Äta nyttigt är dyrt

Pedagogik och upplysning i all ära men finns inga resurser -pengar och rutiner är det skit samma.
Jag tycker att man ska framförallt satsa på maten -frukost mm i de områden där fattiga bor. Som på ”min tid” det lär mer än böcker och predikan.
 
Är ju inte nödvändigtvis så att man måste dra in pengarna någon annanstans om man med bättre folkhälsa lyckas spara på sjukvård osv så då blir det en minskad kostnad som täcker upp skillnaden.
 
Jag skulle älska skattelättnader på frukt och grönsaker. Även om jag försöker handla smart så går så sjukt mycket pengar till det. Om det för skattelättnader på frukt och grönt krävs höjd skatt på chips, läsk eller nåt sånt så ja, fattar inte problemet. Mat behöver man ju, chips och läsk behöver man inte och man behöver det ju definitivt inte varje dag.
Fast jo? Fattiga människor vill gärna också sitta framför TV och äta chips och lite godis när det är Melodifestivalen eller Fotboll. Barn till fattiga föräldrar gillar säker också att få lördagsgodis. Läsk ÄR gott, det tycker väl alla barn oavsett ekonomi i familjen? Grejen är ju att inte köpa det så ofta, höjs priserna så riskerar man att köpa det ännu mer sällan vilket leder till ett visst utanförskap för fattiga barn.

Att ha billigare nyttig mat vore ju bättre än att ha billigare onyttigheter, men att höja priserna på det onyttiga är fel väg att gå. Ett fattigt barn, en fattig familj är faktiskt tillräckligt utanför i alla fall.

Bättre vore att satsa på lägre priser på bra mat och mer utbildning om bra mat i skolan, mer hemkunskap, mer information, mer lättillgänglig mat, lösa problem som gör att familjer är fattiga och det som gör att familjer väljer som de gör.
 
Och som anekdot har man ju som ”fattig” (i svenska mått mätt) superkoll på utbud, reor mm.
Tex fick bröd från närmaste affären som ändå skulle slängas. Eller snarare tog bröd eftersom man visste vart det låg och det var ju inget fel på brödet och butiksägaren var ok med det. Lite av en ”välgörenhetgrej”
Vilket ingen någonsin skulle prata högt om. Alldeles för skämmigt. Möjligen till ens vän som levde i lika usla ekonomiska förhållanden.
 
Fast man måste väl inte slänga mat för att den inte smakar gott? Särskilt inte om man inte har så mycket pengar?

Mat äter man också av andra skäl än att det ska smaka gott och emellanåt kan man väl äta med de skälen i fokus, om man lyckats laga till något lite mindre smakligt? Det finns alltid grader i helvetet, när det kanske smakar direkt vidrigt och inte kan räddas, och man ska såklart inte äta sånt som skulle kunna vara skämt.

Eller har jag missuppfattat?

(när man levt på noll inkomster en lång tid, blev åtminstone jag ganska medveten om att smak hamnar ganska långt efter andra skäl att äta mat - nästan vad som helst duger - hade ändå enormt svårt att få i mig tillräckligt den perioden och rasade i vikt till ohälsosamma nivåer )
Eller så låter man helt enkelt bli att testa något nytt som riskerar att inte vara gott alls? Så slipper man stå där med något man inte tycker om och som man känner att man inte kan slänga rent ekonomiskt samtidigt som man inte känner någon glädje över att äta det.

Och som en helt personlig parentes kanske:
Det finns gränser. Ska man äta något äckligt bara för att man måste äta? Ja, kanske. Själv är jag expert på att hoppa måltider. Jag är hungrig som alla andra människor men är verkligen inte sugen på mat, på att äta. Så det är superlätt att bara strunta i det. Skulle det bli äckligt när jag testar nytt, så skulle det vara svårmotiverat att äta det för mig. Och, ju fler måltider man hoppar desto svårare blir det att ens äta något, man blir inte hungrigare, bara mer och mer äcklad av mat, och att öppna kylskåpet i ett försök att ta sig över tröskeln och äta för att man måste trots att det inte smakar, och så står det äckliga där? Det skulle bara driva på äckelkänslorna som blir starkare för varje timme.

Det var en gång bland mina försök att banta som jag plötsligt insåg hur oerhört lätt det faktiskt är för vissa att svälta sig själv, och att jag, trots att jag är tjock och fet, har en benägenhet att falla i den fällan väldigt väldigt lätt. Ätstörningsproblematiken ligger under ytan alldeles, oerhört skrämmande var det, och fick mig att så smått börja äta igen och säga "jag ska aldrig banta igen och inte heller försöka styra min mat nämnvärt".
 
Fast jo? Fattiga människor vill gärna också sitta framför TV och äta chips och lite godis när det är Melodifestivalen eller Fotboll. Barn till fattiga föräldrar gillar säker också att få lördagsgodis. Läsk ÄR gott, det tycker väl alla barn oavsett ekonomi i familjen? Grejen är ju att inte köpa det så ofta, höjs priserna så riskerar man att köpa det ännu mer sällan vilket leder till ett visst utanförskap för fattiga barn.

Att ha billigare nyttig mat vore ju bättre än att ha billigare onyttigheter, men att höja priserna på det onyttiga är fel väg att gå. Ett fattigt barn, en fattig familj är faktiskt tillräckligt utanför i alla fall.

Bättre vore att satsa på lägre priser på bra mat och mer utbildning om bra mat i skolan, mer hemkunskap, mer information, mer lättillgänglig mat, lösa problem som gör att familjer är fattiga och det som gör att familjer väljer som de gör.
Fast grejen är ju att grönsaker äter man varje dag, chips och sånt kan man ju äta nån gång ibland. Jag har aldrig druckit läsk, funkar fint. Var aldrig utanför som barn pga att jag inte drack läsk (var dock jobbigare att inte äta kött).

Jag vet mycket väl hur det är att inte ha råd att köpa massa onödigt som snacks. Men jag kan välja bort chips utan att det skadar min hälsa, jag kan inte välja bort mat.

Det finns väl många vägar att gå, men jag skulle i alla fall uppskatta billigare frukt och grönt även om det innebar dyrare chips och läsk.
 
Eller så låter man helt enkelt bli att testa något nytt som riskerar att inte vara gott alls? Så slipper man stå där med något man inte tycker om och som man känner att man inte kan slänga rent ekonomiskt samtidigt som man inte känner någon glädje över att äta det.

Och som en helt personlig parentes kanske:
Det finns gränser. Ska man äta något äckligt bara för att man måste äta? Ja, kanske. Själv är jag expert på att hoppa måltider. Jag är hungrig som alla andra människor men är verkligen inte sugen på mat, på att äta. Så det är superlätt att bara strunta i det. Skulle det bli äckligt när jag testar nytt, så skulle det vara svårmotiverat att äta det för mig. Och, ju fler måltider man hoppar desto svårare blir det att ens äta något, man blir inte hungrigare, bara mer och mer äcklad av mat, och att öppna kylskåpet i ett försök att ta sig över tröskeln och äta för att man måste trots att det inte smakar, och så står det äckliga där? Det skulle bara driva på äckelkänslorna som blir starkare för varje timme.

Det var en gång bland mina försök att banta som jag plötsligt insåg hur oerhört lätt det faktiskt är för vissa att svälta sig själv, och att jag, trots att jag är tjock och fet, har en benägenhet att falla i den fällan väldigt väldigt lätt. Ätstörningsproblematiken ligger under ytan alldeles, oerhört skrämmande var det, och fick mig att så smått börja äta igen och säga "jag ska aldrig banta igen och inte heller försöka styra min mat nämnvärt".
Men för mig var det tvärtom. Ju fler missade mattider desto mer fixerad vid mat -MÅSTE äta när tillfälle ges!
 
Hade det varit så simpelt som du får det att låta så hade hela befolkningen levt på rotfrukter vid det här laget. Bara hit och bara dit, det är inte bara att göra si eller så.
Eh nej? Men det lät som att du hade ett intresse av det och då är det ju bara hitta nån grönsak du vill testa och sen googla. När jag blev vegan ville jag kunna göra en del rätter fast veganska, då fick jag ju helt enkelt leta upp recept.
 
Fast grejen är ju att grönsaker äter man varje dag, chips och sånt kan man ju äta nån gång ibland. Jag har aldrig druckit läsk, funkar fint. Var aldrig utanför som barn pga att jag inte drack läsk (var dock jobbigare att inte äta kött).

Jag vet mycket väl hur det är att inte ha råd att köpa massa onödigt som snacks. Men jag kan välja bort chips utan att det skadar min hälsa, jag kan inte välja bort mat.

Det finns väl många vägar att gå, men jag skulle i alla fall uppskatta billigare frukt och grönt även om det innebar dyrare chips och läsk.
Du är inte barn i dag. Det är skillnad. DU kan välja bort chips, men det är barn som ska stå där och förklara varför de inte sitter med fredagsmys på samma vis som kompisarna.
Jag drack inte läsk som barn och var inte utanför alls, av endast den anledningen så att säga. Det ÄR annorlundare i dag och sammantaget blir det skillnad och ytterligare ett sätt att visa andra "jag är ett fattigt barn".
 
Ja, nånstans ifrån måste ju pengarna tas, och då skulle jag tycka att en sänkning på pris av frukt och grönt skulle kunna bekostas av en höjning på varor med typ palmolja.
Inte för att jag inte äter kakor och chips, för det gör jag utan för att det finns livsmedel jag anser alla har rätt till.
Tänkte på ett samtal med en vän som just nu lever på ännu mindre pengar än mig. Om hur man resonerar i matbutiken. Hur hon hade stått och funderat på hur hon fick mest näring för pengarna, typ att köpa en gurka funkar inte. I det läget finns inte alternativet att köpa läsk, kakor, godis eller chips för pengarna man har måste gå till sånt kroppen behöver. Då spelar det ingen roll om en chipspåse kostar några kronor mer eller mindre.
 
Du är inte barn i dag. Det är skillnad. DU kan välja bort chips, men det är barn som ska stå där och förklara varför de inte sitter med fredagsmys på samma vis som kompisarna.
Jag drack inte läsk som barn och var inte utanför alls, av endast den anledningen så att säga. Det ÄR annorlundare i dag och sammantaget blir det skillnad och ytterligare ett sätt att visa andra "jag är ett fattigt barn".
Jag har väldigt svårt att förstå att om man har råd att köpa läsken och chipspåsen inte skulle ha råd att köpa det nån gång då och då för att det kostade några kronor mer. Den stora utgiften när det gäller mat är ju inte sånt.
 
Men för mig var det tvärtom. Ju fler missade mattider desto mer fixerad vid mat -MÅSTE äta när tillfälle ges!
Jag önskar jag var lite mer sådan! :)

När barnen inte är hemma och jag sitterh är alldeles ensam så kan jag ibland komma på vid 21-22 tiden på kvällen att "Oops, jag har inte ätit i dag" och får då gå och spana i kylen- inget jag är sugen på och så i skåpet- inget jag är sugen på. Knäckesticks och en mugg te är lösningen eller en nutrilett shake, annars kommer det bara vara värre dagen efter. Hungrig är jag inte, men hoppar jag mat då kommer jag ha ännu svårare att äta dagen efter och så är cirkeln igång. Att då vid ett sådant tillfälle äta något jag inte precis gillar skulle inte fungera alls.
 
Tänkte på ett samtal med en vän som just nu lever på ännu mindre pengar än mig. Om hur man resonerar i matbutiken. Hur hon hade stått och funderat på hur hon fick mest näring för pengarna, typ att köpa en gurka funkar inte. I det läget finns inte alternativet att köpa läsk, kakor, godis eller chips för pengarna man har måste gå till sånt kroppen behöver. Då spelar det ingen roll om en chipspåse kostar några kronor mer eller mindre.
Vilken klok vän! Jag valde typ alltid det godaste, dvs det mest onyttiga alternativen 😂
 
Tänkte på ett samtal med en vän som just nu lever på ännu mindre pengar än mig. Om hur man resonerar i matbutiken. Hur hon hade stått och funderat på hur hon fick mest näring för pengarna, typ att köpa en gurka funkar inte. I det läget finns inte alternativet att köpa läsk, kakor, godis eller chips för pengarna man har måste gå till sånt kroppen behöver. Då spelar det ingen roll om en chipspåse kostar några kronor mer eller mindre.
Det finns alltid olika variationer av fattigdom. Fattigdom är inte bara att man bara har råd med bröd och vatten och inget mera. Det kan vara att man precis har råd med basic + en liten peng varje lördag för lördagsgodis åt barnen. Om man höjer priset på lördagsgodiset så hamnar det ju över den pengen, är det fortfarande svårt att förstå att det kan påverka barn på ett felaktigt vis? Att fattiga föräldrar har råd att köpa lite lördagsgodis åt sina barn på lördag eller en chipspåse när det är Melodifestivalen (var det chipsproducenterna som kom på grejen att dela upp Melodifestivalen i deltävlingar... :p ) betyder ju faktiskt inte att det är något som överäts, men med högre priser på det kan det betyda att man inte har råd.

Jag har i många år köpt Tom och Jerry godispåse åt mina barn, det är en utmärkt lördagspåse åt ett barn, innehåller olika saker och faktiskt är den billigare än flera andra påsar som säljs, billigast till och med. Finns för en tia här och där. Man behöver inte överdriva, men ibland är det just den där tian föräldrar har råd med. Det har jag sett exempel på.
Jag har svårt att förstå att man inte kan förstå att det finns familjer som är just så pass fattiga där några kronor hit eller dit spelar roll, framför allt om man har flera barn. Självklart dör man inte av att inte äta onyttigheter och är man SÅ pass fattig att man inte ens har råd att köpa lördagsgodis då låter man bli, men de flesta föräldrar vill väldigt gärna ge sina barn lite gott ibland. Det ska även fattiga få lov att göra.
 
Ska vi göra grönsaker billigare så måste pengarna komma från något annat. Jag skulle främst vilja att svenskproducerade grönsaker blev billigare, men det betyder inte att jag tycker att bönderna ska få mindre betalt, hellre tvärtom.

Jag är inte politiker, men det kostar att göra något billigare.
Nja. Vi har ett till synes obegränsat utbud av mat från hela världen - på gott och ont. Det är vi konsumenter som talar om vad vi är redo att betala för en vara, och om förväntningen är att avocadon från californien/spanien/whatever ska vara billig, tar handlaren naturligtvis ut på kålroten från den svenska myllan. Det är vi konsumenter som styr prisbilder, efterfrågan och utbud.
 
Eller så låter man helt enkelt bli att testa något nytt som riskerar att inte vara gott alls? Så slipper man stå där med något man inte tycker om och som man känner att man inte kan slänga rent ekonomiskt samtidigt som man inte känner någon glädje över att äta det.

Och som en helt personlig parentes kanske:
Det finns gränser. Ska man äta något äckligt bara för att man måste äta? Ja, kanske. Själv är jag expert på att hoppa måltider. Jag är hungrig som alla andra människor men är verkligen inte sugen på mat, på att äta. Så det är superlätt att bara strunta i det. Skulle det bli äckligt när jag testar nytt, så skulle det vara svårmotiverat att äta det för mig. Och, ju fler måltider man hoppar desto svårare blir det att ens äta något, man blir inte hungrigare, bara mer och mer äcklad av mat, och att öppna kylskåpet i ett försök att ta sig över tröskeln och äta för att man måste trots att det inte smakar, och så står det äckliga där? Det skulle bara driva på äckelkänslorna som blir starkare för varje timme.

Det var en gång bland mina försök att banta som jag plötsligt insåg hur oerhört lätt det faktiskt är för vissa att svälta sig själv, och att jag, trots att jag är tjock och fet, har en benägenhet att falla i den fällan väldigt väldigt lätt. Ätstörningsproblematiken ligger under ytan alldeles, oerhört skrämmande var det, och fick mig att så smått börja äta igen och säga "jag ska aldrig banta igen och inte heller försöka styra min mat nämnvärt".

Det jag har svårt att förstå är att man måste känna ett sug efter det man ska äta, det finns så många andra skäl att äta. Väljer man efter reptilhjärnan varje gång lär man hamna i trubbel på ett eller annat vis.

Nu har jag inga egna ätstörningar men levt nära sådana, det är svårt att bedöma det som är sjukliga beteenden från sidan.

Däremot har jag levt med väldigt fattigt, och då gick blodpudding, vitkål och nedprutade morötter frekvent.
 
Eh nej? Men det lät som att du hade ett intresse av det och då är det ju bara hitta nån grönsak du vill testa och sen googla. När jag blev vegan ville jag kunna göra en del rätter fast veganska, då fick jag ju helt enkelt leta upp recept.
Jag vill prova mig fram ja, och det gör jag också. Jag stod senast förra veckan och gjorde en gryta för första gången i mitt liv för att grytbitarna var billiga på Coop den veckan. Men det är inte så enkelt som att googla eller fråga på buke. Det här är större än jag är. Det är strukturellt och det är skitsvårt att försöka ta sig upp från noll. Jag har en fördel i ett liiitet pytteintresse för att lära mig laga mer annan och bättre mat än innan och i det faktum att jag har en hel del tid över (om än inte tillräcklig energi och ekonomi alla gånger). En ensamstående morsa utan intresse och tre vilda barn som tar all energi har inte alltid det.

Tänkte på ett samtal med en vän som just nu lever på ännu mindre pengar än mig. Om hur man resonerar i matbutiken. Hur hon hade stått och funderat på hur hon fick mest näring för pengarna, typ att köpa en gurka funkar inte. I det läget finns inte alternativet att köpa läsk, kakor, godis eller chips för pengarna man har måste gå till sånt kroppen behöver. Då spelar det ingen roll om en chipspåse kostar några kronor mer eller mindre.
Det är ju tur för henne att hon fungerar så. Jag vet inte hur många gånger jag stått med mina sista pengar och ska försöka köpa mat, och när de inte räckt till blivit för stressad över ekonomin och helt enkelt köpt chips för de eller köpt någon mat som blivit oekonomisk. För att inte tala om när jag snusade, snuset gick givetvis alltid före mat och ju mindre pengar desto mer stress och mer behov av snus. Sen har jag fått gå och låna pengar av min mamma eller syster för att slippa gå hungrig. Jag har tur som har den backupen.
 
Det finns alltid olika variationer av fattigdom. Fattigdom är inte bara att man bara har råd med bröd och vatten och inget mera. Det kan vara att man precis har råd med basic + en liten peng varje lördag för lördagsgodis åt barnen. Om man höjer priset på lördagsgodiset så hamnar det ju över den pengen, är det fortfarande svårt att förstå att det kan påverka barn på ett felaktigt vis? Att fattiga föräldrar har råd att köpa lite lördagsgodis åt sina barn på lördag eller en chipspåse när det är Melodifestivalen (var det chipsproducenterna som kom på grejen att dela upp Melodifestivalen i deltävlingar... :p ) betyder ju faktiskt inte att det är något som överäts, men med högre priser på det kan det betyda att man inte har råd.

Jag har i många år köpt Tom och Jerry godispåse åt mina barn, det är en utmärkt lördagspåse åt ett barn, innehåller olika saker och faktiskt är den billigare än flera andra påsar som säljs, billigast till och med. Finns för en tia här och där. Man behöver inte överdriva, men ibland är det just den där tian föräldrar har råd med. Det har jag sett exempel på.
Jag har svårt att förstå att man inte kan förstå att det finns familjer som är just så pass fattiga där några kronor hit eller dit spelar roll, framför allt om man har flera barn. Självklart dör man inte av att inte äta onyttigheter och är man SÅ pass fattig att man inte ens har råd att köpa lördagsgodis då låter man bli, men de flesta föräldrar vill väldigt gärna ge sina barn lite gott ibland. Det ska även fattiga få lov att göra.
Jag blir väl lite provocerad av tråden. Liksom "fler ska ha råd med vettig mat" bemöts med "folk måste ha råd med sina chipspåsar". Då har man ju inte fattat hur det är att faktiskt vara fattig, när man inte har råd med en chipspåse övht. Och dessa barnfamiljer skulle ju också gynnas av billigare frukt och grönt, kronorna de sparar på det kan väl läggas på de lite dyrare chipsen då?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp