Adoption

[Björk]

Sv: Adoption

Dock tror jag att man kan hjälpa barn ännu bättre genom att stödja olika organisationer som ger barnen ett hem utan att flytta runt dem kring halva Jorden.

Ja, det tror jag också i många lägen.

Och de flesta som adopterar gör det ju (som vi som hade turen att lyckas rent biologiskt) inte för att göra någon slags "insats". Det är ett sekundärt argument (som dock har relevans och ÄR vettigt, anser jag) att man ger ett föräldrarlöst barn föräldrar. Det primära argumentet för att adoptera är sannolikt samma argument som du eller jag har: man vill helt enkelt ha barn. Egotripp!

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Jag hade adopterat om det inte blivit egna.
Men för mig så var det tvärt om.

"Det är så krångligt att adoptera så jag provar att göra egna"
Jag ville ha barn.
Vilka barn som helst.
Och det var enklast att "göra själv".
Hade det inte blivit bara sådär av sig själv, så hade jag adopterat.
Inte utsatt vare sig mig eller min ekonomi för en massa medicinska experiment för att få biologiska barn.
Så roligt tyckte jag inte att det var att vara gravid.

Adoption är skonsamt mot kroppen.

 

[ImFabulous]

Sv: Adoption

vet inte vad man ska svara på något sådannt. Köp en hund eller något. Människohandel är inget jag stödjer.

 

[Javan]

Sv: Adoption

saknar ord för att uttrycka hur illa jag gillar det här inlägget -

OM man inget vettigt har att säga kanske man ska hålla klaffen?

Javan

 

[ImFabulous]

Sv: Adoption

Jag tycker väldigt illa om just sådannt. (Och jakt för den delen, syftar på din avatar)

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Jag håller med om att den avataren är aningen osmaklig.

 

[tessiem]

Sv: Adoption

Jag håller med om att den avataren är aningen osmaklig.

Tycker inte jag...En glad hund..en död fågel..Life sucks..om du är en fågel

 

[tessiem]

Sv: Adoption

*KL*
Appropå adoption.

Jag är kluven. Efter att ha besökt Folåsa beh. hem som beh. adopterade barn så fick man en ganska negativ bild av adoption. Men å andra sidan så tror jag att situationen blir vad man gör den till. Är man medveten om att adopterade barn oftast har egtt enormt närhetsbehov & bekräftelsebehov & är villig att jobba med det.. så varför inte?
Det barnet får ju oftast en bättre tillvaro än vad det annars fått...

 

[havreflinga]

Sv: Adoption

Varför skulle det vara den värsta situationen för ett adopterat barn att föräldrarna får biologiska efteråt? Det hänger väl helt på hur föräldrarna är! Förmodligen och förhoppningsvis älskar de sitt adopterade barn och ser det lika mycket som sitt eget som det biologiska.

Jag har svårt att tro att adoptivbarn generellt är mindre älskade bara för att föräldrarna kanske valde att adoptera för att de inte kunde få biologiska barn.

Det handlar inte om föräldrarna, eller deras kärlek. Jag tror oxå att de som satsar tid och pengar för att ta emot ett adoptivbarn älskar detta barn gränslöst, i de allra flesta fall.

Tvivel kan man få även om man är älskad och omvårdad. Det får nog alla då och då. En del börjar ju tvivla på föräldrarnas kärlek och känna konkurrens av ett biologiskt syskon. För mig känns det nästan självklart att frågan "kommer det biologiska barnet räknas lite mer än mig?" poppar upp i den situation vi pratar om.

Att jag skrev värsta, var för att vi diskuterade skillnaden mellan de som adopterar som "andrahandsval" och de som gör det av ideologiska skäl. "Andrahandsval"+"spärren" släpper=det värsta

 

[havreflinga]

Sv: Adoption

Ja, nog skaffar man barn för att man själv vill ha dem! Jag brukar provokativt kalla det för "jordens största egotripp"....

Inte är det ju för att man vill göra en välgärning för samhället eller det ofödda barnet. Det är ju för att man själv vill uppleva hur det är att vara förälder, få fostra ett barn efter sina egna principer, få ett barn som man älskar och som älskar en själv. Kort sagt: finns ingen positiv förväntan att det ger mig något så skaffar jag ju inte barn. (eller husdjur..... eller bilar eller gård eller eller eller.....)

Jag vet inte vem du syftar på när du skriver "man". Dig själv eller i allmänhet? Du får det att låta som att ingen skaffar barn för att de vill göra en god gärning.

Jag valde inte att ha barn för att få fostra någon efter mina principer eller för att bli älskad! Det är bland det äckligaste som finns, tycker jag, när folk nästan utgår från att de ska bli älskade av sina egna barn!

Jag jobbar med barn och ungdomar och har sett vilket stort behov de har. Och jag har en massa att ge. Då tänkte jag så här: Istället för att ge till alla möjliga människor jag träffar här och var, så borde jag kanske koncentrera mig på en/några få? Dessutom behövs det fler barn i vårt land - och fler som har stark självkänsla och kan bidra till samhället.

Första tanken var att bli familjehem åt ett barn som redan finns. Men min man ville väldigt gärna ha ett biologiskt barn. Jag räknade inte med att det skulle bli speciellt gulligt/roligt att ha barn.

Nu var det mycket roligare än vad jag hade trott. Dessutom upptäckte jag vilket mirakel det är när nytt liv bildas. Så nästa bebis (den som är i magen) är mer en ego-grej, för jag ville uppleva det där igen. Men första bebisen såg jag mer som ett uppdrag. Tredje barnet blir förhoppningsvis en familjehemsplacering. (Vi påbörjar utbildningen i höst.)

Att få barn är för mig inte alls jämförbart med att skaffa bil, djur eller gård. Sånt är ju så enkelt att skaffa, bara man har pengar. Jag oroar mig inte för att inte klara uppdraget när jag skaffar något sådant. Om det inte funkar är det ju bara att sälja.

 

[Lazio]

Sv: Adoption

Min mamma och pappa har papper på att de inte kan få barn tillsammans, de försökte i 5 år nåt sånt. De adopterade min bror från Indien, han var 8 mån ungefär när han kom till Sverige. Ca 5 mån senare kom jag. Jag fanns alltså redan i mamms mage (utan att hon visste om det) när de adopterade. Visserligen hade de bestämt långt innan att de skulle adoptera.
Läkaren/professorn som skrivit det där pappret ramlade av stolen kan jag säga. Så jag är ett mirakel, jag har papper på att jag inte kan finnas. Haha.
Min bror och jag har aldrig behandlats olika för att han är adopterad och jag är biologisk.

Det var ju rätt längesen nu -84 var det de adopterade, nu för tiden är det nog ännu mera krångel och ännu dyrare.

 

[tessiem]

Sv: Adoption

Jag vet inte vem du syftar på när du skriver "man". Dig själv eller i allmänhet? Du får det att låta som att ingen skaffar barn för att de vill göra en god gärning.

Jag valde inte att ha barn för att få fostra någon efter mina principer eller för att bli älskad! Det är bland det äckligaste som finns, tycker jag, när folk nästan utgår från att de ska bli älskade av sina egna barn!

Jag jobbar med barn och ungdomar och har sett vilket stort behov de har. Och jag har en massa att ge. Då tänkte jag så här: Istället för att ge till alla möjliga människor jag träffar här och var, så borde jag kanske koncentrera mig på en/några få? Dessutom behövs det fler barn i vårt land - och fler som har stark självkänsla och kan bidra till samhället.

Första tanken var att bli familjehem åt ett barn som redan finns. Men min man ville väldigt gärna ha ett biologiskt barn. Jag räknade inte med att det skulle bli speciellt gulligt/roligt att ha barn.

Nu var det mycket roligare än vad jag hade trott. Dessutom upptäckte jag vilket mirakel det är när nytt liv bildas. Så nästa bebis (den som är i magen) är mer en ego-grej, för jag ville uppleva det där igen. Men första bebisen såg jag mer som ett uppdrag. Tredje barnet blir förhoppningsvis en familjehemsplacering. (Vi påbörjar utbildningen i höst.)

Att få barn är för mig inte alls jämförbart med att skaffa bil, djur eller gård. Sånt är ju så enkelt att skaffa, bara man har pengar. Jag oroar mig inte för att inte klara uppdraget när jag skaffar något sådant. Om det inte funkar är det ju bara att sälja.

Men det är väl också en rät egoistisk tanke? Att just DU har så mkt att ge att DITT barn kommer att vara en av de "bra" människorna i samhället?
Är inte det ett rätt stort ansvar att lägga på ditt barns axlar?

 

[Björk]

Sv: Adoption

Jag vet inte vem du syftar på när du skriver "man". Dig själv eller i allmänhet? Du får det att låta som att ingen skaffar barn för att de vill göra en god gärning.

Man = jag och de flesta. Jag anser (säkert till skillnad från dig) att det är självbedrägeri att tro att man skaffar barn för barnets skull. Barnet finns ju inte förrän man "producerar det" så att säga. Att skaffa barn för samhällets skull tror jag inte heller är ens ett bra skäl...

Jag utgår från att mitt barn kommer älska mig; ja. Om du tycker det är äckligt får det stå för dig. Jag tror nämligen jag kommer vara en rätt bra förälder; mitt mål är att vara som min mamma är som förälder. Och; ja; jag älskar henne. Jag förutsätter naturligtvis att
barnet kommer älska mig för att jag är just en bra förälder. Som älskar sitt barn! Jag hoppas och tror att jag kommer vara värd att älskas. Att jag utgår från att det kommer bli så innebär inte att jag skaffar barnet för att bli älskad. Jag är redan älskad av många människor i min närhet.

Jag inser naturligtvis att en massa saker kommer att ändras när barnet kommer. Och att mååånga av mina egna behov sätts åt sidan i högre eller lägre grad genom åren. Det är självklart. Min "goda insats" blir att försöka ge mitt barn självkänsla, självförtroende och att barnet kan bli en god människa som har kapacitet att klara sig bra på egen hand som vuxen. Och som blir en toleran och en ... tja, en bra person helt enkelt. Det innebär dock inte att jag tycker det finns ett "självändamål" med att just JAG och min sambo ska bli föräldrar. Vi blir föräldrar för att vi vill det.

Nu var det mycket roligare än vad jag hade trott. Dessutom upptäckte jag vilket mirakel det är när nytt liv bildas. Så nästa bebis (den som är i magen) är mer en ego-grej, för jag ville uppleva det där igen. Men första bebisen såg jag mer som ett uppdrag.

Jaha, jag ser inte mitt första barn som "ett uppdrag".

Att få barn är för mig inte alls jämförbart med att skaffa bil, djur eller gård.

Instämmer. Jag ser det inte alls som att skaffa prylar. Att barnet har ett egenvärde i sig självt; som människa; hindrar dock inte att jag själv ändå faktiskt ser helt egna vinster med att skaffa det.

Det är inte ett motsatsförhållande att vilja ha barn för att man vill ha barn (och inte som ett uppdrag) och samtidigt vilja ge dem det allra bästa man kan.

 

[Iris]

Sv: Adoption

Även om man först försöker "skaffa egna" barn, så att adoption alltså blir ett andrahandsval, så betyder inte det att barnen på något vis älskas mindre när de väl kommer.
Jag tror inte det finns någon adoptivförälder som skulle vilja byta bort sitt adopterade barn mot ett biologiskt barn när de väl har det i sin famn, om de nu skulle ställas inför den möjligheten (hypotetiskt resonemang).

Vilka länder som är "bäst" går ju inte att säga. Det handlar snarare om att kolla upp vilka länder som accepterar er som adoptivföräldrar. Olika länder har olika regler, till exempel om hur länge man ska ha varit gifta etc.

Sen finns det en del resonemang man kan ha om att om man adopterar från Kina blir det oftare en flicka, från Korea oftare en pojke, en del vill adoptera från Polen för att barnet ska ha ett "svenskt" utseende (för att göra det lättare för barnet att "smälta in", får man hoppas, inte för att de är rasister ).

Ungefärlig ålder kan man också fundera på, barn från Polen och Ryssland är ofta lite äldre. För en del är det viktigt att få ett så ungt barn som möjligt.

Känner ni att ni kan ge ett barn ett kärleksfullt hem är det klart ni ska köra.
Lycka till!

 

[Kattennizze]

Sv: Adoption

Så har jag också tänkt många gånger.
Egen produktion - den enkla och billiga vägen.

Dock tror jag att man kan hjälpa barn ännu bättre genom att stödja olika organisationer som ger barnen ett hem utan att flytta runt dem kring halva Jorden.

Jag trodde du själv ville adoptera, som du skrev i något av de första inläggen? Sen undrar jag om du inte har rätt egentligen, för vems skulle adopterar man?

 

[Kattennizze]

Sv: Adoption

vet inte vad man ska svara på något sådannt. Köp en hund eller något. Människohandel är inget jag stödjer.

Vilket inlägg menar du? Om du läser mina inlägg så förstår du att jag tänker både en och två gånger på frågan om adoption och att det inte är något som jag som vit medelklasskvinna ser som självklart. Det är liksom därför jag skapade tråden. Har du inget vettigare att skriva i tråden behöver du inte engagera dig i den.

 

[Kattennizze]

Sv: Adoption

Tack för konkreta tips. Däremot reagerar jag på ordet kärleksfullt hem, vad är det liksom? Mina egna föräldrar tycker ju givetvis att de har ett eget kräleksfullt hem (bara med missbruk och våld). Vad jag försöker säga är; hur vet jag att just jag och min man kan ge ett adopterat barn ett bra hem?? Det känns som att kriterierna ska vara högre för adopterade barn eftersom de redan har ett trauma i och med att de blivit bortvalda av sina biologiska föräldrar.
Stora grubbleridagen idag i och med att jag är sjuk och sängliggande och har så tråååkigt. Tur att Buke finns med flera människor som gillar att analysera saker och ting!

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Jo jag ville adoptera.
Men det var enklare att få biologiska barn för mig.
Och så är jag inte riktigt säker på att den rika världen har rätt att dränera den fattiga världen på deras friska barn.
Och jag är också osäker på om det verkligen är nyttigt att bli uppryckt ur sitt sammanhang och skickad till ett annat land.
Jag stöder Plan och SOS-barnbyar i stället.
Och hoppas att det skall hjälpa nästa generation som får gå i skolan och kan föra sina länder framåt.

 

[Iris]

Sv: Adoption

Och så är jag inte riktigt säker på att den rika världen har rätt att dränera den fattiga världen på deras friska barn.

Det är ju inte så att de länder i den fattiga världen som vi adopterar från har ett fullt fungerande system där barnen som ingen vill ha får en bra uppväxt. Hur friska de än är så är det ingen där som bryr sig, utom de som arbetar för att hitta adoptivföräldrar kanske.
Vi sliter dem ju inte ur famnen på engagerade inhemska potentiella föräldrar som jättegärna vill försöka ge dem en bra uppväxt.
Dränerar länderna på barn är nog ingen risk att vi gör, det finns massor av barn kvar.

Och jag är också osäker på om det verkligen är nyttigt att bli uppryckt ur sitt sammanhang och skickad till ett annat land.

Fast de är ju redan uppryckta ur det lilla sammanhang de hade. Traumat är ju egentligen att de blivit lämnade en gång.
Att bli kvar på ett barnhem hela uppväxten är nog inte bättre än att få ett nytt sammanhang i en ny familj, även om barnhemmen ofta är bra.

 

[havreflinga]

Sv: Adoption

Men det är väl också en rät egoistisk tanke? Att just DU har så mkt att ge att DITT barn kommer att vara en av de "bra" människorna i samhället?

Du blandar nog ihop egoistisk och egocentrisk, möjligen. Jag förstår att en del blir provocerade av att jag tycker/tror att jag är bra. Men jag tycker det är bra när folk tycker de är bra! Det är en av de saker jag vill ge - att de fattar vilka underbara individer de är!

Är inte det ett rätt stort ansvar att lägga på ditt barns axlar?

Nej, jag kan inte se det så. Men det är ett stort ansvar jag lägger på mig själv. Och du, jag får misslyckas.