Aggresiv vid mat.

[Hammare]

Hej!
Vi har en 5-årig D-ponny som vi haft i ca 3-månader, han har nu börjat visa sig aggresiv vid matning i boxen, när han ska få sin kraft och även ibland hö vaktar han maten, han vänder han sig om och visar rumpan och kan även sparka. Det har nu hänt 3-gånger och vi behöver hjälp med hur man ska lära bort detta beteende. Han går tillsammans med två äldre hästar i hagen och då vaktar han inte, då brukar dom även dela på hö-högarna. Han är inte heller vaktig mot människor när dom får hö i hagen utan detta beteende händer bara i boxen. Dom hade fri tillgång ett tag och då var han lugn som en filbuken men dessvärre fungerar inte det då han och hans kompis blir för tjocka. Dock har dom fri tillgång på halm.

 

[skiesabove]

Låt han äta ifred? Det finns väl ingen anledning för er att störa han i boxen när han ska äta.

Skötsel kan ni ta på stallgången istället, när det inte är matdags.

 

[the_connemara]

Låt han äta ifred? Det finns väl ingen anledning för er att störa han i boxen när han ska äta.

Skötsel kan ni ta på stallgången istället, när det inte är matdags.

Är det inte när TS ska ge maten problemet är?

Jag följer. Har en liten arg madame men ignorerar, ser till att hon flyttar sig undan mig när hon är ivägen och berömmer massor vid all form av mjukhet. Försöker vara effektiv utan att stressa men alltså verkligen inte försöka hålla inne resursen hon vill åt men heller inte skynda mig pga hennes beteende. Är för mig bara en vardagsgrej och hon får också lära sig vänta betydligt mer vid servering av hösilage ute vid matplatserna då jag packar/fyller på nät. Då är det inte tillåtet att vara nära och sura för jag ska inte behöva ha ögon i nacken. Jag upplever inga problem i min situation men känner att jag har förbättringspotential i min hantering!

 

[skiesabove]

Om det är vid själva utfodringsmomentet i boxen så brukar det gå rätt snabbt att lära dom vänta och backa innan man tömmer påsen/lägger in skålen, eftersom dom så gärna vill ha maten. Jag har svårt att se hur det kan leda till en bakdel som vänds emot?

Vid utfodring i hagen brukar jag se till att ha allt färdigpackat så jag bara behöver hänga/byta nät, och så använder jag mig av R- (dvs sjasar på dom) om dom försöker tränga och roffa åt sig - eller så ignorerar jag det helt enkelt, om det inte är på farlig nivå. Fodrar jag från påse släpper jag många små högar, så det går rätt fort för alla att ha en egen hög. När jag haft hetsiga, högenergiska och potentiellt farliga individer i hagen har jag alltid börjat med att "låsa dom" genom att fodra en skål eller en tuss åt var och en från andra sidan staketet. Sen kan jag gå in och hänga nät ifred.

Till @the_connemara lilla hungriga ponny hade jag nog löst det genom att ge en liten tuss löst så hon har något att göra medans det krånglas med nät.

 

[Blyger]

Jag gör som typ precis @skiesabove

 

[karamelldrottningen]

Se till att ha grovfoder inlagt redan i boxen. Vänd upp hästen mot boxdörren. Släpp när hästen slappnar av.
Bra ni har fri tillgång till halm också
Kan vara magsår eller stress. Har han bytt stall också dessa tre månader och flock?

Pyssla inte med honom alls när han äter utan låt han vara tills allt är uppätet.

 

[Jordgubbkiwi]

Jag skulle ta på mig hjälm.
Och sen skulle jag ha maten litegrann bakom mig när jag öppnar dörren, säga hejhej och se om jag får komma in. (Dvs ger hästen mig plats?)

Går den till attack i det läget är det nog bra att ta hjälp utifrån och se om man kan bättra på ledarskapet.

Quickfix i det fallet den anfaller skulle för mig vara att schasa undan den och verkligen se till att jag får stå där utan att foderpåsen rycks ur mina händer eller att mulen åker ner i foderskopan. Det är ”min mat” tills jag hällt ut det.

 

[parellikusken]

Jag skulle ta på mig hjälm.
Och sen skulle jag ha maten litegrann bakom mig när jag öppnar dörren, säga hejhej och se om jag får komma in. (Dvs ger hästen mig plats?)

Går den till attack i det läget är det nog bra att ta hjälp utifrån och se om man kan bättra på ledarskapet.

Quickfix i det fallet den anfaller skulle för mig vara att schasa undan den och verkligen se till att jag får stå där utan att foderpåsen rycks ur mina händer eller att mulen åker ner i foderskopan. Det är ”min mat” tills jag hällt ut det.

Låter livsfarligt, och onödigt.

 

[Jordgubbkiwi]

Låter livsfarligt, och onödigt.

Jag tycker hjälm är viktigt även när man inte rider.
Och ta hjälp utifrån när man stöter på problem i hantering tycker jag också fler borde göra.
Att som quickfix schasa iväg en häst som anfaller är absolut farligt, men det är farligare att faktiskt bli attackerad? Jag förstår inte riktigt din reaktion.

 

[parellikusken]

Jag tycker hjälm är viktigt även när man inte rider.
Och ta hjälp utifrån när man stöter på problem i hantering tycker jag också fler borde göra.
Att som quickfix schasa iväg en häst som anfaller är absolut farligt, men det är farligare att faktiskt bli attackerad? Jag förstår inte riktigt din reaktion.

Tycker @karamelldrottningen s förslag kändes betydligt tryggare och schysstare. Och att reda ut varför hästen blir så arg vid mat är väl a och o. Andra tecken på magsår kanske också finns.
Att "uppfostra" en häst på det sättet och prata om ledarskap känns sådär.

 

[the_connemara]

Om det är vid själva utfodringsmomentet i boxen så brukar det gå rätt snabbt att lära dom vänta och backa innan man tömmer påsen/lägger in skålen, eftersom dom så gärna vill ha maten. Jag har svårt att se hur det kan leda till en bakdel som vänds emot?

Lägger du någon vikt vid om de surar något då eller bara de lämnar utrymme är du nöjd?

 

[Jordgubbkiwi]

Tycker @karamelldrottningen s förslag kändes betydligt tryggare och schysstare. Och att reda ut varför hästen blir så arg vid mat är väl a och o. Andra tecken på magsår kanske också finns.
Att "uppfostra" en häst på det sättet och prata om ledarskap känns sådär.

Jag pratade inte om uppfostring. Jag skrev om hur jag skulle göra om en häst attackerade. Inte som en lösning på problemet utan en lösning i stunden.

Jag skrev ett separat stycke att man skulle ta hjälp utifrån för att träna på ledarskap.

 

[skiesabove]

Lägger du någon vikt vid om de surar något då eller bara de lämnar utrymme är du nöjd?

Dom får lov att ha känslor, jag straffar aldrig ett känslouttryck så länge som det inte riktas mot mig på ett farligt sätt. Det är bra att dom kommunicerar med mig!

Jag tycker att vi ska ha i beaktning att självkontroll inte alls är lätt för ett djur (eller ett barn), speciellt inte när de har ouppfyllda behov. Tillexempel, hästen känner sig vrålhungrig. Det kan vara jättesvårt för en del individer att utöva självkontroll i den situationen, och visst kan man träna upp det, men man får göra det i små steg och under lång tid, och med rimliga kompromisser.

En sådan kompromiss tycker jag är att slänga en tuss hö på backen så att man får vara ifred när man fyller nät. Ponny behöver inte slå knut på sig själv eller få skäll pga bristande impulskontroll, och människan behöver inte känna sig trängd.

Och så kan man träna in artighet vid mat runt något mindre laddat, och helst i skyddad kontakt (stängsel mellan). Tillexempel backa två steg innan skålen serveras.

 

[the_connemara]

Dom får lov att ha känslor, jag straffar aldrig ett känslouttryck så länge som det inte riktas mot mig på ett farligt sätt. Det är bra att dom kommunicerar med mig!

Jag tycker att vi ska ha i beaktning att självkontroll inte alls är lätt för ett djur (eller ett barn), speciellt inte när de har ouppfyllda behov. Tillexempel, hästen känner sig vrålhungrig. Det kan vara jättesvårt för en del individer att utöva självkontroll i den situationen, och visst kan man träna upp det, men man får göra det i små steg och under lång tid, och med rimliga kompromisser.

En sådan kompromiss tycker jag är att slänga en tuss hö på backen så att man får vara ifred när man fyller nät. Ponny behöver inte slå knut på sig själv eller få skäll pga bristande impulskontroll, och människan behöver inte känna sig trängd.

Och så kan man träna in artighet vid mat runt något mindre laddat, och helst i skyddad kontakt (stängsel mellan). Tillexempel backa två steg innan skålen serveras.

Då tänker vi lika! Med min stora är det lättare pga han upplevs sällan som så "vrålhungrig" (de har fri tillgång båda två) och kopplar snabbt ihop beteenden. Så bara för att jag var långsam så börjar han nu backa för att "få maten med sig till sin plats" tex. Han fattar också att om jag slutar fixa med hans mat för att han varit för närgången så börjar jag igen om han ger mig plats. Allt detta har han lärt sig när jag varit sjuk och lite uppgivet bara sagt "snälla jag orkar inte idag"

Den lilla damen funderar jag mera kring för hon har ett annat uttrycksätt än min stora. Hon är otroligt ponnysmart runt den stora och gör aldrig minsta min mot honom. Står blickstilla och väntar medan han äter men ser direkt när hon smygande kan avancera och duckar försiktigt utan att backa tills han bli arg Där uppvisar hon ju utåt sett en väldig behärskning utan att tappa sitt mål (att städa upp det han spillt på golvet alt ute få nå fram till samma hönät). Jag har dock aldrig varit ett fan av att mina djur ska vänta på tillåtelse att äta, det känns fel i magen för mig, men däremot tolererar jag inte att känna mig trängd eller behöva vakta mitt space i vardagen. Vilket jag hellre aldrig gör, den lilla bara lägger öronen bakåt när krubban ska serveras men för mig räcker det för att fundera på om jag kunnat göra den situationen annorlunda.

I hagen är det inga problem. Det är ju gräs överallt så de gångerna jag behöver shasa bort henne börjar hon ju beta så länge istället och där är ju mer gott om plats än där de äter krubbmat i stallgången. Tänker att de situationerna känns bättre för mig att öva på självkontrollen i sådana fall? Hösilaget är mindre värt än krubbmat för henne vad jag tolkar henne som iaf.

 

[skiesabove]

Suck, skrev ett långt inlägg och sen startade mobilen om sig...

Men såhär:
Måste hon öva på självkontroll? Beteendet verkar inte farligt på något sätt. Kan hon inte bara få vara?

Med tiden är det mycket möjligt att hon blir lugnare och tryggare i matsituationen av sig självt. Och även om hon inte blir det, så kommer det inte vara någon rolig träning för hennes del, med risk att hon kanske "respekterar" dig mer men tycker om dig mindre.

Jag personligen tycker inte att det är värt att micro-managea beteenden som inte är farliga/gör ont.

Öronen bakåt när man får en skål är inte farligt. Att råna nätet är jobbigt, men enkelt löst utan träning genom att ge en tuss löst istället.

Helt enkelt: jobba med känslan om varför det känns jobbigt för dig, istället för att skapa ännu jobbigare känslor runt mat för henne.

 

[Blyger]

Öronen bakåt när man får en skål är inte farligt. Att råna nätet är jobbigt, men enkelt löst utan träning genom att ge en tuss löst istället.

Min häst kallas draken ser ut som om han kommer döda alla i närheten när kraftfodret kommer och han står i sin box. Öronen slickade, ögonen verkligen arga, kan hugga i luften..
Rör absolut ingen människa och kastar sig inte över maten, ser bara hemsk ut

 

[skiesabove]

Min häst kallas draken ser ut som om han kommer döda alla i närheten när kraftfodret kommer och han står i sin box. Öronen slickade, ögonen verkligen arga, kan hugga i luften..
Rör absolut ingen människa och kastar sig inte över maten, ser bara hemsk ut

Ett bra exempel! Tänk vad det skulle krävas, och vad för typ av träning, för att få bort det? Och vad som från början lärde han det beteendet, så att det sitter så hårt nu - vilka minnen liksom. Det är verkligen inte lätt att träna bort det.

Helt i onödan liksom. Riskera relationen för att det "ser hemskt ut". Eller "hästen ska respektera människan!".

 

[the_connemara]

Suck, skrev ett långt inlägg och sen startade mobilen om sig...

Men såhär:
Måste hon öva på självkontroll? Beteendet verkar inte farligt på något sätt. Kan hon inte bara få vara?

Med tiden är det mycket möjligt att hon blir lugnare och tryggare i matsituationen av sig självt. Och även om hon inte blir det, så kommer det inte vara någon rolig träning för hennes del, med risk att hon kanske "respekterar" dig mer men tycker om dig mindre.

Jag personligen tycker inte att det är värt att micro-managea beteenden som inte är farliga/gör ont.

Öronen bakåt när man får en skål är inte farligt. Att råna nätet är jobbigt, men enkelt löst utan träning genom att ge en tuss löst istället.

Helt enkelt: jobba med känslan om varför det känns jobbigt för dig, istället för att skapa ännu jobbigare känslor runt mat för henne.

Jag hade nog inte så stor förbättringspotential helt enkelt För jag håller med. Vill verkligen inte straffa känslouttryck! Därav min första fråga i inlägg 11. Men alltid intressant att höra hur andra (som inte rakt av bara vill straffa bort att hästar pratar såklart) resonerar. Jag har en känsla av att hon kommer känna mindre behov av surande med tiden när vi vänjer oss vid vardagsrutinerna tillsammans. Andra situationer tyder på det tycker jag.

Och jag tycker inte det känns jobbig som tur är, men ville passa på att fråga med en TS på samma ämne. Onödigt att fortsätta på samma spår om det finns vettigare sätt ju!

 

[Blyger]

Ett bra exempel! Tänk vad det skulle krävas, och vad för typ av träning, för att få bort det? Och vad som från början lärde han det beteendet, så att det sitter så hårt nu - vilka minnen liksom. Det är verkligen inte lätt att träna bort det.

Helt i onödan liksom. Riskera relationen för att det "ser hemskt ut". Eller "hästen ska respektera människan!".

Ja säkert massor men vem orkar?
Minns inte när det började heller, eller om det är så bara när det är en kompis inne också..

Nej precis eftersom han inte är farlig på riktigt finns det ju ingen anledning har mest blivit ett skämt, "nu kommer draken"

 

[Habina]

Jag hade ”superpli” på hästarna förut, så ingen fick vara nära mig och höpåsarna när jag gick ut i hagen. Det var på den gamla ”jag bestämmer”-tiden.

Numera öppnar jag alltid höpåsen och låter alla ta en tugga innan jag går vidare i hagen och sprider ut det. Alla nöjda och glada.