Jag skulle precis som du skriver, inte köpa mindre sött bara för att det kostar mer, däremot skulle jag vilja ha lägre priser på sådant som är bra i relation till det som faktiskt inte är nyttigt. Det ska inte vara lätt för barn att gå in i en affär och köpa något onyttigt till lunch istället för nyttigt och som utarbetad småbarnsförälder ska det vara rimliga priser på tex frukt och grönt. Självklart ska även fattiga få guldkant på vardagen så att höja priser och beskatta varor som är onyttiga känns fel, men det ska vara lätt och billigt att göra god och nyttig mat.
Och precis som du skriver är det svårt att komma tillrätta med problemet om man bara fokuserar på en bit av problemet, mat är ju bara en del av ens liv, ofta har man ju en hel drös med problem som man måste ta om hand om också och då blir mat ett nödvändigt ont och inspirationen till att vara klok och vettig och göra långkok som är billigare, fylla frysen, och allt vad man nu kan tänka på, ja det försvinner.
Om jag slapp oroa mig för att bli arbetslös när min provanställning går ut i december (nu är det ju en "konflikt" på jobbet så oron är ungefär 10 gånger högre och dessutom är handikappade inte populära på arbetsmarknaden...), oroa mig för bostadsbidraget som ska förnyas i februari (har jag nu angivit rätt årsinkomst, blev det rätt till slut??), oroa mig för sjukersättningen på halvtid jag har sedan ett år (när kommer den att omprövas, kommer de att ångra sig då som de gör för många, när jag hörde talas om Försäkringskassanupproret i förrgår fick jag så ont i magen, föräldrar som tagit sitt liv för att de förlorat sin inkomst och därmed sitt hem för att de inte kan betala hyran...!), oroa mig för min syn (ögonläkare som inte kan ge svar på vad som är fel- genetiskt fel, läkemedelsbiverkning, beror det på min epilepsi, grön starr, vad som är fel påverkar ju min framtid!), oroa mig för hörseln som blir sämre (det är hörseln som gör att jag kan jobba med det jag gör, det är inte ok att den blir sämre, inte ok alls!) och så en sådan knäpp oro- kommer min gamla tandläkare snart gå i pension? Jag som är skiträdd för att gå till tandläkare!
Och så givet, oron för barnen, sönerna tex är inte speciellt drivande av sig och jag måste orka för att de ska orka. Det tar så mycket på krafterna!
I mitt fall löser inte pengar allt. Jag gillar inte pengar. Alltså själv grejen. Men däremot skulle jag vilja se förändrinigar på punkterna som oroar mig + kostnader för viss mat förstås. Då borde det blir lättare att komma tillrätta med ... mycket!
