycker är farligt och således skiter slappnar hästen av. Den ska lyssna på mig där jag är, inte kräva mig till dens sida.
Jag har den åsikten att har du inte förtroendet från marken, finns det ingen chans att du har det på ryggen.
Har du ett bra förtroende från marken så kommer det att märkas när ni hamnar i trängda situationer.
Den åsikten delar jag eg inte. Visst är det bra att ha förtroende från marken men jag gör inte så stor grej av ridningen. Hästen lär sig lita på mig BÅDE när jag hanterar den på marken och när jag sitter uppe på, eller vad jag nu vill göra med den. Jag gör precis det jag vill med hästen o reder ut det vi hamnar i, DET ger förtroende, att lösa problem. Man måste inte tillbringa x antal timmar med träning från marken för att bygga förtroende, man kan snarare får en rejäl kick igång med den processen av att dirket utsätta hästen för lite obehagliga saker som man vet att man reder ut utan problem. Ju mer svårigheter den tar sig i genom för att den ser dig som en bra ledare desto mer förtroende får den, oavsett om du sitter på eller inte.
Jag sitter upp på nya hästar o hamnar ofta i för hästen obehagliga situationer (oftast är hästarna enl mig inte lydiga o välridna och blir direkt förnärmade av att jag parerar div olydigheter de fått göra med tidigare ryttare). Men jag reder ut dem eftersom jag parerar hästen på ett sådnat vis att jag mer eller mindre förutspår vad den kommer göra o kan jag reda ut det är det ingen fara. Har vi kommit igenom ngra sådana "test av gränser"-situationer så åvgar jag faktiskt påstå att den hästen är rätt trygg med mig redan om det skulle hända ngt. Den har fattat att den inte kommer undan från mig o att jag alltid är rättvis o lyssnar den på mig blir det enkelt. Man har liskom fått upp viljan att lyssna ist för att köra sitt eget lopp. Det har man mycket nytta av om hästen skulle bli skrämd vill jag påstå.
Hur hästen reagerar när man sitter kvar är vad det är för en typ av häst.
Är det utåtagerande? Inåt? "Fryser" den, kanske hoppar ett skutt? Vänder hemåt osv.
Visst känner ni igen att en del hästar hoppar till och studerar - sen agerar medan en del vänder och flyr och om du har tur - kollar in sedan? (fast då är man redan long gone s.a.s)
[/QUOTE]
Nja, typ av häst. I början kanske ja, men det styr jag HÅRT, för våras säkerhet. ALLA hästar jag sätter mig på får snabbt vänja sig av med att snurra runt/vända eller dra järnet. Det är grunden i allt (tom innan jag börjar tjata om min eviga framåtbjudning om ngn läst en unghästtråd jag svarat i
) just pga det du säger "flyr och om du har tur - kollar in sedan". Och ja det går faktiskt att påverka riktigt mycket. Min treåring är inte riden alls mkt men han är redan på det klara med att flyr gör man inte, man stannar på stället o inväntar mattes restriktioner. Är det väldigt läskigt så sitter han nästan på bakhovarna men han kastar sig inte på bettet o drar hem.
Alltså, hästen lär sig inte fly o man har då en häst på platsen med dunkade hjärta, beredd att på minsta vink från ryttaren kasta sig i väg för att rädda sig själv o matte. Är det så så smart att börja klänga sig av? I de läget skulle en felaktigt sitsförändring av mig resultera i att flertalet hästar (som lärt sig stanna upp o konsultera matte innan de flyr) släppa de kanaler som är riktade mot mig o ta saken i egna händer - fly. Är jag däremot lugn o avslappnad som vanligt så behåller de kontakten med mig o är först på helspänn men kommer så smånigom mer och mer tillbaka till nuet o lugnar sig.
Om vi ska tala budskap: Vad är mer naturligt: stå vid sidan - ELLER sitta PÅ hästen?
Vart tror NI att bästa stödet finns för hästen?
Det tycker jag inte har med saken att göra. Av anlednignen jag skrev innan. Det ska inte ha ngn som helst betydelse vart jag är eller vad jag gör, hästen ska lite på mig ändå. Jag tror helt o fullt på att det bästa stödet för hästen är att just bara bete sig som vanligt, att bara sitta kvar o låta den komma till sans o rida vidare sedan. Även om jag suttit på hästar som kanske bara suttits på ngn gång i en paddock så sitter jag kvar. Jag utsätter inte mig o hästen för grejer vi inte löser. Ex så rider jag inte själv rätt ut på ett fält med en unghäst som ännu inte lärt sig vänta o ta det lugnt med ryttare, jag håller mig på en väg. Men jag hoppar inte av om den blir skraj. Unghästar blir ju ofta "helt från vettet" iaf en gång när de glömmer att man som stöd sitter ovanpå, men sitter man kvar den (oftast enda) gången i säger "hoho, här är matte, vi kan ta det lugnt o gå vidare, det är bara en liten söt älg" så kopplar hästen "aha, du är där o det är inget farligt som du brukar säga, a men då går vi då, skönt att jag vet du finns däruppe nu
" och sedan tar den kontakt med dig på ryggen ist för att undra var du är när du inte är vid sidan som du var innan inridingen. Man får liksom lära dem det, de fattar ju inte att du är däruppe först. Hadem an hoppat av där känns det som att hästen blir mer "ta hit ngn vid min sida nu jag är rädd!!!" och det är ju inte det man vill uppnå, man vill ju skapa förtroende även från ryggen.
Jag vågar påstå att sticker hästen hem i sken när ni håller i den, så skiter den fullständigt i dig och ditt "ledarskap".
Redan där är mycket fel. Då finns inget ledarskap och därmed förtroende.
Förtroende får man när man spenderar mycket tid med sin häst och utsätter den för saker som är farliga - med lycklig utgång.
Förtroende är nåt man förtjänar och får jobba för.
Haha, det skrev ju jag innan jag kom hit o läste vad du skrev
Om att utsätta den för farliga saker med lycklig utgång alltså. Och ang nya hästar man inte känner så är det ofta säkrast att sitta kvar på, man har mycket större inverkan på hästen då även om den väljer att inte lyssna (ny häst = den kanske fortf skiter löst i dig när det väl gäller). Jag känner iaf att jag kan påverka mkt mkt mer uppepå än på en häst som kanske med tidigare ägare lekte bulldozer på backen och återgår till det med mig eftersom ledarskapet o förtroendet inte är befäst.
Att sitta kvar är i sådant fall för er egen skull, för kan du inte påverka från marken, lär det inte ske från ryggen.
Och nja, jag håller ju fort inte med där. Jag anser man visst kan kunna påverka minst lika bra eller rent utav bättre när man sitter på även om man inte är klar på marken. Iaf om man är en vettigt ryttare med lite känsla o taiming såklart, men det gäller ju på marken med. Har tom ett eget ex
Red en hingst som var rätt jobbig att hantera tyckte jag, vad jag är gjorde så blev det alltid tjafs o till slut så ville jag inte ens ta honom i de situationerna. Jag var så lite ledare man kan vara på marken för honom, totalt värdelös
. Men så fort jag satt på ryggen var det aldrig ngt snack om vem som bestämde vad. Han kunde köra endel med andra duktiga, vana ryttare men när jag satt på (som red in honom) så gjorde han aldrig ngt av detta. Jag redde helt enkelt ut hans egenheter under ryttare bra men kunde inte rå på honom på marken vilket andra gjorde.
Vad det ger hästen för signaler att hoppa av?
Ja du...kanske "jag står vid din sida och tittar - jag är inte rädd...vi ser och lär"!
Och den signalen "jag står vid din sida" vill jag inte ge på ngra som helst villkor. Hästen ska klara sig själv o inte springa upp i mitt knä så fort den blir rädd, den ska ta kontakt med mig där jag är, i det jobb vi gör just då. Säger jag allt är lugnt ska den lita på det.
Puh, nu fick jag iaf med ett svar på det mesta!
