Adoption

[Björk]

Sv: Adoption

De som adopterats till familjer där det redan funnits biologiska barn verkar må bäst.
De är inte "i stället för" utan "också" och har sitt eget värde som just det som de är.
Och inte som substitut för något annat.

Och de jag träffat som vuxit upp som adopterade har jag inte alls upplevt mår dåligt pga det. Trots att de var "andrahandsalternativet".

Den enda som jag känner till (i periferin) som väl hade en hel del problem var en pojke som faktiskt hade en biologisk bror. Det adopterade barnet särbehandlades redan som liten så att andra märkte det. Föräldrarna hade försökt få barn "på det vanliga sättet" och valde sen adoptera. Under tiden som processen nästan var klar blev hon gravid. Till saken hör att han var säkert 3-5 år när han adopterades också (inget visste hans exakta ålder) så han hade ju både ett språk och tydliga minnen med sig från sitt hemland.

Så; i det fallet kan det ju ha varit så att han blev "mindre viktig" i föräldrarnas ögon... och det är nog svårare för både föräldrar och barn att knyta an på ett bra sätt om barnet är äldre..

 

[havreflinga]

Sv: Adoption

Det är ganska vanligt nu också med både biologiska och adopterade barn. De biologiska brukar komma efter de adopterade.... i alla fall bland folk som är så kallat "oförklarligt barnlösa". Det är som att en "spärr" släpper och plötsligt när de väl har ett barn så blir de gravida den vanliga vägen..

Det måste ju vara den allra västa situationen för ett adopterat barn. Men jag tror faktiskt inte att det är så vanligt som du skriver. Men det snackas mycket om denna "spärr".

 

[havreflinga]

Sv: Adoption

Jag tror däremot att det kan uppstå diverse kriser för adoptivbarn av många andra skäl... ofta av just skälet att någon valde bort dem. Det vill säga: problemet är att deras biologiska förälder valde att inte ha kvar dem och att kunna förstå detta fullt ut.

Det är min uppfattning oxå. Att tankarna som dominerar är de kring varför de biologiska föräldrarna valde bort. Det verkar dessutom som om det ofta finns syskon som INTE adopterades bort. Kanske för att den ekonomiska situationen var bättre när nästa barn kom, men ändå...klart man undrar...det skulle jag oxå gjort.

Men det kan oxå vara så att det är lättare att sätta ord på dessa tankar. Det är enklare att ifrågasätta bio-föräldern, som man ändå aldrig kommer att träffa, än adoptivföräldern, som man är beroende av.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Och de jag träffat som vuxit upp som adopterade har jag inte alls upplevt mår dåligt pga det. Trots att de var "andrahandsalternativet". ..

De som jag har träffat som har haft det jobbigt har mest lidit av prestationsångest.
"Jag måste vara duktig och tacksam nu när jag har fått den här chansen."

 

[mino]

Sv: Adoption

Det måste ju vara den allra västa situationen för ett adopterat barn. Men jag tror faktiskt inte att det är så vanligt som du skriver. Men det snackas mycket om denna "spärr".

Jag är väldigt skeptisk till att förklara barnlöshet med någon sorts "psykologisk spärr". Det är ett gravt förenklat och i mina ögon ganska nedlåtande sätt att förklara barnlöshet som oftast folk som själva har lätt för att bli gravida använder ("ni tänker på det för mycket, gör som oss, slappna bara av och kör").

Skulle man på något sätt psykiskt kunna hindra sig själv att bli gravid skulle aldrig några barn tillverkas i krig eller vid våldtäkt. Om jag dessutom tänker på alla neurotiska kvinnor jag känner, mig själv inkluderad, som har haft lätt för att bli gravida, så stämmer spärrteorin ännu sämre.

 

[Ylva86]

Sv: Adoption

Det du skriver är oerhört viktigt. Tacksamhet fick jag inpräntat av min adoptivmor. Ända tills pappa hörde det och läxade upp henne ordentligt och talade om att det var de som skulle vara tacksamma för att de fått mig och inte jag.

Jag är själv adoptivbarn och har en tös från Brasilien. För vår del har adoptionen varit oerhört lyckad. Jag ska inte sticka under stol med att det inte är någon lätt procedur. Vägen till ett barn i famnen var i vårt fall lång och besvärlig.

Andrahandsval? Lite kanske. Vi försökte få biologiskt men upptäckte snabbt att det nog inte skulle gå. Satte då omedelbart igång processen med adoption eftersom vi inte såg behovet att få just våra egna gener reproducerade. Tog några år. Undersökningen i sig var inte besvärlig men väntetiden. Vi fick många barn tilldelade oss som antingen dog eller adopterades inom hemlandet. Vi som adopterar från ett annat land kommer i sista hand och får vänta. Därför ska man vara beredd på att det ofta är barn med speciell problematik som blir tilldelade utlandet. Det är alltså ingen lätt resa. Men den känns väldigt värd resultatet.

Vi har idag en sextonårig tös vi aldrig i livet skulle vilja vara utan eller byta bort. Hon är vår glädje. Men ska du adoptera. Beväpna dig med tålamod! Var beredd på att det inte är lätt.

För ett adoptivbarn finns många frågor. Jag själv, som inte hade det så lätt i adoptivhemmet ställde ofta frågan om min behandling blivit annorlunda om jag varit "biologisk".

De flesta adoptivbarn från utlandet kan säkert uppleva att de ser annorlunda ut än sina vänner. Känner sig annorlunda etc.

Många svåra frågor men det är sällan lätt att vara förälder!

 

[Björk]

Sv: Adoption

Det måste ju vara den allra västa situationen för ett adopterat barn. Men jag tror faktiskt inte att det är så vanligt som du skriver. Men det snackas mycket om denna "spärr".

Varför skulle det vara den värsta situationen för ett adopterat barn att föräldrarna får biologiska efteråt? Det hänger väl helt på hur föräldrarna är! Förmodligen och förhoppningsvis älskar de sitt adopterade barn och ser det lika mycket som sitt eget som det biologiska.

Jag har svårt att tro att adoptivbarn generellt är mindre älskade bara för att föräldrarna kanske valde att adoptera för att de inte kunde få biologiska barn. Jag tror att när de väl fått sitt barn så är det deras barn, lika mycket som vilket barn som helst. Att man har eller inte har fött barnet tror jag faktiskt för de flesta är en bisak. Det är ju inte enbart en förlossning eller att vara biologisk förälder som gör en till FÖRÄLDER i ordets fulla bemärkelse.

Lika som med barn som kom till av "misstag". Om man bestämmer sig för att ändå fullfölja graviditeten så tror jag att de allra flesta faktiskt älskar sitt barn lika mycket som vilket annat (planerat) barn som helst.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Jag är väldigt skeptisk till att förklara barnlöshet med någon sorts "psykologisk spärr". Det är ett gravt förenklat och i mina ögon ganska nedlåtande sätt att förklara barnlöshet som oftast folk som själva har lätt för att bli gravida använder ("ni tänker på det för mycket, gör som oss, slappna bara av och kör").

Nej, naturligtvis är det lååångtifrån alltid så. Men det finns fall där man efter adoption plötsligt blivit gravid på biologisk väg. Om det är en psykologisk spärr eller om man bara haft oturen att det inte tog sig förut är säkert olika.

 

[mino]

Sv: Adoption

Det finns ju säkert lika många som går barnlösa som inte funderar på adoption men som ändå blir gravida efter 5 år eller så så att förklara en graviditet med att det skulle bero på att man slappnar av till följd av att man bestämt sig att adoptera verkar väldigt godtyckligt.

Det finns mycket man inte vet kring reproduktionen och det inte förrän man kan diagnosticera exakt alla orsaker till att man inte blir gravid som man skulle kunna konstatera en psykologisk orsak, annars kan det ju bero på vad som helst. Men så länge psykologisk spärr är en obevisad hypotes så är det helt meningslöst att prata om det, för om det verkligen går att kontrollera sin fertilitet via tankar så kan det bara bli värre om man dessutom vet att det kan vara ett hinder att tänka på det man tänker på som ofrivilligt barnlös. Snacka om ångest. Man kan ju tro vad man vill, men som jag ser det ställer det till mer skada än nytta att prata om spärrar. Jag kan inte se att någon har någon som helst nytta av det förutom fertila som kan slå sig för bröstet över att de är så psykiskt sunda.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Att dricka mindre kaffe hjälper.
Och man dricker mindre kaffe när man inte är så stressad.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Man kan ju tro vad man vill, men som jag ser det ställer det till mer skada än nytta att prata om spärrar. Jag kan inte se att någon har någon som helst nytta av det förutom fertila som kan slå sig för bröstet över att de är så psykiskt sunda.

Skulle aldrig falla mig in att tala om för någon barnlös att "du har en psykologisk spärr" !!! Det var mer en tanke som jag framförde i den generella diskussionen härinne. En tanke som uppstått av att jag sett 3 fall där oförklarligt barnlösa efter att ha fått barn (två par av adoption, ett par av IVF) faktiskt blev gravida något-några år efter detta. I ett av fallen framfördes tanken av kvinnan själv (en av de som adopterade).

Det är naturligtvis ingen statistik att bygga några långtgående slutsatser på. Och om det nu finns någon "spärr" så kan den
a) röra enbart någon liten % av de oförklarligt barnlösa
b) vara helt biologisk såtillvida att det skulle kunna finnas någon hormonell förklaring. Jag har aldrig sagt att det nödvändigtvis handlar om att man spärrar sig pga "stress" eller dylikt.

Så; för mig har det inte överhuvudtaget något samband med att jag (eller någon annan) skulle vilja "slå sig för bröstet".

Själv känner jag enbart en enormt stor tacksamhet och lättnad för att det fungerade lätt och enkelt när vi väl började försöka. Trots att jag fyllt 37 år.

 

[Philosophia]

Sv: Adoption

Nu med detta konsumptionsamhälle där man liskom skaffar det som man vill ha, så verkar adoptioner hamna i samma avdelning som villa, Volvo och vovve.

Nu vill jag inte sätta barn i riktigt samma kategori som villa och volvo, men är det inte i de flesta fall så att folk skaffar ett barn för sin egen skull och inte för barnets skull (oavsett om det är adoption eller inte)?

Eller förresten så vill jag revidera mig något: Adoptioner verkar snarast vara de fall där "skaffa barn för barnets skull" är vanligast förekommande eftersom man vet att här finns ett barn som skulle behöva en föräldrer.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Visst, visst.
"Nu så har vi försökt med 10 IVF försök och det blir så väldigt dyrt.
Så vi ger upp och adopterar, då så vet vi i alla fall att det blir barn."

Yeah, låter som annan upphandlig för mig.

 

[Philosophia]

Sv: Adoption

Fast menar du att man i andra fall skaffar barnet för barnets skull?

Om jag vill skaffa ett barn för min egen skull och det inte går på den naturliga vägen, varför skulle då ett adopterat barn - med nödvändighet - anses vara mindre värt?

Alltså, jag förstår hur du tänker men jag undrar om det behöver vara så kategoriskt?

 

[Björk]

Sv: Adoption

Nu vill jag inte sätta barn i riktigt samma kategori som villa och volvo, men är det inte i de flesta fall så att folk skaffar ett barn för sin egen skull och inte för barnets skull (oavsett om det är adoption eller inte)?

Ja, nog skaffar man barn för att man själv vill ha dem! Jag brukar provokativt kalla det för "jordens största egotripp"....

Inte är det ju för att man vill göra en välgärning för samhället eller det ofödda barnet. Det är ju för att man själv vill uppleva hur det är att vara förälder, få fostra ett barn efter sina egna principer, få ett barn som man älskar och som älskar en själv. Kort sagt: finns ingen positiv förväntan att det ger mig något så skaffar jag ju inte barn. (eller husdjur..... eller bilar eller gård eller eller eller.....)

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Just så.
Skaffar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Det har med att vara ett andrahandsval att göra.
"Vi hade inte råd med bättre"

Okej med ting som inte begriper bättre.
Men inte med människor.
Det blir som mannen som helst hade valat ha "Kajsa" men fick nöja sig med "Karin".
Och hur "Karin" skall förhålla sig till det.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Just så.
Skaffar.

Ja, det gör faktiskt de flesta. Planerar när de ska skaffa eller få sina barn. Det är ganska få som inte använder preventivmedel under någon period av livet här i Sverige idag. och då blir det ju just så: "skaffar". Så länge allt funkar som det ska så blir vårt (ditt och mitt) skaffande rätt enkelt.

Adoption är heller inget som alla godkänns för.. så man skulle ju lika gärna i ännu högre grad kunna kalla det att "få". Man Får priviliegiet att godkännas som förälder och Får privilegiet att adoptera någon annans biologiska barn.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Det har med att vara ett andrahandsval att göra.
"Vi hade inte råd med bättre"

Då kan man ju lika gärna vända på det och säga: Vi hade inte råd med att adoptera så det fick duga med egna biologiska ungar.

För; det är ju ändå bra mycket pengar man lägger ner när man väljer att adoptera.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Så har jag också tänkt många gånger.
Egen produktion - den enkla och billiga vägen.

Dock tror jag att man kan hjälpa barn ännu bättre genom att stödja olika organisationer som ger barnen ett hem utan att flytta runt dem kring halva Jorden.