AftonstjÄrna ??

[videnlis]

jag skulle vilja ha er åsikt om min situation..
har 3 barn, som kom tripptrapptrull,när jag var mellan 22 och 25..nu fyller jag just 40,och jag börjar bli nojjig...snart är sista chansen förbi..det skulle vara underbart med ett barn till,på samma gång som jag inte vet om jag skulle orka med allt en gång till..
det skulle vara så mysigt,,att bara ha ett litet barn,som man skulle kunna njuta för fullt av.
jag är sterliserad sen länge, så det sätter ju oxo käpp ihjulet..det kostar mycket pengar med provrörsbefruktning..

jag har tänkt satsa mycket mera tid på min häst,om nåt år,när ungarna är utflugna...det fixar sej ju inte med ett litet barn med i bilden..
har haft babyfeber från och till redan i över 10 år..men det går ju över alltsomoftast efter en tid..

hur skulle ni göra? nyfiken !

 

[Skogstrollet]

Sv: AftonstjÄrna ??

Jag skulle nog invänta barnbarnen och ägna tiden åt mig själv istället. Men vad du ska göra kan ingen säga. Har du pratat om det med gubben din, vill han ha en sladdis?

 

[videnlis]

Sv: AftonstjÄrna ??

nej,jag vet att ingen kan säga hur jag ska göra..men det är roligt att få era ¨åsikter!
hjärnan säger ju nog att vänta på barnbarn,men hjärtat kan tycka att en egen till skulle vara ganska så underbart!
gubben säger inte så mycket om detta..

 

[Skogstrollet]

Sv: AftonstjÄrna ??

gubben säger inte så mycket om detta..

Vad betyder det, att han inte bryr sig och du får göra som du vill? Det första du måste göra är väl att ta reda på om han vill ha ett barn till med dig eller inte? Eller är du beredd att lämna honom/söka andra alternativ om han inte vill? Eller förlikar du dig med hans åsikt och låter bli att bli gravid om han säger nej?

 

[rubytoo]

Sv: AftonstjÄrna ??

Kan ju svara för mig själv

Jag har inga barn sedan tidigare och har hela mitt liv bara jobbat och ridit, men förra året så insåg jag att nu är sista chansen för mig (blev 40) och jo jag tog den

Ångrar inte en minut, har en liten som är 7 månader nu och nej jag tycker inte det varit jobbigt utan bara underbart

Vill gärna ha en till men det får tiden utvisa.

Om ni båda vill och det känns ok så varför inte?

 

[Mabuse]

Sv: AftonstjÄrna ??

IVF är både väldigt osäkert, dyrt, och rätt plågsamt att genomgå. Inget jag skulle utsätta mig för om jag inte var spiksäker på att jag absolut ville ha barn och det inte fanns några alternativ.

Chansen att bli gravid med IVF i din ålder är mindre än 20% per försök. Och varje försök innebär dagliga hormonsprutor som du får ta själv, smärtsam äggplockning, och sen ännu mer hormoner och väntan. Plus risk för ytterligare smärtsamma biverkningar. För varje försök måste du också ha möjlighet att under ett par veckors tid åka in för kontroller när som helst, så du kan inte ha något inplanerat under de veckorna som du inte kan flytta med någon dags varsel.

 

[videnlis]

Sv: AftonstjÄrna ??

jo, jag förlikar mej nog till gubbens svar,om han säger nej är det nej..för jag e ju inte 100% säker själv heller.

vad bra att du tog chansen när den ännu fanns! grattis!


jaa, det låter nog jättejobbigt faktiskt..har en väninna som provade 3 ggr,(hon var lite äldre än jag e nu) och fick inget napp.sen känner jag en anna som var lite älder,som nu har en liten babys.(hon har barn i mina barns ålder från förut,men ny gubbe)

jaa, det e att fundera vidare..

 

[turbofling]

Sv: AftonstjÄrna ??

Kan ett fosterbarn vara ett alternativ?

 

[videnlis]

Sv: AftonstjÄrna ??

njaa, jag e väl egoistisk..men jag skulle vilja vara gravid ännu en gång..

 

[mimmipigg]

Sv: AftonstjÄrna ??

Jag skulle försöka tänka på vaknätter/öroninflammationer/matvägrare/bundenhet och det skulle förmodligen bota mig!
Jag är nybliven mormor, 46 år, och jag känner att det är alldeles lagom att vara just mormor.
Kan nöja mig med den gulliga biten och slippa sömnbrist och mjölkstockningar

 

[Sar]

Sv: AftonstjÄrna ??

Har man haft tre småbarn så tätt så skulle det nog vara väldigt skönt att få ha en lite i stöten. Å andra sidan är kanske orken inte lika stor?!

Är ni båda redo tror jag att det kan bli hur bra och roligt som helst! Lycka till i diskussionerna.

 

[videnlis]

Sv: AftonstjÄrna ??

ja, det e ju inte många år kvar tills man e mormor,om man har den turen att få barnbarn..

men ändå...en egen liten...

jag e så välig,så chansen har varit o farit när jag väl bestämt mej.!
det ekonomiska har oxo mycket att säga till om i vår situation..en provrörsbefruktning med alla hormoner o allt kostar säkert hur mycket som helst!

 

[Mabuse]

Sv: AftonstjÄrna ??

Problemet med IVF är att du inte vet hur många du kommer behöva göra. Det kan kosta allt mellan 20 och 200 000, och det är ändå inte säkert att ni får ett barn. Ni kan ha tur och lyckas på en gång, eller otur och få försöka tio gånger, det vet man inte. Men som sagt, chansen per försök är ganska dålig, så ni ska ha riktig tur om det ska räcka med ett försök.

 

[Magzzan]

Sv: AftonstjÄrna ??

MAbuse: har du genom gått en IVF behandling? Jag gjorde det i somras och jag kan säga att inget av det du skrev upplevde jag. Hormon behandlingen upplevde inte jag som vare sig jobbig eller smärtsam. Sprutan som du tar känns inte (ser ut som en insulin penna). Äggplocken är inte smärtsamma då de ger en bra med bedövning och lugnande. Jag är nu gravid i v32 och för våran del tog det på första försöket=)) Så om du själv inte har upplevt det tycker inte jag att du ska skrämma upp andra inför ett IVF. Sen är allas upplevelser olika men för min del så var det varken plågsammt eller svårt.

 

[videnlis]

Sv: AftonstjÄrna ??

ju äldre man blir destu svårare är det väl att bli gravid..
då när mina 3 kom efter varann, så blev jag gravid nästan bara av att titta på gubben alltså med engång..
men det har säkert ändrat ,nu e jag ju gammal.

har kollat runt lite och tror nog att kostnaden går på 2500 euro..o då ska man bli gravid första gången..ioförsej, skulle jag verkligen,verkligen ha en baby,skulle det inte vara en för stor summa..men jag velar ännu..

 

[Javan]

Sv: AftonstjÄrna ??

Chansen att bli gravid på första ivf-försöket när man passerat är runt 40 år är precis som Mabuse skriver ca 20% i bästa fall. Mabuse har om jag inte minns gått igenom IVF så hon vet vad hon har upplevt i alla fall.

klippt från ivf-klinikens hemsida om resultat:Kvinnans ålder är den enskilt viktigaste faktorn som förklarar barnlöshet. Kvinnan föds med ägganlagen och för varje år försämras kvaliteten och det blir svårare att lyckas med befruktning. Fertiliteten sjunker redan efter 37 års ålder, och efter 42 är det mycket få som lyckas bli gravida med hjälp av provrörsbefruktning, även om det givetvis finns stora individuella variationer. Andra faktorer som spelar in är äggstockarnas utseende, hormonvärden samt spermiernas kvalitet

Det är väldigt olika hur man upplever själva hormonbehandlingen inför ett IVF men det är defentivt inte ofarligt - överstimulering är inte att leka med. Sen är resultatet om man har tur alldeles fantastiskt och väl värt mödan om man är barnlös MEN om jag redan hade 3 barn skulle jag nog ALDRIG gå igenom det frivilligt. (har också gått igenom en IVF utan större problem med hormonbehandlingen samt den otroliga turen att lyckas på första försöket men då var jag också ca 10 år yngre än ts) Men att det är en jäkla manipulation av kroppen det går inte att komma ifrån.

Kostnaden är ca 26000 kr i Umeå MEN då tillkommer medicin för ca 1800kr (som utan högkostnadsskydd skulle gå på ca 18 000 kr) så det beror ju på var man bor ser att TS skrivit om euro och då kan medicinkostnaden tillkomma beroende på land?

 

[TinyWiny]

Sv: AftonstjÄrna ??

Bara nyfiken fråga, när steriliserade du dej eftersom du har haft bebislängtan i tio år?

Jag började fundera på sterilisering för drygt tio år sedan och nu för några månader sedan kände jag mej redo att göra det. Då har jag vetat i ca 15 år att jag inte skulle ha fler barn.

Jag är alltså 37 nu och jag känner att nu vill jag vänta på de barnbarn jag hoppas ska komma om inte alltför många år.
Mina barn är 18 och 20 och bara tanken på att börja om nu får mej att tänka nej, nej, nej... mitt liv nu, även om jag hade varit frisk, har inte plats för bebisar mer än då och då och då någon annans.

Jag hade i din sits funderat på vad det är du egentligen vill ha, vill du ha någon kvar när barnen flyttar eller vill du känna att du har någon som behöver dej?

Jag vet att när mina barn var runt 13-15 år så tyckte jag att de klarade sig så mycket själva att de egentligen inte behövde mej längre, det var ganska tungt och jag var lite smådeppig då även om jag var väldigt stolt över att de klarade så mycket själva.

Det var egenltligen när den äldste var drygt 18 som jag insåg att de behövde mej ändå fast på ett helt annat sätt än förut.
Vi kan umgås på helt annat sätt numera och det är väldigt trevliga människor att umgås med

Visst önskar jag ibland att jag kunde dra tillbaka tiden tills när de var små men att börja om igen, nej det vill jag inte.

För att vara lite småelak testa att vara uppe några nätter i sträck, testa att inte kunna göra det du vill, dvs åka iväg vart du vill utan att planera i några veckor och fundera sedan en gång till.
Bebisar är underbara men var sak har sin tid.

 

[Mabuse]

Sv: AftonstjÄrna ??

MAbuse: har du genom gått en IVF behandling? Jag gjorde det i somras och jag kan säga att inget av det du skrev upplevde jag. Hormon behandlingen upplevde inte jag som vare sig jobbig eller smärtsam. Sprutan som du tar känns inte (ser ut som en insulin penna). Äggplocken är inte smärtsamma då de ger en bra med bedövning och lugnande. Jag är nu gravid i v32 och för våran del tog det på första försöket=)) Så om du själv inte har upplevt det tycker inte jag att du ska skrämma upp andra inför ett IVF. Sen är allas upplevelser olika men för min del så var det varken plågsammt eller svårt.

Japp, jag har gjort en IVF. Att vara helt opåverkad av hormonerna, och tycka det är enbart mysigt att ge sig själv sprutor två gånger per dag, som du gjorde, är nog ganska ovanligt. De flesta påverkas av hormonerna på något sätt (konstigt vore väl annars, med tanke på de doser man får), och tycker inte det är jätteroligt att ge sig själv injektioner.

Har aldrig hört talas om någon som tyckte äggplockningen var en axelryckning, och inte hade det minsta ont vare sig före, efter eller under. Det finns ju en anledning till att de gav dig både lugnande och smärtstillande, nämligen att det är en rätt jobbig upplevelse. De ger ju inte valium och morfin bara för att de tycker det är så roligt att droga folk.

Sen har du ju väntan efteråt, och de flesta tycker inte det är så himla kul heller. Plus alla läkarbesöken under tiden behandlingen pågår, som måste passas ihop med arbete och annat.

Jag har pratat med rätt många som gjort IVF, och du är den enda som tyckt att det var en alltigenom positiv upplevelse som man knappt märkte av. Jättekul för dig, men absolut inte det vanliga. Alla andra jag pratat med tycker att det var en rätt jobbig upplevelse.

Har du gjort en IVF vet du ju också att chansen att misslyckas är mycket större än chansen att lyckas - vilket inte gör behandlingen roligare. Att lyckas på första försöket som du gjorde är ganska ovanligt.Just detta att det är så mycket i varje steg som kan gå fel - det kanske inte växer till några ägg, man kanske inte får några ägg när man ska plocka dem, de plockade äggen kanske inte befruktas, de befruktade äggen kanske inte fastnar - de flesta upplever hela den processen som rätt jobbig, framförallt när det är större risk att det misslyckas än chans att det lyckas.

 

[videnlis]

Sv: AftonstjÄrna ??

chansen att misslyckas tycks vara stor.
inte vet jag ens riktit vad jag vill med en babys..kanske att ha nån kvar i huset,då dom stora ändå inom 5 år är utflugna..
jag kanske väntar på barnbarn..kanske man kan hoppas på såna inom 10 år..
får satsa på hästen o kanske föla men henne istället..inte samma sak.. men nåt.( detta låter märkligt,jag vet..)
det e nog en svår tid, då man ändå är relativt ung då ungarna flyger ut..

men månne vi inte klarar av det på nåt sätt..

 

[lobell]

Sv: AftonstjÄrna ??

Jag är 41, och har 4 barn.
Två på 17 och 19 år. Och två på 2,5 och 3,5, och det är jobbigt!

Nu är de ju här och klart jag älskar dem av hela mitt hjärta, men det är tuffare nu tycker jag, än när jag var 25 med 2 små.

Kanske bara en liten hade varit enklare, men vi ville att de skulle vara 2 som kunde ha glädje av varandra, och det kan man lugnt säga att de har
Det är full fart från morgon till kväll.

Det är snålt med egentid, partnertid och hästtid, och jag känner ibland att jag knappt minns den småbarnsfria tid jag hade i över 10 år innan de kom.
Och vad skönt det var att få vakna av sig själv, och inte av att 2 små hoppar på en kl 6 på morgonen.

Jag ångrar inte mina små, men jag skulle kanske inte gjort om det, om jag inte hade träffat dem, om du förstår vad jag menar.