Sv: Aldrig mer!! Tack å hej från oss!
Visst kan man det. Du är säkert mer erfaren som kusk än vad min mamma är trots att hon närmar sig sextiostrecket.
Du är antagligen/eventuellt mer erfaren som kusk än vad jag är, trots att jag är 35.
Men du kan ändå aldrig komma och påstå att den som är 20 och har hållit på med hästar hela sitt liv har lika mycket erfarenhet och varit med om lika mycket som den som är 70 och har hållit på med hästar hela sitt liv.
Sedan är det som Lovisaeleonora säger också - med ålder, erfarenhet och klokskap kommer också ödmjukhet. Och säkerhetstänk.
Utifrån vad rubriken till denna tråd anger så ber inte TS om råd hur hon skall göra för att komma över sin rädsla och att få ponnyn körbar igen. Hon berättar vad som har hänt helt enkelt. Råden fick hon "på köpet" så att säga. Och även om det intresserar henne att få veta vad andra skulle ha gjort i en liknande situation så blir jag lite irriterad över att ni skriver som om ni vore guds gåva till hästarna och kan klara av varenda häst i världen - det finns det nämligen ingen som kan. Och att skriva på ett sätt som får uppfattas som att ni RÅDER en människa som varit med om rätt rejält otrevliga upplevelser i vagn att köra ponnyn mer anser jag fortfarande vara förbaskat oansvarigt.
Ansvarskänsla är för övrigt också något som brukar öka med åldern...
Erfarenhet kan man ¨få på olika sätt och genom olika upplevelser.
Visst kan man det. Du är säkert mer erfaren som kusk än vad min mamma är trots att hon närmar sig sextiostrecket.
Du är antagligen/eventuellt mer erfaren som kusk än vad jag är, trots att jag är 35.
Men du kan ändå aldrig komma och påstå att den som är 20 och har hållit på med hästar hela sitt liv har lika mycket erfarenhet och varit med om lika mycket som den som är 70 och har hållit på med hästar hela sitt liv.
Sedan är det som Lovisaeleonora säger också - med ålder, erfarenhet och klokskap kommer också ödmjukhet. Och säkerhetstänk.
Utifrån vad rubriken till denna tråd anger så ber inte TS om råd hur hon skall göra för att komma över sin rädsla och att få ponnyn körbar igen. Hon berättar vad som har hänt helt enkelt. Råden fick hon "på köpet" så att säga. Och även om det intresserar henne att få veta vad andra skulle ha gjort i en liknande situation så blir jag lite irriterad över att ni skriver som om ni vore guds gåva till hästarna och kan klara av varenda häst i världen - det finns det nämligen ingen som kan. Och att skriva på ett sätt som får uppfattas som att ni RÅDER en människa som varit med om rätt rejält otrevliga upplevelser i vagn att köra ponnyn mer anser jag fortfarande vara förbaskat oansvarigt.
Ansvarskänsla är för övrigt också något som brukar öka med åldern...